De morgonpiggas förtryck

Det är långt ifrån första gången jag skriver om förtryck här, men den här gången handlar det om ett helt annat slags förtryck. Ett förtryck som pågår hela tiden, ja som hela samhället är genomsyrat av utan att någonsin tas upp i samhällsdebatten. Kanske för att man knappt ens kan ta upp ämnet utan att genast avfärdas som en ansvarslös slacker. Jag kan för det mesta övertygas om att det handlar om ett lyxproblem, men idag har jag tillräckligt med inspiration för att slänga in en brandfackla.

Idag var första dagen på jobbet efter semestern. Mjukstart med en kickofftripp med buss till hemlig ort med avfärd klockan 8, dvs den vanliga starttiden för arbetsdagen, stod på programmet. Nice. Om det inte vore för att jag trots dubbel uppsättning väckarklockor vaknade 7.40, och om du hängt med här vet du säkert att det inte heller är första gången jag försover mig. Redan här är jag säker på att flera av er läsare sitter och himlar med ögonen och undrar varför det ska vara så svårt att komma upp ur sängen.

Jag klarade mig ganska billigt undan den här gången. Ett yrvaket samtal till en kollega och en mindre omväg för bussen senare klev jag på, till somligas jubel, andras milt överseende leenden och ytterligare andras muttranden och ovan nämnda himlande ögon.

Självklart borde jag ha varit på plats i tid. Jag har ett ansvarsfullt jobb, och att hålla tider är viktigt ur många aspekter. Därför skäms jag som en hund när jag inte lever upp till mina egna ideal. Det brukar funka hyggligt efter några dagars tillvänjning efter en ledighet, men jag har trots det lyckats utföra hela registret av klassiska morgontrötta blunders som att koka kaffe på havregryn och borsta tänderna med hudkräm och det är bara att inse; jag når inte toppen av min förmåga förrän flera timmar senare. Dagar då jag klarvaken slår upp de blå när klockan ringer en arbetsdag existerar inte. Vad gör man när man, trots tappra försök att mota Olle i grind, när det väl gäller inte lyckas uppnå tillräcklig medvetandegrad för att kunna inse att klockan ringer och det är dags? Visst kan man argumentera för att man får bita ihop och anpassa sig eller kanske välja ett annat yrke, but then again: Varför ska de morgonpigga få sätta standarden?

Här kommer vi till det intressanta: I vårt samhälle är det inte bara så att de flesta är vakna med tuppen och börjar ta itu med dagens vedermödor redan i ottan - hela samhället är uppbyggt på en förväntan av att det är så det ska vara. De flesta arbetsplatser förväntar sig att deras anställda ska vara på plats före nio, och det gäller även sådana vars verksamhet inte alls är beroende av att utföras vid en viss tid på dygnet. I många fall saknas dessutom alternativ. Till exempel måste en knapp miljon grundskolelever och deras drygt 90'000 lärare obönhörligen påbörja sin arbetsdag klockan 8. Trots att många skulle utföra ett betydligt bättre jobb på andra tider. Till och med bortsett från effektivitetsaspekten; hur många, även bland er morgonpigga, skulle inte tycka det vore kanon om t.ex. banken och andra serviceinrättningar kunde ha öppet kvällstid också?

Och vad som är ännu värre: Det är dessutom fult att inte höra till dem som redo för en ny dag med ett glatt skutt hoppar ur bingen vid sexhugget. Försök inte påstå något annat. Den som dryftar att han föredrar att stiga upp runt tio möts av menande blickar och får tveklöst höra att han sover bort halva dagen, eller möts alternativt av en undran om ifall denne aldrig tänkt bli vuxen och ta lite ansvar. Per automatik pådyvlas man egenskaper som arbetsovillig, omogen och lat. Trots att man är både mogen, ansvarstagande och effektiv i minst lika stor utsträckning. Några timmar senare.

Effekten av mitt inlägg blir förmodligen ungefär densamma som om jag hade släppt en fis i rymden, men det känns gott att ha fått ut lite frustration i alla fall och jo - jag HAR rätt. Morgontrötta systrar och bröder, det är dags att säga ifrån och stå upp mot de morgonpiggas förtryck och för din rätt till din dygnsrytm!

Uppdatering 19 augusti: Idag skriver DN och Aftonbladet om det nystartade B-samfundet, en förening som ska jobba för morgontröttas rättigheter, helt i linje med mitt inlägg. Snacka om vältajmat! (Tack Torbjörn Nyberg för tipset)

Andra bloggar om: morgontrötthet, förtryck, orättvisor

//Fred - som ställer tre klockor till i morgon

En kändisdejt

Hittade ett kändisdejtartest hos Stationsvakt. En efter en elimineras de tio små negerpojkarna utefter hur man svarar på frågorna. Av de tio var det tydligen David Hellenius som skulle passa mig bäst. Känns lite otippat, men kanske inte helt fel. Ikväll runt 19-snåret, funkar det David?
//Fred - bokar bord

Grattis Robyn!

Eftersom mina favvopopkulturbloggare verkar ha tagit semester får jag väl ta mitt ansvar och styra upp firandet av Robyns femteplats på englandslistan den här veckan med With every heartbeat som hon gör tillsammans med Kleerup.

Femteplatsen innebär att hon slår sin tidigare högsta placering på den listan, åttondeplatsen med Show me love för drygt nio år sedan. Placeringen nås dessutom på enbart downloads, vilket gör den till en het kandidat till förstaplatsen med hjälp av de fysiska singlarna som släpps nästa vecka. Samtidigt med listsuccén har hon enligt SvD (som för övrigt inte ens vet vad englandshiten heter), som citerar Daily Star, blivit erbjuden att skriva en låt åt Britney Spears för att om möjligt få fart på hennes karriär igen.

Här på hemmaplan floppade With every heartbeat helt orättvist, då den t.ex. bara nådde plats 17 på Trackslistan och plats 43 på den officiella hitlistan i februari.

Välförtjänt revansch alltså! Grattis Robyn (och Kleerup)!

//Fred - som kan sin trackslista

Post Pride Syndrome

Sedan jag kom hem från Stockholm och Pride igår har jag legat mer eller mindre konstant utslagen på soffan. Shit, snacka om att man är helt slut! De här dagarna har bara rusat förbi och hela tiden har man bombarderats av intryck, matats med upplevelser och knappt mer än hunnit hälsa på folk man gärna spenderat hela dagen, och i vissa fall natten, med. Kanske inte konstigt att det känns som kortslutning när man nu är tillbaka på hemmaplan igen och försöker sammanfatta dagarna för sig själv.

Efter rapporten jag skrev i fredags blev det en himla trevlig förfest hos bloggkollegan Oswald, som jag äääntligen lyckats träffa irl, innan utgång på Göta Källare där det dansades i det närmaste konstant från det av vi kom dit till stängning. Edward af Sillén gjorde ett kanonjobb i DJ-båset.

I lördags var det ju sedan dags för paraden. Liksom förra året höll vi till vid hornsgatspuckeln där vi såg i det närmaste hela paraden innan vi hoppade in bakom Qruisers ekipage och gick med längs Hornsgatan fram till Pride Park. Det rapporteras om 45'000 deltagare i år, och mäktigt var det allt. Åsiktstorped-Micke har ett helt gäng paradbilder om du vill se mer än min enda mobilkameradito.

Det var knökfullt med folk i parken under avslutningsgalan vars höjdpunkt utan tvekan var Bananaramas framträdande, en nostalgitripp av rang. Trots det vågade vi inte stanna kvar under hela av risk att inte komma in på Lino. vi lyckades ändå inte undvika en ryyyysligt lång kö, men den var väl värd att genomlida, eftersom det blev en riktig kanonkväll. Mängder av vänner och bekanta var där, flera bloggkollegor spottades, Bananarama dök upp och återigen förgyllde Ed dansgolvet. När efterfesten klingade av framåt nio på morgonen var Pride i det närmaste över för i år. Jag tror det var sjunde Pride för min del - men helt klart en av de bästa veckorna hittills.

