Närabögenupplevelser

Har Närabögenupplevelser en näradödenupplevelse?

2007-12-13T18:00:00.000+01:00

Nu har det inte hänt mycket här på ett tag. Igen. Liiite taskigt tajmat kanske, när QX skriver om Bögbloggardöden i senaste numret, och där min blogg finns med som exempel på en blogg som faktiskt lever.

Det är nog på plats med en liten förklaring. Nej, jag har inte alls tröttnat på att blogga, och jag har överhuvudtaget inte slutat blogga, men bögtemat som jag försökt hålla här, med fokus på just den aspekten på mitt liv, har börjat kännas lite söndertuggat. Istället har jag startat en helt annan blogg, på ett annat tema. Och den här gången i mitt eget namn. Det betyder förmodligen att Närabögenupplevelser kommer att ligga på is ett tag framöver. Jag vet inte om det kommer att innebära total tystnad här. Jag vet inte om jag kommer att ta upp den igen alls. Det får framtiden utvisa.

Och nej, här finns ingen hänvisning till min andra blogg. Närabögenupplevelser är Freds blogg, mitt alteregos, mitt nästanjags, medan den andra är min alldeles egna. Två världar - och så får det fortsätta vara. (Jag lär dock inte vara omöjlig om någon av mina mer trogna läsare vill följa med över dit. Maila!)

Så, tills vidare; stort tack till alla som läst, kommenterat, uppmuntrat och diskuterat! Vi får se när vi hörs igen!

//Fred - fortfarande en bloggare

Konsekvens bör leda till konsekvens

2007-10-04T13:37:00.000+01:00

Idag skriver Erik Johansson, eller Prästerik, som han kallar sig som bloggare, ett debattinlägg i tidningen Dagen angående biskoparna Hagberg, Stigberg och Persenius inlägg i SvD förra veckan.

Till att börja med tar han fasta vid samma inkonsekvens som jag gjorde i min kommentar till den artikeln; att man tycker sig både kunna legitimera och försvara en välsignelse av samkönade par samtidigt som man med hjälp av samma argument i samma Bibel försöker säga att samkönade och icke samkönade relationer inte har samma status.

Johanssons förslag till lösning på det är att kyrkan bör erkänna sitt misstag och backa och inte längre välsigna samkönade par (även om han själv envisas med att bara tala om homosexuella par) för att på så sätt på ett trovärdigt sätt kunna driva sin linje i äktenskapsfrågan och därigenom också kunna ha en fortsatt trosgemenskap med fränder över världen.

Om det nu är så här man tolkar sin heliga skrift och samtidigt menar att det är den man bör följa - fine, då är det den vägen man bör gå för att vinna trovärdighet hos de sina.

Men sedan går våra åsikter isär när vi kommer till vigselrätten. För är det den här vägen kyrkan väljer att gå blir den rimliga konsekvensen att man inte heller ska få behålla vigselrätten. Hur man än vänder och vrider på det blir deras ståndpunkt då diskriminerande mot samkönade par vilket inte ska sanktioneras av svensk lag. Därmed bör det inte finnas någon fråga om vigselrätt att diskutera för kyrkan.

Enligt Dagen idag säger Strängnäs stift nej till en könsneutral äktenskapsbalk och menar att man bör avstå vigselrätten om den införs. Den diskussionen borde inte behöva existera alls.

Så återigen, remissförslaget är fel på det - inför civiläktenskap för alla. Låt kyrkan göra som de vill bland de sina, men ge dem inte patent på definitionen av ett äktenskap. För gemene man är inte äktenskapet ett förbund inför Gud - låt detta få rimliga konsekvenser i svensk lag.

//Fred - som tycker det börjar kännas som att prata självklarheter med en vägg

Andra bloggar om: civiläktenskap, hbt, könsneutralt äktenskap, samkönade äktenskap, äktenskapslagstiftningen, vigselrätt, äktenskap

Free Burma!

2007-10-04T12:32:00.000+01:00

På dagens bloggrunda såg jag att flera av bloggarna jag brukar kolla har hakat på en uppmaning till världens bloggare att ägna ett inlägg med rubriken Free Burma åt situationen i Burma idag den 4 oktober.

Det går att raljera över röda tröjor och fisar i universum - eller också väljer man att tro på att många bäckar små faktiskt kan göra skillnad till slut.

Skriv också på den internationella protestlistan!

Media: DN, DN, SvD

//Fred - som gör ett välmotiverat offtopicundantag

Hur gay är idoldeltagarna?

2007-10-01T00:54:00.000+01:00

På fredag är det dags för den första riktiga veckofinalen i årets upplaga av Idol. Lagom till dess har QX precis som förra året intervjuat de elva finalisterna och bland annat checkat deras gayfaktor. Jooodå, kom igen nu, liiiite intressant är det allt.

Precis som förra året fick de sätta in sig själva på en skala från 1 till 10. Då var ju Cissi Ramsby med och höjde det snittet en bit med sin åtta. I år verkar det vara lite klenare med gayandet. Daniel Karlsson (t.v.) ger sig själv en sexa och Patrizia Helander en femma, men sedan verkar det stenkört på den fronten.

Oh well, nu vinner man ju inte tävlingen på sådana meriter (man kan dock få göra sunkiga stockholm-pride-låtar med lite flyt). Så här långt handlar det där bara om en enda deltagare för min del. Amanda Jensen (t.h.) känns helt outstanding. På fredag tippar jag att hon sopar mattan med de övriga med sin version av Soft Cells Tainted love!

//Fred - way past bedtime

Andra bloggar om: idol, gayfaktor, Cissi Ramsby, Amanda Jensen, Patrizia Helander, Daniel Karlsson

Ella ella ehh ehh ehh

2007-09-30T20:57:00.000+01:00

Favvobloggaren Dexo's parasitbloggare (en sån vill jag också ha!) presenterade en styck obskyr tysk cover av Peter, Bjorn & Johns Young folks häromdagen, vilket inspirerade mig till att leta rätt på covern jag hörde på P3 igår; Lillasysters version av Rihannas brottarhit Umbrella.

På YouTube fanns den bara lagd över Rihannas originalvideo. Genialt eller brutalslakt? Döm själv!

//Fred - som använt paraplyt flitigt i helgen

Om dekadens och moraliskt förfall i Karlstad

2007-09-30T16:31:00.000+01:00

Hej Karlstad kommun!

Läste med stort intresse och oerhörd glädje Aftonbladets artikel om hur ni så påpassligt avfärdat stadens hockeyklubb Färjestads försök att solka ned stadskärnan med en bild på sina och stadens hockeyhjältars vältränade bringor! Självklart har en bild på tre av lagets mest framträdande spelare tillsammans med hockeyklubba och hockeyrör ingenting med hockey att göra. Det är inte heller svårt att inse graden av vånda ni genomled när ni tvingades bli sexuellt upphetsade under handhavandet av ärendet.

Det känns dessutom betryggande att ni så helhjärtat går in för att fullfölja avtalet med Svenska Kyrkan om i vilken grad hud får exponeras i deras högborgs närhet. Är det inte på tiden att kommunen också tillhandahåller burkor eller annan lämplig klädsel till dem som mot bättre vetande dristar sig till att närma sig domkyrkan i bar överkropp under sommartid? Fram tills nästa sommar kan de ju tjäna till att skyla skyltdockors exponerade navlar och armbågar i närliggande butikers skyltfönster!

//Fred - en hängiven beundrare

Andra bloggar om: Färjestad, Karlstad kommun, nymoralism

Kärlek eller våldtäkt, skit samma

2007-09-29T14:40:00.000+01:00

Under slutpläderingarna i hovrättsförhandlingarna i det s.k. Stureplansmålet vände visst försvarsadvokat Peter Mutvei ut och in på sig för att försvara sin klient, en av "stureplansprofilerna":

Synen på sexualitet förändras. I dag finns betalkanaler med erotik, gruppsex är ett känt begrepp och det finns äktenskap mellan människor av samma kön. Vi måste förstå de nya referensramarna.

*ironi* Jamen vad fint, Mutvei, där fick du till det! Vilken klockren parallell! Om nu bögjävlarna ska få gå och gifta sig så är det väl inte mer än rätt att din klient ska få våldta brudar! Ett homoförhållande eller en våldtäkt, skit samma! How very openminded of you, nu måste väl alla förstå att din klient bör frias! */ironi*

//Fred - i full fart i uppförsbacken

Andra bloggar om: Peter Mutvei, Stureplansmålet, homosexualitet, samkönade äktenskap

Trams, sade Björklund om HBT-politiken

2007-09-28T19:08:00.000+01:00

På Folkpartiets landsmöte för tre veckor sedan togs bl.a. beslut om att ta avstånd från heteronormativitet och att arbeta för lika rättigheter oavsett sexuell läggning och könsidentitet.

I en intervju i tidningen Dagen avfärdar nu partiledaren Jan Björklund med ett skratt beslutet som trams:

"...det är ju bara trams, att avskaffa det som norm."

Jag skulle mycket gärna höra Björklund utveckla vad han egentligen menar med det uttalandet. Vet han inte vilket beslut man tagit? Eller har han inte förstått vad det handlar om? Eller menar han, trots att han förstått, att det är trams? Liberalt? My ass.

Om han nu inte förstått så är det läge för en liten lektion. Begreppet heteronormativitet innebär, förenklat, ett antagande att alla är heterosexuella eftersom de flesta är det, och att det därmed är det naturliga sättet att leva. Att man förväntar sig att människor man möter är heterosexuella. Följden blir att det som avviker från normen blir osynliggjort, och om det trots allt kommer i ljuset uppfattas det som avvikande och fel, vilket ofta ses om en bakomliggande orsak till våldshandlingar och diskriminering mot HBT-personer. För ett tag sedan skrev jag ett blogginlägg om saken, visserligen i affekt, men jag tror det illustrerar saken både enkelt och tydligt.

Är det under en regim som beskriver detta som trams Folkpartiet ska genomföra sin på pappret sunda HBT-politik känns det rätt ordentligt tveksamt att de får min röst fortsättningsvis.

//Fred - lite ledsen i ögat

Andra bloggar om: Jan Björklund, Folkpartiet, heteronormativitet, homosexualitet

Även hycklande biskopar kan hitta ett korn

2007-09-28T16:13:00.000+01:00

Trenne biskopar skriver nu en replik på Sören Juvas och Martin Linds debattinlägg Det är inte kön utan kärlek det hänger på i SvD.

Inlägget innehåller en hel del gibberish med utgångspunkt i en viss skapelseordning och att äktenskapet är knutet till skapelsens fortbestånd. De väljer att helt bortse helt ifrån att man på löpande band viger folk som redan avlat barn, som ibland gjort det till både höger och vänster, och dessutom folk som inte har minsta intresse av, eller ens möjlighet, att överhuvudtaget skaffa barn. Ännu mindre tar man hänsyn till att homo- och bisexuella faktiskt också kan göra barn.

De tycker dessutom att det är helt rimligt att hellre avstå vigselrätten, visserligen inte mig emot, än att jämställa samkönade pars med olikkönade pars status - samtidigt som de på samma bibels grund tycker sig kunna bejaka ett partnerskap mellan samkönade par. Det går tydligen bra att kompromissa med Bibeln, men bara så länge kompromissen diskriminerar till den egna fördelen. Ovanpå det sitter de och spelar snyftande över att förslaget skulle innebära att de tvingas ge upp partnerskapet! Varför inte säga det rakt ut, att tanken på ett äktenskap på lika villkor för alla är motbjudande, istället för att krångla in sig i motsägelser och långsökta omvägar? Hyckleri är ett ord som osökt dyker upp.

Diskriminering förresten. De anser inte att argument av känslo- och symbolkaraktär kan ses som grund för diskriminering. Vilken definition har egentligen kyrkan av ordet diskriminering?

Trots detta kommer de alltså ändå fram till en riktigt vettig slutsats. Man bör införa ett civiläktenskap för alla. Alla par ska först genomgå en borgerlig vigsel eller registrering av sitt äktenskap. Sedan kan den som vill genomgå en ceremoni efter eget val. Då kan kyrkan köra sitt race med fortsatt godtyckligt tolkande av sin heliga skrift tillsammans med de som vill delta i det och vi som inte köper detta har rätt att viga oss på samma villkor oavsett om den vi väljer att leva med är av samma kön eller inte.

Det är den enda rimliga vägen.

//Fred - som firar in helgen

Tidigare blogginlägg i äktenskapsfrågan

Andra bloggar om: samkönade äktenskap, homosexualitet, könsneutralt äktenskap, civiläktenskap, äktenskapslagstiftningen

Knulla runt på löpsedlarna

2007-09-26T15:01:00.000+01:00

Jag skrivit om den förut, Extra Östergötland, Östgötacorrespondentens gratislillasyster. Bortsett från lokalprofilen skiljer den sig inte särskilt mycket från den större och mer välkända Metro, åtminstone inte vid en första anblick. Båda lusar ner offentliga rum och båda förmedlar gratis nyheter på ett lättillgängligt och vardagligt språk. Men just där finns också skillnaden. Extra Östergötland vinnlägger sig nämligen om att tänja på gränserna för vad som kan betraktas som ett vardagligt språk.

Tidigare har jag uppmärksammat deras försök att lansera ordet mutta som benämning på det kvinnliga könsorganet med rubrikerna Stubbad mutta spräcker kådisen och Åkte fast med knark uppstoppat i muttan. Idag har de bestämt sig för att testa k-ordet i löpsedelrubriken 18-årig HIVman knullade runt - flera kan ha smittats.
Mouhaha... jag ser fram emot morgondagens insändarstorm, där upprörda läsare med säkerhet vill ge tidningen utegångsförbud och smisk på stjärten, precis som jag fick när jag råkade nämna slika ord i min ungdom. Jag säger when in Rome och allt det där; snacka som folk och kalla saker vid dess rätta namn! Att säga att någon knullar runt ligger betydligt bättre i min mun än en krystad omskrivning om seriesex med flera partners.

//Fred - som är lite småförälskad i Extra Östergötland

Andra bloggar om: Extra Östergötland

Idol over again

2007-09-21T20:38:00.000+01:00

Nänä... i år tänkte jag inte kolla Idol. Tyckte att jag kunde grejen och förra årets säsong kändes som den sämsta dittills. Men... 20.00 är ganska exakt när man landar i soffan och den här veckan har jag inte missat ett avsnitt. Det börjar luta ordentligt åt stenkoll. I år igen.

Det känns som om nivån har höjts en bit i år. På deltagarna alltså. Juryn håller ungefär samma jämnelaka nivå som vanligt med kommentarer som att Du borde sitta i ett vadderat rum och måla med tårna eller Du är den musikaliska motsvarigheten till att komma hem till någon och spy på deras finmatta. Jag hade svårt att hitta favoriter, men i år finns det flera.

I kväll var det slutaudition inför nästa veckas kvalomgångar och de sista 16 sållades ut. Eller 15 rättare sagt, eftersom man lämnade en cliffhanger om den sista platsen. Norrlänningen Robert eller skånske Andreas, som först inte verkade palla framföra sin sista låt. Jag hoppas på Robert, men det känns som risk att de väljer Andreas för chanserna till mer drama. Liiiite intressant att man efter auditions över hela Sverige landar med 11 08:or bland de 16 sista. Det finns t.ex. inte en enda norrlänning kvar, om nu inte Robert får sista platsen, trots att två av de tre idolvinnarna hittills är norrlänningar.

Till sist; jag är fantastiskt glad över att uttagningarna inte sker under lördagkvällar på lokala karaokehak. Då vore risken äckligt stor att det vore jag som fick stå i rutan och berätta att jag skämt ut mig inför hela Sverige och sedan tvingas dementera att jag typ är Ronan Keatings okände tvillingbror, bortrövad sedan födseln, istället för Adam, Darins "syssling":

//Fred - som får heja på Skåne; go Sam och Amanda

Andra bloggar om: Idol

Fred kastar ett öga på Fejsbook

2007-09-21T12:49:00.000+01:00

Facebook. Efter att under dryga halvåret fått flera inbjudningar från bekanta som redan finns där föll jag till föga för några veckor sedan och reggade mig där. Inte för att jag behöver ännu ett community precis, men vad fan, det är ju sååå inne att finnas där och är man ett trendoffer så är man.

Men jag är fortfarande skeptisk. Till att börja med är de flesta av de bekanta jag lyckats leta rätt på sådana som jag ändå redan har kontakt med på andra sätt. Skillnaden är att jag nu kan kasta får på dem, eller göra dem till zombies.

Förutom dem då? Vi har ju de där som man har haft någon form av relation till. Gamla klasskompisar är typexemplet. Till att börja med har jag hittat två. Resten verkar ha vanished from the face of earth. Men frågan är om jag verkligen vill hitta dem. Det finns liksom en anledning till att folk försvinner på vägen. De gånger jag tänker på gamla klasspolare är det knappast för att jag saknar dem, snarare handlar det om en sensationslysten nyfikenhet. Som att få veta om ryktet stämmer, att Anna fortfarande jobbar i kassan på Konsum, där hon extraknäckte på högstadiet. Eller att kolla hur det gick för Peter, som gjorde lärarvikarien på smällen i nian.

Här kommer nästa grej. När man väl hittat en bekant kan man knyta den till sitt nätverk genom att klicka Add to friends. Que? Vänner? Efter att inte ha hörts, setts eller ens skänkt varandra en tanke på 20 år? Eller när man får requests från engångsknull man hade för flera år sedan och ska skriva details, en beskrivning om hur man känner varandra. We hooked up and fucked our brains out after a night at Patricia, sometime in, was it 2002? Jag kanske är petig, men för mig är en vän något liiiite mer än ett gammal knull, en taskig dejt, bruden jag jämt delade hiss med på förra jobbet eller snubben som köpte min gamla skrivare.

Det finns dock en del lite kul grupper man kan gå med i. Gay marriage killed the dinosaurs, där man bl.a. listar Top 16 reasons why gay marriage wrong är t.ex. rätt kul. Där finns också en bildsamling med en del kul bilder, som den här: Å andra sidan, vem saknar en sådan grupp när andra communities erbjuder oumbärliga klubbar som Jag hatar din barnvagn, Cynisk men snygg och Killar gillar inte gapande hål?

På plussidan finns dock statusfunktionen som per default inleds med ens namn följt av ett is. Rena inbjudan att svänga sig med Swenglish.

//Fred - is probably not going to be långvarig på Fejsbook

Andra bloggar om: Facebook

Bloggförstoppning

2007-09-18T13:16:00.000+01:00

Nee... så här kan vi inte ha det. Det har varit väldigt dåligt med bloggandet från mitt håll på sistone. Det beror inte på att jag tappat intresset. Jag tänker faktiskt blogg varenda dag. På potentiella topics. På andras bloggar. Det beror inte heller på brist på tid. Det har jag jämt, och det har aldrig hindrat bloggandet förut. Jag har dessutom skrivit en hel del trots allt.

Det är här vi kommer till problemet. Jag har fått nån slags prestationsångest. Att om jag ska palla att trycka på publiceringknappen måste inlägget kännas 100 eget, genomarbetat, relevant och witty. Och hur ofta känns det så? Jag har ingen aning om vart det kommit ifrån. För jag har (med all önskvärd tydlighet) knappast ställt de kraven förut.

Jag antar att jag funkar lite så. I delar av min tillvaro är jag en perfektionist och ett kontrollfreak. I andra delar inte alls. På sistone måtte de förra egenskaperna ha spillt över på bloggen. Och nej, så kan vi inte ha det. Bloggandet är en bagatell. En jävligt kul bagatell. Så, från och med idag gäller sellout. Det innebär inte att jag kommer att skriva om att mailen är kollad och att jag nu tuggar på ett äpple. Men jag kommer att skriva exakt det jag känner för. Eget eller inte. Witty eller inte. Relevant eller inte. Genomarbetat, men förmodligen inte. Läs eller låt bli. Bloggen är min. Och mina demoners.

//Fred - efter ett mentalt lavemang

Fattig smiskduglig?

2007-08-31T11:37:00.001+01:00

Det har blivit några byten av nick på homogaycommunityt Qruiser för min del under det senaste året. DuJagOchEnBurkVaselin var inget bra. Qruisare har noll ironikoll. Det förra kunde jag inte heller behålla någon längre tid eftersom det fick somliga qruisare att få för sig att jag sätter på våra fyrafota vänner. Mest beroende på att de har taskig filmkoll. No good.

Men vad ska man kalla sig? I jakten på det perfekta nicket snubblade jag över qruisernicksgeneratorn. En klassiker jag såg för första gången redan för några år sedan. Den föreslår Fattig Smiskduglig. Yeah right... jag antar att jakten fortsätter.

När jag ändå var där testade jag vad generatorn hade för sköna förslag åt några polare:

Jake Gyllenhaal - Kuk Clown
Colin Farrell - SuperXXL Amerikan
David Beckham - JätteballeXL Vill_dia_snopp
Justin Timberlake - Ballefjong Farfar
Fredrik Ljungberg - Superkåt Kristdemokrat

Så, vilket blir ditt nick?

//Fred - fattig och smiskduglig

Komplettera helst inte automatiskt

2007-08-29T19:41:00.000+01:00

Jag har tänkt det ibland. Windowsfunktionen Komplettera automatiskt är livsfarlig. Ett djävulens påfund. Världens jävla snitch med en svårmatchad homewreckerpotential. Hade jag lagt skorna på hyllan i morgon vore det en himla tur att jag redan var död ifall typ morsan fick för sig att ta reda på hur min dator lärt sig att komplettera meningar. Åtminstone vore det tur att man inte har alltför lätt att rodna. Och allt bara för att spara in några tangenttryckningar.

Sedan i lördags vet jag att jag tänkt rätt. Kräftskiva. Nubbe. Mera nubbe. Bikt. Smarrigaste bikten stod en tjejkompis för. Vi kan kalla henne hmm... Emma. Emma blir bra.

Tills nyligen hade Emma sedan något år tillbaka pojkvän och tillika sambo. Robban är en riktig heting. En sportkille med försäljarleende. Som ibland är lite... on the femme side. Särskilt när han skrattar. Vilket vi polare ibland härligt fördomsfritt pikade stackars Emma för. Men Emma, klart han är bög! Det här kunde få igång henne riktigt duktigt och hon slog ifrån sig genom att berätta om vilken hingst han var i sängen. Åh... så övertygade vi blev.

Härom månaden tog Robban sitt pick och pack och drog. Vilket för oss tillbaka till kräftskivan. Någon frågade nämligen Emma om varför Robban gjort slut egentligen. Hon började med att ge hans förklaring, att han inte hade några känslor kvar och att det var bäst så här för båda och yada yada. Sedan blev hon tyst innan hon sade Men ni hade nog lite rätt om honom ändå.

För några dagar sedan hade hon suttit vid datorn och chattat med en tjejkompis. Hon tänkte bjuda över henne på fika och började skriva Lust att komma över... varpå Windows bl.a. föreslog att hon skulle avsluta meningen med ...och sätta på mig ikväll. Det blev tyst en bråkdel av en sekund innan ett gapskratt ljöd runt bordet. Snart garvade Emma också. Förlåt Emma, han betedde sig för jävligt, men jag garvar fortfarande så att jag har svårt att skriva.

Av detta lär vi oss a) att Komplettera automatiskt skvallrar som fan och att b) en hingst i sängen mycket väl kan vara någon annans bitch.

Och förresten; bloggande har känts lite 2006 ett tag. Bear with me. Jag kommer igen.

Andra bloggar om: komplettera automatiskt, otrohet, bisexualitet

//Fred - som numera hellre trycker ned några tangenter extra

Dagens skämskudde...

2007-08-17T22:49:00.000+01:00

...skickas över till Myndigheten för skolutveckling som har tagit fram Lexin, en kombination av lexikon och ordböcker tänkta att användas i invandrarundervisningen. På hemsidan finns ett onlinelexikon där man kan översätta ord från svenska till ett antal andra språk och vice versa. Jättefint! Åtminstone tills man söker på ordet pojkvän som förklaras som en flickas manlige partner.

