Mobil extas
Jag har varit ute och kollat efter ny mobiltelefon idag. Den gamla, som inte var särskilt gammal, försvann nämligen i mellandagsreavimlet häromdagen när jag var nere i Skåne. Det är helt sjukt hur en sådan sak faktiskt får proportioner av katastrofdimension. För så kändes det när jag kallsvettig ringde för att spärra. Jag var socialt stympad, en rejäl bit av mitt liv hade brutalt huggits bort.
Alla telefonnummer och adresser, som jag inte hade någon annanstans. Min kalender, med påminnelser, helt oumbärlig för en förvirrad tidsoptimist. Min väckarklocka. Mitt nödinternet. Alla mina bilder. Bilderna!! För att inte tala om hur ensamt och avslaget det kändes runt tolvslaget på nyårsafton när alla andra ringde runt, skickade och fick högvis med sms.
Därför kändes extasen minst lika stor som katastrofen nyss när syrran ringde upp nerifrån Skåne. Hon hade bäddat om sängen jag sovit i när jag var nere och hälsade på. Och där hittat... min mobil! Som visst inte alls försvunnit i reavimlet som jag antagit! Funderar nästan på att öppna nyårets överblivna skumpa och fira!
//Fred - nästan löjligt überhappy
10 kommentarer:
Vilken tur att mobilen inte bestämde sig för att fly och hitta en annan ägare. =)
Du är nog ganska borderline du med...
Bli av med mobilen... vilken mardröm! Jag förstår att du vill fira, nu när nallen är tillbaka!
Jag har som tur är tankat in adressboken i datorn, likaså brukar jag lägga in bilderna fort som tusan!
Usch!
Det är verkligen det värsta som finns att bli av med mobilen (ok kanske inte det väääärsta, tror cancer är värre. Och det var ju skönt att inte folk i malmö är så tjuvaktiga oxå!
trollhare: Haha... inte då! Mobiler är VIKTIGA! ;-)
ister: Jag måste bli bättre på att föra över bilder! Och definitivt föra över adressboken till datorn. *skjuter upp till i morgon*
bobby: Kristianstad honey, Kristianstad.
Du.....kan riktigt känna igen mig i den paniken. Tror jag blivit lite föööör beroende av min mobil :)
Ha det gott grabben!
Kära kära kära du...
3 kommentarer:
1. Hade du inte laddat in bilderna i datorn så du hade dem säkrade???
2. Stackare, kan se dig framför mig där på nyårsafton och fällde nästan en tår...
3. Slutsats... du skulle ha bäddat sängen själv och inte lämnat det till syrran din latmask! :-)
Åsa: Man är utan tvekan alltför beroende av den!
Cornelia: Nae, hade inte laddat in bilderna, men idag kom mobben på posten och bilderna laddades in på studs! Du känner inte min syster. Bädda hennes sängar! Det får man inte... När ska du börja blogga förresten? :-D
Åh, jag förstår dig! Helt vansinnigt att man har skaffat sig ett sånt beroende! Jag tar till och med mig min när jag går på toa... ;-)
bim: Jo men självklart, min är också med precis överallt! :)
Skicka en kommentar