Tandläkarskräck

Jag är inte särskilt feg eller lättskrämd. Har klarat av en hel del tuffa tag och klarat det. Men på en punkt går jag in i väggen:

Handlar det om tandläkaren blir jag nämligen en kyckling av värsta sorten. Liten och livrädd. Mina tandläkarbesök efter min 18-årsdag är lätt räknade, det är verkligen tur att jag har bra tänder. Är VÄLDIGT duktig på att borsta tänderna för att slippa onödiga besök.

För jag mår dåligt av att ens se skylten till tandläkaren. Att gå över tröskeln kräver all viljestyrka som kan uppbådas. Eller som idag, att en polare mer eller mindre håller handen och lovar fri sprit under matchen ikväll haha... Hade faktiskt hunnit avboka tiden ett par gånger om innan jag slutligen lyckades ta mig dit idag.

Väl i stolen försökte jag vara tapper och sade som det var: Jag är skitskraj. Och kände mig som en idiot. För jag vet ju att det är irrationellt. Visst kan det göra ont, men inte mer än man kan klara. Men det hjälper inte. Jag är i upplösningstillstånd i alla fall. Även om det som idag bara handlar om en sketen undersökning.

Jag berättade för den förstående tandläkaren hur jag ville ha det för att det skulle kunna fungera; att hon berättar i förväg vad hon tänker göra hela tiden, och visar vad hon tänker stoppa i munnen.

För några år sedan glömde en tandläkare det. Det slutade med att jag spräckte hans läpp. Ja det låter inte klokt, jag vet, men jag fick panik och handen for ut. Undrar om inte det hamnar på topp tre över mitt livs pinsammaste ögonblick.

Idag gick det bättre. Inga hål, inget som behövde åtgärdas! Känslan av befrielse är total, känner mig väldigt uppåt trots att regnet vräker ner!

Bara att hoppas att vi vinner matchen nu ikväll också!