Ehh va? Nu blir det jobbigt. Om jag skaffar en pojkvän blir alltså såväl jag som han flickor? Heter det bara pojkvän om partnern är manlig, eller gäller det om han fjollar loss emellanåt också? Eller blir vi inte bara flickor om vi blir ihop, utan dessutom manliga flickor?

//Fred - potentiell butchflata?

Andra bloggar om: Lexin, Myndigheten för skolutveckling, heteronormativitet, diskriminering

De morgonpiggas förtryck

2007-08-13T19:03:00.000+01:00

Det är långt ifrån första gången jag skriver om förtryck här, men den här gången handlar det om ett helt annat slags förtryck. Ett förtryck som pågår hela tiden, ja som hela samhället är genomsyrat av utan att någonsin tas upp i samhällsdebatten. Kanske för att man knappt ens kan ta upp ämnet utan att genast avfärdas som en ansvarslös slacker. Jag kan för det mesta övertygas om att det handlar om ett lyxproblem, men idag har jag tillräckligt med inspiration för att slänga in en brandfackla.

Idag var första dagen på jobbet efter semestern. Mjukstart med en kickofftripp med buss till hemlig ort med avfärd klockan 8, dvs den vanliga starttiden för arbetsdagen, stod på programmet. Nice. Om det inte vore för att jag trots dubbel uppsättning väckarklockor vaknade 7.40, och om du hängt med här vet du säkert att det inte heller är första gången jag försover mig. Redan här är jag säker på att flera av er läsare sitter och himlar med ögonen och undrar varför det ska vara så svårt att komma upp ur sängen.

Jag klarade mig ganska billigt undan den här gången. Ett yrvaket samtal till en kollega och en mindre omväg för bussen senare klev jag på, till somligas jubel, andras milt överseende leenden och ytterligare andras muttranden och ovan nämnda himlande ögon.

Självklart borde jag ha varit på plats i tid. Jag har ett ansvarsfullt jobb, och att hålla tider är viktigt ur många aspekter. Därför skäms jag som en hund när jag inte lever upp till mina egna ideal. Det brukar funka hyggligt efter några dagars tillvänjning efter en ledighet, men jag har trots det lyckats utföra hela registret av klassiska morgontrötta blunders som att koka kaffe på havregryn och borsta tänderna med hudkräm och det är bara att inse; jag når inte toppen av min förmåga förrän flera timmar senare. Dagar då jag klarvaken slår upp de blå när klockan ringer en arbetsdag existerar inte. Vad gör man när man, trots tappra försök att mota Olle i grind, när det väl gäller inte lyckas uppnå tillräcklig medvetandegrad för att kunna inse att klockan ringer och det är dags? Visst kan man argumentera för att man får bita ihop och anpassa sig eller kanske välja ett annat yrke, but then again: Varför ska de morgonpigga få sätta standarden?

Här kommer vi till det intressanta: I vårt samhälle är det inte bara så att de flesta är vakna med tuppen och börjar ta itu med dagens vedermödor redan i ottan - hela samhället är uppbyggt på en förväntan av att det är så det ska vara. De flesta arbetsplatser förväntar sig att deras anställda ska vara på plats före nio, och det gäller även sådana vars verksamhet inte alls är beroende av att utföras vid en viss tid på dygnet. I många fall saknas dessutom alternativ. Till exempel måste en knapp miljon grundskolelever och deras drygt 90'000 lärare obönhörligen påbörja sin arbetsdag klockan 8. Trots att många skulle utföra ett betydligt bättre jobb på andra tider. Till och med bortsett från effektivitetsaspekten; hur många, även bland er morgonpigga, skulle inte tycka det vore kanon om t.ex. banken och andra serviceinrättningar kunde ha öppet kvällstid också?

Och vad som är ännu värre: Det är dessutom fult att inte höra till dem som redo för en ny dag med ett glatt skutt hoppar ur bingen vid sexhugget. Försök inte påstå något annat. Den som dryftar att han föredrar att stiga upp runt tio möts av menande blickar och får tveklöst höra att han sover bort halva dagen, eller möts alternativt av en undran om ifall denne aldrig tänkt bli vuxen och ta lite ansvar. Per automatik pådyvlas man egenskaper som arbetsovillig, omogen och lat. Trots att man är både mogen, ansvarstagande och effektiv i minst lika stor utsträckning. Några timmar senare.

Effekten av mitt inlägg blir förmodligen ungefär densamma som om jag hade släppt en fis i rymden, men det känns gott att ha fått ut lite frustration i alla fall och jo - jag HAR rätt. Morgontrötta systrar och bröder, det är dags att säga ifrån och stå upp mot de morgonpiggas förtryck och för din rätt till din dygnsrytm!

Uppdatering 19 augusti: Idag skriver DN och Aftonbladet om det nystartade B-samfundet, en förening som ska jobba för morgontröttas rättigheter, helt i linje med mitt inlägg. Snacka om vältajmat! (Tack Torbjörn Nyberg för tipset)

Andra bloggar om: morgontrötthet, förtryck, orättvisor

//Fred - som ställer tre klockor till i morgon

En kändisdejt

2007-08-12T11:18:00.000+01:00

Hittade ett kändisdejtartest hos Stationsvakt. En efter en elimineras de tio små negerpojkarna utefter hur man svarar på frågorna. Av de tio var det tydligen David Hellenius som skulle passa mig bäst. Känns lite otippat, men kanske inte helt fel. Ikväll runt 19-snåret, funkar det David?
//Fred - bokar bord

Grattis Robyn!

2007-08-07T15:07:00.000+01:00

Eftersom mina favvopopkulturbloggare verkar ha tagit semester får jag väl ta mitt ansvar och styra upp firandet av Robyns femteplats på englandslistan den här veckan med With every heartbeat som hon gör tillsammans med Kleerup.

Femteplatsen innebär att hon slår sin tidigare högsta placering på den listan, åttondeplatsen med Show me love för drygt nio år sedan. Placeringen nås dessutom på enbart downloads, vilket gör den till en het kandidat till förstaplatsen med hjälp av de fysiska singlarna som släpps nästa vecka. Samtidigt med listsuccén har hon enligt SvD (som för övrigt inte ens vet vad englandshiten heter), som citerar Daily Star, blivit erbjuden att skriva en låt åt Britney Spears för att om möjligt få fart på hennes karriär igen.

Här på hemmaplan floppade With every heartbeat helt orättvist, då den t.ex. bara nådde plats 17 på Trackslistan och plats 43 på den officiella hitlistan i februari.

Välförtjänt revansch alltså! Grattis Robyn (och Kleerup)!

//Fred - som kan sin trackslista

Post Pride Syndrome

2007-08-06T21:30:00.000+01:00

Sedan jag kom hem från Stockholm och Pride igår har jag legat mer eller mindre konstant utslagen på soffan. Shit, snacka om att man är helt slut! De här dagarna har bara rusat förbi och hela tiden har man bombarderats av intryck, matats med upplevelser och knappt mer än hunnit hälsa på folk man gärna spenderat hela dagen, och i vissa fall natten, med. Kanske inte konstigt att det känns som kortslutning när man nu är tillbaka på hemmaplan igen och försöker sammanfatta dagarna för sig själv.

Efter rapporten jag skrev i fredags blev det en himla trevlig förfest hos bloggkollegan Oswald, som jag äääntligen lyckats träffa irl, innan utgång på Göta Källare där det dansades i det närmaste konstant från det av vi kom dit till stängning. Edward af Sillén gjorde ett kanonjobb i DJ-båset.

I lördags var det ju sedan dags för paraden. Liksom förra året höll vi till vid hornsgatspuckeln där vi såg i det närmaste hela paraden innan vi hoppade in bakom Qruisers ekipage och gick med längs Hornsgatan fram till Pride Park. Det rapporteras om 45'000 deltagare i år, och mäktigt var det allt. Åsiktstorped-Micke har ett helt gäng paradbilder om du vill se mer än min enda mobilkameradito.

Det var knökfullt med folk i parken under avslutningsgalan vars höjdpunkt utan tvekan var Bananaramas framträdande, en nostalgitripp av rang. Trots det vågade vi inte stanna kvar under hela av risk att inte komma in på Lino. vi lyckades ändå inte undvika en ryyyysligt lång kö, men den var väl värd att genomlida, eftersom det blev en riktig kanonkväll. Mängder av vänner och bekanta var där, flera bloggkollegor spottades, Bananarama dök upp och återigen förgyllde Ed dansgolvet. När efterfesten klingade av framåt nio på morgonen var Pride i det närmaste över för i år. Jag tror det var sjunde Pride för min del - men helt klart en av de bästa veckorna hittills.

Andra bloggar om: Stockholm Pride

//Fred - seg, men väldigt nöjd

Ein bisschen priderapport

2007-08-03T13:14:00.000+01:00

Har lyckats sneaka åt mig en dator i Pride Park en stund, så här följer en kort liten rapport. Gårkvällens schlagerkväll var samma höjdare som vanligt, (vilket känns i halsen idag,) även om den kändes kortare än vanligt. Eller om det bara berodde på att tiden gick fort? Ganska många inte särskilt otippade namn som Måns Zelmerlöw, Marija Serifovic, Nanne, After Dark, Drömhus, Jill Johnson, Sonja Aldén och Sarah Dawn Finer, ett par mindre förväntade, t.ex. i form av isländska Silvia Nott, Cyndee Peters, Forbes och Sofia Källgren som äntligen kom till Pride, men också några namn för de mer hardcore fansen, vilka jag såg som kvällens höjdpunkter; Angel, som återförenades för första gången på många herrans år framförde sin gamla sommarhit Sommaren i city och sin mellolåt Venus Butterfly, Uffe Persson hade skrämts fram och fick framföra sin Nästa weekend i originalkläder och belgiska Liliane StPierre gjorde sin eurovisionfanfavvo Soldiers of love. Kanon! Vill du se lite av vad du missade så har esctoday.com lagt ut ett gäng snuttar från kvällen via YouTube här.

Efteråt råkade vi hamna på SLM. Fantastiskt otippat. SLM är väl kanske inte riktigt min grej, men intressant kan jag sträcka mig till att det var haha... Kön till Patricia var lång och väldigt stillastående...

Liksom kön till datorerna här börjar bli. Ett litet dagens citat till slut, som jag fann i dagens Stockholm City. Under rubriken Onanerande par syntes vid mack rapporterar de om en incident med ett par som sågs onanera på kajen vid Preemmacken vid Norr Mälarstrand igår. Jag avstår från att kommentera händelsen i sig, men när journalisten frågar Björn Engström på polisens länskommunikationsscentral om det var en man och en kvinna svarar han:

Det vet man aldrig under den här veckan, ett par står det i rapporten.

//Fred - som prajdar på

Happy Pride!

2007-08-01T10:42:00.000+01:00

Dags för avfärd mot Stockholm! 16.30 drar invigningsgalan igång och sedan kör vi på tills på söndag! Satt och filade på ett inlägg om vad Pride egentligen är efter att ha läst somliga reaktioner i bloggosfären, som t.ex. Alex Schulmans ovanligt korkade och skrämmande ivrigt påhejade inlägg, men får konstatera att jag inte hinner fila det till publicerbar form innan avresa.

Jag nöjer mig med en mer kortfattad version; han med flera har fantastiskt fel på ett helt gäng sätt. Att påstå att bögar (och flator, flator vänner, glöm dem inte) inte är en utsatt grupp i samhället är insiktslöst och ett rent hån mot alla de som utsätts för brott på grund av sin läggning, mot de som ser sig tvingade att fly sin landsortshåla för Schulmans skyddade storstad på grund av intolerans och mot alla de som sitter i sin garderob eftersom de hör och ser sin omgivnings attityder.

Den andra stora gruppen av kritiker finns även hos andra bögar; de som menar att Pride är ett skott i foten om man vill vinna respekt och ses som en av alla andra. De som säger att Pride framställer bögar som översexuella modeikoner som skriker ut sin bögighet. Jag säger att de kritikerna antingen a) tycker de ser ett tillfälle att trycka till bögjävlarna i största allmänhet, eller b) har fallit för mediabilden av Pride, som ALLTID illustrerar sina rapporter med bilder av de som utmärker sig mest. Mest hud, störst fjäderplymer, mest glitter - *klick*. And who can blame them, hur kul är en vanlig snubbe i jeans och t-shirt på bild, oavsett om han är mer representativ för en pridebesökare? Visst, det vore nice med en mer nyanserad bild, men allvarligt... Om man nu känner att man kan få vara sig själv under en enda vecka om året, känner man sig inte lite... glad under den veckan då?

Här kommer vi till c) Lite självanalys tack. Varför skrämmer det att han klämmer i lite extra för att visa sin glädje? Om det får dig att skämmas och ta avstånd så skäms jag å dina vägnar. Det finns plats för dig också, även om du uttrycker dig annorlunda, Svensson eller glitterfjolla. Det är liksom där hela kärnan av tanken med Pride ligger. Räta på ryggen. Min respekt hos mina medmänniskor, mitt likaberättigande, vinns inte på bekostnad av andra. Det ska fan i mig finnas plats för alla.

Hoppas kunna rapportera på plats, men jag vet hur det brukar bli, och intensivt är bara förnamnet. Ses vi inte i Tanto så hörs vi efter Pride om det inte blir något bloggande! Happy Pride!

Andra bloggar om: homosexualitet, Stockholm Pride

//Fred - taggad, i dubbel bemärkelse

Dagens citat

2007-08-01T09:58:00.000+01:00

Ok, jag ÄR förmodligen löjligt understimulerad, men är det bara jag som tänker... lite längre?

Wands are only as powerful as the wizards who use them. Some wizards just like to boast that theirs are bigger and better than other people's.

Hermione Granger - ur Harry Potter and the Deathly Hollows

//Fred - packar som fan

Hyséns spännande resa

2007-07-30T16:02:00.000+01:00

Prideveckan har börjat! Jag har vaknat och äntligen insett att jag behöver fixa en tvättid innan det är dags att dra mot Stockholm och Tantolunden på onsdag. Media verkar också ha vaknat, för det skrivs en hel del idag.

Till att börja med blossar debatten om valet av Glenn Hysén som invigningstalare upp igen. Petter Wallenberg skriver en debattartikel i Aftonbladet och Anders Selin gör detsamma på DN Debatt.

Det handlar om en händelse för sex år sedan när Hysén slog ned en man som tog honom på kuken på en offentlig toalett i Frankfurt. Expressen skrev enligt Sylvester om saken då:

Mannen tafsade på Hysén inne på flygplatstoaletten, och enligt Hysén fick han ett knytnävsslag mitt i ansiktet så han flög in i ett toalettbås. På frågan om hur det gick för den homosexuelle mannen säger Glenn Hysén till Expressen:
- Jag gick ju inte in och kollade direkt [i båset där han låg, Sylvester anm.]. Men han rörde sig i alla fall.
Vidare säger fotbollsstjärnan att han anser att mannen måste vara helt sjuk.

Nej, det är inte ok att antasta någon på en offentlig toalett. Alldeles oavsett kön eller läggning. Det är HELT ok att reagera om man blir utsatt för något sådant. Säg ifrån. Polisanmäl. Men det är INTE ok att slå ner någon och sedan utan att bry sig gå därifrån. Inte ens om man tycker att man kan ursäkta sig med att personen är sjuk i huvudet.

Stockholm Prides ordförande Sofia Sjöö har försvarat valet av Hysén med att han gjort en spännande resa i synen på HBT-personer och presstalesmannen Anders Wallnér menar att man inte betraktar det han gjort som ett homofobt dåd. I hans värld är det så här man reagerar, och det får stå för honom.

Det luktar illa hur man än vänder på det. Selin & co vill göra det till en fråga om homofobi eller hatbrott. Men egentligen - alldeles oavsett homofobiska motiv - övervåld är aldrig rätt, och ett sådant beteende ÄR inte något som får stå för Hysén. Jag vill inte se den tallande snubben som invigningstalare - och jag vill inte se Hysén. Jesus, det måste finnas bättre val.

Andra snubbar som ger en rak höger utan att bry sig om följderna åker dit. Men inte Hysén. Han gör istället en spännande resa och belönas med att få invigningstala på Sveriges största tillställning för HBT-personer. Pinsamt.

Andra bloggar om: Glenn Hysén, Stockholm Pride

//Fred - som skäms för det blinda krypandet

Dagens citat

2007-07-28T11:55:00.000+01:00

Jag brukar sällan hålla med Alex Schulman (som för övrigt gifter sig idag) men när han nu placerar Måns Zelmerlöw på tredjeplatsen på sin inne- och utelista så får jag kapitulera en liten stund för motiveringen:

Han är så söt att jag vill röva bort honom, placera honom i mitt sovrum, mata honom med jordgubbar, slicka på hans kinder och ligga sked med honom tills jag får skavsår på låren.

Ok, jag fattar inte riktigt grejen med kindslickande, men annars får jag konstatera att jag kan köpa upplägget rakt av.

//Fred - möjligen med en släng gubbsjuka

Vart fan tog han vägen? Del I

2007-07-26T20:14:00.000+01:00

Januari 1989. MTV var något man bara kunde se på tv-skärmarna på Trendie, det lokala hamburgerplejset. Och jodå, det fanns bara ett, om man inte ville stå utanför ett gatukök med sin burgare. Inte för att man hade råd att köpa burgare på Trendies heller. Vi snackar högstadiet. Månadspeng. Det fick bli en cola, eller om man slog på stort, en pommesbricka istället, om man ville se det senaste med Paula Abdul eller Milli Vanilli. Hemma fick man försöka låta sitt lystmäte för musikvideos stillas med hjälp av SVT's Listan med Annika Jankell.

Musikvideos är väl kanske nästan att ta i om vi snackar Listan. Oftast knuffades artisterna in i en studio framför ett par upphängda tygstycken för att mima sin låt framför en kamera. 1989. Those were the days.

Januari 1989. Utanför Listan bubblade en låt med titeln I was lucky, med en sprillans ny konstellation, duon So What från Västerås. Den hade hit written all over it. Sällan hade man hört en mer given blivande tracksetta. Och sällan hade man haft ett mer givet runkmotiv för det kommande halvåret. För den då 18-årige öhh... stilbildande dansören och sångaren Jesper Jelse var het som fan. Och desto mer lockande när snacket i uppehållsrummet i plugget sade att man bara måste vara bög om man dansar så.

Vilket så här i backspegeln känns helt obegripligt. För associationen jag får när jag ser Jesper och hans fönade frilla i videon idag är Antonia Ax:son Johnson. Som för övrigt är en skön kvinna, men inget jag går igång på på det sättet. Ett par veckor senare var I was lucky i alla fall mycket riktigt etta på Trackslistan. Den följdes upp av ett storsäljande album, Face yourself, (med Jesper och hans sidekick, Martin Ankelius, i kavaj med uppkavlade ärmar på omslaget,) och ytterligare ett par hitsinglar.

Efter ett floppande uppföljaralbum, Let's walk together, gav sig Jesper på en solokarriär med singeln I hennes ögon. Jag var en av få som köpte den. Jesper såg jättehård ut på omslaget i sin ärmlösa dieselpaj. Mouhahaha... Och låten är fantastisk. På sitt sätt. Texten i refrängen är i det närmaste odödlig:

Den enda som hon har några ögon för är jag
I hennes ögon dansar alltid eldar
I hennes ögon är nåt jämt på gång
I hennes ögon ser jag heta kvällar
och jag stannar hela natten lång.

Ren poesi. I kombination med låtsastechnokompet är den så tacky att man måste(?) älska den, och den är en given favvo på vilken förfest som helst ännu idag femton år senare. Men någonstans där tar spåren slut. Än idag kan man framåt småtimmarna om söndagnätterna skåda hans dansstil på en scen på en båt i Stockholm, men Jesper, vart tog du vägen?

Till sist, videon till I was lucky. Jag kan se den om och om igen, fascineras och minnas.

//Fred - med kärlek

Gör något flatigt!

2007-07-25T06:24:00.000+01:00

Idag skriver DN om hur gaykunder blir bemötta som konsumenter. Enligt rapporten Våningssäng på bröllopsresan, skriven av Kristina Börjeson, informatör för Fritt fram, är många homo- och bisexuella osäkra på hur de kommer att bli bemötta på grund av sin läggning. Bland annat berättar ett killpar om hur personalen flydde ut på lagret när de skulle shoppa barnvagn.

Det är inte särskilt ofta jag haft anledning att klargöra min läggning i egenskap av kund, men de gånger det behövts har det oftast gått smidigt. Det har till exempel aldrig varit några problem när man påtalat att man faktiskt vill ha en dubbelsäng på hotellrummet trots att båda är killar. Däremot laggar hotellens intern-tv på HBT-fronten. Det har hänt mer än en gång att man mötts av ett meddelande på skärmen som säger Välkomna herr och fru... Mouhaha...

Jag kan faktiskt bara påminna mig ett enda tillfälle då min läggning verkligen påverkat mig negativt som konsument. Jag fick ett presentkort på att man fick åka finlandsfärja med sin partner till reducerat pris. Det lät schysst, så jag och min dåvarande pojkvän nappade. När jag ringde för att boka biljetter gick allt fint. Tills jag skulle uppge våra namn. Då tog det tvärstopp. Först blev det tyst i luren. Sedan började tjejen i andra änden njaeaeae jomen alltså... det gäller ju bara riktiga par.

Jag blev tvärförbannad och bad att få tala med någon överordnad. Jag kopplades vidare och fick tala med en man som menade att det tydligt framgick av annonsen att erbjudandet gällde en kvinna och en man. Vilket ju inte ALLS var tänkt att vara diskriminerande, men gjorde man inte på det sättet så skulle ju vilka polare som helst kunna åka billigt. Är inte det förresten ett riktigt puckat argument? Är det helt otänkbart att en tjej och en kille är polare? I det läget lade jag i alla fall ner - det blev ingen resa. Vill dock minnas att företaget faktiskt blev anmält för den kampanjen.

Nyligen var jag med om en annan händelse som får funka som en liten solskensmotvikt. Jag och några polare skulle på inflyttningsfest hos ett tjejpar och ville köpa med oss en blomma. Vi visste inte riktigt vad vi ville ha för blomma, men berättade för expediten att den skulle vara till just en inflyttningsfest. Hon fortsatte fråga vad festens värdar tycker om och har för stil hemma. Det hade vi lite dålig koll på och så jag svarade lite på skoj att De är flator, så gör något flatigt. Varpå hon utan att blinka med ett leende svarade att hon nog skulle kunna fixa det - och skred till verket alltmedan vi stod som fågelholkar och såg på. Way to go florister!

//Fred - som nu vet att ett arrangemang av suckulenter och stenar är vad florister menar är flatigt

Va? Spelar han fotboll också?

2007-07-23T21:19:00.000+01:00

Efter nio säsonger lämnar Fredrik Ljungberg Arsenal för londonkonkurrenterna West Ham. Det handlar alltså om fotboll. Sport, killar. Och jo, det kan behöva förtydligas. Åtminstone är de flesta av mina bögpolare hopplöst ointresserade av sport. Några tittar visserligen emellanåt. Simning funkar till exempel. Men knappast för att tävlingen i sig är intressant. Go figure.

Att få med dem på en hockeymatch eller att få dem att kolla en VM-kvalmatch i fotboll från tv-soffan är i det närmaste lögn i helvete. Det senare lyckades jag dock med häromåret, men mest för att det tajmade med förfestande innan utgång. Det blev visserligen inte särskilt nyktert, men inget kan förlåta polaren som svårligen lät sig övertalas om att Ljungberg där på fotbollsplanen faktiskt är han killen i Calvin Kleinreklamen.

Om en månad är det friidrotts-VM i Osaka. Jag är inte säker på vilket jag föredrar; att sitta där ensam i tv-soffan, eller med en polare som kan tänkas fråga ifall den där snubben från På spåret börjat hoppa höjdhopp.

