Har Närabögenupplevelser en näradödenupplevelse?

Nu har det inte hänt mycket här på ett tag. Igen. Liiite taskigt tajmat kanske, när QX skriver om Bögbloggardöden i senaste numret, och där min blogg finns med som exempel på en blogg som faktiskt lever.

Det är nog på plats med en liten förklaring. Nej, jag har inte alls tröttnat på att blogga, och jag har överhuvudtaget inte slutat blogga, men bögtemat som jag försökt hålla här, med fokus på just den aspekten på mitt liv, har börjat kännas lite söndertuggat. Istället har jag startat en helt annan blogg, på ett annat tema. Och den här gången i mitt eget namn. Det betyder förmodligen att Närabögenupplevelser kommer att ligga på is ett tag framöver. Jag vet inte om det kommer att innebära total tystnad här. Jag vet inte om jag kommer att ta upp den igen alls. Det får framtiden utvisa.

Och nej, här finns ingen hänvisning till min andra blogg. Närabögenupplevelser är Freds blogg, mitt alteregos, mitt nästanjags, medan den andra är min alldeles egna. Två världar - och så får det fortsätta vara. (Jag lär dock inte vara omöjlig om någon av mina mer trogna läsare vill följa med över dit. Maila!)

Så, tills vidare; stort tack till alla som läst, kommenterat, uppmuntrat och diskuterat! Vi får se när vi hörs igen!

//Fred - fortfarande en bloggare

Konsekvens bör leda till konsekvens

Idag skriver Erik Johansson, eller Prästerik, som han kallar sig som bloggare, ett debattinlägg i tidningen Dagen angående biskoparna Hagberg, Stigberg och Persenius inlägg i SvD förra veckan.

Till att börja med tar han fasta vid samma inkonsekvens som jag gjorde i min kommentar till den artikeln; att man tycker sig både kunna legitimera och försvara en välsignelse av samkönade par samtidigt som man med hjälp av samma argument i samma Bibel försöker säga att samkönade och icke samkönade relationer inte har samma status.

Johanssons förslag till lösning på det är att kyrkan bör erkänna sitt misstag och backa och inte längre välsigna samkönade par (även om han själv envisas med att bara tala om homosexuella par) för att på så sätt på ett trovärdigt sätt kunna driva sin linje i äktenskapsfrågan och därigenom också kunna ha en fortsatt trosgemenskap med fränder över världen.

Om det nu är så här man tolkar sin heliga skrift och samtidigt menar att det är den man bör följa - fine, då är det den vägen man bör gå för att vinna trovärdighet hos de sina.

Men sedan går våra åsikter isär när vi kommer till vigselrätten. För är det den här vägen kyrkan väljer att gå blir den rimliga konsekvensen att man inte heller ska få behålla vigselrätten. Hur man än vänder och vrider på det blir deras ståndpunkt då diskriminerande mot samkönade par vilket inte ska sanktioneras av svensk lag. Därmed bör det inte finnas någon fråga om vigselrätt att diskutera för kyrkan.

Enligt Dagen idag säger Strängnäs stift nej till en könsneutral äktenskapsbalk och menar att man bör avstå vigselrätten om den införs. Den diskussionen borde inte behöva existera alls.

Så återigen, remissförslaget är fel på det - inför civiläktenskap för alla. Låt kyrkan göra som de vill bland de sina, men ge dem inte patent på definitionen av ett äktenskap. För gemene man är inte äktenskapet ett förbund inför Gud - låt detta få rimliga konsekvenser i svensk lag.

//Fred - som tycker det börjar kännas som att prata självklarheter med en vägg

Andra bloggar om: civiläktenskap, hbt, könsneutralt äktenskap, samkönade äktenskap, äktenskapslagstiftningen, vigselrätt, äktenskap

Free Burma!

På dagens bloggrunda såg jag att flera av bloggarna jag brukar kolla har hakat på en uppmaning till världens bloggare att ägna ett inlägg med rubriken Free Burma åt situationen i Burma idag den 4 oktober.

Det går att raljera över röda tröjor och fisar i universum - eller också väljer man att tro på att många bäckar små faktiskt kan göra skillnad till slut.

Skriv också på den internationella protestlistan!

Media: DN, DN, SvD

//Fred - som gör ett välmotiverat offtopicundantag

Hur gay är idoldeltagarna?

På fredag är det dags för den första riktiga veckofinalen i årets upplaga av Idol. Lagom till dess har QX precis som förra året intervjuat de elva finalisterna och bland annat checkat deras gayfaktor. Jooodå, kom igen nu, liiiite intressant är det allt.

Precis som förra året fick de sätta in sig själva på en skala från 1 till 10. Då var ju Cissi Ramsby med och höjde det snittet en bit med sin åtta. I år verkar det vara lite klenare med gayandet. Daniel Karlsson (t.v.) ger sig själv en sexa och Patrizia Helander en femma, men sedan verkar det stenkört på den fronten.

Oh well, nu vinner man ju inte tävlingen på sådana meriter (man kan dock få göra sunkiga stockholm-pride-låtar med lite flyt). Så här långt handlar det där bara om en enda deltagare för min del. Amanda Jensen (t.h.) känns helt outstanding. På fredag tippar jag att hon sopar mattan med de övriga med sin version av Soft Cells Tainted love!

//Fred - way past bedtime

Andra bloggar om: idol, gayfaktor, Cissi Ramsby, Amanda Jensen, Patrizia Helander, Daniel Karlsson

Ella ella ehh ehh ehh

Favvobloggaren Dexo's parasitbloggare (en sån vill jag också ha!) presenterade en styck obskyr tysk cover av Peter, Bjorn & Johns Young folks häromdagen, vilket inspirerade mig till att leta rätt på covern jag hörde på P3 igår; Lillasysters version av Rihannas brottarhit Umbrella.

På YouTube fanns den bara lagd över Rihannas originalvideo. Genialt eller brutalslakt? Döm själv!

//Fred - som använt paraplyt flitigt i helgen

Om dekadens och moraliskt förfall i Karlstad

Hej Karlstad kommun!

Läste med stort intresse och oerhörd glädje Aftonbladets artikel om hur ni så påpassligt avfärdat stadens hockeyklubb Färjestads försök att solka ned stadskärnan med en bild på sina och stadens hockeyhjältars vältränade bringor! Självklart har en bild på tre av lagets mest framträdande spelare tillsammans med hockeyklubba och hockeyrör ingenting med hockey att göra. Det är inte heller svårt att inse graden av vånda ni genomled när ni tvingades bli sexuellt upphetsade under handhavandet av ärendet.

