Närabögenupplevelser fyller ett år!

Idag är det ett år sedan jag tråksurfade runt och hamnade på Aftonbladets hemsida där jag fick syn på att man kunde testa att blogga hos dem. Eftersom jag inte hade något bättre för mig reggade jag mig och började testa lite. Tolv inlägg på tre dagar - sedan var jag fast och det har bara rullat på.

Det var bra att börja på Aftonbladets blogg. Dess communityliknande upplägg gjorde att man fick mycket respons på det man skrev och det var lätt att skapa nya kontakter. Efter ett tag kändes dock bloggbyn lite för trång och sandlådetendenserna alltför uttalade vilket ledde till flytten hit till Blogger vid nyår (därav bristen på kommentarer i äldre inlägg - de ligger kvar hos AB). Ett lyckat val, såhär i backspegeln. Möjligheterna att utforma sin blogg som man vill är större, jag har större antal läsare, och fler av dem kommer verkligen hit för att de vill läsa det jag skrivit, inte för att de råkat snubbla in.

Från början hade bloggen ett annat namn, men blev Närabögenupplevelser framåt höstkanten. Det tog ett bra tag att hitta ett namn som kändes riktigt bra, men när det väl dök upp satt det som en smäck. Det lär inte bli fler namnbyten.

En annan utveckling under året har varit att jag skrev helt anonymt från början och var väldigt hemlig. Efter hand har jag dock kommit fram till policyn som gäller nu; jag skriver under pseudonym här i bloggen, men mina bekanta vet vem som ligger bakom den liksom mer betrodda trogna läsare. Hemlighetsmakandet blev bara jobbigt - det är roligare så här.

Precis som det står i rubriken har det blivit allt ifrån mer eller mindre meningslöst ordbajs, som t.ex. det här favvoinlägget, till allvarligaste allvar, som min komma-ut-historia som jag är särskilt nöjd med att äntligen ha skrivit ner.

Året har gått fantastiskt fort, samtidigt som det känns lite som om jag alltid bloggat. Tidigare skrev jag inte mer än nödvändigt. Det kändes trist när jag trots allt var tvungen, och jag tyckte inte att jag hade något att skriva när inköpslistorna var klara. Det kanske låter lite pretto, men att upptäcka skrivandet har varit lite av en minirevolution för mig. Som att upptäcka en ny dimension av mig själv. Det är kul att skriva och jag kan faktiskt.

Om året ska summeras måste jag också nämna den riktiga bonusvinsten; alla jag har lärt känna längs vägen. Har hittat några riktiga guldkorn som lett till kontakt utanför bloggvärlden, men lika viktiga är ni andra som återkommer hit, kommenterar regelbundet eller bara läser. Ni är guld!

Framtiden då? Jag lär ju tveklöst fortsätta skriva i alla fall och jag har en del planer i stort och smått. Tanken är dock att lägga större fokus på lustfyllt skrivande - vad jag vill, när och hur ofta jag vill, för att jag vill. Det är lätt att sätta press på sig själv att skriva om det eller det och så eller så ofta, men då försvinner grunden; att skriva för att det är kul.

Så, stor fanfar för året som har gått och för ett nytt år av nya närabögenupplevelser!

//Fred - som firar med ett glas rött efter jobbet