//Fred - den ende hockeyälskande bögen i byn

Sent funnen pärla

2007-07-23T01:39:00.000+01:00

Jag tror jag vågar säga att jag har bättre, eller åtminstone bredare, musikkoll än de flesta (även om ni bloggläsare KAN ha fått för er att mitt musikintresse bara handlar om schlager). Trots det händer det att riktiga pärlor går spårlöst förbi. I det här fallet förstår jag inte riktigt hur det gått till, men det är bara att krypa till korset och erkänna - tills häromdagen hade jag inte hört Mobys och Mylène Farmers Slipping away (Crier la vie), trots att den tydligen kom redan förra året.

Den borde alltså ha varit där redan förra året, men jag är helt säker på att den kommer att finnas på min lista över det här årets låtar istället, när vi kommer så långt. Bättre sent än aldrig, här har ni den också, om nu någon mer missat den:

//Fred - din röst i natten

Om rövfittor och de där heterosnubbarna

2007-07-21T17:37:00.000+01:00

Snackade med en polare på Qruiser idag. Bland annat avhandlades senaste tidens framgångar, eller snarare bristen på sådana, på dejt- och raggfronten i allmänhet och i synnerhet på nämnda community. Han ondgjorde sig bland annat över en heterosnubbe som skrivit och velat ge honom en omgång i rövfittan. Nope, han var inte upprörd varken över erbjudandet, som i sak lät åtminstone hyggligt lockande, eller över att killen var hmm... hetero. Hans gallaspyende gällde ordet rövfitta, som enligt honom är fantastiskt avtändande eftersom en stor del av grejen med killar är just att de inte har nån. Fitta alltså.

Visst, ordet används inte bara av straighta snubbar, men de ÄR för söta, heterograbbsen. För dig som inte har hundra qruiserkoll är communityt enligt dess policy en mötesplats för bögar, flator, bisexuella, transpersoner, queer och deras vänner. En stor del av medlemmarna definierar sig som hetero, till somligas förtret och till de flestas liknöje. Många av dem är säkert hetero enligt en för de flesta acceptabel definition, men sen har vi de där andra...

Joodå... visst är det i många fall himla tragiskt att de sitter i den sits de gör, men det är också intressant och ofta rejält underhållande att iaktta deras små krumbukter. Som att på sin sida undanbe sig kontakt med killar, lägga upp en utfläkt donna i fotoalbumet, alternativt en bild på sig själv upphånglande en brud - för att sedan under cover ragga runt efter, the magic word, diskreta träffar. Med killar.

Innan de konkreta förslagen läggs fram övertalas man om att de är hetero med argumentation av typen jag är hetero... men tycker det är häftigt att suga kuk/men hål som hål/men det är enklare med killar/jag vill bara testa/eller min favorit; jag tänder bara på kukar, inte på killar. Definitioner och fack... de säger inte mycket, men i alla fall, vi snackar total denial.

Tillbaka till rövfittan. Samma killar snackar gärna om dem. Rövfittor. Det blir liksom liiite mer legitimt att bonka på en kille om han har en fitta, såna som man ska bonka på. När polaren gnällde på om att han minsann inte har nån fitta berättade jag en liten episod om ett personligt rekord i upplevd denial.

För länge sen hade jag en kk-relation med en sån där snubbe. Varenda gång vi skulle till kom först den där harangen. En liten disclaimer. Hans version av No animals were harmed during the production of this movie i form av Jo alltså jag är ju hetero men yada yada... Jag nickade och log. My ass. I dubbel bemärkelse.

Det märktes liksom ändå inte när det väl blev åka av - inte förrän han vid ett tillfälle under dirtysnackandet utbrast ett Nu gör jag dig med barn!

Vad säger man? Åh fan? Jag tror inte jag kommenterade det alls.

En story från bingen - första och möjligen sista gången här i bloggen. Enjoy! Det är rätt tacksamt att roa sig på bekostnad av de här snubbarna, så det gör vi så klart, men missa inte bonuspoängen. Sade du att det är grönt att vara icke-hetero idag? Att målen om jämlikhet och lika villkor är nådda? Så länge de här killarna finns är vi inte där.

Andra bloggar om: homosexualitet, Qruiser, garderoben

//Fred - som återgår till Harry Potter

En vind försöker att blåsa omkull mig nu

2007-07-19T12:41:00.001+01:00

Ääääntligen hemma! Ok, det är kanske att ta i, nästan två fullmatade kanonveckor i Skåne är inte något man längtar hem ifrån i första taget (särskilt som det blåser som fan här) - om man inte väljer bloggperspektivet. För min gamla laptop har konstant vägrat låta mig logga in på Blogger, vilket inneburit att ni inte fått minsta lilla rapport från allt stadsfestivalande med kompisar från förr, landsortsbögklubbandet, rundturen på Österlen, partytrippen över sundet, konserten med the Ark, studiebesöket på Jingiijamborii, marknadsbesöken i Hästveda och Kivik (snubben med W på överarmen som försökte kränga på mig ett par foppatoffelkopior på båda ställena får för övrigt gärna höra av sig alternativt teleportera sig raka vägen hit) eller de senaste dagarnas pressande på en soldränkt Playa del Åhus.

Dags att packa upp här - men räkna med mer nytt här inom väldigt snar framtid.

//Fred - som måste fixa en nej-tack-till-reklam-skylt

Nästa... Malmö Central!

2007-07-10T08:16:00.000+01:00

Nej nej nej... jag har inte dött. Jag har inte ens haft dåligt med blogglust. Snarare tvärtom, jag har svurit i flera dagar över att jag inte kunnat logga in på Blogger ifrån den här datorn, som bara råvägrat mig inträde. Nu verkar det dock ha lossnat. Jag drog till Skåne i fredags för att hälsa på släkt och vänner, sola, bada, festa och göra stadsfestival, vilket har funkat fint så här långt. Ja, förutom sol- och badbiten då, även om det ser ut att ta sig. Inget regn sedan i söndags, och idag ser det rätt soligt ut faktiskt.

Fyra dagar i rad av festande börjar så smått att sätta sina spår, men vad fan, är det semester så är det. Mycket regn. Mycket öl. Intagen i öltält. Har till och med hunnit med en dos landsortsbögklubb. Intressant... En del flirt blev det i alla fall, men jag nappar dåligt för tillfället. Idiotiskt. Pojkarna ollar Åhus-bussen i ren frustration, sa någon. Det är nog snarare jag som ollar runt snart.

Det blev nattbussen "hem" i natt, men jag kunde inte somna. Vad göra? Well... målsättningen med årets semester var att planera mindre i förväg och lämna dörrar öppna för spontanitet. Så jag satte mig på morgontåget till Malmö. Rätt kul att vara här, men det kanske hade varit smartare att komma hit liiite senare än 8. Allt är ju stängt! Aja... solen skiner som sagt! Ribban idag?

//Fred - som tycker skånska är vackert

Spritze, spritze!

2007-07-03T16:34:00.000+01:00

Igår skrev favvobloggaren Ossie om videon till Günther and the Sunshine Girls senaste singel, Sun Trip (Summer Holiday), vilket fick mig att klämma fram ett minne från dimman i lördags natt. Precis som han tycker jag att låten är ganska exakt vad man lärt sig att förvänta från Günther vid det här laget; lättsmält euro med en eller annan hook som fastnar, porrfilmstyska till 132 bpm med en medföljande heterotrashvideo fullknökad med taskig kvinnosyn med glimt i ögat i form av silikonbröst, rumpor och deras bärare som alla bara finns där för Günther. Det var i alla fall vad jag såg och hörde fram till nämnda lördags natt.

På väg hem blev det traditionsenliga burgare med tre polare. Vi var rätt möra och slökollade under tystnad på någon musikkanal som stod på i tvapparaterna som hänger från taket på haket. Efter ett tag dök Günthers video upp. Snart hör vi i öronvrån ett Åhh fy fan så bögigt från ett bord i närheten, där tre brudar runt 17 bast sitter. Det lät varken äcklat eller särskilt nedlåtande, mest fnissigt konstaterande. Que? tyckte vi, men våra vid det här laget stora öron förstod snart att de syftat på scenen här till vänster. Günther får en rejäl sats Nivea Sunlotion i fejjan - och ser ut att gilla det. Sollotion. Ja shit så bögigt. Men inte ett ord om hur the Sunshine Girls vällustigt fullständigt kladdar ner varandra - och under hela videon kladdar på varandra i största allmänhet och på en passiv Günther i synnerhet.

Nope, istället hann de med ytterligare ett bögspel, när man i en sekundkort scen ser tre killar i string gosa med varandra i jacuzzin, medan sexismen som man kan tycka borde ligga dem närmast till hands att reagera på (om man nu måste få ett spel alls) gick dem spårlöst förbi. Är inte säker på om det är bögen eller feministen i mig som borde reagera starkast.

//Fred - som always will be topless for you

Hunkalooza - eller inte?

2007-07-02T15:54:00.000+01:00

Såg på QX att uttagningarna till årets Mr Gay Swedentävlingar är i gång. Jo, tävlingar i plural, för i år är de tydligen två på grund av nåt tjafs om rättigheterna till arrangemanget. Piffig lösning på problemet de kommit på. Eller inte. Vilken titel kommer vinnarna att få? Mr Gay Sweden A och Mr Gay Sweden I? Och vart kommer det att föra tävlingen i fortsättningen? Down the drain förmodligen, eller kanske till och med förhoppningsvis.

För hur kul är den? Trenden verkar nämligen hålla i sig i år också - det verkar fortfarande handla om att rösta fram mr Slät Tonårsgrabb, eller för all del mr Sälkille. Shit så trist! Jag menar... Filip Ekman är säkert jääättesnäll, men mycket mer än en slight resemblance of a man har han inte. Bestämde mig för att frossa loss och göra en djupdykning i skönhetstävlingar för män för att checka om det är lika illa ställt i andra tävlingar av samma sort. Och joo... skönhetstävlingar är fruktansvärt ytliga yada yada förnedrande yada exploitering yada igen, men nu skiter vi i det och kalasar på halvnaket kött en stund i stället.

Vi kan börja med titelhållaren, Mr Gay Sweden 2006, Henrik Lindholm, 19-åringen från Helsingborg som tog hem titeln på Berns ifjol med den sunkiga motiveringen Han är varken fjolla eller superbög, bara en vanlig man som gillar killar. Weee... lyckad kille, vi gör vågen, han är bög utan att det märks. Nej, de lade inte ner tävlingen. Den blev som bekant två.

Titeln gjorde att han sedan fick tävla i Mr Gay Europe 2006 där han blev trea efter vinnaren från Ungern, Nandi Gyöngyösi, som uppnått den aktningsvärda åldern av 29 bast! Närmast antik, eller hur var det nu?

Vad finns det mer för tävlingar? Hade inte riktigt koll på det, men en snabb googling gav att Sveriges största skönhetstävling för män är Sveriges Man som arrangeras av Hänt Extra och fungerar som uttagning till världens största modelltävling för män, Manhunt International.

Årets upplaga av Sveriges Man vanns av 21-årige Egill Arnljotts (t.v.) från Linköping ombord på Viking Lines Mariella i april, med Pandora som konferencier. Manhunt International 2007 gick av stapeln i Seoul i Sydkorea redan i februari. Titeln togs hem av Mr Kina, Jeffrey Cheng (t.h.), och den svenske representanten, 21-årige Alexander Pärleros (nedan t.v.), som blev tvåa i Sveriges Man 2006, blev åtta i finalen.

Sedan har vi Mr Worldtävlingen, syster(?)tävlingen till Miss World, som arrangeras sporadiskt sedan tiotalet år tillbaka. Den sista mars tävlade killar från 57 länder (dock inte Sverige) om titeln i Sanya, Kina. Vann gjorde 25-årige spanjoren Juan García Postigo (t.h.). Mmm... här börjar det ta sig lite. Åtminstone om han inte vore så förbannat... putsad. Vem pallar med någon som förmodligen hoppar upp ur bingen photoshoppad och klar at any time? Nej, den lilla rundvandringen var rätt beklämmande. Inte en raggarsträng så långt ögat kunde nå.

Här borde jag ha efterlyst nya ideal och en mr Het Pugga Next Door. Å andra sidan vore det rätt korkat. Springer alla andra efter sälgrabbarna borde det väl innebära fler hetingar åt mig? Så fortsätt, please, knuffa fram delfinerna till titlarna.

//Fred - including raggarsträng

Prideångest - eller Bögkultur, vad är det?

2007-06-30T18:38:00.000+01:00

Idag är det exakt en månad kvar innan startskottet för årets Stockholm Pride och jag börjar så smått få en släng av prideångest. Det verkar nämligen som om polarna kommer att dissa en vecka i grusgropen i år. Det flyttas, åks till Barcelona, gås på bröllop och vaktas höns(!). Vilket ser ut att ge mig alternativen att åka själv (ehh nej) eller lägga ner helt i år. Vilket känns riktigt surt. För jag hör nämligen till dem som fortfarande ser Pride som en av årets absoluta höjdpunkter. Till och med till dem som faktiskt tycker att det var kanon när Samantha Fox dök upp, att tanken på om Lena Ph dyker upp i år eller inte kittlar och till dem som förmodligen skulle välja bort julafton till förmån för schlagerkvällen om jag blev tvungen att göra det valet.

Ingen som har minsta koll på HBTQ-hörnet av bloggosfären lär ha missat de senaste veckornas debatt i svallvågorna efter releasen av Bögjävlar (Daniel Björk, Tomas Hemstad, Stefan Ingvarsson (red), Petter Wallenberg, Roger Wilson). Jag har inte hunnit läsa den ännu (men den dimper ner i brevinkastet vilken dag som helst), så jag gör inte anspråk på att bemöta den. Dock är diskussionerna om dess innehåll väldigt intressanta och har gjort mig riktigt sugen på boken. Jag fastnar särskilt vid resonemangen omkring begreppet bögkultur. Det är knappast första gången det är på tapeten, men så gott som varje gång reagerar jag på samma sätt. Jag förstår helt enkelt inte.

Ofta angrips begreppet utifrån, med perspektivet att det har ett mycket specifikt innehåll som man inte riktigt vill kännas vid eller åtminstone inte känner sig delaktig i. Antingen stolt eller bittert - aldrig neutralt konstaterande. Angrips, för jag kan faktiskt inte påminna mig att jag någonsin läst en hyllningstext tillägnad svensk bögkultur. Redan här är jag borttappad. Är jag bög så måtte jag väl vara en del av bögkulturen, om det nu finns en sådan? Vare sig jag är det som den delvis konstruerade schablonen som festar loss till schlager med bar vaxad överkropp alternativt tajt topp och lågt skurna jeans eller om jag gör helt andra val en lördag kväll eller för all del, under en vecka i månadsskiftet juli/augusti, om vi nu ska ta just den delen av tillvaron som en indikator på kulturell tillhörighet.

Jag ser fortfarande en lördagkväll på Lino som en potentiell höjdpunkt på veckan (även om jag snabbt skulle kunna peka ut ett antal baksidor där också) - hade jag inte gjort det hade jag inte gått dit. Det finns andra arenor. Skulle jag trots det inte hitta någon hade jag väl fått göra något åt saken. Och hade jag hellre passivt sörjt utanförskapet på Lino än letat rätt på, eller motat in, ett eget hörn hade just det valet varit mitt bidrag till bögkulturen.

Man kan säkert med utgångspunkt i detta härmed betrakta mig, eller rent av avfärda mig, som mainstream - lättroad och lättköpt. Eller kanske bara lyckligt lottad som till stor del kan finna tillfredsställelse i befintligt kulturutbud. Eller också lägger man ner försöken att stoppa ned folk i trånga fack, skiter helt i att förminska dem till förutsägbara stereotyper och åtminstone försöker se dem som de individer de är i en oändlig variation av positioner mellan olika strukturer (om än som delar av ett större sammanhang) - och framförallt; slutar se sig själv som ett maktlöst offer.

Någonstans just här närmar vi oss dock det som faktiskt verkligen kan ses som ett problem: Att vi inte är herre över vilken bild som ges av oss. Som individer, och som bögar, om vi nu tvunget måste buntas ihop till en sådan grupp. Bilden av vem jag förväntas vara formas stenhårt av media och dess genomslagskraft ger avtryck överallt, om det så handlar om politisk debatt eller om det vardagliga mötet med människor i min närmiljö - och den bilden är allt annat än mångfacetterad. Om det nu finns en bögkultur består den av summan av alla bögars bidrag till den, vare sig man vill eller inte. Att tillkännage sin del i den måtte väl stärka möjligheterna att själv få definiera bilden av sig själv snarare än om man fruktlöst försöker ställa sig utanför den och peka på delarna av den man inte identifierar sig med?

Till sist; tillbaka till Pride. Det är inte möjligt att göra ett arrangemang som tillfredsställer alla, men jag tycker att Pride utvecklats till ett riktigt schysst smörgåsbord. Visst står mainstream i fokus, men man kan trots det i hög grad göra veckan till vad man vill att den ska vara. Räcker inte det ser jag gärna andra mer nischade arrangemang - men som alternativ och komplement till Pride, inte som en ersättning.

Röster om Bögjävlar:
Dexo - Bögsörjan - The trilogy; Henrik Tornberg - Är bögjävlarna the only gays in the village?; Antigayretorik - Recension av Bögjävlar; Anders Wallner - Stockholm Pride är mer än era fördomar, Bögjävlar.

Andra bloggar om: Bögjävlar, Stockholm Pride, bögkultur, homosexualitet

//Fred - vars bidrag till bögkulturen ikväll består av en sexpack Heineken och Marvel Ultimate Alliance

Garderobsinnevånare - de finns ännu överallt

2007-06-28T12:39:00.000+01:00

Läste i SvD idag om kinesiskan Angela som berättar om livet som lesbisk i Shanghai, Kina. Kina som enligt artikeln anses vara ett relativt tolerant land gentemot homosexuella, trots att det ännu bara är sex år sedan homosexualitet där ströks från listan över psykiska sjukdomar.

Angela beskriver en tuff verklighet av självförnekelse, utanförskap och marginalisering, där hon bland annat ser det som otänkbart att leva öppet och berätta för sin familj om sin läggning - de skulle inte acceptera.

Det är gott att SvD belyser homosexuellas situation i andra delar av världen, det är absolut nödvändigt för att på sikt kunna förändra den, men glöm inte bort hur många angelor vi ännu har här på hemmaplan. Det är lätt att man slår sig för bröstet om man lever i ett land som faktiskt står i framkant när det till exempel gäller lagstiftning som ger homosexuella lika villkor som andra. Samtidigt har vi långt kvar när det gäller fördomar och attitydförändringar. Angelas röst skulle faktiskt kunna vara svensk.

Vilken effekt har till exempel de röster som i äktenskapsfrågan i förtäckta ordalag säger att homosexuella inte är ok på en homosexuell individ i garderoben? Annars räcker det att läsa kommentarerna till artikeln för att inse orsaken till att många fortfarande aldrig kommer ut ur garderoben ens här i Sverige. Hon har ju faktiskt inte ens kysst en man eller pojke utan har alltid bara varit bland flickor. Hon kan omöjligt veta om hon är lesbisk eller inte. Som om homosexualitet är ett tillstånd av förvirring. Eller måste heterosexuella också kyssa någon av sitt eget kön för att säkert veta att de är hetero?

Åtta av tio mail jag får hit till bloggen handlar om precis samma sak. Antingen kommer de från osäkra och undrande homosexuella i garderoben - eller från individer med allt från lättare fördomar till rent hat. Jag skulle vilja tillägna artikeln hela världens angelor.

Andra bloggar om: homosexualitet, garderoben, Kina

Källa: Svd

//Fred - ute ur sin garderob i alla fall

Pojkvänsåtervinning all over again

2007-06-25T21:02:00.000+01:00

I Aftonbladet idag ger dejtingkonsulten (värsta titeln huh) Marie Hagberg supertipsen om hur man raggar som ett proffs och får drömprinsen på fall. Wee liksom... äntligen!

Det mesta är dock rätt förutsägbart - en massa föga revolutionerande och ofta inte så lite heteronormativt yada yada om hur glada kvinnor är som magneter på män, att män, no shit, gillar att bli uppskattade och att en rejäl urringning minsann gör susen. Ända fram till det sista lite degrading, eller vad säger ni kvinns, om allt annat misslyckas... – ta själv initiativet till att kontakta de som fångar din blick. Vi har hört det förut och det mesta går ganska enkelt allt överföra till en kärlekstörstande bögs agenda.

Applicerandet på bögvärlden tar dock tvärstopp redan när man kommer till hennes näst sista tips, som får bli dagens citat;

Återvinn pojkvänner
Ordna en fest, frukost eller vad som helst och be alla singeltjejer du känner att ta med en före detta pojkvän som du inte längre är hemligt förälskad i.

Och skillnaden mot vilken fest som helst med bögpolarna skulle bli att..? Hmm... och den motsatta regeln, att bara få ta med någon som varken jag eller de andra singelgrabbarna har varit ihop med, dejtat eller knullat, vore den ens genomförbar? Dagens i-landsproblem?

Anm: Dejtingtipsen finns bara tillgängliga för PLUS-medlemmar, här.

//Fred - som guppar runt i ankdammen med sina och andras ex, gamla dejter och avlagda knull

He ain't heavy - he's my brother

2007-06-23T17:35:00.000+01:00

Det blev en sedvanligt blöt midsommarafton. Kanske till och med blötare än vanligt om man i begreppet plockar in både spriten, badet och allt jefla regn. I år kändes det dessutom som om det fanns större anledning än vanligt att gå hårt på nubbarna. All cred till festfolket, de gjorde vad de kunde med hopplöst bortregnade förutsättningar, men mina tankar var till stora delar ändå någon helt annanstans.

Dagen innan knöt nämligen min lillbrorsas bästa kompis fast badrocksskärpet i dörrhandtaget till badrumsdörren, slängde det över dörren och hängde sig i det. 18 bast. Game over. Inga förklaringar - och frågorna är hur många som helst. Det går knappt att ta till sig. Ännu mindre att förstå. Hur kan en kille på 18 bast, som dessutom gav intryck av att vara mer levande än de flesta, se framtiden så svart?

Fan vad tankarna går runt. Jag har ju själv varit där. Tänk om jag hade gått hela vägen den där gången? Jag tror inte någon hade förstått något. Vad vet man egentligen om sina närmaste? Hur de egentligen mår, när dörren är stängd och lampan är släckt?

Det funkar fint som en påminnelse om hur viktigt det är att krama sin syster och sin bror medan man fortfarande kan. Att visa hur viktiga de är. Det är så otäckt lätt att ta saker för givet.

Jag tror på att den där kramen, de där uppskattande orden eller den där lilla kärlekshandlingen kan ha helt avgörande betydelse. Samtidigt ger just den tanken dåligt samvete. Den gör riktigt förbannat jävla ont idag. Vi, jag, måste bli bättre på att visa vad vi känner för de vi verkligen håller av.

Min stora starka lillebror är liten idag och jag känner mig förbannat för många mil ifrån honom. Tur det finns telefoner. Ring din brorsa, du också.

//Fred - lite låg

Homosexualitet är synd

2007-06-20T15:16:00.000+01:00

För ett tag sedan såg jag via en blogg en reklamspot för boken Homosexualitet är synd, skriven av pastor Maria Hallman. Till en glad poplåt försöker Maria sälja sin bok genom att gång på gång avfyra ett påklistrat leende, glatt slå ut med armarna, slänga med håret och sommaridylliskt stappla runt i högklackat på en stenig strand. Jag har sett den flera gånger sedan dess - den är nämligen underhållning på hög nivå. Missa den inte! Mer parodi blir det inte utan att vara parodi.