Det känns dessutom betryggande att ni så helhjärtat går in för att fullfölja avtalet med Svenska Kyrkan om i vilken grad hud får exponeras i deras högborgs närhet. Är det inte på tiden att kommunen också tillhandahåller burkor eller annan lämplig klädsel till dem som mot bättre vetande dristar sig till att närma sig domkyrkan i bar överkropp under sommartid? Fram tills nästa sommar kan de ju tjäna till att skyla skyltdockors exponerade navlar och armbågar i närliggande butikers skyltfönster!

//Fred - en hängiven beundrare

Andra bloggar om: Färjestad, Karlstad kommun, nymoralism

Kärlek eller våldtäkt, skit samma

Under slutpläderingarna i hovrättsförhandlingarna i det s.k. Stureplansmålet vände visst försvarsadvokat Peter Mutvei ut och in på sig för att försvara sin klient, en av "stureplansprofilerna":

Synen på sexualitet förändras. I dag finns betalkanaler med erotik, gruppsex är ett känt begrepp och det finns äktenskap mellan människor av samma kön. Vi måste förstå de nya referensramarna.

*ironi* Jamen vad fint, Mutvei, där fick du till det! Vilken klockren parallell! Om nu bögjävlarna ska få gå och gifta sig så är det väl inte mer än rätt att din klient ska få våldta brudar! Ett homoförhållande eller en våldtäkt, skit samma! How very openminded of you, nu måste väl alla förstå att din klient bör frias! */ironi*

//Fred - i full fart i uppförsbacken

Andra bloggar om: Peter Mutvei, Stureplansmålet, homosexualitet, samkönade äktenskap

Trams, sade Björklund om HBT-politiken

På Folkpartiets landsmöte för tre veckor sedan togs bl.a. beslut om att ta avstånd från heteronormativitet och att arbeta för lika rättigheter oavsett sexuell läggning och könsidentitet.

I en intervju i tidningen Dagen avfärdar nu partiledaren Jan Björklund med ett skratt beslutet som trams:

"...det är ju bara trams, att avskaffa det som norm."

Jag skulle mycket gärna höra Björklund utveckla vad han egentligen menar med det uttalandet. Vet han inte vilket beslut man tagit? Eller har han inte förstått vad det handlar om? Eller menar han, trots att han förstått, att det är trams? Liberalt? My ass.

Om han nu inte förstått så är det läge för en liten lektion. Begreppet heteronormativitet innebär, förenklat, ett antagande att alla är heterosexuella eftersom de flesta är det, och att det därmed är det naturliga sättet att leva. Att man förväntar sig att människor man möter är heterosexuella. Följden blir att det som avviker från normen blir osynliggjort, och om det trots allt kommer i ljuset uppfattas det som avvikande och fel, vilket ofta ses om en bakomliggande orsak till våldshandlingar och diskriminering mot HBT-personer. För ett tag sedan skrev jag ett blogginlägg om saken, visserligen i affekt, men jag tror det illustrerar saken både enkelt och tydligt.

Är det under en regim som beskriver detta som trams Folkpartiet ska genomföra sin på pappret sunda HBT-politik känns det rätt ordentligt tveksamt att de får min röst fortsättningsvis.

//Fred - lite ledsen i ögat

Andra bloggar om: Jan Björklund, Folkpartiet, heteronormativitet, homosexualitet

Även hycklande biskopar kan hitta ett korn

Trenne biskopar skriver nu en replik på Sören Juvas och Martin Linds debattinlägg Det är inte kön utan kärlek det hänger på i SvD.

Inlägget innehåller en hel del gibberish med utgångspunkt i en viss skapelseordning och att äktenskapet är knutet till skapelsens fortbestånd. De väljer att helt bortse helt ifrån att man på löpande band viger folk som redan avlat barn, som ibland gjort det till både höger och vänster, och dessutom folk som inte har minsta intresse av, eller ens möjlighet, att överhuvudtaget skaffa barn. Ännu mindre tar man hänsyn till att homo- och bisexuella faktiskt också kan göra barn.

De tycker dessutom att det är helt rimligt att hellre avstå vigselrätten, visserligen inte mig emot, än att jämställa samkönade pars med olikkönade pars status - samtidigt som de på samma bibels grund tycker sig kunna bejaka ett partnerskap mellan samkönade par. Det går tydligen bra att kompromissa med Bibeln, men bara så länge kompromissen diskriminerar till den egna fördelen. Ovanpå det sitter de och spelar snyftande över att förslaget skulle innebära att de tvingas ge upp partnerskapet! Varför inte säga det rakt ut, att tanken på ett äktenskap på lika villkor för alla är motbjudande, istället för att krångla in sig i motsägelser och långsökta omvägar? Hyckleri är ett ord som osökt dyker upp.

Diskriminering förresten. De anser inte att argument av känslo- och symbolkaraktär kan ses som grund för diskriminering. Vilken definition har egentligen kyrkan av ordet diskriminering?

Trots detta kommer de alltså ändå fram till en riktigt vettig slutsats. Man bör införa ett civiläktenskap för alla. Alla par ska först genomgå en borgerlig vigsel eller registrering av sitt äktenskap. Sedan kan den som vill genomgå en ceremoni efter eget val. Då kan kyrkan köra sitt race med fortsatt godtyckligt tolkande av sin heliga skrift tillsammans med de som vill delta i det och vi som inte köper detta har rätt att viga oss på samma villkor oavsett om den vi väljer att leva med är av samma kön eller inte.

Det är den enda rimliga vägen.

//Fred - som firar in helgen

Tidigare blogginlägg i äktenskapsfrågan

Andra bloggar om: samkönade äktenskap, homosexualitet, könsneutralt äktenskap, civiläktenskap, äktenskapslagstiftningen

Knulla runt på löpsedlarna

Jag skrivit om den förut, Extra Östergötland, Östgötacorrespondentens gratislillasyster. Bortsett från lokalprofilen skiljer den sig inte särskilt mycket från den större och mer välkända Metro, åtminstone inte vid en första anblick. Båda lusar ner offentliga rum och båda förmedlar gratis nyheter på ett lättillgängligt och vardagligt språk. Men just där finns också skillnaden. Extra Östergötland vinnlägger sig nämligen om att tänja på gränserna för vad som kan betraktas som ett vardagligt språk.

