Spräng ekorrhjulet

Så, nu har såväl koffeinet som nikotinet gjort sitt. Jag har sansat mig lite och gjort som varje god Svensson bör; fogat mig och tagit plats i ekorrhjulet igen.

På sistone har man kunnat följa en artikelserie på Aftonbladet om arbetslösa som inte lyckats skaffa jobb. Det är inte svårt att känna med frustrationen och hopplösheten hos personerna man skrivit om. Men förutom empatin för den utsatte har jag, åtminstone så här på måndagmorgonen, också ett annat, betydligt mindre politiskt korrekt perspektiv.

Jag hör till de lyckligt lottade som aldrig varit arbetslös. Jag har dessutom ett yrke som skulle kunna marknadsföras med ord som "stimulerande", "omväxlande" och "flexibelt" i en platsannons. Lönen är inte fantastisk, men den ger i alla fall tillräckligt för att jag ska slippa vända på slantarna hela tiden. Himlen på jorden, eller hur?

Och visst, jag vantrivs inte på jobbet. Det ÄR stimulerande. Omväxlande. Flexibelt. Trevligt. Tryggt. Men någonstans, ofta ganska långt bak, finns ändå känslan av att vara lurad. Ungefär som när man pådyvlade hela svenska folket en bakmaskin med hjälp av utsikten att kunna vakna till doften av nybakat bröd. Den utsikten fick alla att glömma att köksskåpen redan var fulla, att kondiset på hörnet har fantastiskt nybakat för en rimlig summa, och att fanskapet aldrig skulle gå ner i diskhon.

För ärligt talat, visst kan man känna tillfredsställelse över något man gjort på jobbet, men jag har aldrig vaknat på morgonen och med ett skutt hoppat ur sängen av längtan dit. I den bästa av världar hade jag hellre legat kvar och vaknat utan väckarklocka, fjärran från scheman, inrutad vardag och ekonomiskt beroende. Någon har lurat in mig i en ordning där det bästa, finaste och vackraste, höjden av tillfredställelse och självförverkligande är att skaffa sig en god Utbildning, som sedan leder till ett bra Jobb. Jag är lurad. DU är lurad!

Är det inte dags att vi sluter samman och gör revolution? En liten i alla fall? Någon..? Snälla!