Bloggförstoppning

Nee... så här kan vi inte ha det. Det har varit väldigt dåligt med bloggandet från mitt håll på sistone. Det beror inte på att jag tappat intresset. Jag tänker faktiskt blogg varenda dag. På potentiella topics. På andras bloggar. Det beror inte heller på brist på tid. Det har jag jämt, och det har aldrig hindrat bloggandet förut. Jag har dessutom skrivit en hel del trots allt.

Det är här vi kommer till problemet. Jag har fått nån slags prestationsångest. Att om jag ska palla att trycka på publiceringknappen måste inlägget kännas 100 eget, genomarbetat, relevant och witty. Och hur ofta känns det så? Jag har ingen aning om vart det kommit ifrån. För jag har (med all önskvärd tydlighet) knappast ställt de kraven förut.

Jag antar att jag funkar lite så. I delar av min tillvaro är jag en perfektionist och ett kontrollfreak. I andra delar inte alls. På sistone måtte de förra egenskaperna ha spillt över på bloggen. Och nej, så kan vi inte ha det. Bloggandet är en bagatell. En jävligt kul bagatell. Så, från och med idag gäller sellout. Det innebär inte att jag kommer att skriva om att mailen är kollad och att jag nu tuggar på ett äpple. Men jag kommer att skriva exakt det jag känner för. Eget eller inte. Witty eller inte. Relevant eller inte. Genomarbetat, men förmodligen inte. Läs eller låt bli. Bloggen är min. Och mina demoners.

//Fred - efter ett mentalt lavemang