Tidigare har jag uppmärksammat deras försök att lansera ordet mutta som benämning på det kvinnliga könsorganet med rubrikerna Stubbad mutta spräcker kådisen och Åkte fast med knark uppstoppat i muttan. Idag har de bestämt sig för att testa k-ordet i löpsedelrubriken 18-årig HIVman knullade runt - flera kan ha smittats.
Mouhaha... jag ser fram emot morgondagens insändarstorm, där upprörda läsare med säkerhet vill ge tidningen utegångsförbud och smisk på stjärten, precis som jag fick när jag råkade nämna slika ord i min ungdom. Jag säger when in Rome och allt det där; snacka som folk och kalla saker vid dess rätta namn! Att säga att någon knullar runt ligger betydligt bättre i min mun än en krystad omskrivning om seriesex med flera partners.

//Fred - som är lite småförälskad i Extra Östergötland

Andra bloggar om: Extra Östergötland

Idol over again

Nänä... i år tänkte jag inte kolla Idol. Tyckte att jag kunde grejen och förra årets säsong kändes som den sämsta dittills. Men... 20.00 är ganska exakt när man landar i soffan och den här veckan har jag inte missat ett avsnitt. Det börjar luta ordentligt åt stenkoll. I år igen.

Det känns som om nivån har höjts en bit i år. På deltagarna alltså. Juryn håller ungefär samma jämnelaka nivå som vanligt med kommentarer som att Du borde sitta i ett vadderat rum och måla med tårna eller Du är den musikaliska motsvarigheten till att komma hem till någon och spy på deras finmatta. Jag hade svårt att hitta favoriter, men i år finns det flera.

I kväll var det slutaudition inför nästa veckas kvalomgångar och de sista 16 sållades ut. Eller 15 rättare sagt, eftersom man lämnade en cliffhanger om den sista platsen. Norrlänningen Robert eller skånske Andreas, som först inte verkade palla framföra sin sista låt. Jag hoppas på Robert, men det känns som risk att de väljer Andreas för chanserna till mer drama. Liiiite intressant att man efter auditions över hela Sverige landar med 11 08:or bland de 16 sista. Det finns t.ex. inte en enda norrlänning kvar, om nu inte Robert får sista platsen, trots att två av de tre idolvinnarna hittills är norrlänningar.

Till sist; jag är fantastiskt glad över att uttagningarna inte sker under lördagkvällar på lokala karaokehak. Då vore risken äckligt stor att det vore jag som fick stå i rutan och berätta att jag skämt ut mig inför hela Sverige och sedan tvingas dementera att jag typ är Ronan Keatings okände tvillingbror, bortrövad sedan födseln, istället för Adam, Darins "syssling":

//Fred - som får heja på Skåne; go Sam och Amanda

Andra bloggar om: Idol

Fred kastar ett öga på Fejsbook

Facebook. Efter att under dryga halvåret fått flera inbjudningar från bekanta som redan finns där föll jag till föga för några veckor sedan och reggade mig där. Inte för att jag behöver ännu ett community precis, men vad fan, det är ju sååå inne att finnas där och är man ett trendoffer så är man.

Men jag är fortfarande skeptisk. Till att börja med är de flesta av de bekanta jag lyckats leta rätt på sådana som jag ändå redan har kontakt med på andra sätt. Skillnaden är att jag nu kan kasta får på dem, eller göra dem till zombies.

Förutom dem då? Vi har ju de där som man har haft någon form av relation till. Gamla klasskompisar är typexemplet. Till att börja med har jag hittat två. Resten verkar ha vanished from the face of earth. Men frågan är om jag verkligen vill hitta dem. Det finns liksom en anledning till att folk försvinner på vägen. De gånger jag tänker på gamla klasspolare är det knappast för att jag saknar dem, snarare handlar det om en sensationslysten nyfikenhet. Som att få veta om ryktet stämmer, att Anna fortfarande jobbar i kassan på Konsum, där hon extraknäckte på högstadiet. Eller att kolla hur det gick för Peter, som gjorde lärarvikarien på smällen i nian.

Här kommer nästa grej. När man väl hittat en bekant kan man knyta den till sitt nätverk genom att klicka Add to friends. Que? Vänner? Efter att inte ha hörts, setts eller ens skänkt varandra en tanke på 20 år? Eller när man får requests från engångsknull man hade för flera år sedan och ska skriva details, en beskrivning om hur man känner varandra. We hooked up and fucked our brains out after a night at Patricia, sometime in, was it 2002? Jag kanske är petig, men för mig är en vän något liiiite mer än ett gammal knull, en taskig dejt, bruden jag jämt delade hiss med på förra jobbet eller snubben som köpte min gamla skrivare.

Det finns dock en del lite kul grupper man kan gå med i. Gay marriage killed the dinosaurs, där man bl.a. listar Top 16 reasons why gay marriage wrong är t.ex. rätt kul. Där finns också en bildsamling med en del kul bilder, som den här: Å andra sidan, vem saknar en sådan grupp när andra communities erbjuder oumbärliga klubbar som Jag hatar din barnvagn, Cynisk men snygg och Killar gillar inte gapande hål?

På plussidan finns dock statusfunktionen som per default inleds med ens namn följt av ett is. Rena inbjudan att svänga sig med Swenglish.

//Fred - is probably not going to be långvarig på Fejsbook

Andra bloggar om: Facebook

Bloggförstoppning

Nee... så här kan vi inte ha det. Det har varit väldigt dåligt med bloggandet från mitt håll på sistone. Det beror inte på att jag tappat intresset. Jag tänker faktiskt blogg varenda dag. På potentiella topics. På andras bloggar. Det beror inte heller på brist på tid. Det har jag jämt, och det har aldrig hindrat bloggandet förut. Jag har dessutom skrivit en hel del trots allt.

Det är här vi kommer till problemet. Jag har fått nån slags prestationsångest. Att om jag ska palla att trycka på publiceringknappen måste inlägget kännas 100 eget, genomarbetat, relevant och witty. Och hur ofta känns det så? Jag har ingen aning om vart det kommit ifrån. För jag har (med all önskvärd tydlighet) knappast ställt de kraven förut.

Jag antar att jag funkar lite så. I delar av min tillvaro är jag en perfektionist och ett kontrollfreak. I andra delar inte alls. På sistone måtte de förra egenskaperna ha spillt över på bloggen. Och nej, så kan vi inte ha det. Bloggandet är en bagatell. En jävligt kul bagatell. Så, från och med idag gäller sellout. Det innebär inte att jag kommer att skriva om att mailen är kollad och att jag nu tuggar på ett äpple. Men jag kommer att skriva exakt det jag känner för. Eget eller inte. Witty eller inte. Relevant eller inte. Genomarbetat, men förmodligen inte. Läs eller låt bli. Bloggen är min. Och mina demoners.