Andra bloggar om: Stockholm Pride

//Fred - seg, men väldigt nöjd

Ein bisschen priderapport

Har lyckats sneaka åt mig en dator i Pride Park en stund, så här följer en kort liten rapport. Gårkvällens schlagerkväll var samma höjdare som vanligt, (vilket känns i halsen idag,) även om den kändes kortare än vanligt. Eller om det bara berodde på att tiden gick fort? Ganska många inte särskilt otippade namn som Måns Zelmerlöw, Marija Serifovic, Nanne, After Dark, Drömhus, Jill Johnson, Sonja Aldén och Sarah Dawn Finer, ett par mindre förväntade, t.ex. i form av isländska Silvia Nott, Cyndee Peters, Forbes och Sofia Källgren som äntligen kom till Pride, men också några namn för de mer hardcore fansen, vilka jag såg som kvällens höjdpunkter; Angel, som återförenades för första gången på många herrans år framförde sin gamla sommarhit Sommaren i city och sin mellolåt Venus Butterfly, Uffe Persson hade skrämts fram och fick framföra sin Nästa weekend i originalkläder och belgiska Liliane StPierre gjorde sin eurovisionfanfavvo Soldiers of love. Kanon! Vill du se lite av vad du missade så har esctoday.com lagt ut ett gäng snuttar från kvällen via YouTube här.

Efteråt råkade vi hamna på SLM. Fantastiskt otippat. SLM är väl kanske inte riktigt min grej, men intressant kan jag sträcka mig till att det var haha... Kön till Patricia var lång och väldigt stillastående...

Liksom kön till datorerna här börjar bli. Ett litet dagens citat till slut, som jag fann i dagens Stockholm City. Under rubriken Onanerande par syntes vid mack rapporterar de om en incident med ett par som sågs onanera på kajen vid Preemmacken vid Norr Mälarstrand igår. Jag avstår från att kommentera händelsen i sig, men när journalisten frågar Björn Engström på polisens länskommunikationsscentral om det var en man och en kvinna svarar han:

Det vet man aldrig under den här veckan, ett par står det i rapporten.

//Fred - som prajdar på

Happy Pride!

Dags för avfärd mot Stockholm! 16.30 drar invigningsgalan igång och sedan kör vi på tills på söndag! Satt och filade på ett inlägg om vad Pride egentligen är efter att ha läst somliga reaktioner i bloggosfären, som t.ex. Alex Schulmans ovanligt korkade och skrämmande ivrigt påhejade inlägg, men får konstatera att jag inte hinner fila det till publicerbar form innan avresa.

Jag nöjer mig med en mer kortfattad version; han med flera har fantastiskt fel på ett helt gäng sätt. Att påstå att bögar (och flator, flator vänner, glöm dem inte) inte är en utsatt grupp i samhället är insiktslöst och ett rent hån mot alla de som utsätts för brott på grund av sin läggning, mot de som ser sig tvingade att fly sin landsortshåla för Schulmans skyddade storstad på grund av intolerans och mot alla de som sitter i sin garderob eftersom de hör och ser sin omgivnings attityder.

Den andra stora gruppen av kritiker finns även hos andra bögar; de som menar att Pride är ett skott i foten om man vill vinna respekt och ses som en av alla andra. De som säger att Pride framställer bögar som översexuella modeikoner som skriker ut sin bögighet. Jag säger att de kritikerna antingen a) tycker de ser ett tillfälle att trycka till bögjävlarna i största allmänhet, eller b) har fallit för mediabilden av Pride, som ALLTID illustrerar sina rapporter med bilder av de som utmärker sig mest. Mest hud, störst fjäderplymer, mest glitter - *klick*. And who can blame them, hur kul är en vanlig snubbe i jeans och t-shirt på bild, oavsett om han är mer representativ för en pridebesökare? Visst, det vore nice med en mer nyanserad bild, men allvarligt... Om man nu känner att man kan få vara sig själv under en enda vecka om året, känner man sig inte lite... glad under den veckan då?

Här kommer vi till c) Lite självanalys tack. Varför skrämmer det att han klämmer i lite extra för att visa sin glädje? Om det får dig att skämmas och ta avstånd så skäms jag å dina vägnar. Det finns plats för dig också, även om du uttrycker dig annorlunda, Svensson eller glitterfjolla. Det är liksom där hela kärnan av tanken med Pride ligger. Räta på ryggen. Min respekt hos mina medmänniskor, mitt likaberättigande, vinns inte på bekostnad av andra. Det ska fan i mig finnas plats för alla.

Hoppas kunna rapportera på plats, men jag vet hur det brukar bli, och intensivt är bara förnamnet. Ses vi inte i Tanto så hörs vi efter Pride om det inte blir något bloggande! Happy Pride!

Andra bloggar om: homosexualitet, Stockholm Pride

//Fred - taggad, i dubbel bemärkelse

Dagens citat

Ok, jag ÄR förmodligen löjligt understimulerad, men är det bara jag som tänker... lite längre?

Wands are only as powerful as the wizards who use them. Some wizards just like to boast that theirs are bigger and better than other people's.

Hermione Granger - ur Harry Potter and the Deathly Hollows

//Fred - packar som fan

Hyséns spännande resa

Prideveckan har börjat! Jag har vaknat och äntligen insett att jag behöver fixa en tvättid innan det är dags att dra mot Stockholm och Tantolunden på onsdag. Media verkar också ha vaknat, för det skrivs en hel del idag.

Till att börja med blossar debatten om valet av Glenn Hysén som invigningstalare upp igen. Petter Wallenberg skriver en debattartikel i Aftonbladet och Anders Selin gör detsamma på DN Debatt.

Det handlar om en händelse för sex år sedan när Hysén slog ned en man som tog honom på kuken på en offentlig toalett i Frankfurt. Expressen skrev enligt Sylvester om saken då:

Mannen tafsade på Hysén inne på flygplatstoaletten, och enligt Hysén fick han ett knytnävsslag mitt i ansiktet så han flög in i ett toalettbås. På frågan om hur det gick för den homosexuelle mannen säger Glenn Hysén till Expressen:
- Jag gick ju inte in och kollade direkt [i båset där han låg, Sylvester anm.]. Men han rörde sig i alla fall.
Vidare säger fotbollsstjärnan att han anser att mannen måste vara helt sjuk.

Nej, det är inte ok att antasta någon på en offentlig toalett. Alldeles oavsett kön eller läggning. Det är HELT ok att reagera om man blir utsatt för något sådant. Säg ifrån. Polisanmäl. Men det är INTE ok att slå ner någon och sedan utan att bry sig gå därifrån. Inte ens om man tycker att man kan ursäkta sig med att personen är sjuk i huvudet.

Stockholm Prides ordförande Sofia Sjöö har försvarat valet av Hysén med att han gjort en spännande resa i synen på HBT-personer och presstalesmannen Anders Wallnér menar att man inte betraktar det han gjort som ett homofobt dåd. I hans värld är det så här man reagerar, och det får stå för honom.

Det luktar illa hur man än vänder på det. Selin & co vill göra det till en fråga om homofobi eller hatbrott. Men egentligen - alldeles oavsett homofobiska motiv - övervåld är aldrig rätt, och ett sådant beteende ÄR inte något som får stå för Hysén. Jag vill inte se den tallande snubben som invigningstalare - och jag vill inte se Hysén. Jesus, det måste finnas bättre val.

Andra snubbar som ger en rak höger utan att bry sig om följderna åker dit. Men inte Hysén. Han gör istället en spännande resa och belönas med att få invigningstala på Sveriges största tillställning för HBT-personer. Pinsamt.

Andra bloggar om: Glenn Hysén, Stockholm Pride

//Fred - som skäms för det blinda krypandet

Dagens citat

Jag brukar sällan hålla med Alex Schulman (som för övrigt gifter sig idag) men när han nu placerar Måns Zelmerlöw på tredjeplatsen på sin inne- och utelista så får jag kapitulera en liten stund för motiveringen:

Han är så söt att jag vill röva bort honom, placera honom i mitt sovrum, mata honom med jordgubbar, slicka på hans kinder och ligga sked med honom tills jag får skavsår på låren.

Ok, jag fattar inte riktigt grejen med kindslickande, men annars får jag konstatera att jag kan köpa upplägget rakt av.

//Fred - möjligen med en släng gubbsjuka

Vart fan tog han vägen? Del I

Januari 1989. MTV var något man bara kunde se på tv-skärmarna på Trendie, det lokala hamburgerplejset. Och jodå, det fanns bara ett, om man inte ville stå utanför ett gatukök med sin burgare. Inte för att man hade råd att köpa burgare på Trendies heller. Vi snackar högstadiet. Månadspeng. Det fick bli en cola, eller om man slog på stort, en pommesbricka istället, om man ville se det senaste med Paula Abdul eller Milli Vanilli. Hemma fick man försöka låta sitt lystmäte för musikvideos stillas med hjälp av SVT's Listan med Annika Jankell.

Musikvideos är väl kanske nästan att ta i om vi snackar Listan. Oftast knuffades artisterna in i en studio framför ett par upphängda tygstycken för att mima sin låt framför en kamera. 1989. Those were the days.

Januari 1989. Utanför Listan bubblade en låt med titeln I was lucky, med en sprillans ny konstellation, duon So What från Västerås. Den hade hit written all over it. Sällan hade man hört en mer given blivande tracksetta. Och sällan hade man haft ett mer givet runkmotiv för det kommande halvåret. För den då 18-årige öhh... stilbildande dansören och sångaren Jesper Jelse var het som fan. Och desto mer lockande när snacket i uppehållsrummet i plugget sade att man bara måste vara bög om man dansar så.

Vilket så här i backspegeln känns helt obegripligt. För associationen jag får när jag ser Jesper och hans fönade frilla i videon idag är Antonia Ax:son Johnson. Som för övrigt är en skön kvinna, men inget jag går igång på på det sättet. Ett par veckor senare var I was lucky i alla fall mycket riktigt etta på Trackslistan. Den följdes upp av ett storsäljande album, Face yourself, (med Jesper och hans sidekick, Martin Ankelius, i kavaj med uppkavlade ärmar på omslaget,) och ytterligare ett par hitsinglar.

Efter ett floppande uppföljaralbum, Let's walk together, gav sig Jesper på en solokarriär med singeln I hennes ögon. Jag var en av få som köpte den. Jesper såg jättehård ut på omslaget i sin ärmlösa dieselpaj. Mouhahaha... Och låten är fantastisk. På sitt sätt. Texten i refrängen är i det närmaste odödlig:

Den enda som hon har några ögon för är jag
I hennes ögon dansar alltid eldar
I hennes ögon är nåt jämt på gång
I hennes ögon ser jag heta kvällar
och jag stannar hela natten lång.

Ren poesi. I kombination med låtsastechnokompet är den så tacky att man måste(?) älska den, och den är en given favvo på vilken förfest som helst ännu idag femton år senare. Men någonstans där tar spåren slut. Än idag kan man framåt småtimmarna om söndagnätterna skåda hans dansstil på en scen på en båt i Stockholm, men Jesper, vart tog du vägen?

Till sist, videon till I was lucky. Jag kan se den om och om igen, fascineras och minnas.

//Fred - med kärlek

Gör något flatigt!

Idag skriver DN om hur gaykunder blir bemötta som konsumenter. Enligt rapporten Våningssäng på bröllopsresan, skriven av Kristina Börjeson, informatör för Fritt fram, är många homo- och bisexuella osäkra på hur de kommer att bli bemötta på grund av sin läggning. Bland annat berättar ett killpar om hur personalen flydde ut på lagret när de skulle shoppa barnvagn.

Det är inte särskilt ofta jag haft anledning att klargöra min läggning i egenskap av kund, men de gånger det behövts har det oftast gått smidigt. Det har till exempel aldrig varit några problem när man påtalat att man faktiskt vill ha en dubbelsäng på hotellrummet trots att båda är killar. Däremot laggar hotellens intern-tv på HBT-fronten. Det har hänt mer än en gång att man mötts av ett meddelande på skärmen som säger Välkomna herr och fru... Mouhaha...

Jag kan faktiskt bara påminna mig ett enda tillfälle då min läggning verkligen påverkat mig negativt som konsument. Jag fick ett presentkort på att man fick åka finlandsfärja med sin partner till reducerat pris. Det lät schysst, så jag och min dåvarande pojkvän nappade. När jag ringde för att boka biljetter gick allt fint. Tills jag skulle uppge våra namn. Då tog det tvärstopp. Först blev det tyst i luren. Sedan började tjejen i andra änden njaeaeae jomen alltså... det gäller ju bara riktiga par.

Jag blev tvärförbannad och bad att få tala med någon överordnad. Jag kopplades vidare och fick tala med en man som menade att det tydligt framgick av annonsen att erbjudandet gällde en kvinna och en man. Vilket ju inte ALLS var tänkt att vara diskriminerande, men gjorde man inte på det sättet så skulle ju vilka polare som helst kunna åka billigt. Är inte det förresten ett riktigt puckat argument? Är det helt otänkbart att en tjej och en kille är polare? I det läget lade jag i alla fall ner - det blev ingen resa. Vill dock minnas att företaget faktiskt blev anmält för den kampanjen.

Nyligen var jag med om en annan händelse som får funka som en liten solskensmotvikt. Jag och några polare skulle på inflyttningsfest hos ett tjejpar och ville köpa med oss en blomma. Vi visste inte riktigt vad vi ville ha för blomma, men berättade för expediten att den skulle vara till just en inflyttningsfest. Hon fortsatte fråga vad festens värdar tycker om och har för stil hemma. Det hade vi lite dålig koll på och så jag svarade lite på skoj att De är flator, så gör något flatigt. Varpå hon utan att blinka med ett leende svarade att hon nog skulle kunna fixa det - och skred till verket alltmedan vi stod som fågelholkar och såg på. Way to go florister!

//Fred - som nu vet att ett arrangemang av suckulenter och stenar är vad florister menar är flatigt

Va? Spelar han fotboll också?

Efter nio säsonger lämnar Fredrik Ljungberg Arsenal för londonkonkurrenterna West Ham. Det handlar alltså om fotboll. Sport, killar. Och jo, det kan behöva förtydligas. Åtminstone är de flesta av mina bögpolare hopplöst ointresserade av sport. Några tittar visserligen emellanåt. Simning funkar till exempel. Men knappast för att tävlingen i sig är intressant. Go figure.

Att få med dem på en hockeymatch eller att få dem att kolla en VM-kvalmatch i fotboll från tv-soffan är i det närmaste lögn i helvete. Det senare lyckades jag dock med häromåret, men mest för att det tajmade med förfestande innan utgång. Det blev visserligen inte särskilt nyktert, men inget kan förlåta polaren som svårligen lät sig övertalas om att Ljungberg där på fotbollsplanen faktiskt är han killen i Calvin Kleinreklamen.

Om en månad är det friidrotts-VM i Osaka. Jag är inte säker på vilket jag föredrar; att sitta där ensam i tv-soffan, eller med en polare som kan tänkas fråga ifall den där snubben från På spåret börjat hoppa höjdhopp.

//Fred - den ende hockeyälskande bögen i byn

Sent funnen pärla

Jag tror jag vågar säga att jag har bättre, eller åtminstone bredare, musikkoll än de flesta (även om ni bloggläsare KAN ha fått för er att mitt musikintresse bara handlar om schlager). Trots det händer det att riktiga pärlor går spårlöst förbi. I det här fallet förstår jag inte riktigt hur det gått till, men det är bara att krypa till korset och erkänna - tills häromdagen hade jag inte hört Mobys och Mylène Farmers Slipping away (Crier la vie), trots att den tydligen kom redan förra året.

Den borde alltså ha varit där redan förra året, men jag är helt säker på att den kommer att finnas på min lista över det här årets låtar istället, när vi kommer så långt. Bättre sent än aldrig, här har ni den också, om nu någon mer missat den:

//Fred - din röst i natten

Om rövfittor och de där heterosnubbarna

Snackade med en polare på Qruiser idag. Bland annat avhandlades senaste tidens framgångar, eller snarare bristen på sådana, på dejt- och raggfronten i allmänhet och i synnerhet på nämnda community. Han ondgjorde sig bland annat över en heterosnubbe som skrivit och velat ge honom en omgång i rövfittan. Nope, han var inte upprörd varken över erbjudandet, som i sak lät åtminstone hyggligt lockande, eller över att killen var hmm... hetero. Hans gallaspyende gällde ordet rövfitta, som enligt honom är fantastiskt avtändande eftersom en stor del av grejen med killar är just att de inte har nån. Fitta alltså.

Visst, ordet används inte bara av straighta snubbar, men de ÄR för söta, heterograbbsen. För dig som inte har hundra qruiserkoll är communityt enligt dess policy en mötesplats för bögar, flator, bisexuella, transpersoner, queer och deras vänner. En stor del av medlemmarna definierar sig som hetero, till somligas förtret och till de flestas liknöje. Många av dem är säkert hetero enligt en för de flesta acceptabel definition, men sen har vi de där andra...

Joodå... visst är det i många fall himla tragiskt att de sitter i den sits de gör, men det är också intressant och ofta rejält underhållande att iaktta deras små krumbukter. Som att på sin sida undanbe sig kontakt med killar, lägga upp en utfläkt donna i fotoalbumet, alternativt en bild på sig själv upphånglande en brud - för att sedan under cover ragga runt efter, the magic word, diskreta träffar. Med killar.

Innan de konkreta förslagen läggs fram övertalas man om att de är hetero med argumentation av typen jag är hetero... men tycker det är häftigt att suga kuk/men hål som hål/men det är enklare med killar/jag vill bara testa/eller min favorit; jag tänder bara på kukar, inte på killar. Definitioner och fack... de säger inte mycket, men i alla fall, vi snackar total denial.

Tillbaka till rövfittan. Samma killar snackar gärna om dem. Rövfittor. Det blir liksom liiite mer legitimt att bonka på en kille om han har en fitta, såna som man ska bonka på. När polaren gnällde på om att han minsann inte har nån fitta berättade jag en liten episod om ett personligt rekord i upplevd denial.

För länge sen hade jag en kk-relation med en sån där snubbe. Varenda gång vi skulle till kom först den där harangen. En liten disclaimer. Hans version av No animals were harmed during the production of this movie i form av Jo alltså jag är ju hetero men yada yada... Jag nickade och log. My ass. I dubbel bemärkelse.

Det märktes liksom ändå inte när det väl blev åka av - inte förrän han vid ett tillfälle under dirtysnackandet utbrast ett Nu gör jag dig med barn!

Vad säger man? Åh fan? Jag tror inte jag kommenterade det alls.

En story från bingen - första och möjligen sista gången här i bloggen. Enjoy! Det är rätt tacksamt att roa sig på bekostnad av de här snubbarna, så det gör vi så klart, men missa inte bonuspoängen. Sade du att det är grönt att vara icke-hetero idag? Att målen om jämlikhet och lika villkor är nådda? Så länge de här killarna finns är vi inte där.

Andra bloggar om: homosexualitet, Qruiser, garderoben

//Fred - som återgår till Harry Potter

En vind försöker att blåsa omkull mig nu

Ääääntligen hemma! Ok, det är kanske att ta i, nästan två fullmatade kanonveckor i Skåne är inte något man längtar hem ifrån i första taget (särskilt som det blåser som fan här) - om man inte väljer bloggperspektivet. För min gamla laptop har konstant vägrat låta mig logga in på Blogger, vilket inneburit att ni inte fått minsta lilla rapport från allt stadsfestivalande med kompisar från förr, landsortsbögklubbandet, rundturen på Österlen, partytrippen över sundet, konserten med the Ark, studiebesöket på Jingiijamborii, marknadsbesöken i Hästveda och Kivik (snubben med W på överarmen som försökte kränga på mig ett par foppatoffelkopior på båda ställena får för övrigt gärna höra av sig alternativt teleportera sig raka vägen hit) eller de senaste dagarnas pressande på en soldränkt Playa del Åhus.

Dags att packa upp här - men räkna med mer nytt här inom väldigt snar framtid.

//Fred - som måste fixa en nej-tack-till-reklam-skylt

Nästa... Malmö Central!

Nej nej nej... jag har inte dött. Jag har inte ens haft dåligt med blogglust. Snarare tvärtom, jag har svurit i flera dagar över att jag inte kunnat logga in på Blogger ifrån den här datorn, som bara råvägrat mig inträde. Nu verkar det dock ha lossnat. Jag drog till Skåne i fredags för att hälsa på släkt och vänner, sola, bada, festa och göra stadsfestival, vilket har funkat fint så här långt. Ja, förutom sol- och badbiten då, även om det ser ut att ta sig. Inget regn sedan i söndags, och idag ser det rätt soligt ut faktiskt.

Fyra dagar i rad av festande börjar så smått att sätta sina spår, men vad fan, är det semester så är det. Mycket regn. Mycket öl. Intagen i öltält. Har till och med hunnit med en dos landsortsbögklubb. Intressant... En del flirt blev det i alla fall, men jag nappar dåligt för tillfället. Idiotiskt. Pojkarna ollar Åhus-bussen i ren frustration, sa någon. Det är nog snarare jag som ollar runt snart.

Det blev nattbussen "hem" i natt, men jag kunde inte somna. Vad göra? Well... målsättningen med årets semester var att planera mindre i förväg och lämna dörrar öppna för spontanitet. Så jag satte mig på morgontåget till Malmö. Rätt kul att vara här, men det kanske hade varit smartare att komma hit liiite senare än 8. Allt är ju stängt! Aja... solen skiner som sagt! Ribban idag?

//Fred - som tycker skånska är vackert

Spritze, spritze!

Igår skrev favvobloggaren Ossie om videon till Günther and the Sunshine Girls senaste singel, Sun Trip (Summer Holiday), vilket fick mig att klämma fram ett minne från dimman i lördags natt. Precis som han tycker jag att låten är ganska exakt vad man lärt sig att förvänta från Günther vid det här laget; lättsmält euro med en eller annan hook som fastnar, porrfilmstyska till 132 bpm med en medföljande heterotrashvideo fullknökad med taskig kvinnosyn med glimt i ögat i form av silikonbröst, rumpor och deras bärare som alla bara finns där för Günther. Det var i alla fall vad jag såg och hörde fram till nämnda lördags natt.

På väg hem blev det traditionsenliga burgare med tre polare. Vi var rätt möra och slökollade under tystnad på någon musikkanal som stod på i tvapparaterna som hänger från taket på haket. Efter ett tag dök Günthers video upp. Snart hör vi i öronvrån ett Åhh fy fan så bögigt från ett bord i närheten, där tre brudar runt 17 bast sitter. Det lät varken äcklat eller särskilt nedlåtande, mest fnissigt konstaterande. Que? tyckte vi, men våra vid det här laget stora öron förstod snart att de syftat på scenen här till vänster. Günther får en rejäl sats Nivea Sunlotion i fejjan - och ser ut att gilla det. Sollotion. Ja shit så bögigt. Men inte ett ord om hur the Sunshine Girls vällustigt fullständigt kladdar ner varandra - och under hela videon kladdar på varandra i största allmänhet och på en passiv Günther i synnerhet.

Nope, istället hann de med ytterligare ett bögspel, när man i en sekundkort scen ser tre killar i string gosa med varandra i jacuzzin, medan sexismen som man kan tycka borde ligga dem närmast till hands att reagera på (om man nu måste få ett spel alls) gick dem spårlöst förbi. Är inte säker på om det är bögen eller feministen i mig som borde reagera starkast.

//Fred - som always will be topless for you

Hunkalooza - eller inte?

Såg på QX att uttagningarna till årets Mr Gay Swedentävlingar är i gång. Jo, tävlingar i plural, för i år är de tydligen två på grund av nåt tjafs om rättigheterna till arrangemanget. Piffig lösning på problemet de kommit på. Eller inte. Vilken titel kommer vinnarna att få? Mr Gay Sweden A och Mr Gay Sweden I? Och vart kommer det att föra tävlingen i fortsättningen? Down the drain förmodligen, eller kanske till och med förhoppningsvis.

För hur kul är den? Trenden verkar nämligen hålla i sig i år också - det verkar fortfarande handla om att rösta fram mr Slät Tonårsgrabb, eller för all del mr Sälkille. Shit så trist! Jag menar... Filip Ekman är säkert jääättesnäll, men mycket mer än en slight resemblance of a man har han inte. Bestämde mig för att frossa loss och göra en djupdykning i skönhetstävlingar för män för att checka om det är lika illa ställt i andra tävlingar av samma sort. Och joo... skönhetstävlingar är fruktansvärt ytliga yada yada förnedrande yada exploitering yada igen, men nu skiter vi i det och kalasar på halvnaket kött en stund i stället.

Vi kan börja med titelhållaren, Mr Gay Sweden 2006, Henrik Lindholm, 19-åringen från Helsingborg som tog hem titeln på Berns ifjol med den sunkiga motiveringen Han är varken fjolla eller superbög, bara en vanlig man som gillar killar. Weee... lyckad kille, vi gör vågen, han är bög utan att det märks. Nej, de lade inte ner tävlingen. Den blev som bekant två.

Titeln gjorde att han sedan fick tävla i Mr Gay Europe 2006 där han blev trea efter vinnaren från Ungern, Nandi Gyöngyösi, som uppnått den aktningsvärda åldern av 29 bast! Närmast antik, eller hur var det nu?


Vad finns det mer för tävlingar? Hade inte riktigt koll på det, men en snabb googling gav att Sveriges största skönhetstävling för män är Sveriges Man som arrangeras av Hänt Extra och fungerar som uttagning till världens största modelltävling för män, Manhunt International.

Årets upplaga av Sveriges Man vanns av 21-årige Egill Arnljotts (t.v.) från Linköping ombord på Viking Lines Mariella i april, med Pandora som konferencier. Manhunt International 2007 gick av stapeln i Seoul i Sydkorea redan i februari. Titeln togs hem av Mr Kina, Jeffrey Cheng (t.h.), och den svenske representanten, 21-årige Alexander Pärleros (nedan t.v.), som blev tvåa i Sveriges Man 2006, blev åtta i finalen.
















Sedan har vi Mr Worldtävlingen, syster(?)tävlingen till Miss World, som arrangeras sporadiskt sedan tiotalet år tillbaka. Den sista mars tävlade killar från 57 länder (dock inte Sverige) om titeln i Sanya, Kina. Vann gjorde 25-årige spanjoren Juan García Postigo (t.h.). Mmm... här börjar det ta sig lite. Åtminstone om han inte vore så förbannat... putsad. Vem pallar med någon som förmodligen hoppar upp ur bingen photoshoppad och klar at any time? Nej, den lilla rundvandringen var rätt beklämmande. Inte en raggarsträng så långt ögat kunde nå.

Här borde jag ha efterlyst nya ideal och en mr Het Pugga Next Door. Å andra sidan vore det rätt korkat. Springer alla andra efter sälgrabbarna borde det väl innebära fler hetingar åt mig? Så fortsätt, please, knuffa fram delfinerna till titlarna.

//Fred - including raggarsträng

Prideångest - eller Bögkultur, vad är det?

Idag är det exakt en månad kvar innan startskottet för årets Stockholm Pride och jag börjar så smått få en släng av prideångest. Det verkar nämligen som om polarna kommer att dissa en vecka i grusgropen i år. Det flyttas, åks till Barcelona, gås på bröllop och vaktas höns(!). Vilket ser ut att ge mig alternativen att åka själv (ehh nej) eller lägga ner helt i år. Vilket känns riktigt surt. För jag hör nämligen till dem som fortfarande ser Pride som en av årets absoluta höjdpunkter. Till och med till dem som faktiskt tycker att det var kanon när Samantha Fox dök upp, att tanken på om Lena Ph dyker upp i år eller inte kittlar och till dem som förmodligen skulle välja bort julafton till förmån för schlagerkvällen om jag blev tvungen att göra det valet.

Ingen som har minsta koll på HBTQ-hörnet av bloggosfären lär ha missat de senaste veckornas debatt i svallvågorna efter releasen av Bögjävlar (Daniel Björk, Tomas Hemstad, Stefan Ingvarsson (red), Petter Wallenberg, Roger Wilson). Jag har inte hunnit läsa den ännu (men den dimper ner i brevinkastet vilken dag som helst), så jag gör inte anspråk på att bemöta den. Dock är diskussionerna om dess innehåll väldigt intressanta och har gjort mig riktigt sugen på boken. Jag fastnar särskilt vid resonemangen omkring begreppet bögkultur. Det är knappast första gången det är på tapeten, men så gott som varje gång reagerar jag på samma sätt. Jag förstår helt enkelt inte.

Ofta angrips begreppet utifrån, med perspektivet att det har ett mycket specifikt innehåll som man inte riktigt vill kännas vid eller åtminstone inte känner sig delaktig i. Antingen stolt eller bittert - aldrig neutralt konstaterande. Angrips, för jag kan faktiskt inte påminna mig att jag någonsin läst en hyllningstext tillägnad svensk bögkultur. Redan här är jag borttappad. Är jag bög så måtte jag väl vara en del av bögkulturen, om det nu finns en sådan? Vare sig jag är det som den delvis konstruerade schablonen som festar loss till schlager med bar vaxad överkropp alternativt tajt topp och lågt skurna jeans eller om jag gör helt andra val en lördag kväll eller för all del, under en vecka i månadsskiftet juli/augusti, om vi nu ska ta just den delen av tillvaron som en indikator på kulturell tillhörighet.

Jag ser fortfarande en lördagkväll på Lino som en potentiell höjdpunkt på veckan (även om jag snabbt skulle kunna peka ut ett antal baksidor där också) - hade jag inte gjort det hade jag inte gått dit. Det finns andra arenor. Skulle jag trots det inte hitta någon hade jag väl fått göra något åt saken. Och hade jag hellre passivt sörjt utanförskapet på Lino än letat rätt på, eller motat in, ett eget hörn hade just det valet varit mitt bidrag till bögkulturen.

Man kan säkert med utgångspunkt i detta härmed betrakta mig, eller rent av avfärda mig, som mainstream - lättroad och lättköpt. Eller kanske bara lyckligt lottad som till stor del kan finna tillfredsställelse i befintligt kulturutbud. Eller också lägger man ner försöken att stoppa ned folk i trånga fack, skiter helt i att förminska dem till förutsägbara stereotyper och åtminstone försöker se dem som de individer de är i en oändlig variation av positioner mellan olika strukturer (om än som delar av ett större sammanhang) - och framförallt; slutar se sig själv som ett maktlöst offer.

Någonstans just här närmar vi oss dock det som faktiskt verkligen kan ses som ett problem: Att vi inte är herre över vilken bild som ges av oss. Som individer, och som bögar, om vi nu tvunget måste buntas ihop till en sådan grupp. Bilden av vem jag förväntas vara formas stenhårt av media och dess genomslagskraft ger avtryck överallt, om det så handlar om politisk debatt eller om det vardagliga mötet med människor i min närmiljö - och den bilden är allt annat än mångfacetterad. Om det nu finns en bögkultur består den av summan av alla bögars bidrag till den, vare sig man vill eller inte. Att tillkännage sin del i den måtte väl stärka möjligheterna att själv få definiera bilden av sig själv snarare än om man fruktlöst försöker ställa sig utanför den och peka på delarna av den man inte identifierar sig med?

Till sist; tillbaka till Pride. Det är inte möjligt att göra ett arrangemang som tillfredsställer alla, men jag tycker att Pride utvecklats till ett riktigt schysst smörgåsbord. Visst står mainstream i fokus, men man kan trots det i hög grad göra veckan till vad man vill att den ska vara. Räcker inte det ser jag gärna andra mer nischade arrangemang - men som alternativ och komplement till Pride, inte som en ersättning.

Röster om Bögjävlar:
Dexo - Bögsörjan - The trilogy; Henrik Tornberg - Är bögjävlarna the only gays in the village?; Antigayretorik - Recension av Bögjävlar; Anders Wallner - Stockholm Pride är mer än era fördomar, Bögjävlar.

Andra bloggar om: Bögjävlar, Stockholm Pride, bögkultur, homosexualitet

//Fred - vars bidrag till bögkulturen ikväll består av en sexpack Heineken och Marvel Ultimate Alliance

Garderobsinnevånare - de finns ännu överallt

Läste i SvD idag om kinesiskan Angela som berättar om livet som lesbisk i Shanghai, Kina. Kina som enligt artikeln anses vara ett relativt tolerant land gentemot homosexuella, trots att det ännu bara är sex år sedan homosexualitet där ströks från listan över psykiska sjukdomar.

Angela beskriver en tuff verklighet av självförnekelse, utanförskap och marginalisering, där hon bland annat ser det som otänkbart att leva öppet och berätta för sin familj om sin läggning - de skulle inte acceptera.

Det är gott att SvD belyser homosexuellas situation i andra delar av världen, det är absolut nödvändigt för att på sikt kunna förändra den, men glöm inte bort hur många angelor vi ännu har här på hemmaplan. Det är lätt att man slår sig för bröstet om man lever i ett land som faktiskt står i framkant när det till exempel gäller lagstiftning som ger homosexuella lika villkor som andra. Samtidigt har vi långt kvar när det gäller fördomar och attitydförändringar. Angelas röst skulle faktiskt kunna vara svensk.

Vilken effekt har till exempel de röster som i äktenskapsfrågan i förtäckta ordalag säger att homosexuella inte är ok på en homosexuell individ i garderoben? Annars räcker det att läsa kommentarerna till artikeln för att inse orsaken till att många fortfarande aldrig kommer ut ur garderoben ens här i Sverige. Hon har ju faktiskt inte ens kysst en man eller pojke utan har alltid bara varit bland flickor. Hon kan omöjligt veta om hon är lesbisk eller inte. Som om homosexualitet är ett tillstånd av förvirring. Eller måste heterosexuella också kyssa någon av sitt eget kön för att säkert veta att de är hetero?

Åtta av tio mail jag får hit till bloggen handlar om precis samma sak. Antingen kommer de från osäkra och undrande homosexuella i garderoben - eller från individer med allt från lättare fördomar till rent hat. Jag skulle vilja tillägna artikeln hela världens angelor.

Andra bloggar om: homosexualitet, garderoben, Kina

Källa: Svd

//Fred - ute ur sin garderob i alla fall

Pojkvänsåtervinning all over again

I Aftonbladet idag ger dejtingkonsulten (värsta titeln huh) Marie Hagberg supertipsen om hur man raggar som ett proffs och får drömprinsen på fall. Wee liksom... äntligen!

Det mesta är dock rätt förutsägbart - en massa föga revolutionerande och ofta inte så lite heteronormativt yada yada om hur glada kvinnor är som magneter på män, att män, no shit, gillar att bli uppskattade och att en rejäl urringning minsann gör susen. Ända fram till det sista lite degrading, eller vad säger ni kvinns, om allt annat misslyckas... – ta själv initiativet till att kontakta de som fångar din blick. Vi har hört det förut och det mesta går ganska enkelt allt överföra till en kärlekstörstande bögs agenda.

Applicerandet på bögvärlden tar dock tvärstopp redan när man kommer till hennes näst sista tips, som får bli dagens citat;

Återvinn pojkvänner
Ordna en fest, frukost eller vad som helst och be alla singeltjejer du känner att ta med en före detta pojkvän som du inte längre är hemligt förälskad i.

Och skillnaden mot vilken fest som helst med bögpolarna skulle bli att..? Hmm... och den motsatta regeln, att bara få ta med någon som varken jag eller de andra singelgrabbarna har varit ihop med, dejtat eller knullat, vore den ens genomförbar? Dagens i-landsproblem?

Anm: Dejtingtipsen finns bara tillgängliga för PLUS-medlemmar, här.

//Fred - som guppar runt i ankdammen med sina och andras ex, gamla dejter och avlagda knull

He ain't heavy - he's my brother

Det blev en sedvanligt blöt midsommarafton. Kanske till och med blötare än vanligt om man i begreppet plockar in både spriten, badet och allt jefla regn. I år kändes det dessutom som om det fanns större anledning än vanligt att gå hårt på nubbarna. All cred till festfolket, de gjorde vad de kunde med hopplöst bortregnade förutsättningar, men mina tankar var till stora delar ändå någon helt annanstans.

Dagen innan knöt nämligen min lillbrorsas bästa kompis fast badrocksskärpet i dörrhandtaget till badrumsdörren, slängde det över dörren och hängde sig i det. 18 bast. Game over. Inga förklaringar - och frågorna är hur många som helst. Det går knappt att ta till sig. Ännu mindre att förstå. Hur kan en kille på 18 bast, som dessutom gav intryck av att vara mer levande än de flesta, se framtiden så svart?

Fan vad tankarna går runt. Jag har ju själv varit där. Tänk om jag hade gått hela vägen den där gången? Jag tror inte någon hade förstått något. Vad vet man egentligen om sina närmaste? Hur de egentligen mår, när dörren är stängd och lampan är släckt?

Det funkar fint som en påminnelse om hur viktigt det är att krama sin syster och sin bror medan man fortfarande kan. Att visa hur viktiga de är. Det är så otäckt lätt att ta saker för givet.

Jag tror på att den där kramen, de där uppskattande orden eller den där lilla kärlekshandlingen kan ha helt avgörande betydelse. Samtidigt ger just den tanken dåligt samvete. Den gör riktigt förbannat jävla ont idag. Vi, jag, måste bli bättre på att visa vad vi känner för de vi verkligen håller av.

Min stora starka lillebror är liten idag och jag känner mig förbannat för många mil ifrån honom. Tur det finns telefoner. Ring din brorsa, du också.

//Fred - lite låg

Homosexualitet är synd

För ett tag sedan såg jag via en blogg en reklamspot för boken Homosexualitet är synd, skriven av pastor Maria Hallman. Till en glad poplåt försöker Maria sälja sin bok genom att gång på gång avfyra ett påklistrat leende, glatt slå ut med armarna, slänga med håret och sommaridylliskt stappla runt i högklackat på en stenig strand. Jag har sett den flera gånger sedan dess - den är nämligen underhållning på hög nivå. Missa den inte! Mer parodi blir det inte utan att vara parodi.

Vad är det egentligen hon säger med det bildspråket? Wee... homosexualitet är synd! Vad kul! eller Tjoho, ääntligen kan vi stämpla bögjävlarna! eller kanske Jag är en stolt sociopat och har ingen aaaning om vad ordet empati innebär! Tanken på att det hela skulle kunna röra sig om ett skämt fanns där - åtminstone tills igår, för då låg den där på hallmattan. I ännu ett anonymt vitt kuvert. Ännu ett sånt där litet spöke från min frikyrkobakgrund.

