De morgonpiggas förtryck
Det är långt ifrån första gången jag skriver om förtryck här, men den här gången handlar det om ett helt annat slags förtryck. Ett förtryck som pågår hela tiden, ja som hela samhället är genomsyrat av utan att någonsin tas upp i samhällsdebatten. Kanske för att man knappt ens kan ta upp ämnet utan att genast avfärdas som en ansvarslös slacker. Jag kan för det mesta övertygas om att det handlar om ett lyxproblem, men idag har jag tillräckligt med inspiration för att slänga in en brandfackla.
Idag var första dagen på jobbet efter semestern. Mjukstart med en kickofftripp med buss till hemlig ort med avfärd klockan 8, dvs den vanliga starttiden för arbetsdagen, stod på programmet. Nice. Om det inte vore för att jag trots dubbel uppsättning väckarklockor vaknade 7.40, och om du hängt med här vet du säkert att det inte heller är första gången jag försover mig. Redan här är jag säker på att flera av er läsare sitter och himlar med ögonen och undrar varför det ska vara så svårt att komma upp ur sängen.
Jag klarade mig ganska billigt undan den här gången. Ett yrvaket samtal till en kollega och en mindre omväg för bussen senare klev jag på, till somligas jubel, andras milt överseende leenden och ytterligare andras muttranden och ovan nämnda himlande ögon.
Självklart borde jag ha varit på plats i tid. Jag har ett ansvarsfullt jobb, och att hålla tider är viktigt ur många aspekter. Därför skäms jag som en hund när jag inte lever upp till mina egna ideal. Det brukar funka hyggligt efter några dagars tillvänjning efter en ledighet, men jag har trots det lyckats utföra hela registret av klassiska morgontrötta blunders som att koka kaffe på havregryn och borsta tänderna med hudkräm och det är bara att inse; jag når inte toppen av min förmåga förrän flera timmar senare. Dagar då jag klarvaken slår upp de blå när klockan ringer en arbetsdag existerar inte. Vad gör man när man, trots tappra försök att mota Olle i grind, när det väl gäller inte lyckas uppnå tillräcklig medvetandegrad för att kunna inse att klockan ringer och det är dags? Visst kan man argumentera för att man får bita ihop och anpassa sig eller kanske välja ett annat yrke, but then again: Varför ska de morgonpigga få sätta standarden?
Här kommer vi till det intressanta: I vårt samhälle är det inte bara så att de flesta är vakna med tuppen och börjar ta itu med dagens vedermödor redan i ottan - hela samhället är uppbyggt på en förväntan av att det är så det ska vara. De flesta arbetsplatser förväntar sig att deras anställda ska vara på plats före nio, och det gäller även sådana vars verksamhet inte alls är beroende av att utföras vid en viss tid på dygnet. I många fall saknas dessutom alternativ. Till exempel måste en knapp miljon grundskolelever och deras drygt 90'000 lärare obönhörligen påbörja sin arbetsdag klockan 8. Trots att många skulle utföra ett betydligt bättre jobb på andra tider. Till och med bortsett från effektivitetsaspekten; hur många, även bland er morgonpigga, skulle inte tycka det vore kanon om t.ex. banken och andra serviceinrättningar kunde ha öppet kvällstid också?
Och vad som är ännu värre: Det är dessutom fult att inte höra till dem som redo för en ny dag med ett glatt skutt hoppar ur bingen vid sexhugget. Försök inte påstå något annat. Den som dryftar att han föredrar att stiga upp runt tio möts av menande blickar och får tveklöst höra att han sover bort halva dagen, eller möts alternativt av en undran om ifall denne aldrig tänkt bli vuxen och ta lite ansvar. Per automatik pådyvlas man egenskaper som arbetsovillig, omogen och lat. Trots att man är både mogen, ansvarstagande och effektiv i minst lika stor utsträckning. Några timmar senare.
Effekten av mitt inlägg blir förmodligen ungefär densamma som om jag hade släppt en fis i rymden, men det känns gott att ha fått ut lite frustration i alla fall och jo - jag HAR rätt. Morgontrötta systrar och bröder, det är dags att säga ifrån och stå upp mot de morgonpiggas förtryck och för din rätt till din dygnsrytm!
Uppdatering 19 augusti: Idag skriver DN och Aftonbladet om det nystartade B-samfundet, en förening som ska jobba för morgontröttas rättigheter, helt i linje med mitt inlägg. Snacka om vältajmat! (Tack Torbjörn Nyberg för tipset)
Andra bloggar om: morgontrötthet, förtryck, orättvisor
//Fred - som ställer tre klockor till i morgon
12 kommentarer:
Jag skulle säga att det är precis tvärtom. Att frivilligt gå och lägga sig halv nio och gå upp fem varje morgon gör att man aldrig blir annat än hånad. Det är onormalt att vilja gå upp på morgonen alls. Fast det kanske är en åldersfråga? *pikar*
De där orden du skriver är så kloka att det nästan tåras i ögonen på en. Det finns fler som är som jag!
Ja. Gud Fred. Kan inte vi starta ett politiskt parti?
Är nu på semester, somnar kl4 och vaknar kl12 och det är alldeles perfekt.