//Fred - efter ett mentalt lavemang

Fattig smiskduglig?

Det har blivit några byten av nick på homogaycommunityt Qruiser för min del under det senaste året. DuJagOchEnBurkVaselin var inget bra. Qruisare har noll ironikoll. Det förra kunde jag inte heller behålla någon längre tid eftersom det fick somliga qruisare att få för sig att jag sätter på våra fyrafota vänner. Mest beroende på att de har taskig filmkoll. No good.

Men vad ska man kalla sig? I jakten på det perfekta nicket snubblade jag över qruisernicksgeneratorn. En klassiker jag såg för första gången redan för några år sedan. Den föreslår Fattig Smiskduglig. Yeah right... jag antar att jakten fortsätter.

När jag ändå var där testade jag vad generatorn hade för sköna förslag åt några polare:

Jake Gyllenhaal - Kuk Clown
Colin Farrell - SuperXXL Amerikan
David Beckham - JätteballeXL Vill_dia_snopp
Justin Timberlake - Ballefjong Farfar
Fredrik Ljungberg - Superkåt Kristdemokrat

Så, vilket blir ditt nick?

//Fred - fattig och smiskduglig

Komplettera helst inte automatiskt

Jag har tänkt det ibland. Windowsfunktionen Komplettera automatiskt är livsfarlig. Ett djävulens påfund. Världens jävla snitch med en svårmatchad homewreckerpotential. Hade jag lagt skorna på hyllan i morgon vore det en himla tur att jag redan var död ifall typ morsan fick för sig att ta reda på hur min dator lärt sig att komplettera meningar. Åtminstone vore det tur att man inte har alltför lätt att rodna. Och allt bara för att spara in några tangenttryckningar.

Sedan i lördags vet jag att jag tänkt rätt. Kräftskiva. Nubbe. Mera nubbe. Bikt. Smarrigaste bikten stod en tjejkompis för. Vi kan kalla henne hmm... Emma. Emma blir bra.

Tills nyligen hade Emma sedan något år tillbaka pojkvän och tillika sambo. Robban är en riktig heting. En sportkille med försäljarleende. Som ibland är lite... on the femme side. Särskilt när han skrattar. Vilket vi polare ibland härligt fördomsfritt pikade stackars Emma för. Men Emma, klart han är bög! Det här kunde få igång henne riktigt duktigt och hon slog ifrån sig genom att berätta om vilken hingst han var i sängen. Åh... så övertygade vi blev.

Härom månaden tog Robban sitt pick och pack och drog. Vilket för oss tillbaka till kräftskivan. Någon frågade nämligen Emma om varför Robban gjort slut egentligen. Hon började med att ge hans förklaring, att han inte hade några känslor kvar och att det var bäst så här för båda och yada yada. Sedan blev hon tyst innan hon sade Men ni hade nog lite rätt om honom ändå.

För några dagar sedan hade hon suttit vid datorn och chattat med en tjejkompis. Hon tänkte bjuda över henne på fika och började skriva Lust att komma över... varpå Windows bl.a. föreslog att hon skulle avsluta meningen med ...och sätta på mig ikväll. Det blev tyst en bråkdel av en sekund innan ett gapskratt ljöd runt bordet. Snart garvade Emma också. Förlåt Emma, han betedde sig för jävligt, men jag garvar fortfarande så att jag har svårt att skriva.

Av detta lär vi oss a) att Komplettera automatiskt skvallrar som fan och att b) en hingst i sängen mycket väl kan vara någon annans bitch.

Och förresten; bloggande har känts lite 2006 ett tag. Bear with me. Jag kommer igen.

Andra bloggar om: komplettera automatiskt, otrohet, bisexualitet

//Fred - som numera hellre trycker ned några tangenter extra

Dagens skämskudde...

...skickas över till Myndigheten för skolutveckling som har tagit fram Lexin, en kombination av lexikon och ordböcker tänkta att användas i invandrarundervisningen. På hemsidan finns ett onlinelexikon där man kan översätta ord från svenska till ett antal andra språk och vice versa. Jättefint! Åtminstone tills man söker på ordet pojkvän som förklaras som en flickas manlige partner.

Ehh va? Nu blir det jobbigt. Om jag skaffar en pojkvän blir alltså såväl jag som han flickor? Heter det bara pojkvän om partnern är manlig, eller gäller det om han fjollar loss emellanåt också? Eller blir vi inte bara flickor om vi blir ihop, utan dessutom manliga flickor?

//Fred - potentiell butchflata?

Andra bloggar om: Lexin, Myndigheten för skolutveckling, heteronormativitet, diskriminering

De morgonpiggas förtryck

Det är långt ifrån första gången jag skriver om förtryck här, men den här gången handlar det om ett helt annat slags förtryck. Ett förtryck som pågår hela tiden, ja som hela samhället är genomsyrat av utan att någonsin tas upp i samhällsdebatten. Kanske för att man knappt ens kan ta upp ämnet utan att genast avfärdas som en ansvarslös slacker. Jag kan för det mesta övertygas om att det handlar om ett lyxproblem, men idag har jag tillräckligt med inspiration för att slänga in en brandfackla.

Idag var första dagen på jobbet efter semestern. Mjukstart med en kickofftripp med buss till hemlig ort med avfärd klockan 8, dvs den vanliga starttiden för arbetsdagen, stod på programmet. Nice. Om det inte vore för att jag trots dubbel uppsättning väckarklockor vaknade 7.40, och om du hängt med här vet du säkert att det inte heller är första gången jag försover mig. Redan här är jag säker på att flera av er läsare sitter och himlar med ögonen och undrar varför det ska vara så svårt att komma upp ur sängen.

Jag klarade mig ganska billigt undan den här gången. Ett yrvaket samtal till en kollega och en mindre omväg för bussen senare klev jag på, till somligas jubel, andras milt överseende leenden och ytterligare andras muttranden och ovan nämnda himlande ögon.

Självklart borde jag ha varit på plats i tid. Jag har ett ansvarsfullt jobb, och att hålla tider är viktigt ur många aspekter. Därför skäms jag som en hund när jag inte lever upp till mina egna ideal. Det brukar funka hyggligt efter några dagars tillvänjning efter en ledighet, men jag har trots det lyckats utföra hela registret av klassiska morgontrötta blunders som att koka kaffe på havregryn och borsta tänderna med hudkräm och det är bara att inse; jag når inte toppen av min förmåga förrän flera timmar senare. Dagar då jag klarvaken slår upp de blå när klockan ringer en arbetsdag existerar inte. Vad gör man när man, trots tappra försök att mota Olle i grind, när det väl gäller inte lyckas uppnå tillräcklig medvetandegrad för att kunna inse att klockan ringer och det är dags? Visst kan man argumentera för att man får bita ihop och anpassa sig eller kanske välja ett annat yrke, but then again: Varför ska de morgonpigga få sätta standarden?

Här kommer vi till det intressanta: I vårt samhälle är det inte bara så att de flesta är vakna med tuppen och börjar ta itu med dagens vedermödor redan i ottan - hela samhället är uppbyggt på en förväntan av att det är så det ska vara. De flesta arbetsplatser förväntar sig att deras anställda ska vara på plats före nio, och det gäller även sådana vars verksamhet inte alls är beroende av att utföras vid en viss tid på dygnet. I många fall saknas dessutom alternativ. Till exempel måste en knapp miljon grundskolelever och deras drygt 90'000 lärare obönhörligen påbörja sin arbetsdag klockan 8. Trots att många skulle utföra ett betydligt bättre jobb på andra tider. Till och med bortsett från effektivitetsaspekten; hur många, även bland er morgonpigga, skulle inte tycka det vore kanon om t.ex. banken och andra serviceinrättningar kunde ha öppet kvällstid också?

Och vad som är ännu värre: Det är dessutom fult att inte höra till dem som redo för en ny dag med ett glatt skutt hoppar ur bingen vid sexhugget. Försök inte påstå något annat. Den som dryftar att han föredrar att stiga upp runt tio möts av menande blickar och får tveklöst höra att han sover bort halva dagen, eller möts alternativt av en undran om ifall denne aldrig tänkt bli vuxen och ta lite ansvar. Per automatik pådyvlas man egenskaper som arbetsovillig, omogen och lat. Trots att man är både mogen, ansvarstagande och effektiv i minst lika stor utsträckning. Några timmar senare.

Effekten av mitt inlägg blir förmodligen ungefär densamma som om jag hade släppt en fis i rymden, men det känns gott att ha fått ut lite frustration i alla fall och jo - jag HAR rätt. Morgontrötta systrar och bröder, det är dags att säga ifrån och stå upp mot de morgonpiggas förtryck och för din rätt till din dygnsrytm!

Uppdatering 19 augusti: Idag skriver DN och Aftonbladet om det nystartade B-samfundet, en förening som ska jobba för morgontröttas rättigheter, helt i linje med mitt inlägg. Snacka om vältajmat! (Tack Torbjörn Nyberg för tipset)

Andra bloggar om: morgontrötthet, förtryck, orättvisor

//Fred - som ställer tre klockor till i morgon

En kändisdejt

Hittade ett kändisdejtartest hos Stationsvakt. En efter en elimineras de tio små negerpojkarna utefter hur man svarar på frågorna. Av de tio var det tydligen David Hellenius som skulle passa mig bäst. Känns lite otippat, men kanske inte helt fel. Ikväll runt 19-snåret, funkar det David?
//Fred - bokar bord

Grattis Robyn!

Eftersom mina favvopopkulturbloggare verkar ha tagit semester får jag väl ta mitt ansvar och styra upp firandet av Robyns femteplats på englandslistan den här veckan med With every heartbeat som hon gör tillsammans med Kleerup.

Femteplatsen innebär att hon slår sin tidigare högsta placering på den listan, åttondeplatsen med Show me love för drygt nio år sedan. Placeringen nås dessutom på enbart downloads, vilket gör den till en het kandidat till förstaplatsen med hjälp av de fysiska singlarna som släpps nästa vecka. Samtidigt med listsuccén har hon enligt SvD (som för övrigt inte ens vet vad englandshiten heter), som citerar Daily Star, blivit erbjuden att skriva en låt åt Britney Spears för att om möjligt få fart på hennes karriär igen.

Här på hemmaplan floppade With every heartbeat helt orättvist, då den t.ex. bara nådde plats 17 på Trackslistan och plats 43 på den officiella hitlistan i februari.

Välförtjänt revansch alltså! Grattis Robyn (och Kleerup)!

//Fred - som kan sin trackslista

Post Pride Syndrome

Sedan jag kom hem från Stockholm och Pride igår har jag legat mer eller mindre konstant utslagen på soffan. Shit, snacka om att man är helt slut! De här dagarna har bara rusat förbi och hela tiden har man bombarderats av intryck, matats med upplevelser och knappt mer än hunnit hälsa på folk man gärna spenderat hela dagen, och i vissa fall natten, med. Kanske inte konstigt att det känns som kortslutning när man nu är tillbaka på hemmaplan igen och försöker sammanfatta dagarna för sig själv.

Efter rapporten jag skrev i fredags blev det en himla trevlig förfest hos bloggkollegan Oswald, som jag äääntligen lyckats träffa irl, innan utgång på Göta Källare där det dansades i det närmaste konstant från det av vi kom dit till stängning. Edward af Sillén gjorde ett kanonjobb i DJ-båset.

I lördags var det ju sedan dags för paraden. Liksom förra året höll vi till vid hornsgatspuckeln där vi såg i det närmaste hela paraden innan vi hoppade in bakom Qruisers ekipage och gick med längs Hornsgatan fram till Pride Park. Det rapporteras om 45'000 deltagare i år, och mäktigt var det allt. Åsiktstorped-Micke har ett helt gäng paradbilder om du vill se mer än min enda mobilkameradito.

Det var knökfullt med folk i parken under avslutningsgalan vars höjdpunkt utan tvekan var Bananaramas framträdande, en nostalgitripp av rang. Trots det vågade vi inte stanna kvar under hela av risk att inte komma in på Lino. vi lyckades ändå inte undvika en ryyyysligt lång kö, men den var väl värd att genomlida, eftersom det blev en riktig kanonkväll. Mängder av vänner och bekanta var där, flera bloggkollegor spottades, Bananarama dök upp och återigen förgyllde Ed dansgolvet. När efterfesten klingade av framåt nio på morgonen var Pride i det närmaste över för i år. Jag tror det var sjunde Pride för min del - men helt klart en av de bästa veckorna hittills.