Vad är det egentligen hon säger med det bildspråket? Wee... homosexualitet är synd! Vad kul! eller Tjoho, ääntligen kan vi stämpla bögjävlarna! eller kanske Jag är en stolt sociopat och har ingen aaaning om vad ordet empati innebär! Tanken på att det hela skulle kunna röra sig om ett skämt fanns där - åtminstone tills igår, för då låg den där på hallmattan. I ännu ett anonymt vitt kuvert. Ännu ett sånt där litet spöke från min frikyrkobakgrund.

Den här gången var jag dock, efter den ehh... säljande reklamspoten, tillräckligt nyfiken för att sätta mig och läsa. Men alltså... det var inte lätt. Jag har med stort intresse läst andra böcker som med utgångspunkt i kristen tro argumenterar om homosexualitet, men det här är mer eller mindre bara rappakalja. Ett hopkok av vetenskapliga belägg utan referens, personliga åsikter som läggs fram som om de vore sanningar, bibelcitat och rena fördomar. Det vimlar av lösa trådar som läggs ut utan att argumenteras för eller ens följas upp.

Hon drar sig till exempel inte för att utan minsta tvekan konstatera att onani ger ångest och kan leda till homosexualitet, eller att mänskligheten bara existerat i 6000 år - och därmed avfärda allt vad vetenskap heter - samtidigt som hon låter en vetenskap hon väljer att inte ge referens till bevisa att homosexualitet inte har något med arv att göra.

Nej, jag pallade faktiskt knappt att läsa hela boken rakt igenom, men anledningen till att hon tvingades ge ut den på eget förlag är solklar. Det har inget att göra med vad hon i reklamspoten martyriskt framhåller som ett kontroversiellt innehåll. Den är helt enkelt för kass, både innehållsmässigt och språkligt.

De stora frågorna efter att ha läst boken har inte med hennes argumentation att göra utan om varför hon överhuvudtaget har skrivit den, och för vem. Och vad hände med kärleken, som ska vara störst? Med guden som älskar syndaren? De skymtar inte ens i boken. Jag trodde nog att jag skulle bli upprörd av boken, men trots hennes kategoriska dragande av homosexualitet i dynga är jag det faktiskt nästan mest å kristnas vägnar.

Tack förresten till min anonyma biblioteksbidragare! Det är tveksamt om dina små paket har avsedd effekt, men de är helt klart underhållande - på sitt sätt.

Andra bloggar om: Maria Hallman, homosexualitet

//Fred - som kollar reklamspoten en gång till

Nobels fredspris till Pentagon

2007-06-16T18:21:00.000+01:00

Enligt SvD har man vid Pentagon diskuterat möjligheten att tillverka en hormonbomb som skulle göra män homosexuella - en bögbomb.

Hmm... om vi bortser från problemen i att överhuvudtaget tillverka en sådan bomb; hur tänkte man där egentligen? När man sökte anslag för utvecklandet av bomben menade man att disciplin och stridsmoral i fiendens förband skulle försvagas med hjälp av ett sådant vapen. Typ släpper vi den kommer fienden att gå under av ringmuskelförslitningar? Inte underligt att debatten om homosexuella i försvaret varit het om det är så man resonerar...

Förslaget är visserligen ett idiotiskt hopkok av fördomar, men om man leker med tanken att de skulle ha rätt vore ett globalt massutsläpp vägen till världsfred! Jobba på killar - lyckas ni är Nobels fredspris garanterat ert!

//Fred - med ett leende

Dagens varför man inte ska vara med i Roomservice om man planerar att visa dasen på Qruiser

2007-06-16T16:22:00.000+01:00

På skvallersajten Skandalextra kan man just nu för ynka 15 spänn få se Artistens penisragg på nätet:

Artisten, som är omkring 35 år gammal, har länge varit en av landets mer kända och har setts i schlagerfestivaler och i andra offentliga sammanhang. Han lever i Stockholm där han utåt sätt lever i ett lyckligt förhållande sedan en tid men relationen hindrar inte artisten att vara otrogen och bedraga. På nätet försöker han på olika nätsidor ragga genom att skicka nakenbilder på sig och fräcka förslag om sexträffar. Vidare får man veta att artisten tidigare var med i en välkänd grupp men nu uppträder solo.

Visst är det liiite synd om stackaren, att bli uthängd på det sättet för att han roat sig med att visa snoppen på nätet. Men man undrar ju hur snubben tänkte när han först skaffade sig ett alldeles unikt vardagsrum i Kanal 5's Roomservice på bästa sändningstid och sedan satte sig just där när han skulle till att fota dasen. Antingen skiter han fullständigt i att hans kukbilder snurrar runt på nätets alla skvallerforum eller också är han bara jäääävligt klumpig. Ett snyggt vardagsrum har han i alla fall!

//Fred - som ibland föredrar en neutral bakgrund vid fotografering

Sen stockholmsrapport

2007-06-14T21:39:00.000+01:00

Ooops... insåg just att tystnaden efter stockholmstrippen kan tolkas som att den blev alltför smarrig för att rapporteras om. Är ledsen över att behöva göra er besvikna - den blev visserligen himla nice, men inte särskilt smarrig. Frånvaron av rapport beror snarare på att jag bakisseg och med alldeles för lite sömn i kroppen ramlade rakt ned i värsta tuffa jobbveckan, och har liksom inte riktigt fått tillfälle att komma ikapp. Förrän nu. Så, en liten rapport är kanske på sin plats?

Efter förfest med grillning på en soldränkt balkong i Stadshagen drog fyra glada bögar till Lino i lördags kväll. Där var det hett... och inte såå mycket folk. Inte inne i alla fall. Ute på gården var det däremot trångt värre. Stötte på en hel del kul folk i form av kompisar från förr, ett ex och några andra ytligare bekantskaper. Det räckte fint för att göra kvällen lyckad - trots att jag lyckades slå någon slags rekord i att bli fetdissad.

Scenario: Jag och ett par polare står i baren och snackar med tre killar jag inte känner eftersom en av mina polare känner en i sällskapet. Efter ett tag bestämmer jag mig för att gå ut och svalka mig och ta en cigg. En av killarna jag inte känner hänger på. Ett riktigt snyggo dessutom. 174 cm Abercrombie & Fitch-modell typ. Han verkade trevlig dessutom. Vi dösnackade lite om värmen och han kläcker något om att det är så varmt att han oroar sig för hur vattenfast hans smink är. Mest i brist på en bättre replik kontrade jag med att ge en halvlam komplimang om att det väl inte vore så farligt när man ser så bra ut som han. Varpå killen snabbt synar mig uppifrån och ned och säger att Sånt beror ju alltid på vad man jämför med och tittar sedan demonstrativt bort. Jesus... vad är det med stockholmsbögarna? Och hur full av sig själv är det tillåtet att vara? Landsortsbögars fördomar om stockholmsditona kanske får ett eget inlägg en dag, men for now får ni nöja er med ett exempel på hur de ibland besannas.

Well well... långt ifrån alla är sådana och händelsen drunknade i kvällens positivare upplevelser. Söndagen blev minst lika het och tillbringades med sol och bad hela dagen med följden att det var en pina att sitta ned på tåget på väg hemåt på kvällen.

//Fred - utvilad, men fortfarande solbränd som fan

Lägesrapport

2007-06-09T14:19:00.001+01:00

Kanske dags för en liten lägesrapport? Vad har hänt sedan sist? Skattepengarna har dimpt ner. Fred har skaffat nytt nick på QX. Det har varit en grymt tuff jobbvecka, men nu börjar semester torna upp sig vid horisonten. Inte långt kvar nu! Hoppas bara sommarvädret håller i sig. Även om det inte måste vara fullt så varmt, 30 grader är nästan lite att ta i. Efter ett par dagar av wokning på balkongen har jag hunnit inta en intressant gyllenbrun ton med en liten hint av rosa. Snyggt som fan.

Sitter just nu på tåget på väg mot Stockholm. Ikväll blir det Lino och i morgon väntar med största sannolikhet bakissolande på Kärsön. Beware... Om helgen inte blir alltför smarrig så återkommer jag med rapport när jag är hemma igen!

//Fred - on the move

Om transor i barnprogram

2007-06-07T15:48:00.000+01:00

Läste en himla öhh... intressant insändare i Metro på väg hem från jobbet idag. Eftersom lusten att besvara den hunnit bli alldeles obetvinglig kommer den här i sin helhet tillsammans med mitt svar:

Transvestiter ska inte leda barnprogram

Vad är det som händer egentligen? Jag satt tillsammans med min son Emil och tittade på barnprogram i lördags morse när Sveriges mest kända transvestit Babsan (Lars-Åke Wilhelmsson) helt plötsligt och olämpligt, enligt min mening dyker upp som programledare för ett underprogram till Blubb.

Hur lämpligt är det egentligen att ha "henom" som programledare? Visst, barn tänker inte på samma sätt som vi vuxna, men det betyder väl inte att de ska tvingas sitta och se på sådant. Barn (killar) är unga och kan lätt få för sig att de själva ska springa runt i högklackat och rosa peruk och vifta med en trollstav, och jag tror inte att jag är ensam om just den åsikten.

Personligen tycker jag hellre att barn ska se på Björnes magasin och de andra klassiska programmen. Visst, det sägs att it's ok to be gay, men inte i barnprogram! När ska TV4 agera? Skäms på er!

D Kimmegren, Södertälje

Bästa D Kimmegren i Södertälje!

Det enda som egentligen hänt är att du tydligen fått ett helt gäng saker om bakfoten och sedan bestämt dig för att riva upp himmel och jord för deras skull.

Nej, du är inte alls ensam om åsikten att barn, både killar och tjejer faktiskt, är unga och skulle kunna få för sig att vilja springa omkring med en rosa peruk och vifta med en trollstav efter att ha sett Babsan på tv. Det kan ju faktiskt, precis som du säger, verka rätt lattjo för ett barn! Att leka är en central del av att-vara-barn-prylen - och ett viktigt led i upptäckandet av omvärlden och sig själv.

Även om det nu skulle vara så att lille Emil också i högre ålder visar ett lite större intresse för de högklackade än vad pojkar i allmänhet gör, på vilket sätt skulle det vara mer olämpligt än om han får för sig att dra runt en snigel i ett snöre? Inte för att det skulle vara särskilt illa det heller, om det nu vore något som fick honom att må bra.

Sedan är det ju faktiskt så att världen är full av företeelser som trots att de kan fascinera och inspirera faktiskt inte är smittbärande. Enligt ditt resonemang skulle man till exempel inte kunna ta med barnen på cirkus eller låta dem se Lars Adaktusson flimra förbi i tvrutan utan att riskera att se dem för tid och evighet förvandlas till clowner med taskiga frillor.

Eller kände du kanske själv suget att plocka fram de lårhöga sylvassa tillsammans med de små silkiga där framför tvn i lördags morse? Det är visserligen inte riktigt samma sak som barns nyfikenhet, lekfullhet och upptäckarlusta, men hey, slappna av och släpp loss ändå! Om du tillåtit dig själv att i lite större utsträckning lyssna på vad du själv vill och inte bara på vad andras onödiga konventioner säger att man bör vilja så kanske både du och Metros läsare sluppit hetsa upp sig alldeles i onödan?

Vad som än ligger bakom din reaktion så ser dock barnen förmodligen Babsan som en kul barnprogramledare i rosa peruk. Punkt. Vilken tur att barn inte tänker på samma sätt som "vi" vuxna!

//Fred - öppensinnad

Fuck fejkade biologiska faktum!

2007-06-01T19:08:00.000+01:00

Där kom den äntligen, repliken på äktenskaputredningen ifrån de mer konservativa tyckarna i frågan, i form av ett debattinlägg hos DN under rubriken Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel. Bakom det står Yvonne Andersson, Alf Svensson och Ingegerd Troedsson med flera borgerliga politiker.

Deras argumentation är till stora stycken ganska förväntad. Som väntat innehåller det till exempel en hel del prat om barnens bästa - men som vanligt från ett mycket märkligt perspektiv. De väljer nämligen att helt bortse från det faktum att ett stort antal barn lever i familjer med föräldrar av samma kön. Barnens bästa gäller bara på villkor att barnet har heterosexuella föräldrar. Ett samkönat äktenskap kan aldrig säkerställa barnets intresse säger de, men motiverar aldrig på vilket sätt de menar att det inte skulle ske.

Lite mer otippat gör de också alla som fått barn via sperma- och äggdonatorer till bigamister! Finns en tredje part inblandad i barnalstrandet baseras inte längre äktenskapet på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt! Jesus... det kriminaliserandet var sannerligen ett nytt grepp!

Sedan har vi det där biologiska faktumet som åsyftas i rubriken. Man säger att äktenskapet i grunden är en institution för att säkerställa reproduktionen. Allvarligt talat? Jag skulle vilja se statistik över vilka motiv folk har för att gifta sig i Sverige år 2007. Jag har en känsla av att antalet som anger att de gör det för att kunna skaffa barn är... rätt låg. De talar om en pågående debatt om att ge äktenskapet ett nytt innehåll. Om utgångspunkten är att äktenskap finns till för barn alstrande så HAR det redan ett nytt innehåll! Folk i allmänhet ingår inte äktenskap för att få lov att alstra barn!

När de ändå håller på med exkluderandet passar de dessutom på att utesluta infertila par: Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion. Vilket ju också skulle omöjliggöra äktenskap på ålderns höst.

De talar också om ett erkännande av den tusenåriga definition ordet äktenskap har och om att visa respekt gentemot de grupper som ser äktenskapet som något viktigare än enbart en juridisk fråga. Det är helt sant att en konservativt kristen grupp erkänner den definitionen av ett äktenskap - liksom att de i möjligaste mån bör respekteras. Men exakt vad är det som säger att den respekten bäst ges genom att utesluta samkönade par och deras barn, och inte genom att införa ett juridiskt äktenskap som är lika för alla, som sedan kan kompletteras med önskad religiös ceremoni?

Sist i inlägget framför de en oro för att en könsneutral äktenskaplagstiftning ska leda till en polarisering mellan kulturella och religiösa grupper i vårt mångkulturella samhälle, vilket skulle kunna leda till motsättningar. Något som inte hindrade Spanien, ett land med 10% invandrare, att införa ett samkönat äktenskap 2005. Det är mycket underligt att argumentera med att "eftersom de är intoleranta måste vi förebygga genom att vara ännu mer intoleranta".

Deras argumentation bygger till stor del på en fransk undersökning. En undersökning som slår fast att äktenskapet ska förbli den institution som ligger till grund för familjebildning. Fine! Låt äktenskapet ligga till grund för familjebildning. Oavsett om familjen består av olikkönade eller samkönade par.

Andra bloggar om: äktenskapsutredningen, äktenskapslagstiftningen, samkönade äktenskap

//Fred - som fortfarande väntar på ett enda vettigt argument från Yvonne & co

Tävla och vinn närabögenprylar!

2007-06-01T17:38:00.000+01:00

Jepp, nu är de äntligen på här! De öhh... väldigt efterfrågade närabögenfanprylarna! Bara för er trogna fans har jag tagit fram ett gäng sketsnygga pins med nya loggan i en begränsad förstaupplaga!
Så, vad göra för att lägga beslag på en av en av dessa dyrgripar?

Hur enkelt som helst! Du svarar bara på de tre simpla frågorna (svaren kan du säkert om du hängt med här ett tag, annars finns de i bloggen), sedan motiverar du varför just du ska få den stora äran att få ~~göra gratisreklam~~ spankulera runt med bloggsveriges snyggaste logga - så är du med och tävlar om en av tio pins!

Svaren och adressen dit du vill ha din pin skickad mailar du till rightsaidfred@bredband.net och din smöriga motivering lämnar du som en kommentar här i inlägget!

1. Vad får min kvinnliga kollega med de många och konservativa åsikterna heta när hon omnämns i bloggen?

2. För en dryg månad sedan hade Fred närkontakt med ett gäng bloggläsare i form av... vad?

3. Från början låg Närabögenupplevelser inte hos Blogger, utan var då?

Sista tävlingsdatum? Hmm... framåt jul? Om jag lyckats skrapa ihop tio svar då vill säga. Eller ok, vi säger en vecka, senast den 8 juni!

//Fred - mannen, myten, legenden

Om bögar, män och aliens

2007-05-31T22:40:00.000+01:00

I juninumret av QX påstår Ronny Larsson att vår crush på englandsettorna Maroon5's sångare Adam Levine intensifieras efter att han sagt att han önskar att han vore bög eftersom förhållanden mellan män verkar mer okomplicerade och att det inte uppstår kommunikationskrockar som i heteroförhållanden.

Ehh... Jag börjar snarare klökas när en heterograbb häver ur sig att Det kanske inte vore så dumt att vara bög, kombinerat med en drömmande blick som säger allt om hans föreställning av en tillvaro där man slipper fundera över toalettringar, PMS eller över var pizzakartonger och smutsiga underkläder bör hamna, tillsammans med en snubbe att dricka bärs framför Tipsextra med, som man kan knulla på när man... eller nä förresten, han kommer inte så långt som till det sista.

Men resonemanget bygger på en fet jävla myt. Man har inte relationer med kön, man har i första hand relationer med individer. Det är i det mötet krockar kan uppstå. Att man sedan attraheras av individer av ett visst kön är en helt annan sak. Killar är aliens. Var och en på sitt sätt. Somliga är riktigt heta och ganska fantastiska, men fortfarande - aliens. Obegripliga och oemotståndliga på samma gång.

Jag hade inte blivit ledsen alls om Levine verkligen vore bög - han är en rätt het alien. Men det skulle inte göra någon skillnad. Han vore fortfarande en alien.

//Fred - vars crush inte intensifierats

De bögeriframkallande barnprogrammen

2007-05-31T17:35:00.000+01:00

Nu verkar den polska barnombudsmannen Ewa Sowinska ha ~~tagit sitt förnuft tillfånga~~ sansat sig något. En ledande sexolog har nämligen bedömt att Tinky Winky och hans handväska inte har någon negativ psykisk inverkan på barn, vilket fått henne att backa från sina farhågor om att hans handväska skulle göra polska barn till bögar.

Men stackars Ewa är ju långtifrån hemma ännu! Det finns ju fler barnprogram att ta en närmare titt på, så varför inte hjälpa henne lite på traven med att spåra misstänkta företeelser och deras tänkbara inverkan på oskyldiga barnasinnen?

Barbapapa - Jo, jag nämnde ju honom redan i det förra inlägget. Han är ju rosa, och alla veeet ju att rosa är en färg för brudar och bögar. För att inte tala om det faktum att han kan ta vilken form som helst.

Smurfarna - Hur funkar det egentligen där borta i Svampbyn i det Glömda Landet? Är den en enda stor och go polyamorös familj runt den enda kvinnan, Smurfina? Eller har hon ett monogamt förhållande med Heterosmurfen medan de övriga knullar varandra blå(!)?

Bananer i pyjamas - Två rejält tilltagna fallossymboler i nattkläder. Behöver jag säga mer?

Och hur är det nu egentligen med Batman och Robin? Dessutom lär Dr Snuggles, professor Balthazar och björnen Paddington också vara bögar, om jag nu blev det genom barnprogrammen.

Media: DN, SvD

//Fred - lite barnprogramsnostalgisk

Ny logga!

2007-05-31T12:26:00.000+01:00

Har hållit på och funderat bra länge nu på hur en schysst logga för bloggen skulle kunna se ut. Den förra kändes inte helt rätt och lite trist dessutom. Men projektet har gått trögt. Idéerna har inte regnat precis... Dessutom är det ett handikapp att inte riktigt ha kompetensen att omsätta lysande logoidéer till en motsvarande logoverklighet. Nu har jag dock pillat lite och äntligen lyckats fått till en logga jag tror kan funka!

En tatuering sitter så nära bögen den kan komma, och snubben på bilden fick säkert en rejäl upplevelse när han insåg att handbojorna bara var till för att hålla honom på plats medan nålen jobbade. Eller nåt.
Så, vad tycks?

//Fred

Polacker på krigsstigen

2007-05-29T22:12:00.000+01:00

Den polska regeringens iver att motarbeta homosexualitet börjar ta sig riiiktigt intressanta yttringar. Att de motarbetar pridefirande och som nyligen, uttalat att man tänker sparka lärare som "marknadsför" homosexualitet är visserligen vidrigt så det räcker och blir över - men samtidigt ganska väntade aktioner med tanke den hållning man deklararerade redan från början. Men nu jävlar tar de i med hårdhandskarna ordentligt... och sätter Teletubbies i skottgluggen!

Barnombudsmannen Ewa Sowinska har nämligen uppmärksammat det faktum att Tinky Winky är längre än de andra teletubbiesarna - och trots det bär han/hon/den handväska! Vilket hon kommenterar med orden Jag har hört att det kan vara en dold homosexuell insinuation.

Så nu har hon tillsatt en utredning för att ta reda på om detta hemska handväskbärande av en lång lila teletubby uppmuntrar barn att bli homosexuella. Om så skulle vara fallet kommer hon att rekommendera tv-kanalerna att sluta sända programmet.

Snälla, kan inte någon berätta för henne att Barbapappa är rosa och kan forma sig till precis. vad. som. helst. och om vilka associationer det kan tänkas ge en livlig fantasi?

Pinsamt Polen!

Media: DN, Expressen Aftonbladet

//Fred - som drämmer handväskan i bordet

Närabögenupplevelser fyller ett år!

2007-05-29T14:45:00.000+01:00

Idag är det ett år sedan jag tråksurfade runt och hamnade på Aftonbladets hemsida där jag fick syn på att man kunde testa att blogga hos dem. Eftersom jag inte hade något bättre för mig reggade jag mig och började testa lite. Tolv inlägg på tre dagar - sedan var jag fast och det har bara rullat på.

Det var bra att börja på Aftonbladets blogg. Dess communityliknande upplägg gjorde att man fick mycket respons på det man skrev och det var lätt att skapa nya kontakter. Efter ett tag kändes dock bloggbyn lite för trång och sandlådetendenserna alltför uttalade vilket ledde till flytten hit till Blogger vid nyår (därav bristen på kommentarer i äldre inlägg - de ligger kvar hos AB). Ett lyckat val, såhär i backspegeln. Möjligheterna att utforma sin blogg som man vill är större, jag har större antal läsare, och fler av dem kommer verkligen hit för att de vill läsa det jag skrivit, inte för att de råkat snubbla in.

Från början hade bloggen ett annat namn, men blev Närabögenupplevelser framåt höstkanten. Det tog ett bra tag att hitta ett namn som kändes riktigt bra, men när det väl dök upp satt det som en smäck. Det lär inte bli fler namnbyten.

En annan utveckling under året har varit att jag skrev helt anonymt från början och var väldigt hemlig. Efter hand har jag dock kommit fram till policyn som gäller nu; jag skriver under pseudonym här i bloggen, men mina bekanta vet vem som ligger bakom den liksom mer betrodda trogna läsare. Hemlighetsmakandet blev bara jobbigt - det är roligare så här.

Precis som det står i rubriken har det blivit allt ifrån mer eller mindre meningslöst ordbajs, som t.ex. det här favvoinlägget, till allvarligaste allvar, som min komma-ut-historia som jag är särskilt nöjd med att äntligen ha skrivit ner.

Året har gått fantastiskt fort, samtidigt som det känns lite som om jag alltid bloggat. Tidigare skrev jag inte mer än nödvändigt. Det kändes trist när jag trots allt var tvungen, och jag tyckte inte att jag hade något att skriva när inköpslistorna var klara. Det kanske låter lite pretto, men att upptäcka skrivandet har varit lite av en minirevolution för mig. Som att upptäcka en ny dimension av mig själv. Det är kul att skriva och jag kan faktiskt.

Om året ska summeras måste jag också nämna den riktiga bonusvinsten; alla jag har lärt känna längs vägen. Har hittat några riktiga guldkorn som lett till kontakt utanför bloggvärlden, men lika viktiga är ni andra som återkommer hit, kommenterar regelbundet eller bara läser. Ni är guld!

Framtiden då? Jag lär ju tveklöst fortsätta skriva i alla fall och jag har en del planer i stort och smått. Tanken är dock att lägga större fokus på lustfyllt skrivande - vad jag vill, när och hur ofta jag vill, för att jag vill. Det är lätt att sätta press på sig själv att skriva om det eller det och så eller så ofta, men då försvinner grunden; att skriva för att det är kul.

Så, stor fanfar för året som har gått och för ett nytt år av nya närabögenupplevelser!

//Fred - som firar med ett glas rött efter jobbet

Hatbrott med yxa

2007-05-28T22:36:00.000+01:00

En kvinnlig anställd på RFSLs kontor på Sveavägen i Stockholm överfölls idag oprovocerat och inför flera vittnen av en man med yxa. Han var tydligen där som besökare, men efter några frågor om verksamheten drog han alltså fram en yxa. Kvinnan rapporteras dock må efter omständigheterna bra. Hur bra nu det kan vara. Fy fan vad förbannad jag blir!

Förbundsordföranden Sören Andersson menar att det är svårt att se det som något annat än ett hatbrott:

...om man packar ner en yxa och beger sig hit är det ju svårt att utgå från något annat än att det är just ett hatbrott.

Och jo, det är svårt att inte ge honom rätt i det konstaterandet. Ger man sig av från Göteborg med en yxa till RFSLs lokal i Stockholm, med låst dörr flera våningar upp i huset, skaffar sig en ursäkt för att bli insläppt och slår yxan i skallen på den som står närmast så är det ingen slump att han har hamnat just där. Även om raljerande sådana spekulationer tydligen förekommer i bloggosfären. Skrämmande!

Inte minst i ljuset av beskedet häromdagen att hatbrottskursen inte längre kommer att vara en del av polisutbildningen från och med våren 2008. HUR kan det motiveras?

Uppdatering: De första förhören ger enligt SvD vid handen att det verkligen rör sig om ett hatbrott. Mannen ska ha sagt att han ansåg att RFSL sponsrade bögar och att det därför var rätt att ge sig på dem. Attacken var alltså riktad mot RFSL, inte den utsatta kvinnan personligen.

Andra bloggar om: hatbrott, RFSL

Media: DN, SvD, Expressen, Aftonbladet

//Fred - förbannad som fan

My life in Jeopardy

2007-05-28T22:04:00.000+01:00

Den lilla timeouten gjorde att Åsiktstorped-Mickes jeopardydattning fick ligga på hyllan ett tag. Nu är den dock nedplockad, upputsad och redo att publiceras.

Den går ut på att likt karaktärerna i en av hans favoritböcker, Microserfs av Douglas Coupland, presentera sig med de sju Jeopardykategorier man skulle ha bäst utgångsläge att knäcka i. Det tog ett tag tag att klämma fram de sista, men jag tycker nog jag fick ihop det rätt bra till slut. Så här ser min spelplan ut:

1. Eurovision Song Contest Det är väl lika bra att avhandla det på en gång. Jag tror jag skulle fixa det ämnet bra mycket bättre än de flesta, och de senaste månadernas bloggande kanske kunde fått dig att ana att den här kategorin skulle finnas med här.

2. Tidsoptimism Jodå, jag kan varenda trick i boken. Hur man inbillar sig att man hinner med disken de där fem minuterna man har på sig innan man bör gå till bussen. Hur många snoozningar man hinner med utan att det går ut över frulle, dusch och övriga morgonbestyr. Hur man gör en effektiv krisplan om snoozedosen överskrids. Hur man får "det där ska vara klart om en vecka" att bli synonymt med "jag har en hel jävla evighet på mig". Det mest fantastiska är hur många gånger jag trots allt faktiskt hinner i tid.

3. B-skräck på film Jag älskar film och skulle kunna framhålla smakriktningar som skulle få mig att framstå som en finsmakare. Men... det finns inte mycket som får en att varva ner lika effektivt efter en hård vecka på jobbet som att se ett gäng snygga men korkade highschoolkids en efter en mer eller mindre schablonmässigt brutalslaktas i mörka källare under regniga nätter. Det där kan förmodligen låta rätt illa, och kan säkert sönderanalyseras hur mycket som helst - men låt bli. För min del är en dos underhållningsvåld just bara en skön dos eskapistiskt underhållningsvåld.

4. Trackslistan - de första tio åren Musikintresset är stort och brett och statistik i alla dess former har en fantastisk förmåga att fastna i mitt huvud. När de områdena kombineras kan resultatet bli nörderi på riktigt hög nivå. Under Tracks första tio år hade jag stenkoll. Listorna skrevs noggrant ned och jag gjorde egen statistik utifrån dem. Jag håller fortfarande rätt bra, men bredare listkoll, men det som fastnade under de åren sitter där det sitter. Jag kan t.ex. fortfarande rabbla vilka placeringar i stort sett vilken låt som helst hade på listan '87.

5. Rättstavning Johodå, jag är faktiskt en jävel på att stava. Skriver väl hyggligt överhuvudtaget, men jag stavar mer eller mindre aldrig fel - vilket lett till att jag jämt får korrekturläsa bekantskapskretsens litterära alster av olika slag.

6. Laktosinnehåll i livsmedel Det här är ett ganska nyvunnet kunskapsområde efter en diagnos på lite senare dagar. Inte för att jag tagit så väldigt stora intryck av den, det är svårt att lära gamla hundar att sitta och lidandet för ignorans av den uppnår inte alls dimensionerna av vad motsvarande försakande av livets goda skulle innebära. Trots det - koll har jag.

7. HBT i media 2006/07 Sedan jag började blogga har jag fått riktigt schysst koll på nyhetsflödet i det ämnet, allt från meningslöst skvaller om vem som är bög till politisk debatt. Visst hade jag av självklara skäl viss koll redan innan, men bloggandet har gett en chans att reagera på debatt och händelser och inte längre bara konstatera och se på - en drivkraft att ytterligare dammsuga efter stoff. Den stora lärdomen av det är väl faktiskt tyvärr att vi trots framsteg har långt kvar innan vår plats är given och självklar på samma villkor som andras.

Eftersom jag är så sent ute har väl redan de flesta hunnit utmanas, men om någon av mina läsare mot förmodan sluppit undan: consider yourself dattad!

//Fred - hemma igen

Han är tillbaka!

2007-05-28T11:26:00.000+01:00

Sådär, nu får det vara nog med bloggvila! Abstinensen har börjat göra sig ordentligt påmind och jag har en del nya idéer. Dessutom är det ganska vältajmat med en comeback med tanke på att bloggen faktiskt fyller ett år i morgon! Mer om det i morgon...

Har precis tillbringat helgen nere i Skåne. Fantastiskt intensivt som vanligt. Har hunnit shoppa bort halva lönen, spana in bögutbudet på the local bögklubb, vara på utomhusbarndop i regn, igga Mors dag hemma hos mor, slentrianragga på Qruiser, spendera nätter i en för kort bäddsoffa och lite schizigt längta hem och samtidigt längta efter en fast tillvaro i Skåne. Mycket att sortera, men så har jag också ett par timmars hemresa på tåg att döda senare idag.

//Fred - tillbaka på banan

Förlåt mig, ty jag har försummat min blogg

2007-05-24T17:37:00.000+01:00

Jo, jag vet. Jag har varit väldigt frånvarande här några dagar. Kände mig lite bloggsliten efter den senaste tidens projekt och insåg att jag behövde lite timeout för att hämta ny lust och inspiration, vilket tajmat fint med sommarens ingång och andra lockelser. Har dock inga som helst planer på att lägga ner bloggandet, därtill är jag alldeles för addicted. Känner redan att suget börjar komma tillbaka, så räkna med en återkomst med full kraft inom kort!

Ta det som ett hot eller ett löfte - vi ses här igen mer eller mindre snart! Att åtminstone några verkar ha hunnit sakna mig funkar fint som bränsle. Tack!

//Fred - som vill sakna liiite mer först

Tillbaka till rötterna

2007-05-16T13:12:00.000+01:00

Så, efter en riktigt intensiv period, då min blogg lite oplanerat transformerades till en fabulös schlagerblogg är det hög tid att plocka ner eurovisionskylten för i år. Till mångas glädje kanske. Har ju insett att det nog inte riktigt har gått att känna igen sig här på sistone om man kommit hit för att läsa det vanliga allmänbögiga ordbajset och homodebatterandet.

För min del har jag haft riktigt kul och dessutom aldrig förut haft besökssiffror som ens liknar de jag haft den senaste veckan. Nu börjar dock en rätt ordentlig eurovisionmättnad infinna sig så på det stora hela känns det riktigt skönt att gå tillbaka till mina bloggrötter. Jag kan till och med sträcka mig till att både lova och svära att det kommer att bli minimalt av allt vad schlager heter här ett bra tag framöver. Åtminstone till framåt en viss torsdagkväll i början av augusti.

På kortare sikt ser jag fram emot fyra dagars långhelg, med som det verkar, en hel del bloggtid om ett par arbetstimmar. Resten av dagen tänker jag passa på att vara lite mallig över att jag åtminstone för en dag lyckats knipa förstaplatsen på Bloggportalens topplista över de mest besökta HBT-bloggarna. Grattis åt mig!
//Fred - som biter ihop inför de sista timmarna jobb innan helg

Fred - han med den stora

2007-05-07T17:12:00.000+01:00

Måndagar är måndagar, och den här var inget undantag. Grymt segt att komma igång, och dessutom är det väldigt mycket jobb just nu. Kompenserade lite genom att gå ut och käka sushi på vägen hem. Där fick jag lite oväntat dagens bästa garv. Jag blev nämligen tvungen att besöka toaletten. Det var kö.

Bakom mig stod en kvinna och hennes son i fem- sexårsåldern. Sonen höll låda hela tiden och kommenterade och frågade om allt han såg och tänkte. Förmodligen hade han hållit på och tugga ganska länge, för mamman svarade honom bara kort och lite irriterat.

Snart blev det min tur. Genom dörren hörde jag pojken fortsätta prata. Jag var ordentligt nödig, så det skvalade på rätt bra. Då hör jag pojken som med inlevelse säger:

- Mamma, det hörs att han kissar med stor snopp!

Jag var som sagt trött och lite sliten och kunde inte låta bli att börja asgarva. Vilket förmodligen hördes ut, för där var det nu alldeles tyst.

När jag kom ut minuten senare var mamman och pojken borta. Men de kvarvarande i kön såg roade ut. Sushin smakade riktigt bra!

//Fred - som kissar med stor

Förbannade fariséer!

2007-04-28T17:50:00.000+01:00

Det är många år sedan jag hade något närmare samröre med Pingstkyrkan nu. Ja, om man bortser ifrån det faktum att halva släkten ju är medlemmar då. Å andra sidan var det rätt länge sedan jag hade något närmare samröre med dem också.

Trots det gör de sig påminda ibland, de bekanta från den eran. Förra året damp det t.ex. ner ett brev. Ett par handskrivna sidor från en av handstilen och innehållet att döma äldre kvinna som helt uppenbarligen mycket väl vet vem jag är. Hon skrev att hon har nöd för mig och att jag måste förstå att jag är på väg mot helvetet. Hon argumenterade utifrån de bibelord hennes likar brukar använda emot homosexualitet. Romarbrevet 1:26-27 och 1 Korintierbrevet 6:9-10 i synnerhet. Det enda utrymme hennes brev gav till försoning var att jag återgick till "den rätta vägen". Hon avslutade helveteshoten med att jag alltid finns i hennes böner och signaturen En församlingssyster. Jodå, brevet var anonymt.

Igår hände det igen. På hallmattan låg ett gult madrasserat kuvert med min adress handskriven på. Jag blev så klart nyfiken och undrade vad det var. Jag väntade inget paket. Så jag öppnade.

Inuti låg en bok. Ingen hälsning, ingen förklaring alls. Bara en bok. Med titeln Glimtar av nästa liv och undertiteln 25 personer berättar om sina näradödenupplevelser. Que..? Varför har jag fått den boken..? Jag kollade på baksidan. Och då föll poletten ner. Utgiven av Gospel Media stod det. My God(!)... att de aldrig ger sig.

Jag behöver inte läsa en rad av boken för att veta exakt vad den innehåller. Folk som varit nära döden berättar om hur de antingen mött Jesus och alla hans änglar eller fan själv och alla hans småjävlar. Alltsammans med ett stort mässande Vänd om till den rätta vägen medan tid ännu är ekande i bakgrunden. Det är ta mig fan så man nästan spyr på fläcken!

Är jag otacksam över deras omtanke nu? Glöm det! Det stör mig enormt att folk jag inte känner tror sig veta hur det är ställt med min själ och vart min kompass är inställd och ovanpå det tycker sig ha rätt att delge mig den åsikten utan att ens klara av att stå för att de har den.

Jag diskuterar gärna, men anonyma fördömanden förklädda till omtanke betackar jag mig för.

//Fred - som dessutom har lite noja och undrar om bokens titel anspelar på bloggens namn

Shopping som Prozac

2007-04-28T17:36:00.000+01:00

Jo, jag vet. Det har varit lite taskigt med uppdateringen av bloggen den här veckan, men jag har haft häcken full (i den trista meningen) hela veckan. En fantastisk massa jobb. Vilket gjorde att jag när fredagen igår äntligen kom, och dessutom sammanföll med lönedag kände att jag var tvungen att tröstshoppa lite. När nu veckan varit som den varit så behövdes det rätt rejält mycket tröst, så jag kom hem med en ny vårgarderob och en ny mobil.

Satt och lekte med den senare hela kvällen igår. Eller rättare sagt, så länge jag lyckades hålla mig vaken. En Sony Ericsson K800i. Har en känsla av att vi kommer att bli riktigt goda vänner, vilket jag inte riktigt blev med företrädaren, en Samsung. Kameran är riktigt schysst. Får se om det kommer att märkas här på bloggen. Det är i alla fall helt klart roligare att fota när det finns chans att se vad bilderna föreställer, vilket inte var en självklarhet med bilderna från förra mobben. Dessutom är den snygg och ser nästan ut som ett syskon till min iPod där de ligger bredvid varandra.

Nåja, efter 14 timmars sömn i natt känner jag mig ganska fit igen. Förvänta er lite högre bloggaktivitet i helgen. Har en hel massa schlager att ta igen t.ex. Först på tur är Makedonien.

//Fred - prylbög. Också.

Martin Lind - en schysst snubbe

2007-04-17T17:06:00.000+01:00

Jag har ju skrivit en hel del tidigare om min ståndpunkt i äktenskapsfrågan; att man borde införa civiläktenskap för alla. Den linjen följde ju nu inte Hans Regner i sitt förslag till en ny äktenskapslag, även om den ju föreslår ett könsneutralt äktenskap. Reaktionerna lät inte vänta på sig.

Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås, uttalade att Svenska Kyrkan visserligen kan tänka sig att förrätta ett civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella, men just ett partnerskap. Äktenskapet ska vara reserverat för relationen kvinna/man. Han visar sig dock inte vara den talesman för hela Svenska kyrkan som artikeln framställde honom som.

Idag får han en replik från Martin Lind, biskop i Linköping. Han menar att det inte finns några teologiska skäl mot en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Bibeltexterna känner inte till samkönade äktenskap av det enkla skälet att sådana ej förekom när texterna skrevs. ... Ordningar får färg och form utifrån den faktiska verkligheten. Men allt skall ses med kärleken som överordnat riktmärke. ... Kan kyrkan välsigna partnerskap, kan kyrkan också kalla partnerskap äktenskap.

Nej, jag tycker fortfarande att det mest rimliga är att skilja kyrkan ifrån juridiken, men lite häftigt är det allt med en biskop som talar mitt språk. Det här är ju precis samma argument jag försökt använda i diskussioner med frikyrkobekanta med rena väggen som resultat. Det ska bli mycket intressant att följa den fortsatta debatten, för det här lär ju knappast få vara sista ordet.

//Fred - som fortfarande undrar varför media framhärdar med att kalla könsneutrala äktenskap för homoäktenskap

Det var bara vita lögner

2007-04-17T16:18:00.000+01:00

Vilken dag! Det är verkligen vår på riktigt. Eller till och med nästan sommar på en gång. Efter jobbet satt jag och några kollegor kvar i solen ett tag innan det var dags att dra hemåt. Vi småpratade lite och bara njöt efter en hel dag inom fyra väggar.

Plötsligt ringde en av kollegornas mobil. Hon svarade. Det framgick tydligt att det var hennes pojkvän i andra änden. Hon sade:

Du, jag sitter fast i ett möte just nu, jag ringer tillbaka när vi är klara, det tar väl nån halvtimme.

Så fort hon lagt på undrade en annan kollega om varför hon ljugit. Den tilltalade småskrattade lite roat och förklarade att hon visste vad pojkvännen ville prata om, och att hon inte tyckte att det var läge att göra det just nu inför oss. Särskilt inte som det var så skönt i solen. Den förklaringen köpte inte kollegan som frågat. En lögn är en lögn menade han, och sådana är aldrig ok, i synnerhet inte i ett förhållande. Tur inte Berit var där. Det hade kunnat bli riktigt hett. Jag tyckte det började kännas som läge att njuta av solen någon annanstans, och dessutom hade jag en tid att passa. På väg därifrån funderade jag över hur ok en vit lögn egentligen är. Jag fick ganska snart möjlighet att ta ställning i praktiken.

En dryg timme senare gick jag genom centrum på väg hem. Helt plötsligt stod han bara där. Killen jag var på dejt med för en dryg vecka sedan. Vi har snackat ett par gånger sedan dess, men inte setts. Kul! Tills han frågade om jag kom direkt från jobbet. Ett sanningsenligt svar hade kunnat lyda ungefär så här:

Ehh... nej. Jag gick ett brev dagen efter att vi setts om att en tidigare partner tydligen har klamydia. Har precis varit på könsmottagningen och kollat mitt testresultat.

Men nej, det kändes inte riktigt som ett smart drag att komma med det andra gången jag träffar Mr Potentiell Vårförälskelse. Även om testet var helt grönt. Så jo, jag kom visst direkt från jobbet trots allt.

Jodå, vita lögner är heeelt ok ibland.

//Fred - helt grön

Oj! Glömde...

2007-04-16T21:30:00.000+01:00

En ny undersökning gjord vid Kinsey-institutet visar att kvinnor tittar mer på mäns nedre regioner än vad männen tittar på kvinnors kroppar.

Man lät män och kvinnor titta på avklädda bilder av det motsatta könet och följde sedan deras blickar för att se var det hamnade. Det visade sig att män i huvudsak studerade ansikten, medan kvinnors kollade in de nedre regionerna. Slutsatsen är att kvinnor tittar på könsorgan i större utsträckning än vad män gör.

Eller också glömde man att kolla om killarna överhuvudtaget var intresserade av att kolla in en naken brud..? Mouhaha... vilken miss det vore. Hade jag satts att kolla in bilder på nakna brudar hade jag helt klart gjort mitt allra bästa för att undvika att låta blicken falla på muttan. Euww euww euww...

Oavsett... det verkar vara en ruskigt heteronormativ undersökning det där. Hur kollar homosexuella män in andra män i jämförelse..? Eller dito kvinnor? Och det kanske vore väl djärvt, men hur kollar heterosexuella män på andra nakna män..? Nej, jag tänker inte antyda något om deras läggning, men inte fan är det ögonkontakt man får i duschen på gymmet precis. Det vore liiite intressant att se vilket utslag mäns kukmätarinstinkter skulle ge i en sådan undersökning. Det hade kunnat bli en chic rubrik i SvD det.

//Fred - färdig för sängen

Chattexperimentet avslutat!

2007-04-15T17:58:00.000+01:00

Så där, chattexperimentet är alltså avslutat! Wow... det var riktigt lyckat! Är helt slut i händerna och huvudet efter att ha suttit i ett par timmar och skrivit så att fingrarna nästan tagit eld. Det var helt klart en utmaning för simultanförmågan!

26 personer addade sig till min MSN-adress och ett drygt tiotal dök upp för att snacka. Jättekul att få möjlighet att möta er som jag annars bara möter här på bloggen (och några som jag inte alls mött förut) på ett lite annat sätt!

Tack till alla er som dök upp! Nu blir det gyrospizza här!

//Fred - nöjd och hungrig

Kändischat med Fred!

2007-04-13T12:41:00.000+01:00

Jodå, jag förstår att ni har undrat. Varför får Erik Segerstedt och Salem al Fakir ha en alldeles egen kändischatt, när inte ens Fred haft någon?

Men goda nyheter, snart är ordningen återställd och er saknad och längtan kan äntligen få nå sitt slut!

Jag bjuder nämligen härmed in alla mina fans, läsare och övrigt löst folk till chattmingel på MSN nu på söndag den 15e april med start kl. 17.00!

En handfull läsare kommenterar varje eller vartannat av mina inlägg, ytterligare ett tiotal gör det regelbundet men mer sällan. Men min besökslogg säger att uppåt ett hundratal läsare läser min blogg flera gånger i veckan eller åtminstone regelbundet - uppenbarligen utan att göra minsta väsen av sig. Dags att ändra på det nu tycker jag! Jag vill veta vilka ni är, så kika in på söndag!

Hur? Adda först rightsaidfred@bredband.net på MSN. Försök sedan bita ihop tills på söndag framåt 17-hugget. Då är det nämligen dags att logga in!

Sedan är det bara att chatta loss, i det stora gruppsamtalet eller privat. Ställ frågorna du aldrig vågat ställa eller kom bara in och hälsa och chattmingla om högt och lågt.

Har du inte MSN? Ladda ner gratis här.

Det här blir intressant.

//Fred - som kanske borde skaffa sig ett liv, men istället odlar myten om sig själv

10 to 1

2007-04-10T14:29:00.000+01:00

Blev utmanad av Boobs, och som den viljelöse stackare till blogghora jag är släppte jag glatt och villigt genast allt arbete för att göra honom till viljes. Here it goes:

Tio första

1. Första bästa kompis: Christian. Vi bodde på samma gata och gjorde allt tillsammans till vi blev gamla nog att upptäcka att vi bara umgicks för att vi alltid gjort det.
2. Första bil: En röd Lincoln cab med vit suflett. En riktig goding i storleksordningen 7-8 cm.
3. Första kärlek: Nja, men första spanet får ni: Pär på lekis. Jag tyckte om att klappa hans hår och tyckte han hade fina ögon. Mormor har berättat att jag sagt att han var fin. Inte snäll eller schysst som man brukar säga om kompisar när man är i den åldern. Det är lite coolt.
4. Första husdjur: Katten Tusse. Jag minns honom inte särskilt bra, men jag minns hur syrran tjöt i veckor när han sprungit bort och sedan förblev spårlöst borta.
5. Första semester: Oj... den första minns jag faktiskt inte.
6. Första jobb: Jag städade på sjukhuset på sommarloven under högstadiet. Minns att jag vägrade ha städpersonalens kläder och istället gick runt och moppade i läkarrock.
7. Första köpta skiva: Some great reward - Depeche Mode
8. Första riktiga kärlek: Min första pojkvän. Vi var ett par från första stund vi sågs och fyra år framöver.
9. Första piercing: Det närmaste jag kommit, och kommer att komma, en piercing var när jag rejsade symaskinens nål rakt igenom pekfingret på syslöjden på högstadiet.
10. Första konsert: Bröderna Herrey på Bäckaskogs slott 1984. Richard var såå het!

