Let's talk about sex!
Men inte jämt. Just nu känns det som om åtminstone Aftonbladetbloggarna svämmar över av sexinlägg. Vart och varannat inlägg man klickar in på avhandlar ämnet i någon form. Det verkar outtömligt. Har t.ex. läst om bästa sättet att snaska kotte eller slaska mutta... ehh... Är det inte smartare att fråga sin sexpartner hur han gillar att bli avsugen, än att fråga random bloggare? Sedan följer vådan av att ha sex med sin kusin... frugan som inte släpper till... rena onenightstandparader... förklaringar av hur fantastiskt frigjord skribenten är... analsexets eventuella himmel eller helvete... beskrivningar över hur man seriebedrar frugan på bästa sätt... var en sats med störst fördel ska placeras... kärlekförklaringar till favvosexleksaken... you name it.
Det börjar kännas liiite tröttsamt. Nej, jag vet, jag behöver inte läsa dem, och oroa dig inte, för min del får du skriva preciiis vad du vill. Dessutom finns det faktiskt några intressantare inlägg i flödet. Men jag frågar mig varifrån behovet av att skriva om det precis hela tiden kommer.
Även om jag vore utlämnad åt ensamsex 24/7/365 hade jag lätt valt tusen andra sätt att få utlopp för sexdriften före att sitta och runka på bloggen. Thank God att det finns hinder för könsorgansparaderna somliga communities (ingen nämnd ingen glömd) invaderats av.
Det verkar faktiskt som om folk år 2006 inte har någon annan ventil att vädra sex i än anonymt på en blogg. Är vi(?) så hämmade att vi inte hunnit uttömma ämnet, eller gör det vid behov med de vi har närmast? Eller är folk så ensamma att man lever ut sitt sexbehov på det här sättet istället för IRL? Eller handlar det helt enkelt om att man tror att man valt snabbaste vägen att vinna läsare? Inget av svaren känns särskilt smickrande, eller hur? Kom inte och påstå att det beror på att vi svenskar är sååå härligt frigjorda. I så fall vore knappast tonen så oh-så-spännade-att-vara-så-busig-och-skriva-om-sex.
//Fred - som lätt kommer att avstå från att avhandla åtminstone det allra smaskigaste här i framtiden också
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar