Ett homo på jobbet - the sequel

Kommer ni ihåg homot på jobbet? Har funderat en hel del på honom. Under månaden som har gått har jag sett ovanligt lite av honom. Han har helt uppenbart gjort sig omvägar och besvär för att slippa träffa på mig. Jag har faktiskt fått lite dåligt samvete över det, trots att jag inget gjort. Känns så onödigt om han springer runt och är rädd för något som aldrig kommer att hända. Idag hände i alla fall äntligen något som förhoppningsvis innebär slutet på detta.

Jag gick för att kopiera några papper, men kopiatorn var upptagen. Av honom. Han hejade men blev märkbart stirrig. Ingen annan var i närheten, så jag tänkte att det är lika bra att ta tillfället i akt, även om jag inte visste vad jag skulle säga. Jag fick fram ungefär Du... det där med att vi sågs i Stockholm... det stannar mellan oss om det är så du vill ha det. Jag har ingen anledning att snacka runt om det. Kände mig lite fånig. Visste ju inte ens säkert att jag uppfattat saken rätt.

Men han log, sade Tack, vad skönt! och gick sedan snabbt därifrån.

Det verkade som om jag sagt the magic words, så jag hoppas saker härmed kan återgå till det normala.