Nio senaste

1. Senaste alkoholdrycken: Hmm... löjligt svår fråga. Påskaftonskvällen var blöt, så den senaste alkoholdrycken jag drack lär ha varit den kvällens sista drink, men vilken var det? Sorry, kanske hade fixat det under hypnos, men nu, nae...
2. Senaste bilfärd: När jag åkte med brorsan och hämtade pizza häromkvällen.
3. Senaste filmen du såg: Såg om Daredevil häromkvällen. En blind Ben Affleck i rött läder är inte alls lika illa som det kan låta.
4. Senaste ringda telefonsamtal: Alldeles nyss, ett kort jobbsamtal.
5. Senaste bubbelbadet: I januari. Utomhus på Hasseludden Yasuragi.
6. Senaste kyss: Hmm.... Jag var faktiskt på min första dejt på en halv evighet igår. Den var... lyckad. *sade han nöjt leende*
7. Senaste gången du grät: När jag sympatigrät med en mycket olycklig vän nyligen.
8. Senaste måltiden: Mikrad fiskgratäng nyss på lunchen. Helt ok, men ingen höjdare.
9. Senaste spelade cd: Shock value - Timbaland

Åtta har du nånsin

1. Dejtat en av dina bästa kompisar? Nej. Polarna finns liksom inte på marknaden för potentiella ragg eller pojkvänsmaterial.
2. Blivit kär vid första ögonkastet? En gång. Se Första riktiga kärlek.
3. Fastnat med blicken i någons urringning? Om något hos en brud fångar min blick är det en schysst klyfta. Jag älskar bröst in a very gay way.
4. Fått ditt hjärta krossat? Njee... det är att ta i, men rejält trampat på i alla fall.
5. Sagt att du älskar någon utan att mena det? För mig är Jag älskar dig väldigt starka ord. Nej, jag har aldrig sagt dem utan att mena dem.
6. Haft ett one night stand? Men hallå... vad är det för fråga? Vilken blir nästa? Om jag andats? Ge mig en enda bra anledning till att en snygg man i sina bästa år skulle nöja sig med högerhanden! Inte? Tänkte väl det.
7. Busringt till någon? Hmm... njee... inte i den klassiska meningen i alla fall.
8. Stulit något? Jo, som en del i tonårsprylen när gränser skulle testas och grupptrycket var rättesnöret.

Sju spårlöst försvunna

1. Mina svarta läderhandskar - förmodligen kvarglömda på bussen
2. Min dialekt - lika bra det skulle några säga, men jag saknar den faktiskt.
3. Min Energiejeansjacka - letade runt hela lägenheten när det var schysst väder förra veckan, men icke...
4. Senaste lönen - pengar rullar ruskigt fort en ledig vecka.
5. Den söta lilla flickan - ja vart fan tog hon vägen?
6. Kd - vore spårlöst borta om det var riksdagsval idag. Riktigt synd! (Vilket borde få ett helt eget blogginlägg).
7. Kebabpizzan - från favvopizzerian på hörnets meny. Stor sorg tills jag insåg att gyrospizzan är ännu bättre.

Sex saker du gjort idag

1. Pimplat kaffe. Var ruskigt svårtstartad idag.
2. Sprungit till bussen.
3. Satt igång larmet på jobbet. Precis vad man inte behöver på morgonen.
4. Funderat över hur på det är ok att vara efter första dejten.
5. Filat på några kommande blogginlägg.
6. Jobbat lite, med betoning på lite.

Fem favoritsaker utan rangordning

1. Min iPod - alltid.
2. Kuken - ursäkta min franska.
3. Sovmorgnar - jag hatar inte mycket, men morgonmänniskornas tyranni är en sådan sak.
4. Min skivsamling
5. Min blogg - har hunnit bli riktigt fäst vid den.

Fyra personer du kan berätta allt för

Den frågan funkar inte riktigt med min bloggpolicy; att utelämna namn. Men det finns ganska exakt fyra personer jag kan berätta precis allt för. Ni vet vilka ni är och jag är väldigt glad att ni finns.

Tre val

1. Blått eller rött? Definitivt blått. Jag klär bäst i blått och tycker att blått känns cleant och fräscht.
2. Sommar eller vinter? Sommar! Vintern är bara en passersträcka mot nästa sommar
3. Choklad eller chips? Choklad! Helst lite mörkare. I forntiden hade jag svarat chips, men jag har svullat bort suget efter dem sedan dess.

Två saker att göra innan du dör

1. Att lära mig spela ett instrument ordentligt. Sörjer att det inte blivit av hittills.
2. Att se betydligt mer av världen. Den är stor.

En sak du ångrar

1. Nej, jag tror på att lära sig av sina misstag, men inte på att ångra sig.

Skickar vidare till Cara Mia, Kim den skamlöse, Snopptastic Hanna och Stan som behöver få lite fart på sin blogg.

//Fred - måndagsseg en tisdag

Ibland är överarmar precis som bröst

2007-04-04T12:17:00.000+01:00

Fick en retorisk fråga i en kommentar på mitt förra inlägg om ifall jag möjligen fascineras av överarmar. Visst har han rätt. Jag tror visserligen inte att drömkillen har en rad fysiska egenskaper som måste prickas av, men ett par schyssta överarmar måste onekligen räknas som en bonus.

Hans kommentar fick mig lätt rodnande att minnas en händelse från när jag var alldeles nyutkommen. Så kära läsare, bara för er, lite offentlig förnedring:

Jag hade varit ute och festat och träffat en kille. Vi bestämde oss för att ses på en fika dagen därpå. Han var en stor kille. Byggartypen, vilket egentligen inte är riktigt min kopp the. Lite too much liksom. Men han var snygg, trevlig och en schysst merit tyckte jag, nyutkommen och överväldigad av allting som jag var då. Det var en varm sommardag när vi slog oss ner på en uteservering för att fika och han var klädd i en mörkblå t-shirt som satt som en kroppsmålning. Han var lättpratad och vi hade riktigt trevligt, men jag hade väääldigt svårt att slita blicken och tanken ifrån det där stället där t-shirtens ärm övergick i hud. Shit vilka överarmar!

Till slut kände jag mig tvungen att kommentera dem. Han tackade för komplimangen, skrattade lite och sa:

Jag satt just och tänkte att nu vet jag hur brudar menar när de säger att det ibland känns som om killar pratar med deras bröst.

Jag bara dog. Jag tyckte det var fruktansvärt pinsamt, och insåg inte där och då, grön som jag var, att han förmodligen fått mig precis dit han ville. Jag repade mig dock snabbt och vi fortsatte att ses ett tag tills han visade sig vara en skitstövel av rang. Jag hade dock insett att man med lite god illvilja skulle kunna se storleken på hans överarmar som kompensation för annat, som i lika hög grad som hans överarmar var stora, inte var det.

Jag veeet, det är elakt, men det gör det liiite lättare att leva med mitt stirrande debacle och hans egotripp första gången vi sågs.

//Fred - som numera (oftast) spanar mer subtilt

Kongressrapport

2007-04-02T16:54:00.000+01:00

Inte helt otippat blev det inget bloggat från Skövde. Det fanns liksom ingen tid att leta rätt på en dator och i ärlighetens namn kändes det väl inte såå högprioriterat heller. Förhandlingarna var intensiva och den lilla tid som fanns över var inte särskilt svår att fylla.

Det har varit en bra helg! Besluten togs, med något litet undantag, i enligt mitt tycke helt rätt riktning efter goda men förvånansvärt få diskussioner. Besluten innebär bland annat att RFSL inte längre utläses Riksförbundet för sexuellt likaberättigande utan istället Riksförbundet för homo-, bisexuellas och transpersoners rättigheter, att kongress från och med nästa år kommer att hållas vartannat år och att vi har infört normalstadgar för lokalavdelningarna. De prioriterade områdena under det kommande året blir könsneutralt äktenskap, HIV och hälsa, asylfrågan och internationellt arbete.

Ett stort antal politiker och andra gäster har talat under helgen. EU-minister Cecilia Malmström utlovade fortsatt arbete mot diskriminering, bland annat med orden Lagstiftning som ger grund för diskriminering får inte ske. Intressant med tanke på äktenskapsutredningen. Den tråden tog Vänsterpartiets Lars Ohly upp när han utlovade att hans parti inte ställer upp på en äktenskapslag som ger utrymme för diskriminering och som symbol för detta överlämnade en bröllopstårta (som för övrigt var riktigt smarrig). Till folkets jubel belönades han för detta med en kyss av förbundsordförande Sören Andersson.

Talet som gjorde mest intryck på mig var dock det från Karin Långström Vinge, präst i Svenska Kyrkan och tillika en av de bloggskribenter jag regelbundet läser. Med min bakgrund i Pingstkyrkan har jag länge varit minst sagt skeptisk till kristna. Jag delar inte hennes tro, men hon har åtminstone fått mig att se att alla kristna inte motsvarar bilden jag haft, och ännu viktigare; att tro att det faktiskt finns möjlighet att mötas.

RFSL fick också en ny styrelse under den för sjunde gången omvalde Sören. På pappret ser det riktigt bra ut tycker jag, även om den har en lite väl röd färg för att jag ska känna mig riktigt nöjd. Förbundssekreterare Hans Boskär är kommunfullmäktigeledamot för (s) i Örebro, Madelaine Vilgren landstingfullmäktigeledamot för desamma i Östergötland och Peter Frejhagen är politisk handläggare för den socialdemokratisa riksdagsgruppen. Lägg därtill den förre vänsterpartistiske riksdagsmannen Tasso Stafilidis och summa fyra förbundsstyrelseledamöter är röda medan såvitt jag vet ingen av de övriga kan ges politisk färg utifrån aktivt arbete.

Den traditionsenliga kongressfesten som hölls på Bogrens salonger var riktigt nice bortsett från ett riktigt b karaokeliknande framträdande av Mathias Holmgren. Bland annat gjorde jag och stormumriken, Sören, under kvällen ett väldigt improviserat test av hur HBT-vänligt Skövde är. Efter att ha checkat möjliga flyktvägar placerade vi oss på väl synlig plats på Harrys och var typ väldigt gosiga. Folk höjde knappt på ögonbrynen. Där och då var vi nästan lite besvikna, men betyget är helt klart gott till Skövde.

För min egen del noterar jag också att jag nog kan glömma det där med att jag bloggar anonymt. Under helgen kom en handfull personer oberoende av varandra fram för att på ett eller annat sätt kommentera min blogg. Vet en så vet alla är ett nog så passande talessätt i sammanhanget. Men nåja, det känns faktiskt som om det spelar mindre roll.

//Fred - helt slut efter helgens arbete, eller om det efter är lördagens päronkonjak

Blåst!

2007-04-02T15:14:00.000+01:00

Har precis börjat kvickna till efter att intensivt ha försökt mota förvirrade och slitna hjärnceller på plats sedan jag kom hem från kongressandet i Skövde i går kväll. Det blev dunk ner i soffan så fort jag kom hem och där blev jag visst kvar tills i förmiddags.

Trodde jag klarat att kryssa mig oskadd förbi gårdagens aprilskämtande, ända tills jag lyssnade av mitt mobilsvar när jag vaknat till liv. Där skulle tydligen finnas åtta meddelanden sedan igår, men det visade sig vara sju klick i luren och det åttonde meddelandet började med ett gapskratt innan en polare sade att han tyckte jag skulle lyssna på mitt svarsmeddelande. Que..?

Jag gjorde det. En väldigt formell röst som definitivt inte är min och störande nog ingen jag känner igen säger:

Hej! Du har kommit till (mitt namn)! Jag kan tyvärr inte ta emot ditt samtal eftersom jag är upptagen med att plöja kött på bögkonferens i Skövde. Lämna ett meddelande efter pipet så hör jag av mig så fort jag kan!

Undrar en hel del över vem det är som ska hängas för det här men vill däremot helst inte tänka på vilka de tidigare sju som ringt är. Morsan? Mormor? Chefen? Eller en och samma person som velat försäkra sig om att de hört rätt?

Lärdomen är i alla fall att man inte lägger ifrån sig mobilen den första april (i synnerhet inte i en kongressal med 130 lagom rastlösa kongressombud) och jag borde nog överväga att använda PIN-kod trots att jag aldrig lyckas ta mig förbi den på fyllan.

//Fred - som skriver kongressrapport

Live från barrikaden

2007-03-29T21:07:00.000+01:00

Väskan är packad! I morgon drar jag nämligen till Skövde för att bevista RFSLs kongress som äger rum i helgen. Det lär bli intensiva dagar. 17 motioner och åtta propositioner om alltifrån surrogatmödraskap, normalstadgar till asylhantering av HBT-personer ska behandlas på en helg.

I morgon eftermiddag kommer EU-minister Cecilia Malmström att invigningstala och detsamma kommer också en av mina favvobloggare, Karin Långström Vinge, präst i Svenska kyrkan att göra under helgen. K-Online berättar att Sören Andersson förväntas omväljas som förbundsordförande för sjunde gången, men utelämnar det möjliga lilla scoopet att den förre vänsterpartistiske riksdagsmannen Tasso Stafilidis är nominerad till en plats i förbundsstyrelsen.

På lördag blir det fest på vad som rapporteras vara Skövdes största heterohak, klubb Depå på Bogrens Salonger, bl.a. med Mathias Holmgren på scen. Det ska bli... intressant!

Jag hoppas kunna rapportera live på plats, men det hänger på om de har datorer i Skövde eftersom min laptop nyligen gick till de sälla jaktmarkerna (eller var insomnade datorer nu tar sin sista vila) efter lång och trogen tjänst. För den intresserade kommer dock kongressen att streamas live över nätet.

//Fred - finns nu även som aktivist

Vi har alla våra skäl

2007-03-29T18:47:00.000+01:00

I Kristianstad har man inlett rättegången mot den skånske nazistledaren Simon Lindberg och en kamrat till honom som står åtalade för misshandel, hot och skadegörelse efter ett besök på en RFSL-lokal under en festkväll förra året.

Lindberg menar att han är oskyldig eftersom han handlade i självförsvar då bögarna angrep honom. Den medåtalade menar att han var för berusad för att minnas något. Lindberg säger:

— Vi gick dit för att diskutera politik. Jag hade blivit inbjuden av en person som uppgav att han var medlem.

Kammaråklagare Christofer Ramkvist tycker att det är ett tydligt fall av hatbrott.

- Vad skulle gärningsmännen rimligen ha för uppsåt med besöket på RFSL annat än att bråka och kränka?

Jag kan komma på minst ett möjligt skäl till. Första gången jag gick på fest i en RFSL-lokal skyllde jag på att jag egentligen varit på väg till en fest i samband med en MUF-kongress men råkat hamna på fel ställe. Eftersom jag var skitskraj över att överhuvudtaget vara där söp jag mig apfull, blev odräglig och ombedd att lämna lokalen. Dock utan att ha varken hotat eller misshandlat någon.

//Fred - såå openminded

Sweet sixteen?

2007-03-29T14:36:00.000+01:00

För ett par veckor sedan skrev en kille till mig på Qruiser, Sveriges största HBTQ-community. Han skrev ganska allmänt om det ena och det andra, och fortsatte ett tag trots att jag svarade ganska kort. Jag tyckte nämligen att det kändes lite underligt att snacka med honom, vilket jag också förklarade efter ett tag. Efter det blev det tyst ifrån honom. Tills igår.

Då skrev han igen, men den här gången började han med att skriva att han vet vem jag är och bekräftade det genom att skriva mitt namn. Han berättade att han känt igen mig, eftersom hans familj sedan länge är bekant med min familj, och tyckte att det var häftigt att han hittat mig på Qruiser. Själv kände jag inte igen Micke. Jag har nämligen inte sett honom sedan han var sådär sju, åtta bast. Nu är han 16, går i nian och är öppet homosexuell.

Efter att ha snackat ett tag om gemensamma bekanta kom vi in på våra komma-ut-historier. Han berättade att det inte varit någon särskilt stor sak för honom när han kom ut förra året. På hans skola hade man jobbat med bland annat homosexualitet på ett bra sätt tyckte han, och det fanns redan ett par tjejer och en kille som kommit ut. Det gav honom mod att göra samma sak. Så häftigt! När jag var 16 var jag nästan ensam i hela världen om att vara bög. Det var typ Sixten, Jacob, Jonas, jag och en förbannad massa heteros. Den bild jag fått av att vara bög var i stort sett helt och hållet formad av min omgivnings fördomar. Snacka om ett helvete för en stackars vilsen pingstpojke.

Jag tänker ofta på Anna. Anna är lika gammal som jag och bodde en tvärgata ifrån mig i villaförorten där jag växte upp. Vi gick i samma klass igenom hela grundskolan och kände varandra väl på det sätt man gör med någon man egentligen inte har så mycket gemensamt med men umgås dagligen med i nio år. För vi var olika. Anna var sportig och cool. Jag var inte det. Anna var tillsammans med klassens snyggo i nian. Jag fick nöja mig med att spana på honom i duschen efter gympan. Trots olikheterna snackade vi en del, för vi hade musikintresset gemensamt och var de enda som slaviskt följde Trackslistan. Efter skolavslutningen i nian sågs vi inte på femton år. Inte förrän vi sprang på varandra i Pride Park häromåret.

Det blev en lång fika tillsammans på Chokladkoppen, för det fanns mycket att prata om. Som om hur det hade varit om vi redan då vetat att den andre är homosexuell. Hur mycket skit vi hade sluppit om man visste att det fanns en ventil. Men också om hur det inte alls fanns på kartan eftersom det inte fanns några referenser. Inget som kunde säga oss vem vi var på ett sätt vi kunde identifiera oss med. Under det samtalet kändes det lite som om en trasig bit ur det förflutna blev lite helare. För trots allt - hon fanns där även om jag inte visste.

Det kändes riktigt gott att höra Micke berätta. Det finns hopp och har tydligen hänt en del sedan jag gick i skolan. Åtminstone på en del ställen, för det är knappast solsken överallt. Skolverkets rapport Kränkningar i skolan - förekomst, former och sammanhang från 2003 (som överhuvudtaget är intressant men skrämmande läsning) visade bland annat att 82% av Sveriges skolelever uppger att homosexuella relationer aldrig eller enbart någon enstaka gång tagits upp i sex- och samlevnadsundervisningen. RFSLs kommunundersökning som kom förra året visar att bara 14 kommuners skolplaner överhuvudtaget nämner något om att förmedla allas lika värde oavsett sexuell läggning.

Skolvärlden måste vakna. Det finns väldigt mycket kvar att jobba med innan alla har det som Micke.

//Fred - back in the loop

Äktenskap FÖR homosexuella

2007-03-26T06:42:00.000+01:00

I Svd idag kommenterar Per Olof Widell, medlem i Nätverket för partnerskap, äktenskapsutredningen utlåtande som överlämnades till regeringen förra veckan.

Som homosexuell och kristen är han mycket kritisk och tar avstamp i det faktum att kyrkan inte kan ändra sin lära efter statliga diktat. Han menar att kyrkan inte kan vara statens knähund, men tycker tydligen att det helt ok om förhållandet är det motsatta. Han må ha helt rätt i att staten inte kan diktera kyrkans göranden och tyckanden, men drar helt fel slutsatser av detta i en argumentation som i mina öron andas ett ängsligt självförakt.

Dessutom argumenterar han med hjälp av en populistisk lögn när han säger att följden av att kyrkan skulle tvingas avsäga sig vigselrätten skulle bli att svenska folket förlorar möjligheten till kyrkbröllop i pingst och midsommar, något som "vi homosexuella" skulle komma att få skulden för.

Det om något vore att göra våld på sin lära. Äktenskapet är ju enligt kyrkan en institution dikterad på samma sätt som man menar att samkönade par exkluderas från densamma.

Det är uppenbarligen så att delar av de kristna samfunden verkar ha svårt att köpa utredningens förslag utifrån att man inte kan göra våld på kyrkans lära. Från andra hållet argumenteras att det i ett modernt demokratiskt samhälle inte är ok att göra en diskriminerande uppdelning i a- och b-äktenskap.

Det här är konsekvensen av ett fegt utredningsförslag som istället för att lägga det förvisso mest radikala men samtidigt mest logiska förslaget försöker kompromissa åt alla håll. Så återigen; ta steget fullt ut, sluta kompromissa och skilj en gång för alla religion och juridik åt. Inför civiläktenskap för alla så blir den här diskussionen helt överflödig.

//Fred - plötsligt klarvaken i måndag morgon

Jag, Balthier och en ledig weekend

2007-03-23T19:42:00.000+01:00

Äntligen helg! Och inte bara det. För trots ambitionen att försöka låta bli att boka upp varenda helg till max är det här första helgen på att bra tag som jag lyckats hålla helt fri, och dessutom den enda på ett bra tag framöver. Det tänker jag utnyttja till max. Eller ja, det beror väl på hur man ser det, för planen är att göra så lite nytta som möjligt och bara ägna mig åt mig själv.

Skämma bort mig. Grotta ner mig i soffan med alla fjärrkontroller inom räckhåll. Kolla film. Börja läsa bokreafynden. Käka gott och onyttigt. Bada mig russinskrynklig. Inte umgås med någon annan än snyggingen på bilden, Balthier, och hans polare. Inte i badet då dessvärre, men ändå. Vad säger er gaydar om honom förresten? Med den där korsettprylen och regnbågssmyckena hmm... I vilket fall, han hamnar högt på listan över sexiga snubbar som aldrig funnits och är det närmaste jag kommit en dejt det senaste halvåret.

Ledig helg innebär förmodligen dessutom en hel del bloggande, så vi lär höras snart igen! Nästa helg blir det förresten Skövde! Av alla ställen.

//Fred - som korkar upp en vinare och trevar efter fjärrkontrollen

Äktenskapsfrågan - varför kompromissa?

2007-03-21T20:33:00.000+01:00

Så, då har Hans Regner, enmansutredningen om äktenskapsfrågan, lämnat sitt betänkande till regeringen. Innehållet är det väntade. Samkönade par (varför envisas pressen med att skriva om homosexuella par?) ska inkluderas i äktenskapsbalken, vilket skulle innebära att partnerskapsbalken går på tippen. Så långt är allt väl. Det låter faktiskt till och med riktigt bra!

Men det råder väldigt delade meningar om hur bra förslaget är. Regeringen är splittrad och i fredags uttalade Claes-Bertil Ytterberg att Svenska kyrkan visserligen är beredda att förrätta ett civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella, men man vill kalla det just partnerskap, inte äktenskap. Man vill med andra ord hålla fast vid hierarkin och behålla ett b-äktenskap för samkönade par. De flesta andra trossamfunden går på samma linje, vilket i praktiken, eftersom vigselrätt enligt förslaget inte skulle föra med sig vigselplikt, skulle kunna innebära att samkönade par inte alls kommer att få gifta sig i kyrkan.

Vilket återigen för mig tillbaka till samma fråga: varför kompromissa? Vad är poängen med att in absurdum försöka jämka? Jag kan tycka det är helt ok att samfund inte vill viga samkönade par. Nog borde samfunden ha rätt att bestämma reglerna på sin arena? Men, den rimliga konsekvensen av det borde bli att de inte förrättar vigsel med juridisk giltighet. Det ÄR inte ok att svensk lag ger utrymme för diskriminering. Ännu mindre att man avsiktligen ger det utrymmet.

Jag skrev om det redan i höstas: I ett sekulärt samhälle där vi inte längre har en statskyrka, där folk i allmänhet inte gifter sig för att ingå ett förbund inför Gud, finns ingen anledning att koppla samman de juridiska och de religiösa perspektiven.

Regner stöder vidhållandet av samfundens vigselrätt på en enkät som visar att 49 % föredrar vigsel inom trossamfund. Folk fäster stor vikt vid att deras giftermål omges av vissa ceremonier, att det blir festligt och högtidligt.

Fine! Låt folk välja sina ceremonier. Det är inget som skulle uteslutas genom införandet av ett civiläktenskap för alla. Det skulle gå fint att komplettera det civilt invigda äktenskapet med en ceremoni. Om det innebär att ha ett ståtligt kyrkbröllop, att sluta ett förbund inför Gud, att kröna dagen med att tillsammans göra tandemsnöänglar eller något helt annat vore helt upp till var och en. Fullständig valfrihet, inga behov av kompromisser och vi vore helt jämlika i lagens bokstav.

Varför driver ingen den linjen?

Läs mer här: DN, SvD.