Den här gången var jag dock, efter den ehh... säljande reklamspoten, tillräckligt nyfiken för att sätta mig och läsa. Men alltså... det var inte lätt. Jag har med stort intresse läst andra böcker som med utgångspunkt i kristen tro argumenterar om homosexualitet, men det här är mer eller mindre bara rappakalja. Ett hopkok av vetenskapliga belägg utan referens, personliga åsikter som läggs fram som om de vore sanningar, bibelcitat och rena fördomar. Det vimlar av lösa trådar som läggs ut utan att argumenteras för eller ens följas upp.

Hon drar sig till exempel inte för att utan minsta tvekan konstatera att onani ger ångest och kan leda till homosexualitet, eller att mänskligheten bara existerat i 6000 år - och därmed avfärda allt vad vetenskap heter - samtidigt som hon låter en vetenskap hon väljer att inte ge referens till bevisa att homosexualitet inte har något med arv att göra.

Nej, jag pallade faktiskt knappt att läsa hela boken rakt igenom, men anledningen till att hon tvingades ge ut den på eget förlag är solklar. Det har inget att göra med vad hon i reklamspoten martyriskt framhåller som ett kontroversiellt innehåll. Den är helt enkelt för kass, både innehållsmässigt och språkligt.

De stora frågorna efter att ha läst boken har inte med hennes argumentation att göra utan om varför hon överhuvudtaget har skrivit den, och för vem. Och vad hände med kärleken, som ska vara störst? Med guden som älskar syndaren? De skymtar inte ens i boken. Jag trodde nog att jag skulle bli upprörd av boken, men trots hennes kategoriska dragande av homosexualitet i dynga är jag det faktiskt nästan mest å kristnas vägnar.

Tack förresten till min anonyma biblioteksbidragare! Det är tveksamt om dina små paket har avsedd effekt, men de är helt klart underhållande - på sitt sätt.

Andra bloggar om: Maria Hallman, homosexualitet

//Fred - som kollar reklamspoten en gång till

Nobels fredspris till Pentagon

Enligt SvD har man vid Pentagon diskuterat möjligheten att tillverka en hormonbomb som skulle göra män homosexuella - en bögbomb.

Hmm... om vi bortser från problemen i att överhuvudtaget tillverka en sådan bomb; hur tänkte man där egentligen? När man sökte anslag för utvecklandet av bomben menade man att disciplin och stridsmoral i fiendens förband skulle försvagas med hjälp av ett sådant vapen. Typ släpper vi den kommer fienden att gå under av ringmuskelförslitningar? Inte underligt att debatten om homosexuella i försvaret varit het om det är så man resonerar...

Förslaget är visserligen ett idiotiskt hopkok av fördomar, men om man leker med tanken att de skulle ha rätt vore ett globalt massutsläpp vägen till världsfred! Jobba på killar - lyckas ni är Nobels fredspris garanterat ert!

//Fred - med ett leende

Dagens varför man inte ska vara med i Roomservice om man planerar att visa dasen på Qruiser

På skvallersajten Skandalextra kan man just nu för ynka 15 spänn få se Artistens penisragg på nätet:

Artisten, som är omkring 35 år gammal, har länge varit en av landets mer kända och har setts i schlagerfestivaler och i andra offentliga sammanhang. Han lever i Stockholm där han utåt sätt lever i ett lyckligt förhållande sedan en tid men relationen hindrar inte artisten att vara otrogen och bedraga. På nätet försöker han på olika nätsidor ragga genom att skicka nakenbilder på sig och fräcka förslag om sexträffar. Vidare får man veta att artisten tidigare var med i en välkänd grupp men nu uppträder solo.

Visst är det liiite synd om stackaren, att bli uthängd på det sättet för att han roat sig med att visa snoppen på nätet. Men man undrar ju hur snubben tänkte när han först skaffade sig ett alldeles unikt vardagsrum i Kanal 5's Roomservice på bästa sändningstid och sedan satte sig just där när han skulle till att fota dasen. Antingen skiter han fullständigt i att hans kukbilder snurrar runt på nätets alla skvallerforum eller också är han bara jäääävligt klumpig. Ett snyggt vardagsrum har han i alla fall!

//Fred - som ibland föredrar en neutral bakgrund vid fotografering

Sen stockholmsrapport

Ooops... insåg just att tystnaden efter stockholmstrippen kan tolkas som att den blev alltför smarrig för att rapporteras om. Är ledsen över att behöva göra er besvikna - den blev visserligen himla nice, men inte särskilt smarrig. Frånvaron av rapport beror snarare på att jag bakisseg och med alldeles för lite sömn i kroppen ramlade rakt ned i värsta tuffa jobbveckan, och har liksom inte riktigt fått tillfälle att komma ikapp. Förrän nu. Så, en liten rapport är kanske på sin plats?

Efter förfest med grillning på en soldränkt balkong i Stadshagen drog fyra glada bögar till Lino i lördags kväll. Där var det hett... och inte såå mycket folk. Inte inne i alla fall. Ute på gården var det däremot trångt värre. Stötte på en hel del kul folk i form av kompisar från förr, ett ex och några andra ytligare bekantskaper. Det räckte fint för att göra kvällen lyckad - trots att jag lyckades slå någon slags rekord i att bli fetdissad.

Scenario: Jag och ett par polare står i baren och snackar med tre killar jag inte känner eftersom en av mina polare känner en i sällskapet. Efter ett tag bestämmer jag mig för att gå ut och svalka mig och ta en cigg. En av killarna jag inte känner hänger på. Ett riktigt snyggo dessutom. 174 cm Abercrombie & Fitch-modell typ. Han verkade trevlig dessutom. Vi dösnackade lite om värmen och han kläcker något om att det är så varmt att han oroar sig för hur vattenfast hans smink är. Mest i brist på en bättre replik kontrade jag med att ge en halvlam komplimang om att det väl inte vore så farligt när man ser så bra ut som han. Varpå killen snabbt synar mig uppifrån och ned och säger att Sånt beror ju alltid på vad man jämför med och tittar sedan demonstrativt bort. Jesus... vad är det med stockholmsbögarna? Och hur full av sig själv är det tillåtet att vara? Landsortsbögars fördomar om stockholmsditona kanske får ett eget inlägg en dag, men for now får ni nöja er med ett exempel på hur de ibland besannas.

Well well... långt ifrån alla är sådana och händelsen drunknade i kvällens positivare upplevelser. Söndagen blev minst lika het och tillbringades med sol och bad hela dagen med följden att det var en pina att sitta ned på tåget på väg hemåt på kvällen.

//Fred - utvilad, men fortfarande solbränd som fan

Lägesrapport

Kanske dags för en liten lägesrapport? Vad har hänt sedan sist? Skattepengarna har dimpt ner. Fred har skaffat nytt nick på QX. Det har varit en grymt tuff jobbvecka, men nu börjar semester torna upp sig vid horisonten. Inte långt kvar nu! Hoppas bara sommarvädret håller i sig. Även om det inte måste vara fullt så varmt, 30 grader är nästan lite att ta i. Efter ett par dagar av wokning på balkongen har jag hunnit inta en intressant gyllenbrun ton med en liten hint av rosa. Snyggt som fan.

Sitter just nu på tåget på väg mot Stockholm. Ikväll blir det Lino och i morgon väntar med största sannolikhet bakissolande på Kärsön. Beware... Om helgen inte blir alltför smarrig så återkommer jag med rapport när jag är hemma igen!