Andra bloggar om: Stockholm Pride

//Fred - seg, men väldigt nöjd

Ein bisschen priderapport

Har lyckats sneaka åt mig en dator i Pride Park en stund, så här följer en kort liten rapport. Gårkvällens schlagerkväll var samma höjdare som vanligt, (vilket känns i halsen idag,) även om den kändes kortare än vanligt. Eller om det bara berodde på att tiden gick fort? Ganska många inte särskilt otippade namn som Måns Zelmerlöw, Marija Serifovic, Nanne, After Dark, Drömhus, Jill Johnson, Sonja Aldén och Sarah Dawn Finer, ett par mindre förväntade, t.ex. i form av isländska Silvia Nott, Cyndee Peters, Forbes och Sofia Källgren som äntligen kom till Pride, men också några namn för de mer hardcore fansen, vilka jag såg som kvällens höjdpunkter; Angel, som återförenades för första gången på många herrans år framförde sin gamla sommarhit Sommaren i city och sin mellolåt Venus Butterfly, Uffe Persson hade skrämts fram och fick framföra sin Nästa weekend i originalkläder och belgiska Liliane StPierre gjorde sin eurovisionfanfavvo Soldiers of love. Kanon! Vill du se lite av vad du missade så har esctoday.com lagt ut ett gäng snuttar från kvällen via YouTube här.

Efteråt råkade vi hamna på SLM. Fantastiskt otippat. SLM är väl kanske inte riktigt min grej, men intressant kan jag sträcka mig till att det var haha... Kön till Patricia var lång och väldigt stillastående...

Liksom kön till datorerna här börjar bli. Ett litet dagens citat till slut, som jag fann i dagens Stockholm City. Under rubriken Onanerande par syntes vid mack rapporterar de om en incident med ett par som sågs onanera på kajen vid Preemmacken vid Norr Mälarstrand igår. Jag avstår från att kommentera händelsen i sig, men när journalisten frågar Björn Engström på polisens länskommunikationsscentral om det var en man och en kvinna svarar han:

Det vet man aldrig under den här veckan, ett par står det i rapporten.

//Fred - som prajdar på

Happy Pride!

Dags för avfärd mot Stockholm! 16.30 drar invigningsgalan igång och sedan kör vi på tills på söndag! Satt och filade på ett inlägg om vad Pride egentligen är efter att ha läst somliga reaktioner i bloggosfären, som t.ex. Alex Schulmans ovanligt korkade och skrämmande ivrigt påhejade inlägg, men får konstatera att jag inte hinner fila det till publicerbar form innan avresa.

Jag nöjer mig med en mer kortfattad version; han med flera har fantastiskt fel på ett helt gäng sätt. Att påstå att bögar (och flator, flator vänner, glöm dem inte) inte är en utsatt grupp i samhället är insiktslöst och ett rent hån mot alla de som utsätts för brott på grund av sin läggning, mot de som ser sig tvingade att fly sin landsortshåla för Schulmans skyddade storstad på grund av intolerans och mot alla de som sitter i sin garderob eftersom de hör och ser sin omgivnings attityder.

Den andra stora gruppen av kritiker finns även hos andra bögar; de som menar att Pride är ett skott i foten om man vill vinna respekt och ses som en av alla andra. De som säger att Pride framställer bögar som översexuella modeikoner som skriker ut sin bögighet. Jag säger att de kritikerna antingen a) tycker de ser ett tillfälle att trycka till bögjävlarna i största allmänhet, eller b) har fallit för mediabilden av Pride, som ALLTID illustrerar sina rapporter med bilder av de som utmärker sig mest. Mest hud, störst fjäderplymer, mest glitter - *klick*. And who can blame them, hur kul är en vanlig snubbe i jeans och t-shirt på bild, oavsett om han är mer representativ för en pridebesökare? Visst, det vore nice med en mer nyanserad bild, men allvarligt... Om man nu känner att man kan få vara sig själv under en enda vecka om året, känner man sig inte lite... glad under den veckan då?

Här kommer vi till c) Lite självanalys tack. Varför skrämmer det att han klämmer i lite extra för att visa sin glädje? Om det får dig att skämmas och ta avstånd så skäms jag å dina vägnar. Det finns plats för dig också, även om du uttrycker dig annorlunda, Svensson eller glitterfjolla. Det är liksom där hela kärnan av tanken med Pride ligger. Räta på ryggen. Min respekt hos mina medmänniskor, mitt likaberättigande, vinns inte på bekostnad av andra. Det ska fan i mig finnas plats för alla.

Hoppas kunna rapportera på plats, men jag vet hur det brukar bli, och intensivt är bara förnamnet. Ses vi inte i Tanto så hörs vi efter Pride om det inte blir något bloggande! Happy Pride!

Andra bloggar om: homosexualitet, Stockholm Pride

//Fred - taggad, i dubbel bemärkelse

Dagens citat

Ok, jag ÄR förmodligen löjligt understimulerad, men är det bara jag som tänker... lite längre?

Wands are only as powerful as the wizards who use them. Some wizards just like to boast that theirs are bigger and better than other people's.

Hermione Granger - ur Harry Potter and the Deathly Hollows

//Fred - packar som fan

Hyséns spännande resa

Prideveckan har börjat! Jag har vaknat och äntligen insett att jag behöver fixa en tvättid innan det är dags att dra mot Stockholm och Tantolunden på onsdag. Media verkar också ha vaknat, för det skrivs en hel del idag.

Till att börja med blossar debatten om valet av Glenn Hysén som invigningstalare upp igen. Petter Wallenberg skriver en debattartikel i Aftonbladet och Anders Selin gör detsamma på DN Debatt.

Det handlar om en händelse för sex år sedan när Hysén slog ned en man som tog honom på kuken på en offentlig toalett i Frankfurt. Expressen skrev enligt Sylvester om saken då:

Mannen tafsade på Hysén inne på flygplatstoaletten, och enligt Hysén fick han ett knytnävsslag mitt i ansiktet så han flög in i ett toalettbås. På frågan om hur det gick för den homosexuelle mannen säger Glenn Hysén till Expressen:
- Jag gick ju inte in och kollade direkt [i båset där han låg, Sylvester anm.]. Men han rörde sig i alla fall.
Vidare säger fotbollsstjärnan att han anser att mannen måste vara helt sjuk.

Nej, det är inte ok att antasta någon på en offentlig toalett. Alldeles oavsett kön eller läggning. Det är HELT ok att reagera om man blir utsatt för något sådant. Säg ifrån. Polisanmäl. Men det är INTE ok att slå ner någon och sedan utan att bry sig gå därifrån. Inte ens om man tycker att man kan ursäkta sig med att personen är sjuk i huvudet.