//Fred - frågande

Manshatarfika

2007-03-19T16:32:00.000+01:00

Igår ringde en polare. Tja slyna, lust att ses efter jobbet i morrn (läs idag), ta en latte och hata män? Jag var inte svårövertalad. Inte för att jag hatar män, för det är väl egentligen snarare precis tvärtom. Men det är ganska skönt att på lagom stort allvar åtminstone låtsas det en stund tillsammans med någon som också varit singel alldeles för länge. Klia varandra lite på ryggen, berätta för varandra om hur fantastiska vi är och om hur lite världen och alla män med den förtjänar oss. Sådana är reglerna. Allt är alla andras fel. Något annat finns inte.

När vi så sågs på favvohaket idag sabbade han allt redan från början genom att med äckligt tindrande ögon berätta att senaste dejtprojektet börjar kännas riktigt lyckat. Wtf! Alltså, missförstå inte nu, det finns få jag unnar lika mycket att äntligen hitta rätt, men att berätta det genom att rigga en traditionell manshatarfika för att sedan brutalslakta den! Nae...

Sedan gick det bara utför. När det blev min tur att ge en lägeskoll sade jag självklart, helt regelenligt, precis som det är. Att det händer precis nada på den fronten. Jag har inte träffat någon som känns så pass intressant och ingen har visat något som helst intresse för mig heller. Plats för ryggkliande med andra ord. Istället fick jag en menande blick och så började han med att dra upp killen från i lördags, som bjöd på drinkar hela kvällen. Men herregud, han ville ju bara ligga! Ny menande blick. Sedan började han rada upp. Alla ikonerna på din QX-sida när du fyllde häromveckan? Bah... mina polare och en massa despofolk jag aldrig träffat. Snubben som gav en komplimang på tåget för ett tag sen? De anonymt budade blommorna på Alla hjärtans dag? Killen som tog kontakt på QX efter Linospektaklet? Jag försökte avfärda i samma takt. För gammal. För ung. För snygg. För ful. Han hade tubsockor. Han är tre äpplen hög. Han bor med sin morsa. I fucking Gävle. Vid det här laget skrattade vi rätt rejält båda två, och jag hann inse att han inte var helt ute och cyklade redan innan han konstaterade att jag kommer att få leva som ihoptorkad nucka tills kloningsrevolutionen tar fart på riktigt.

Jo. Jag får nog fan skärpa till mig. Ordentligt.

//Fred - som dock tänker ha noggrann regelgenomgång innan det blir tal om manshatarfika igen

Ett äktenskap - helt (o)lika för alla

2007-03-16T19:31:00.000+01:00

Idag slår alla de stora tidningsdrakarna (DN, SvD, Aftonbladet, Expressen) stort upp nyheten om att Homosexuella får gifta sig i kyrkan sedan Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås, uttalat att Svenska kyrkan är beredda att förrätta civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella. Han slår sig för bröstet och understryker att det inte finns någon annan kyrka av samma storlek, syftande på Svenska Kyrkans på pappret ca 7 miljoner medlemmar, som gjort samma ställningstagande. Ungefär här förväntas Sveriges samkönade par och övriga homo- och bisexuella ställa sig upp och jubla för att sedan ödmjukt niga och buga tacksamt över denna ynnest. Jag känner mig dock inte alls på humör för varken jubel eller tacksamhet.

Det är visserligen jättefint och åtminstone i viss mån berömvärt att ligga i framkant bland världens kyrkor i den här frågan, men hur kan man tala om ett äktenskap på samma villkor som för heterosexuella samtidigt som man säger att begreppet "äktenskap" ska vara förbehållet äktenskapet mellan man och kvinna?

Äktenskapet är alltså lika för alla, men ändå inte alls? Är det inte lika så är det inte lika, hur man än krumbuktar sig. Det handlar med andra ord fortfarande om ett b-äktenskap för ickeheterosexuella. Han motiverar detta med samma gamla ökenargument som Svenska kyrkan idisslat allt sedan frågan först kom på tapeten: Ordet äktenskap är av tradition så kraftfullt förknippat med relationen mellan man och kvinna.

Jamen SJÄLVKLART är det kraftfullt förknippat med relationen man/kvinna efter århundraden av uteslutande av samkönade par! På samma sätt som slaveriet en gång var en djupt förankrad tradition som av just den anledningen fortgick i århundraden. Men på vilket sätt motiverar alla dessa år av diskriminering att man fortsätter på samma sätt?

Kan inte låta bli att tycka att förslaget låter som ett framkrystat och ganska desperat försök att få behålla vigselrätt med juridisk giltighet och samtidigt tillfredsställa den del av opinionen som inte skrapar på ställningstagandets vackra yta.

Jag tröstar mig med att detta åtminstone innebär ett steg i rätt riktning. Kalla mig gärna otacksam, men olika är inte synonymt med lika, hur man än försöker bolla med orden, så något jubel blir det dock inte från mitt håll i alla fall. Heder dock åt de röster inom Svenska kyrkan som faktiskt talar mitt språk.

//Fred - som dessutom föredrar att tala om samkönade vigslar framför "homovigslar"

Stubbad mutta spräcker kådisen

2007-03-16T09:16:00.000+01:00

Den 7:e februari vållade en rubrik i gratistidningen Extra Östergötland, en slags östgötsk Metro, debatt bland deras läsare, och den uppmärksammades även i riksmedia. Den löd Åkte fast med knark uppstoppat i muttan. Det blev debatt på insändarsidan där Anna-Karin Thorstensson, redaktionschef och ansvarig utgivare, blev tvungen att försvara sig inför läsare som upprörts över det vulgära könsordet. Hon menade att ordet mutta inte är dramatiskt, och att man försöker använda sig av ett vardagligt språk i tidningen. De driver verkligen den linjen genomgående och jag har upptäckt att jag uppskattar det!

Man fortsätter på muttlinjen, för idag används ordet i en ny rubrik:

Stubbad mutta spräcker kådisen

Artikeln handlar om det faktum att svenska ungdomar slarvar med användandet av kondom. En orsak är att somliga killar inte vill använda kondom med motivet att de har för stor kuk vilket gör att kondomen spricker. Mouhaha... återigen, heterokillar och deras egon! Ett argument som plockas ned med att det finns kondomer för de flesta storlekar och att den vanligaste orsaken till ett sprucket gummi istället är att det gått hål på den, till följd av att den är för gammal - eller av att den gnotts mot en stubbad mutta.

Med jämna mellanrum återkommer debatten om vad man ska kalla det kvinnliga könsorganet i dagligt tal och Extra Östergötland har tydligen bestämt sig för en kampanj för användandet av ordet mutta. Ett ord jag sällan använder, kanske mycket för att mitt intresse för kvinnliga könsorgan överhuvudtaget är rätt ordentligt begränsat. Jag tycker i alla fall att ordet känns helt ok. Det känns inte vulgärt som fitta, inte kliniskt som vagina eller konstruerat som snippa. Det manliga könsorganet benämns för övrigt som kuk i samma artikel.

Årets mest otippade topic i Närabögenupplevelser?

//Fred - som definitivt föredrar kuk framför mutta

Smygis efterlyses!

2007-03-15T12:09:00.000+01:00

Jag fick ett mail från Erik Olkiewicz, en frilansreporter som skriver ett reportage för ICA-kuriren om personer som inte kan eller vill komma ut helt och hållet ur garderoben. Han söker av den anledningen några smygisar för intervju.

Jag tycker det är väldigt bra om smygisars perspektiv och problem uppmärksammas och skickar därmed efterlysningen vidare till er där ute!

Är du intresserad av att ställa upp för en intervju, eller kan förmedla en kontakt, maila Erik på erikreporter@gmail.com.

//Fred - för dagen kontaktförmedlare

Berit och Harry

2007-03-14T12:51:00.000+01:00

Kommer ni ihåg min kollega Berit? Kvinnan som är en åsiktsmaskin utan dess like och har ett uppenbarligen svårbemästrat behov av att jämt och ständigt vädra sina ofta riktigt kasst underbyggda små funderingar? Nåja, ni har säkert redan gissat: Hon har gjort just det igen.

Berit heter förresten inte alls Berit. Däremot tycker jag hon känns som en väldigt typisk Berit. Namnet passar liksom henne till och med bättre än hennes alldeles riktiga dopnamn. Visst är det underligt hur man kopplar olika personnamn till egenskaper och typer av individer!

Well, tillbaka till E4:an. På kafferasten i förmiddags satt en annan kollega och läste om årets kommande filmpremiärer i vår lokala blaska och vi snackade lite runt det. När han nämnde att den femte filmen om Harry Potter, Harry Potter och Fenixorden, har premiär i sommar var det vad som behövdes för att trigga igång Berit som högt och ljudligt utbrast Ja jag ska då INTE se den!

Alla vid bordet vet vid det här laget ungefär vad som kommer att hända vilket sätter igång en given serie av händelser. Någon resignerar och lutar sig tillbaka i soffan eller går till och med därifrån. Andra visar mer eller mindre tydligt att jaha, nu är det dags igen och suckar eller surrar sinsemellan. Ytterligare andra, läs Fred, tycker att de här tillfällena är ganska kul. Berit fungerar nämligen så att hon börjar i 180 för att sedan accelerera våldsamt vid minsta uppmuntran. Så självklart ska hon uppmuntras. Jag anade vad hon syftat på men undrade ändå försiktigt Jaaså, hur kommer det sig? Svaret lät inte vänta på sig:

Han har ju gått och blivit nakenmodell! Sedan följde en lång harang som gick ut ungefär på att barnens stora förebild fallit ned i helvetets gap för att samtidigt ta all världens barn med sig i fallet. Jag påpekade att det där var en liiiten förvanskning av sanningen eftersom hon ju syftar på hans ganska seriösa roll i pjäsen Equus där han bland annat agerar naken i en scen. Men hon lät sig inte bevekas av det, för hon hade minsann sett bilder av Harry Potter (jepp, hon omtalade honom som Harry Potter, inte som skådespelaren Daniel Radcliffe) i bara mässingen och de var utan tvekan pornografiska, och hon ville minsann inte stödja någon porrstjärna. (Märk den himla smidiga glidningen från att vara nakenmodell till att bli porrstjärna.) En annan kollega bröt in och undrade var hon hittat de bilderna, för hon hade inte sett dem. Berit informerade om att de ju fanns på internet (där hon tydligen känt sig tvingad att leta rätt på dem). Ungefär där dog diskussionen.

Hon är för härlig! Det är himla smidigt att diskutera sådant med henne. Man behöver liksom inte argumentera särskilt mycket för sin sida av saken (den är nämligen sällan samma som hennes), för hon gör sina egna argument så övertydligt genomskinliga att inte ens de som kan tänkas ha åsikter i hennes riktning tycker att det känns lönt att ens försöka. Samtidigt är det lite skrämmande att Berit förmodligen inte är ensam om att orka uppröras över denna slags "moraliska förfall".

//Fred - som känner sig road så det räcker för hela dagen

Melodifestivalfinal - så här går det

2007-03-10T17:23:00.000+01:00

Ikväll är det äntligen efter sex veckor dags för klimax för årets melodifestivaläventyr! Enligt förhandssnacket från olika håll verkar dock utgången ganska given; de flesta är överens om att Sverige kommer att representeras av The Ark i Eurovision Song Contest i Helsingfors i maj, deras främsta konkurrenter heter Måns Zelmerlöw och Andreas Johnsson, följda av tre ballader sjungna av kvinnliga sångerskor. Bland dem kommer Sannas mer klassiska schlager att klämma sig in, medan Tommy Nilsson och Anna Book får slåss om sistaplatsen. Blir det så? Nja, knappast. Jag har funderat lite, och har allt funnit finlandsresenären. Här följer mina tips inför kvällen:

1. A little bit of love - Andreas Johnson
Andreas vinner ikväll med en av finalens smartaste låtar. Lagom mycket lån från en älskad klassiker, Love grows, en refräng som snabbt klistrar sig fast, sjungen av en Andreas med nedtonad dos pancake. Lägg till extrapoängen han får för att många tycker att han borde ha vunnit i fjol med Sing for me och voila - we have a winner.

2. För att du finns - Sonja Aldén
Bobby Ljunggren har gjort det förut, snickrat ihop en snygg klassisk ballad och rott hem hela skiten med den. Se på mig blev en stor succé och landade sedan på en tredjeplats i stora finalen. För att du finns är inte sämre. Sonja är dessutom i högform efter en något överraskande finalplats via andra chansen. Tyckte du att hon verkade mena varje ord i deltävlingen? Ikväll kommer du att känna att låten är till dig. Det verkar dessutom vara andrachansenlåtarnas år. I Norge blev en låt från andra chansen, Rocket ride med Jannicke Abrahamsen tvåa och Danmark vann till och med DQ's Drama queen via Andra Chansenkval. Sonja for Helsinki!

3. Samba sambero - Anna Book
Tomas G:son har ett fantastiskt flyt i år. Han är ju redan i Helsingfors, dubbelt upp till och med, då han ju skrivit både spanska bidraget I love you mi vida och norska Ven a bailar conmigo. Ikväll fullbordas trippeln när Anna Book dansar hem vinsten. För det går väl knappt att misslyckas med en låt signerad G:son sjungen av en artist som uppenbarligen har hållit i tjugo år?

4. When the night comes falling - Sebastian
Sebastian blev listetta redan med sin första singel förra året, Do what you're told, och har sedan följt upp den med ytterligare ett par topphits, varav den senaste, Words and violence, fortfarande ligger på listorna. De listplaceringarna kan ingen annan i startfältet konkurrera med. Hans fans är många och har under året ytterligare byggt upp rutinen att rösta sedan hans genombrott i med andraplatsen i Idol. When the night comes falling går i samma stil som hans hits - hur skulle han kunna misslyckas med att vinna?

5. Trying to recall - Marie Lindberg
Livet är en schlager är på väg att bli en realitet. En lågstadiefröken med drömmar om att bli schlagerstjärna är på god väg att nå sitt mål. Folk älskar en underdog och kommer att göra sitt bästa för att askungesagan ska bli sann. Att hon sedan är utrustad med kvällens vackraste ballad, en låt som Anna Ternheim med största sannolikhet hade gett sin högra hand för att ha skrivit och sjungit in själv gör att tävlingen känns i det närmaste onödig. Självklart vinner Marie.

6. Cara Mia - Måns Zelmerlöw
Måns går från klarhet till klarhet. Efter en trevande start på karriären med en blygsam placering i Idol gick han och vann Let's Dance och blev Måns med hela svenska folket, för att sedan gå och sno åt sig huvudrollen i den rosade musikaluppsättningen av Grease. Ikväll sjunger han en låt vars refräng sitter som en padda i asfalten och är dessutom styrkt av att nyss ha blivit utnämnd till Sveriges sexigaste man. Sammetsögon och en rumpa att dö för ger honom de extrapoäng han behöver för att ta hem ännu en titel.

7. Jag tror på människan - Tommy Nilsson
Tommy har en av Sveriges mest välkända och karaktäristiska röster och några av Sveriges mest älskade ballader på sin meritlista. Finns det en enda balladsamlingen som inte rymmer Öppna din dörr eller Allt som jag känner? Han är dessutom den ende i fältet som vunnit tävlingen förut, 1989 med En dag. Nu tävlar han med ännu en ballad - då kan det väl bara sluta på ett sätt?

8. Vågar du, vågar jag - Sanna Nielsen
Sanna har blivit något som är få artister förunnat; hon har gått och blivit folkkär. Sedan hennes genombrott med en svensktoppsetta som elvaåring har hon nu tagit sig till sin fjärde melodifestival på lika många försök. Hon tävlar med kvällens mest klassiska schlager av just det slaget vi med förskärlek röstar fram till vinst i den här tävlingen. Precis som Sonja här ovan har hon dessutom också fördelen av att ha exponerats en gång extra i Andra Chansen. För att inte tala om hennes deltagande i Så ska det låta förra helgen och framförandet av sin låt i Bingolotto i söndags. Smart marknadsföring brukar betala sig och ikväll plockar hon ut vinsten i form av biljetter till Finland.

9. I remember love - Sarah Dawn Finer
Sarah har finalens starkaste röst och ballad som bara växer. Hon har dessutom fördelen av att vara startfältets sista ballad och ligger därmed närmast i minnet när det är dags att rösta. Fördelen förstärks ytterligare av att självaste Christer Björkman ju till och med uppmanat folk att rösta på en ballad. Ett smart drag, bland alla redan klara bidrag till Eurovision saknas just Sarah; en stark sångerska med en riktigt maffig ballad. Allt talar med andra ord för att folk inser att det är Sarah med rösten som ska få rösten ikväll!

10. The worrying kind - The Ark
Ända sedan det blev klart att the Ark skulle delta som joker har allt handlat om dem; Om deras kontroversiella låt med retrofeeling i dubbel bemärkelse. Om deras spektakulära scenshow. Om den karismatiske sångaren, Ola Salo. Om hans nakenchock. De har dessutom redan en etablerad karriär och en bred fanbas i Europa och toppar just nu listorna med senaste singeln Absolutely no decorum, för att inte tala om förhandstipsen. Som om inte det räckte har de dessutom fördelen av att vara sist ut ikväll. Finns det egentligen något alls som talar emot vinst?

Ok, jag ger mig. There can be only one - och ikväll lär det bli The Ark som tar hem biljetten till Helsingfors. Deras vinstmotiv här ovan var utan tvekan enklast att skriva. Jag hoppas att Måns kan utmana och tippar honom som tvåa och någonstans hoppas jag att han till och med vinner, hur mycket jag än älskar the Ark. Andreas kniper tredjeplatsen följd av Sarah och Sanna som hamnar på övre halvan tack vare schlagerfantasterna och de äldres röster. Sonja blir sexa, Sebastian sjua och Maries sura toner gör att hon inte blir bättre än åtta. Sistaplatsen går till Anna Book är jag rädd, även om jag tycker att Tommy Nilsson förtjänar den betydligt mer.

//Fred - med löfte om att återkomma under kvällen

Kvinnor - den här är för er

2007-03-08T13:51:00.000+01:00

Nej, det händer väl ganska sällan att jag skriver om kvinnofrågor och jämställdhet mellan kvinnor och män här. Frågan ligger dock väldigt nära de jag åtminstone knuffas lite om ifrån min barrikad - de som handlar om likaberättigande, om rätten att vara den man är utan att diskrimineras.

Idag är det Internationella Kvinnodagen. Behövs den?

Det talas ofta om att Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Det påståendet stämmer förmodligen, men det är samtidigt ett farligt påstående eftersom det lätt kan få oss att tro att vi är framme vid målet. Vilket också vore att blunda för det som är uppenbart; att vi fortfarande har en lång väg kvar dit.

Lönenivåerna är fortfarande inte lika för män och kvinnor. Utseendeidealet, som säger att man måste vara smal, sexig och ha stora bröst för att räknas, vilket gör att många mår mycket dåligt. Kvinnovåldet, som trots att det måste räknas som ett av vår tids största samhällsproblem, knuffas ständigt i skymundan. Hedersvåldet, som i första hand drabbar kvinnor.

Det här är inte kvinnofrågor. De är mina och dina frågor, man som kvinna som whatever. De måste lösas för vår skull. Internationella kvinnodagen behövs i högsta grad.

Har haft en låt ringande i öronen sedan jag läste Tove Nandorfs text i DN i morse, En Vogues (här tillsammans med Kelly Clarkson) moderna klassiker Free your mind :

//Fred - kvinnosaksman

Sexkartan i Lustgården

2007-03-08T13:24:00.000+01:00

Såg du TV3's Lustgården, sexsnackprogrammet med Tilde Fröling och Dajana Lööf, igår? Det gjorde inte jag, men det handlade visst bl.a. om sex utan kärlek, inseminationer och regnbågsfamiljer och gästades bland annat av idoldeltagaren och tillika årets homo Cissi Ramsby.

Är dock trots att jag inte såg det helt säker på att hennes omtalade sexkarta avhandlades i programmet, och det dessutom på ett sätt som fångade tittarna. Mellan 22.30 och 23.00 fick jag nämligen runt 400 sidvisningar här på bloggen via googlesökningar på orden cissi ramsby och sexkarta. Så grattis TV3, ni nådde tydligen fram till tittarna igår! Och det är faktiskt lite häftigt att en sådan sak kan få ett sådant utslag i besöksstatistiken!

//Fred - som inte längre är kvar ute i natten

Alla drömmar får sin andra chans

2007-03-03T21:32:00.000+01:00

Yes! Yes! Yes! Andra Chansen slutade på bästa möjliga sätt. Sanna Nielsen och Sonja Aldén till Globen, vilket innebär att jag tippade helt rätt, med undantag för att Uggla klådde Nanne i första omgången. Nu blir det fest och dags att börja räkna ned till final!

//Fred - som ger sig ut i natten

Andra Chansen - en rysare

2007-03-03T12:43:00.000+01:00

Ikväll når vi sista hållplatsen på väg mot slutstationen, Melodifestivalens grand finale i Globen om en vecka. Det är nämligen dags för Andra Chansen. I år är upplägget för det momentet annorlunda, vilket fått folk att raaasa både här och där. Det ska nämligen vara orättvist att tävla genom cupspel eftersom de två bästa låtarna inte kan gå till final om de ligger på samma halva.

Men tjenare. Till att börja med har Andra Chansen tidigare år varit en halvmesyr till gäspning där man utan större framgång försökt få nerv i telefonröstning på videoklipp från deltävlingarna. Jag tror att en cuptävling med nya liveframträdanden kan vara precis vad som behövs för att ändra på det. Vari ligger orättvisan? Samtliga bidrag har kvalificerat sig hit genom att nå plats 3 eller 4 i respektive deltävling. Två av dem ska vidare till final. En av 32 ska så småningom vinna. Enkelt och rättvist. Varför gnäller inte Arsenal och Manchester United över att de ligger på samma lottningshalva i Champions League? Det är ju såå orättvist att de två bästa brittiska lagen inte båda kan nå final!? För att de har spelat sig dit de är och det är att vinna hela skiten som räknas. Så, sluttjafsat om det! Hur går det i kvällens matcher då?

Money - Elin Lanto vs Kom - Jessica Andersson
SvD: 21-17 DN: 2-3 Expressen: Jessica QX: 3-3 (Jessica)

Svårtippat. Jag är fortfarande besviken på Jessicas småtrista discopop med tanke på vad hon har gjort förut. Jag blev till och med överraskad över att hon kom ända hit till Andra Chansen. Flera som tror på Jessica hänvisar till hennes folklighet. Finns den? Är det den som gjort att hon hånats ett helt år för förra årets nummer? Eller att hennes briljanta sommarsingel Du får för dig att du förför mig iggades helt? Kändes som om det bara var jag som spelade sönder den. Går hon vidare beror det på ett starkt framförande, inte på låten, men jag tror att det kan räcka. Elin hade kunnat få kidsens röster med ett annorlunda framförande, men face it, cabaret är inte särskilt hett på ungdomsgårdarna. Fördel Jessica.

Amanda - Jimmy Jansson vs Vågar du, vågar jag - Sanna Nielsen
SvD: 15-20 DN: 2-3 Expressen: Sanna QX: 2-3

Ännu mer svårtippat! För hur jämför man Jimmys damppop med Sannas klassiska schlager? För min del är valet solklart. Jag vill se Sanna i finalen, men frågan är om det kan gå vägen. Jimmys låt sitter som klister och här tror jag stenhårt på de yngres röster. Själv har jag ledsnat rejält på den och hoppas att Aftonbladets läsare har fel och att Sannas deltagande i gårdagens Så ska det låta ger en positiv effekt, rättvist eller inte. Liiite mer schlager kan vi väl få i finalen?

God morgon - Uno & Irma vs För att du finns - Sonja Aldén
SvD: 13-19 DN: 3-3 Expressen: Sonja QX: 2-5

Balladkvoten i finalen får väl ses som fylld när Marie, Sarah och Tommy Tråk redan är där, men å andra sidan, någonstans är det fel när de båda sistnämnda är där men inte Sonja. Hur stark är balladtrenden? Talar den för Sonja, eller tycker folk att det räcker? Hon klår definitivt Uno & Irmas mixmegapolsörja i alla fall och jag tror det kan hålla hela vägen till final.

