Singelliv overdose

Vet inte riktigt var det kom ifrån. Om det kan skyllas på mörkret och det ihållande regnet. Om det kanske beror på att den krypande kylan smittar också på djupet. Balansen är i alla fall rubbad. Jag har haft Orups senaste låt i iPoden i några dagar nu, och jag tycker inte om hur texten svider.

Jag klarar mig bra när jag sitter på bussen och tittar på människor och torg
jag arbetar gärna för hårt och för länge, då märker jag knappast någon sorg.
Det finns en del som säger att om alla var som jag
då skulle dom få friställa hälften idag.

Men när måndag-fredag är förbi
blir den lägenhet jag sitter i
fylld utav minnen som tär och förstör
jag kan inte städa mer än vad jag gör.
Jag har matat katterna,
jag har rastat alla hundarna.
kan nån föreslå vad jag ska göra sen
när timmarna ilar så det kan bli måndag igen?

Sådana här dagar känns det exakt så. Jobbar jag verkligen så mycket för att jag älskar mitt jobb eller gör jag det för att alternativet är vakuum? För trots att jag har vänner och en aktiv fritid, känns det som om jag istället för att fylla livet med innehåll bara förgäves försöker fylla ut tomrum. Ett enormt svart hål som slukar, som kräver mer, och inte betalar med annat än likgiltighet.

Det är väl bara att ta lite ljusterapi, käka vitaminer och en eller annan fucking Prozac? Problem solved! Knappast. Det vore att ta en lång omväg runt problemet och samtidigt låtsas som om jag inte såg det. Not for me. Men faktum kvarstår; jag känner mig helt jävla halv. Nästa som snackar sig varm om singellivets fröjder åker på en feting. Eller får ett jävligt ont öga i alla fall. De är en myt. Eller ok, de väger i alla fall inte på långt när upp nackdelarna.

Så vad göra? Well, mr Right lär ju inte komma och ringa på nu ikväll i alla fall, och svarta hålet måste matas. Choklad, någon?

//Fred - har en tycka-synd-om-mig-själv-dag