Inga jävla bögrullar i Malmö inte!

Eller hur är det? K-online berättar idag om att när Antirasistiska filmdagar nu arrangeras i Malmö har man tvingats ställa in visningen av Brokeback Mountain eftersom inga skolor har visat intresse. Arrangören misstänker att manlig homosexualitet är så tabubelagt att man inte vågat boka filmen.

Ordföranden i Barn- och ungdomsfilmfestivalen i Malmö, Krister Kjällström, tror att "stämningarna i Malmöområdet kan vara extra känsliga när det gäller manlig homosexualitet".

- För en del år sedan tvingades informatörer från RFSL mer eller mindre springa gatlopp på Rosengård därför att deras information väckte så starka negativa reaktioner.

Lärarnas riksförbund menar att Malmö är en segregerad stad där HBT-frågor har svårt att få genomslag.

Ehh... men om det nu är så illa, för i mina öron låter det riktigt illa, låter det väldigt underligt om man köper läget och avstår från att t.ex. se en film med homotema när möjlighet ges. Borde man inte i stället just därför satsa på att se sådant för att förändra situationen? Resignation föder ingen förändring. Eller gör Malmö annat för att förändra?

Den ökade segregationen är möjligen en orsak till situationen, men ingen ursäkt för att låta den vara som den är.