Fanimej de bästa jag läst på länge, du har så rätt.
Jag säger inte att du har fel. Fast jag skulle inte kalla det "de morgonpiggas förtryck", för de som är utpräglade morgonmänniskor är lika många som är utpräglade kvällsmänniskor. Majoriteten är däremellan. De kan anpassa sig ganska bra (jag hör till denna majoritet för övrigt).
Så det är snarare så att gamla sedvänjor plus det faktum att majoriteten kan följa dessa sedvänjor som gör att vi är fast med det här systemet. Ungefär som sjudagarsvecka. Eller att det går 24 enheter kallade "timmar" på den tid det tar jorden att rotera ett varv runt sin egen axel.
De goda nyheterna är att vi är mer och mer på väg mot ett dygnet runt-vaket samhälle. Nu kommer det förmodligen dröja innan man kan välja helt fritt, men det är dit trenden pekar.
trollhare: Haha... alltid en kärring mot strömmen! ;) Jag tror mest det är tonåringar som håller sig uppe bara för att trotsa som hånar sådant, så ja det kanske är en åldersfråga. ;-)
eurofivestar: I'm in! ;-)
micke: Nej Micke, jag köper inte att det är en sedvänja eller tradition i vanlig mening. Det är snarare en kvarleva från ett bondesamhälle där man var nödd och tvungen att utnyttja alla dygnets ljusa timmar för att överleva eftersom mörkrets inbrott omöjliggjorde näringsdrivande verksamhet. Av samma anledning blandade man t.ex. bark i brödet. Barken är liksom hungersnöden borta sedan länge, men man vidmakthåller arbetstiderna, trots att de inte är nödvändiga och bara gynnar de morgonpigga.
Du säger själv att de utpräglade morgonmänniskorna är lika många som de utpräglade kvällditona. Hur kan man då påstå annat än att det handlar om ett, om än dolt, förtryck ifrån de morgonpigga, särskilt i ljuset av man samtidigt odlar en kultur som säger att det är fult att vilja vakna senare? ;-)
//Fred - som extraknäcker som konspirationsteoretiker
Alternativet är väl inte att de kvällspigga skulle få förtrycka oss morgonpigga. Det vinnar man inget på. En del jobb går säkert att ordna så att folk kan komma och gå när det passar deras dygnsrytm, men alla går inte att organisera så.
Vet man förresten om det är lika många av varje sort?
Kanske är de flesta morgonpigga...
anonym: Nope, jag efterlyser lika villkor, inget annat. Tror nog att de flesta yrken går att anpassa. Det är möjligt att de flesta är morgonpigga, jag har ingen statistik, men det innebär inte att hänsyn bara ska tas till den ena gruppen. Poängen är att det vore en vinst för alla om man hade möjlighet att jobba när man fungerar som bäst.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=681954
Traditoin är det ju. Varför tror du att banker och butiker öppnar när de gör? Tradition. Och eftersom alla följer traditionen, så blir den också standard. Jag menar, man kan införa tiodagarsvecka med Åttdag och så vidare, men resten av omvärlden lär inte anpassa sig till en :-)
Jag vet att det är jobbigt att vara utpräglad morgon- eller kvällsmänniska av olika anledningar, och jag är all for ett samhälle som är öppet 24 timmar om dygnet där alla kan ha sin egen dygnsrytm, men vissa saker ligger väldigt långt bort. Till exempel skulle jag få väldigt lite gjort på jobbet om hälften av mina kolleger var borta halva dagen.
Hej Fred! Det var en evighet sedan jag var här känns det som....men glad att se att du är kvar här och att du och jag fortfarande lider av samma dilemma....morgontröttheten. Jag trodde nog faktiskt att jag efter 4 veckors semester skulle vara utvilad och komma upp i måndags utan problem... ICKE!!! Kan lova dig att det nu varit 3 helvetesmornar denna vecka...är så himla trött alltså... Men men...bara att bryta ihop och komma igen :)
Sköt om dig!
Kram Åsa
Svar på den som startade tråden. Det var det bästa jag har läst om ämnet. Dags att " Upp till kamp!" har själv haft samma morgontrötthet i hela mitt liv. Jag har bott utomlands vid flera tillfällen i mitt liv och det tog ca en vecka sedan var jag tillbaka till samma cykel igen. Samhället är fortfarande kvar där alla gick upp för att mjölka. Det är där det ligger. Folk skrattar åt en och tycker man är lat. Kan någon förklara som säger att "det bara är att vänja sig" varför jag är piggare om jag sover mellan kl 02.00 och 10.00 än om jag går och lägger mig 00.00 och sover till kl 08.00? Eller ännu värre 22.00 till kl 06.00! Det är lika många timmar! Jag låg på ett sömnlab för sömnutredning för några år sedan av lite olika orsaker. Då passade jag på att fråga överläkaren där om det finns så kallade morgonmänniskor och kvällsmänniskor. Och hör och häpna, visst är det så sa hon. Även fast överläkare och sömnforskare hävdar detta så är vi som är helt förstörda före kl 09 lata och oansvarliga och skrattas lite åt..
Upp till kamp!!
kram.
L.B
Skicka en kommentar