Stockholm Prides ordförande Sofia Sjöö har försvarat valet av Hysén med att han gjort en spännande resa i synen på HBT-personer och presstalesmannen Anders Wallnér menar att man inte betraktar det han gjort som ett homofobt dåd. I hans värld är det så här man reagerar, och det får stå för honom.

Det luktar illa hur man än vänder på det. Selin & co vill göra det till en fråga om homofobi eller hatbrott. Men egentligen - alldeles oavsett homofobiska motiv - övervåld är aldrig rätt, och ett sådant beteende ÄR inte något som får stå för Hysén. Jag vill inte se den tallande snubben som invigningstalare - och jag vill inte se Hysén. Jesus, det måste finnas bättre val.

Andra snubbar som ger en rak höger utan att bry sig om följderna åker dit. Men inte Hysén. Han gör istället en spännande resa och belönas med att få invigningstala på Sveriges största tillställning för HBT-personer. Pinsamt.

Andra bloggar om: Glenn Hysén, Stockholm Pride

//Fred - som skäms för det blinda krypandet

Dagens citat

Jag brukar sällan hålla med Alex Schulman (som för övrigt gifter sig idag) men när han nu placerar Måns Zelmerlöw på tredjeplatsen på sin inne- och utelista så får jag kapitulera en liten stund för motiveringen:

Han är så söt att jag vill röva bort honom, placera honom i mitt sovrum, mata honom med jordgubbar, slicka på hans kinder och ligga sked med honom tills jag får skavsår på låren.

Ok, jag fattar inte riktigt grejen med kindslickande, men annars får jag konstatera att jag kan köpa upplägget rakt av.

//Fred - möjligen med en släng gubbsjuka

Vart fan tog han vägen? Del I

Januari 1989. MTV var något man bara kunde se på tv-skärmarna på Trendie, det lokala hamburgerplejset. Och jodå, det fanns bara ett, om man inte ville stå utanför ett gatukök med sin burgare. Inte för att man hade råd att köpa burgare på Trendies heller. Vi snackar högstadiet. Månadspeng. Det fick bli en cola, eller om man slog på stort, en pommesbricka istället, om man ville se det senaste med Paula Abdul eller Milli Vanilli. Hemma fick man försöka låta sitt lystmäte för musikvideos stillas med hjälp av SVT's Listan med Annika Jankell.

Musikvideos är väl kanske nästan att ta i om vi snackar Listan. Oftast knuffades artisterna in i en studio framför ett par upphängda tygstycken för att mima sin låt framför en kamera. 1989. Those were the days.

Januari 1989. Utanför Listan bubblade en låt med titeln I was lucky, med en sprillans ny konstellation, duon So What från Västerås. Den hade hit written all over it. Sällan hade man hört en mer given blivande tracksetta. Och sällan hade man haft ett mer givet runkmotiv för det kommande halvåret. För den då 18-årige öhh... stilbildande dansören och sångaren Jesper Jelse var het som fan. Och desto mer lockande när snacket i uppehållsrummet i plugget sade att man bara måste vara bög om man dansar så.

Vilket så här i backspegeln känns helt obegripligt. För associationen jag får när jag ser Jesper och hans fönade frilla i videon idag är Antonia Ax:son Johnson. Som för övrigt är en skön kvinna, men inget jag går igång på på det sättet. Ett par veckor senare var I was lucky i alla fall mycket riktigt etta på Trackslistan. Den följdes upp av ett storsäljande album, Face yourself, (med Jesper och hans sidekick, Martin Ankelius, i kavaj med uppkavlade ärmar på omslaget,) och ytterligare ett par hitsinglar.

Efter ett floppande uppföljaralbum, Let's walk together, gav sig Jesper på en solokarriär med singeln I hennes ögon. Jag var en av få som köpte den. Jesper såg jättehård ut på omslaget i sin ärmlösa dieselpaj. Mouhahaha... Och låten är fantastisk. På sitt sätt. Texten i refrängen är i det närmaste odödlig:

Den enda som hon har några ögon för är jag
I hennes ögon dansar alltid eldar
I hennes ögon är nåt jämt på gång
I hennes ögon ser jag heta kvällar
och jag stannar hela natten lång.

Ren poesi. I kombination med låtsastechnokompet är den så tacky att man måste(?) älska den, och den är en given favvo på vilken förfest som helst ännu idag femton år senare. Men någonstans där tar spåren slut. Än idag kan man framåt småtimmarna om söndagnätterna skåda hans dansstil på en scen på en båt i Stockholm, men Jesper, vart tog du vägen?

Till sist, videon till I was lucky. Jag kan se den om och om igen, fascineras och minnas.

//Fred - med kärlek

Gör något flatigt!

Idag skriver DN om hur gaykunder blir bemötta som konsumenter. Enligt rapporten Våningssäng på bröllopsresan, skriven av Kristina Börjeson, informatör för Fritt fram, är många homo- och bisexuella osäkra på hur de kommer att bli bemötta på grund av sin läggning. Bland annat berättar ett killpar om hur personalen flydde ut på lagret när de skulle shoppa barnvagn.

Det är inte särskilt ofta jag haft anledning att klargöra min läggning i egenskap av kund, men de gånger det behövts har det oftast gått smidigt. Det har till exempel aldrig varit några problem när man påtalat att man faktiskt vill ha en dubbelsäng på hotellrummet trots att båda är killar. Däremot laggar hotellens intern-tv på HBT-fronten. Det har hänt mer än en gång att man mötts av ett meddelande på skärmen som säger Välkomna herr och fru... Mouhaha...

Jag kan faktiskt bara påminna mig ett enda tillfälle då min läggning verkligen påverkat mig negativt som konsument. Jag fick ett presentkort på att man fick åka finlandsfärja med sin partner till reducerat pris. Det lät schysst, så jag och min dåvarande pojkvän nappade. När jag ringde för att boka biljetter gick allt fint. Tills jag skulle uppge våra namn. Då tog det tvärstopp. Först blev det tyst i luren. Sedan började tjejen i andra änden njaeaeae jomen alltså... det gäller ju bara riktiga par.