//Fred - on the move

Om transor i barnprogram

Läste en himla öhh... intressant insändare i Metro på väg hem från jobbet idag. Eftersom lusten att besvara den hunnit bli alldeles obetvinglig kommer den här i sin helhet tillsammans med mitt svar:

Transvestiter ska inte leda barnprogram

Vad är det som händer egentligen? Jag satt tillsammans med min son Emil och tittade på barnprogram i lördags morse när Sveriges mest kända transvestit Babsan (Lars-Åke Wilhelmsson) helt plötsligt och olämpligt, enligt min mening dyker upp som programledare för ett underprogram till Blubb.

Hur lämpligt är det egentligen att ha "henom" som programledare? Visst, barn tänker inte på samma sätt som vi vuxna, men det betyder väl inte att de ska tvingas sitta och se på sådant. Barn (killar) är unga och kan lätt få för sig att de själva ska springa runt i högklackat och rosa peruk och vifta med en trollstav, och jag tror inte att jag är ensam om just den åsikten.

Personligen tycker jag hellre att barn ska se på Björnes magasin och de andra klassiska programmen. Visst, det sägs att it's ok to be gay, men inte i barnprogram! När ska TV4 agera? Skäms på er!

D Kimmegren, Södertälje

Bästa D Kimmegren i Södertälje!

Det enda som egentligen hänt är att du tydligen fått ett helt gäng saker om bakfoten och sedan bestämt dig för att riva upp himmel och jord för deras skull.

Nej, du är inte alls ensam om åsikten att barn, både killar och tjejer faktiskt, är unga och skulle kunna få för sig att vilja springa omkring med en rosa peruk och vifta med en trollstav efter att ha sett Babsan på tv. Det kan ju faktiskt, precis som du säger, verka rätt lattjo för ett barn! Att leka är en central del av att-vara-barn-prylen - och ett viktigt led i upptäckandet av omvärlden och sig själv.

Även om det nu skulle vara så att lille Emil också i högre ålder visar ett lite större intresse för de högklackade än vad pojkar i allmänhet gör, på vilket sätt skulle det vara mer olämpligt än om han får för sig att dra runt en snigel i ett snöre? Inte för att det skulle vara särskilt illa det heller, om det nu vore något som fick honom att må bra.

Sedan är det ju faktiskt så att världen är full av företeelser som trots att de kan fascinera och inspirera faktiskt inte är smittbärande. Enligt ditt resonemang skulle man till exempel inte kunna ta med barnen på cirkus eller låta dem se Lars Adaktusson flimra förbi i tvrutan utan att riskera att se dem för tid och evighet förvandlas till clowner med taskiga frillor.

Eller kände du kanske själv suget att plocka fram de lårhöga sylvassa tillsammans med de små silkiga där framför tvn i lördags morse? Det är visserligen inte riktigt samma sak som barns nyfikenhet, lekfullhet och upptäckarlusta, men hey, slappna av och släpp loss ändå! Om du tillåtit dig själv att i lite större utsträckning lyssna på vad du själv vill och inte bara på vad andras onödiga konventioner säger att man bör vilja så kanske både du och Metros läsare sluppit hetsa upp sig alldeles i onödan?

Vad som än ligger bakom din reaktion så ser dock barnen förmodligen Babsan som en kul barnprogramledare i rosa peruk. Punkt. Vilken tur att barn inte tänker på samma sätt som "vi" vuxna!

//Fred - öppensinnad

Fuck fejkade biologiska faktum!

Där kom den äntligen, repliken på äktenskaputredningen ifrån de mer konservativa tyckarna i frågan, i form av ett debattinlägg hos DN under rubriken Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel. Bakom det står Yvonne Andersson, Alf Svensson och Ingegerd Troedsson med flera borgerliga politiker.

Deras argumentation är till stora stycken ganska förväntad. Som väntat innehåller det till exempel en hel del prat om barnens bästa - men som vanligt från ett mycket märkligt perspektiv. De väljer nämligen att helt bortse från det faktum att ett stort antal barn lever i familjer med föräldrar av samma kön. Barnens bästa gäller bara på villkor att barnet har heterosexuella föräldrar. Ett samkönat äktenskap kan aldrig säkerställa barnets intresse säger de, men motiverar aldrig på vilket sätt de menar att det inte skulle ske.

Lite mer otippat gör de också alla som fått barn via sperma- och äggdonatorer till bigamister! Finns en tredje part inblandad i barnalstrandet baseras inte längre äktenskapet på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt! Jesus... det kriminaliserandet var sannerligen ett nytt grepp!

Sedan har vi det där biologiska faktumet som åsyftas i rubriken. Man säger att äktenskapet i grunden är en institution för att säkerställa reproduktionen. Allvarligt talat? Jag skulle vilja se statistik över vilka motiv folk har för att gifta sig i Sverige år 2007. Jag har en känsla av att antalet som anger att de gör det för att kunna skaffa barn är... rätt låg. De talar om en pågående debatt om att ge äktenskapet ett nytt innehåll. Om utgångspunkten är att äktenskap finns till för barn alstrande så HAR det redan ett nytt innehåll! Folk i allmänhet ingår inte äktenskap för att få lov att alstra barn!

När de ändå håller på med exkluderandet passar de dessutom på att utesluta infertila par: Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion. Vilket ju också skulle omöjliggöra äktenskap på ålderns höst.

De talar också om ett erkännande av den tusenåriga definition ordet äktenskap har och om att visa respekt gentemot de grupper som ser äktenskapet som något viktigare än enbart en juridisk fråga. Det är helt sant att en konservativt kristen grupp erkänner den definitionen av ett äktenskap - liksom att de i möjligaste mån bör respekteras. Men exakt vad är det som säger att den respekten bäst ges genom att utesluta samkönade par och deras barn, och inte genom att införa ett juridiskt äktenskap som är lika för alla, som sedan kan kompletteras med önskad religiös ceremoni?

Sist i inlägget framför de en oro för att en könsneutral äktenskaplagstiftning ska leda till en polarisering mellan kulturella och religiösa grupper i vårt mångkulturella samhälle, vilket skulle kunna leda till motsättningar. Något som inte hindrade Spanien, ett land med 10% invandrare, att införa ett samkönat äktenskap 2005. Det är mycket underligt att argumentera med att "eftersom de är intoleranta måste vi förebygga genom att vara ännu mer intoleranta".

Deras argumentation bygger till stor del på en fransk undersökning. En undersökning som slår fast att äktenskapet ska förbli den institution som ligger till grund för familjebildning. Fine! Låt äktenskapet ligga till grund för familjebildning. Oavsett om familjen består av olikkönade eller samkönade par.

Andra bloggar om: äktenskapsutredningen, äktenskapslagstiftningen, samkönade äktenskap

//Fred - som fortfarande väntar på ett enda vettigt argument från Yvonne & co

Tävla och vinn närabögenprylar!

Jepp, nu är de äntligen på här! De öhh... väldigt efterfrågade närabögenfanprylarna! Bara för er trogna fans har jag tagit fram ett gäng sketsnygga pins med nya loggan i en begränsad förstaupplaga!
Så, vad göra för att lägga beslag på en av en av dessa dyrgripar?

Hur enkelt som helst! Du svarar bara på de tre simpla frågorna (svaren kan du säkert om du hängt med här ett tag, annars finns de i bloggen), sedan motiverar du varför just du ska få den stora äran att få göra gratisreklam spankulera runt med bloggsveriges snyggaste logga - så är du med och tävlar om en av tio pins!

Svaren och adressen dit du vill ha din pin skickad mailar du till rightsaidfred@bredband.net och din smöriga motivering lämnar du som en kommentar här i inlägget!

1. Vad får min kvinnliga kollega med de många och konservativa åsikterna heta när hon omnämns i bloggen?

2. För en dryg månad sedan hade Fred närkontakt med ett gäng bloggläsare i form av... vad?

3. Från början låg Närabögenupplevelser inte hos Blogger, utan var då?

Sista tävlingsdatum? Hmm... framåt jul? Om jag lyckats skrapa ihop tio svar då vill säga. Eller ok, vi säger en vecka, senast den 8 juni!

//Fred - mannen, myten, legenden