Jag blev tvärförbannad och bad att få tala med någon överordnad. Jag kopplades vidare och fick tala med en man som menade att det tydligt framgick av annonsen att erbjudandet gällde en kvinna och en man. Vilket ju inte ALLS var tänkt att vara diskriminerande, men gjorde man inte på det sättet så skulle ju vilka polare som helst kunna åka billigt. Är inte det förresten ett riktigt puckat argument? Är det helt otänkbart att en tjej och en kille är polare? I det läget lade jag i alla fall ner - det blev ingen resa. Vill dock minnas att företaget faktiskt blev anmält för den kampanjen.

Nyligen var jag med om en annan händelse som får funka som en liten solskensmotvikt. Jag och några polare skulle på inflyttningsfest hos ett tjejpar och ville köpa med oss en blomma. Vi visste inte riktigt vad vi ville ha för blomma, men berättade för expediten att den skulle vara till just en inflyttningsfest. Hon fortsatte fråga vad festens värdar tycker om och har för stil hemma. Det hade vi lite dålig koll på och så jag svarade lite på skoj att De är flator, så gör något flatigt. Varpå hon utan att blinka med ett leende svarade att hon nog skulle kunna fixa det - och skred till verket alltmedan vi stod som fågelholkar och såg på. Way to go florister!

//Fred - som nu vet att ett arrangemang av suckulenter och stenar är vad florister menar är flatigt

Va? Spelar han fotboll också?

Efter nio säsonger lämnar Fredrik Ljungberg Arsenal för londonkonkurrenterna West Ham. Det handlar alltså om fotboll. Sport, killar. Och jo, det kan behöva förtydligas. Åtminstone är de flesta av mina bögpolare hopplöst ointresserade av sport. Några tittar visserligen emellanåt. Simning funkar till exempel. Men knappast för att tävlingen i sig är intressant. Go figure.

Att få med dem på en hockeymatch eller att få dem att kolla en VM-kvalmatch i fotboll från tv-soffan är i det närmaste lögn i helvete. Det senare lyckades jag dock med häromåret, men mest för att det tajmade med förfestande innan utgång. Det blev visserligen inte särskilt nyktert, men inget kan förlåta polaren som svårligen lät sig övertalas om att Ljungberg där på fotbollsplanen faktiskt är han killen i Calvin Kleinreklamen.

Om en månad är det friidrotts-VM i Osaka. Jag är inte säker på vilket jag föredrar; att sitta där ensam i tv-soffan, eller med en polare som kan tänkas fråga ifall den där snubben från På spåret börjat hoppa höjdhopp.

//Fred - den ende hockeyälskande bögen i byn

Sent funnen pärla

Jag tror jag vågar säga att jag har bättre, eller åtminstone bredare, musikkoll än de flesta (även om ni bloggläsare KAN ha fått för er att mitt musikintresse bara handlar om schlager). Trots det händer det att riktiga pärlor går spårlöst förbi. I det här fallet förstår jag inte riktigt hur det gått till, men det är bara att krypa till korset och erkänna - tills häromdagen hade jag inte hört Mobys och Mylène Farmers Slipping away (Crier la vie), trots att den tydligen kom redan förra året.

Den borde alltså ha varit där redan förra året, men jag är helt säker på att den kommer att finnas på min lista över det här årets låtar istället, när vi kommer så långt. Bättre sent än aldrig, här har ni den också, om nu någon mer missat den:

//Fred - din röst i natten

Om rövfittor och de där heterosnubbarna

Snackade med en polare på Qruiser idag. Bland annat avhandlades senaste tidens framgångar, eller snarare bristen på sådana, på dejt- och raggfronten i allmänhet och i synnerhet på nämnda community. Han ondgjorde sig bland annat över en heterosnubbe som skrivit och velat ge honom en omgång i rövfittan. Nope, han var inte upprörd varken över erbjudandet, som i sak lät åtminstone hyggligt lockande, eller över att killen var hmm... hetero. Hans gallaspyende gällde ordet rövfitta, som enligt honom är fantastiskt avtändande eftersom en stor del av grejen med killar är just att de inte har nån. Fitta alltså.

Visst, ordet används inte bara av straighta snubbar, men de ÄR för söta, heterograbbsen. För dig som inte har hundra qruiserkoll är communityt enligt dess policy en mötesplats för bögar, flator, bisexuella, transpersoner, queer och deras vänner. En stor del av medlemmarna definierar sig som hetero, till somligas förtret och till de flestas liknöje. Många av dem är säkert hetero enligt en för de flesta acceptabel definition, men sen har vi de där andra...

Joodå... visst är det i många fall himla tragiskt att de sitter i den sits de gör, men det är också intressant och ofta rejält underhållande att iaktta deras små krumbukter. Som att på sin sida undanbe sig kontakt med killar, lägga upp en utfläkt donna i fotoalbumet, alternativt en bild på sig själv upphånglande en brud - för att sedan under cover ragga runt efter, the magic word, diskreta träffar. Med killar.

Innan de konkreta förslagen läggs fram övertalas man om att de är hetero med argumentation av typen jag är hetero... men tycker det är häftigt att suga kuk/men hål som hål/men det är enklare med killar/jag vill bara testa/eller min favorit; jag tänder bara på kukar, inte på killar. Definitioner och fack... de säger inte mycket, men i alla fall, vi snackar total denial.

Tillbaka till rövfittan. Samma killar snackar gärna om dem. Rövfittor. Det blir liksom liiite mer legitimt att bonka på en kille om han har en fitta, såna som man ska bonka på. När polaren gnällde på om att han minsann inte har nån fitta berättade jag en liten episod om ett personligt rekord i upplevd denial.

För länge sen hade jag en kk-relation med en sån där snubbe. Varenda gång vi skulle till kom först den där harangen. En liten disclaimer. Hans version av No animals were harmed during the production of this movie i form av Jo alltså jag är ju hetero men yada yada... Jag nickade och log. My ass. I dubbel bemärkelse.

Det märktes liksom ändå inte när det väl blev åka av - inte förrän han vid ett tillfälle under dirtysnackandet utbrast ett Nu gör jag dig med barn!

Vad säger man? Åh fan? Jag tror inte jag kommenterade det alls.

En story från bingen - första och möjligen sista gången här i bloggen. Enjoy! Det är rätt tacksamt att roa sig på bekostnad av de här snubbarna, så det gör vi så klart, men missa inte bonuspoängen. Sade du att det är grönt att vara icke-hetero idag? Att målen om jämlikhet och lika villkor är nådda? Så länge de här killarna finns är vi inte där.

Andra bloggar om: homosexualitet, Qruiser, garderoben

//Fred - som återgår till Harry Potter