Jag måste kyssa dig - Nanne vs För kung och fosterland - Magnus Uggla
SvD: 19-15 DN: 3-2 Expressen: Nanne QX: 2-3

Exakt vad är det som är så chockerande med att dessa två inte är i final? Rutinerade artister borde veta bättre än att bli dåliga kopior av sig själva. Övermod kostar och ikväll får de betala. Nanne tar hem den här ronden på charm och lyskraft, men sedan tar det stopp.

Det blir utan tvekan en rysare ikväll, men jag tippar, lite med hjärtat, att de två sista finalisterna blir Sanna Nielsen och Sonja Aldén.

//Fred - som för första gången ser fram emot Andra Chansen

Om våldsmän och bögsex

2007-03-02T16:16:00.000+01:00

Satt som vanligt och läste den lokala gratistidningen Extra Östergötland (för övrigt samma tidning som nyligen publicerade den uppmärksammade rubriken Åkte fast med knark uppstoppat i muttan) på bussen på väg till jobbet i morse. En notis började så här:

NORRKÖPING En natt i slutet av oktober blev en man dubbelt hotad utan kårhuset Trappan. Han jobbade under kvällen som discjockey på kårhuset. Under kvällen hade han pekat ut en 24-årig kille för vakten, som då avvisade denne. 24-åringen ska ha uppträtt hotfullt mot discjockeyn.

Så långt inget anmärkningsvärt. Den nyheten finns förmodligen i olika varianter i vilken lokalblaska som helst efter valfri helg. Men fortsättningen...

Medan vakten förde ut den hotfulle ska dennes bror ha kommit fram till DJ-båset och sagt att discjockeyn skulle bli knullad när han kom ut från lokalen. Detta tolkade han som att killarna skulle slå honom... ...Nu är den 24-årige Norrköpingsbon misstänkt för olaga hot. Han förnekar brottet.

Meh... vänta lite nu. Till att börja med, med risk för att avslöja mig som en mossig farbror som inte hänger med i ungdomarnas tugg, men har bli knullad gått och blivit synonymt med att få stryk?

Och när blev hot om bögsex ett gångbart verktyg för våldsmän? Inte för att det låter som ett särskilt effektivt sådant heller. Inte alla gånger i alla fall. Jag känner fler än en som på nolltid gladeligen slagit nämnde 24-åring på käften om det inneburit att han sluppit vänta tills han kommit ut från lokalen med att bli påknullad. Ok, nu överdrev jag. Lite.

//Fred - som funderar på om vi ska behöva reclaima bögsexet också

Jag finns i mina drömmar - tusen och en natt

2007-02-28T13:05:00.000+01:00

Jag brukar aldrig komma ihåg mina drömmar. Det känns ibland som om jag överhuvudtaget inte drömmer. Nu har det dock hänt två gånger på kort tid att jag vaknat helt fascinerad av ett par fantastiska drömmar. Så färgstarka och detaljerade och med så fullständigt helsjuka lagom sammanhängande plotlines att jag gått runt och sörjt att jag vaknade så jag missade slutet.

Den första, härom helgen, kan förmodligen tas för ännu ett symptom för hur schlagerskadad man är. Jag jobbade nämligen i Globen under förberedelserna inför Melodifestivalfinalen. Ett Globen som inte var sig riktigt likt. Exteriört var den samma enorma gråtrista golfboll vi är vana att se. Men interiörerna hade lånat det mesta av Moulin Rouge, kombinerat med ett katakombsystem, likt det som enligt romanen, filmen och musikalen The Phantom of the Opera finns under operahuset i Paris.

Drömmen hade flera parallella storylines, sammanhållna av att de utspelades på samma plats, och av att jag självklart spelade en roll överallt. Hade den någonsin hamnat in the run för en Oscar hade min roll utan tvekan legat bra till för bästa lagom manliga huvudroll. Övriga roller besattes, åtminstone till det yttre, av ett stort antal mellokändisar väl uppblandat med vänner och bekanta. Till och med en bloggbekant fick en viktig biroll, liksom min favvopizzabagare, han med överarmarna.

En underlig feature i drömmen var att alla såg... märkligt photoshoppade ut. Inte på det där botoxiga, reklamaffischiga sättet, utan mer som om vi verkligen var skådespelare i en påkostad kostymfilm med överdrivna karaktärer, där alla är helt flawless med hjälp av ton av smink och vaselinlins. Visst var det en dröm, där man ju gärna slätar ut och förskönar, men just det draget var väldigt påtagligt. Allas kläder var också vässade på ett underligt Lars Wallin möter Cunigunda och goes Moulin Rouge kind of way.

Hur jag hamnade i Globen är blurrigt, och mina arbetsuppgifter var minst sagt oklara. Eller möjligen bara väldigt många. En Christer Björkman, som lånat sin karaktär av uncle Scrooge och yttre attribut av Matrix-Neo och filmens van Helsing, styrde med järnhand. En väldigt rosa Kikki Danielsson spelade rollen av allas hunsade husa, Askungenstyle, men med Rosanne Barrs munväder. Hon glittrade inte mindre för det.

Den omskrivna Livet är en schlagerplotten med Regina Lund och Marie Lindberg avhandlades också. Till skillnad mot både verkligheten och filmen var dock Maries rollfigur mer en märklig hybrid av Catwoman och Mary Poppins än en charmigt naiv Svensson från ingenstans.

Själv var jag någon slags allt-i-allo. En roddare, servitör, körsångare och professionell minglare som fritt och ibland till och med osynligt kunde röra mig bland de inblandade och i deras loger i katakomberna. Dit tog man sig förresten med hjälp av ett smart teleporteringsinspirerat system. Tänk t-centralens gångar för att ta sig till blå linje mot Akalla och Hjulsta, men allt i stylish less is more helvitt och med rullbanden utbytta mot glas med laserljusshow under som man bara gled fram över. Något för SL att fundera över. Där blev jag på dagarna en ganska passiv del av deras skruvade liv, men på nätterna var jag kung.

När Björkman dragit sig tillbaka till the batcave för natten tog nämligen jag och alla de andra över Globens stora scen för enorma fester där vi var mellos stjärnor med varandra som publik. När det så småningom blev sovdags drog jag mig tillbaka till madrassen på golvet i ett av kostymförråden dit jag var förpassad tillsammans med Kikki och min närmaste man, som "jobbade" på samma sätt. Där sov jag kyskt fullt påklädd i min spejsiga outfit sked med honom, (jag tror dock jag besparar honom att utlämnas här i min lagom dekadenta drömskildring, och jo, Kikki hade egen madrass), tills en ny dags glamourösa vedermödor väntade.

Jag tror jag avhåller mig ifrån att analysera drömmen.

//Fred - som skulle kunna tänka sig att sälja manuset till högstbjudande. Any takers?

Rapport från soffan

2007-02-27T17:34:00.000+01:00

Jag veeet, det har varit lite tyst här. Har varit helt utslagen sedan jag kom hem efter helgens Stockholmstripp. Först trodde jag att det berodde på lördagens fylleslag på Lino, men insåg snart att det inte höll för att förklara feber och halsont. Eller det kanske möjligen kan förklaras av allt fyllehångel snarare än av alkoholen?

Nåja, det känns lite bättre nu i alla fall, och kombon jobbar på bra för att pyssla om mig och åtminstone se ut som om han tycker synd om mig. Är dock ordentligt tjurig över att jag missade bokreapremiären i natt. En kär gammal tradition är bruten.

//Fred - på bättringsvägen

Melodifestivalen Gävle - facit

2007-02-25T13:33:00.000+01:00

Jodå, jag tippar tydligen rätt bra, även om jag hellre sett att tipsen inte stämde. After Dark floppade och Sarah Dawn Finer blev mycket riktigt kvällens joker. Det enda positiva med att After Dark åkte ut var att (Åh) när ni tar saken i egna händer kunde bli kvällens låt på Lino.

Där har du också orsaken till att mellorapporteringen inte blev blixtsnabb den här helgen - den har nämligen tillbringats i kungliga hufvudstaden. Först melodifestivalkollande med polare jag träffar alltför sällan, och sedan utgång på nämnda Lino. Linobesöket började faktiskt ganska illa, eftersom jag inte fick med mig förfestfolket dit, men det vände dock snabbt till en kanonkväll.

Det blev nämligen lite otippat första gången jag förde över bloggvärldskontakter till Världen Utanför och träffade folk jag lärt känna via bloggen, eftersom jag råkade på ett par av mina favvobloggare där. HonkenPonken och Tennis C vet hur man festar och kan sina schlagers. Tack för en kanonkväll!

Men allvarligt, hur kunde Sarah Dawn Finers I remember love gå direkt till Globen? Jodå, hon har en schysst pipa, och det finns sammanhang där jag hade tyckt att låten vore helt ok. En mellofinal i Globen hör dock inte till de tillfällena. För mig är mellokollandet tajt förknippat med partystämning, och då blir en låt som den, särskilt med ett sent startnummer, en kanontillfälle för kisspaus. Uppenbarligen har större delen av svenska folket ett annat upplägg. Sitter man ensam hemma i soffan och minns kärleken? För inte är det en sådan låt som får igång en schysst lördagkväll i alla fall.

Nåja, jag tröstar mig med att det i alla fall ser ut att bli en hyggligt bred final, om än med viss tyngdpunkt på balladfacket. Andra Chansen kan med lite flyt dessutom jämna ut det förhållandet något.

//Fred - som fortsätter att göra Stockholm dagen ut

Sugar Baby Love

2007-02-24T12:58:00.000+01:00

Blev tipsad om den här animerade och oemotståndliga videon om en pojke som växer upp till en man och om hans nitar på väg mot att hitta mannen i sitt liv. Den är regisserad av Wilfred Brimo och var en del av en fransk kampanj mot HIV från förra året under devisen Live long enough to find the right one - protect yourself. Se den!

//Fred - som fortfarande sjunger Sugar Baby Love i falsett

Melodifestivalen Gävle - ett första omdöme

2007-02-23T21:42:00.000+01:00

Shit vad det går fort! Redan framme vid melodifestivalen s sista deltävling, sedan har vi hört alla låtarna, och därmed låten som så småningom kommer att vinna. Enligt Aftonbladet har vi dock hört låtarna redan. De börjar tydligen bli desperata i jakten på de riktiga skandalerna, som hittills uteblivit.

1. För kung och fosterland - Magnus Uggla
Nej... jag klarar helt enkelt inte av killen. Han låter som han alltid gjort, som den uppkäftige tonåringen mitt under sin revolt, trots att han för länge sedan passerat de 50, med samma woohooo-körer och ompa-ompa som han alltid använder. Tröttnar folk aldrig på honom? Jag gjorde det någon gång på 80-talet, men det går inte att förneka, det sitter som ett migränanfall vare sig man vill eller inte. Texten handlar om ett par som konsumerar sig ur sina problem. Jag skulle behöva en jävla massa shopping för att fixa det här.

2. Vi hade nåt - Emile Azar
Det är klart man faller för historian om killen som tar sig från ingenstans till mello, och hans viktnedgång är imponerande. Men låten är inte lika imponerande. Refrängen påminner faktiskt lite om Westlifes World of our own och precis som det mesta Westlife gjort är den sympatisk utan att beröra någonstans.

3. Vågar du, vågar jag - Sanna Nielsen
Sannas musik ligger ljusår ifrån vad jag vanligtvis lyssnar på, och hur ocreddigt det än är att påstå det; Sanna är schlager och jag älskar det. Hennes Hela världen för mig är ett farligt underskattat coming-out-anthem. Vågar du, vågar jag är även den en klassisk schlager i år och jag tror det kan funka, en gång till.

4. Tror på dig - Caroline af Ugglas
Nej, det här tror jag inte på. Det är inte min kopp te alls, och jag har svårt att se vem som ska rösta på det här. Möjligen kan hon plocka poäng på att hon är stor en personlighet, beroende på hur den utnyttjas på scenen.

5. (Åh) när ni tar saken i egna händer - After Dark
I morgon tar After Dark hjälp av Sveriges gör-det-själv-elit för att få fram det dubbelbottnade i texten. Martin Timell satsar på kaklet och Mat-Tina använder fingret. Jag tycker onanitricket känns onödigt billigt, särskilt med ovan nämnda inblandade i kletet. Jag hade säkert köpt det här även, och förmodligen ännu mer, med en helt annan text. Det är inte helt fel att dra paralleller till Village People och Go West. Stämningen med allsångsrefräng och en manskör med tryck känns igen, men en kopia är det definitivt inte. Ingen vinnare heller är jag rädd. Får otäcka minnen av hur det gick för Nina & Kim...

6. I remember love - Sarah Dawn Finer
Fantastisk röst har hon utan tvekan. Synd att hon inte fick en lika fantastisk låt att matcha den med. Det börjar lovande, och jag gillar gospelkören, men där jag hade velat höra en fet höjning och riktigt crescendo mynnar den ut i ingenting. Det är dock snyggt och proffsigt, det räcker faktiskt en bit. En joker i leken?

7. La musica - Verona
Det snackas om Verona som ett nytt namn. Men jag har vissa förväntningar. Hennes cover på Matia Bazars Ti sento var nämligen en av 2005 års mest spelade låtar hos mig. Aftonbladet och SvD vill ha det till att detta låter som Kate Ryans Je t'adore från förra året, men tycker det låter betydligt mer av Paradisios sommarhit Bailando, om man nu måste leta likheter med befintliga låtar. Hade mello hållits i juli och jag hade kollat på storbild direkt från barbequen på playan hade jag tokröstat. Nu känns det svalare, i flera bemärkelser.

8. A little bit of love - Andreas Johnson
Förra veckan gick Sebastian till final med en låt som luktar Andreas Johnson lång väg. Om Andreas valde mellan den låten och A little bit of love så valde han fel. Det är inte dåligt, det är radiovänlig poprock, men det är ingen ny Sing for me direkt. Så trots att han inte har en dålig låt så lever den inte upp till förväntningarna efter jättehiten Sing for me. Det kan vara farligt...

Så hur blir det nu då? Känns riktigt svårtippat tycker jag. För min del är jag helt på det klara med att jag vill se Sanna och After Dark i Globen, men kunde svenska folket fetdissa Magnus låt förra veckan så... Veckans tips:

Till final: Magnus Uggla och Andreas Johnson
Till andra chansen: After Dark och Sanna Nielsen
Utslagna, i tur och ordning; Sarah Dawn Finer, Verona, Caroline af Ugglas, Emile Azar.

//Fred - som hoppas han har fel

Frihet och jämlikhet - vår tids största lögner?

2007-02-23T13:01:00.000+01:00

Såg ett skönt inlägg på Tjuvlyssnat:

En tjej ~25 går in på Ica och har sitt barn, iklädd en rosa mössa, i en sittvagn. En äldre dam kommer fram och lutar sig mot barnet.
Damen: Nämen gud, vilken söt liten flicka!
Tjejen: Tack, men det är en pojke.
Damen (tittar upp och fnyser lite): Men varför har han då en rosa mössa?
Tjejen (svarar trött): För att han är bög.

Ett klockrent svar på en korkad och ack så könsnormativ fråga tyckte jag, men när man börjar läsa kommentarerna till inlägget blir man liite trött. Här följer ett litet axplock:

- Kul nu, trist om ett par år när ungen blir mobbad på rasterna för att föräldrarna ska vara så jefla könsrättvisa och duktiga…

- Stackars barn som får lida för att mamma vill göra revolt mot könsrollerna. Vad spelar det för roll om könen har en färg kopplad till sig? Det är ju ett bra sätt att skilja på pojkar från flickor i ung ålder. Eller är målet att göra alla asexuella?

- Blir så trött på såna personer som tjej-25. Varför ska hennes barn behöva lida för att hon måste stå upp mot könsnormerna. Man får inte glömma att könen ÄR olika, vi är fan inte som robotar. Att rosa är en tjejfärg och blått är en killfärg ser inte jag något problem i. Eller vi kanske ska börja byta om i samma omklädningsrum när vi ändå håller på…

Här handlar det om mycket större perspektiv än rosa mössor. Man hör ofta resonemang om var vi står idag som slår sig för bröstet för hur frigjorda vi är, om individens frihet till egna val, om mäns och kvinnors jämlikhet på arbetsmarknaden, ja till och med modet förespråkar att hitta sin personliga stil inom rådande trender. Men motsägelsefullt nog motarbetar vi detta så gott vi kan. När det gäller barn och könsnormer är det tydligen fortfarande rena väggen och stockkonservatism som gäller. Varför köper vi cementerandet av sådana normer?

För det råder ingen tvekan om att det är det som sker, man knuffas in i normen från dag ett. Killar ska kläs i blått och ha superhjältar på bröstet medan de leker macholekar och tjejer ska vara gulliga eller i värsta fall sexiga i rosa medan deras leksaker fostrar dem till bimbos och hemmafruar. Frågar du Svensson på gatan säger han förmodligen att jag har fel, vi HAR ju kommit längre än så, men det räcker att ta en titt i vilken leksakskatalog som helst, eller random klädbutiks barnavdelning för att motbevisa det. För att inte tala om kommentarerna ovan. Gränsen mellan vad som är för killar och för tjejer är av armerad betong.

Det handlar överhuvudtaget inte om att göra politiskt korrekta statements eller att på trots göra tvärtemot rådande norm, men vad är det vi vill ha? Är vi individer eller bara kön? Vems är felet om ett normöverskridande barn "får lida"?

Det spelar ingen roll hur många gånger motsatsen upprepas; vi är inte jämlika, definitivt inte frigjorda och individens frihet är förbannat begränsat - och vi gör tydligen dessutom vad vi kan för att behålla det så.

//Fred - normativitetstrött

Ångrar jag något?

2007-02-21T18:35:00.000+01:00

Det är min tur att ta över stafettpinnen i Blogstafetten! Ämnet jag fått av Himmel eller helvete lyder:

Om du fick leva om ditt liv, finns det något som du skulle välja att göra annorlunda?
Motivera hur du tänker vare sig ditt svar är ja eller nej.

Mitt spontana svar på den direkta frågan är utan tvekan nej. Det blir värre att motivera ställningstagandet. Inte för att motiven saknas, utan för att de faktiskt utgör en stor del av min livsfilosofi, och den har jag aldrig skrivit någon programförklaring till. Det finns också risk för att en sådan skulle kunna bli väldigt lång, men jag ska göra ett försök till en hanterbar sammanfattning.

Till att börja med är det ju min väg fram till idag i form av egna beslut, vägval, tillfälligheter, arv och andras inflytande som format mig till den jag är och på det stora hela är jag faktiskt ganska nöjd med den jag är och var jag står idag. De val jag gjort kan alltså inte ha varit såå tokiga trots allt. Att gå tillbaka och ändra något vägval skulle dessutom med stor sannolikhet få konsekvenser för den jag är idag av dimensioner jag omöjligtvis kan överblicka. Den vid en första anblick positiva konsekvensen av ett annat val än de jag redan gjort skulle ju kunna medföra ett stort antal negativa.

Sedan försöker jag leva efter tanken på att livet är idag och i morgon. Inte igår. Gårdagen har varit, jag kan inte ändra på den och jag kan inte leva om den. Ibland känns den mindre lyckad, men inte desto mindre, den har passerat. Det bästa jag kan göra är att ta lärdom av den inför i morgon. Det händer ibland att folk frågar om man lever efter något motto, en devis som en ledstjärna i tillvaron. Jag brukar svara att mitt är no regrets - they don't work. Det är inte alltid lätt att tänka så, men jag tror på att jag mår bra av att bara försöka.

Jag är till och med lite rädd för motsatsen. Att fastna vid det som varit och allt jag inte gjort och leva med en massa om-ändå-jag-haden istället för att vara glad åt det jag faktiskt uppnått och ta vara på möjligheten jag har idag. Bitterhet är ett otäckt gift. Låter man den ta över är till slut allting för sent. Livet är nu och det pågår hela tiden, det är där jag vill lägga min energi. Frågeställningen och jag går med andra ord på fullständig kollisionskurs.

Det här får också tjäna lite som inspiration för ämnet jag bollar vidare till Bloggliv:

De flesta av oss lever med någon slags dröm om något vi skulle vilja göra eller uppnå. Den där sorten som vi, om vi känner efter, önskar hett, men inte riktigt tror på. Nu är det slutdrömt för din del. Jag vill se en konkret handlingsplan för hur du skulle kunna uppnå din dröm nu, på en vecka. Vilken är din dröm? Vilka möjligheter finns, vilka hinder måste övervinnas?

//Fred - här och nu

Åh nej! Schlagerlåtarna sprids på nätet!

2007-02-20T00:37:00.000+01:00

Hur naiv får man vara egentligen? Enligt Sveriges Televisions regler för Melodifestivalen får inte låtarna som är kvar i tävlingen släppas till allmänheten. Trots det finns samtliga låtar som tävlat hittills tillgängliga på vilken fildelningssajt som helst.

Martin Österdahl, projektledare på Melodifestivalen, har enligt Expressen ingen förklaring till att låtarna har hamnat där. Han menar att det sker av misstag, det finns inga personer som gör dem tillgängliga med flit.

Dags för en liten reality check, Martin. Samtliga låtar har funnits tillgängliga på alla tänkbara fildelningssajter dagen innan tävlingen. Ibland tidigare. Precis som alla tidigare år sedan fildelandet låg i vaggan. Man råkar inte ramla in på en sådan sajt. Och även om man trots allt skulle hamna där av misstag krävs liiite mer än ett stort hoppsan innan man gjort alla sina filer tillgängliga. Även om man leker med tanken på att man är så pass blåst/har sådan otur - man gör det definitivt inte tre veckor i rad.

Varför man gör det kan man bara spekulera över. Kanske tar man inte reglerna på allvar och behandlar låtarna som vilken annan musik som helst man har i datorn. Kanske tycker man att reglerna är fåniga och lägger ut låtarna på ren trots. Kanske vill man briljera med att man överhuvudtaget har dem. Men att tro att de hamnar där av misstag är mer än lovligt naivt. För att inte säga korkat.

Det här är bara ännu ett exempel på musikindustrins misslyckande med att anpassa sig till verkligheten.

//Fred - liiite trött

Googlemania

2007-02-19T18:11:00.000+01:00

Har sett flera blogginlägg som analyserar vilka söksträngar hos sökmotorer som lett till besök på respektive blogg. Ganska kul läsning, men fram tills idag har jag inte orkat göra ett eget. En alldeles lat och ledig måndag är dock ett kanontillfälle att ändra på saken, så här, äntligen: en analys av vilka sökningar som lett hit!

Till att börja med kan man undra om folk överhuvudtaget använder sina datorer till annat än att porra runt på nätet. Jag tänker inte ens försöka påstå att jag är fullständigt oskyldig till porrsurfande, och jag ger egentligen blanka fan i om folk inte gör annat än att sitta och skvätta på skärmen. Men allvarligt, liiite undrar man ju när 95% av träffarna som leder hit anknyter till sex. Sååå mycket sex skriver jag knappast. Jag menar, inte enda träff på t.ex. heteronormativitet har lett hit. Eller melodifestivalen, någon..?

Nåja, sökterm nummer ett är utan tvekan kukar. Detta fullständigt outtömliga ämne har renderat i överlägset flest träffar den här månaden. På god andraplats hamnar sexställningar. Ett ord som jag, såvitt jag minns, använt en enda gång; när jag skrev om en viss lesbisk sådan. Bortsett från orden med sexuell anknytning ligger namnen på senaste säsongens idoldeltagare högt på listan. Populärast är visst Erik Segerstedt. Med fördel i kombination med endera kuk/naken/bög.

Nästa stora kategori är just den som består av namnet på en kändis följt av naken/kuk/fitta/bröst alternativt bög/homosexuell/flata. I stort sett varenda kändis jag överhuvudtaget har nämnt i bloggen har pusslats ihop med ett av de orden. Mer udda i den kategorin är Peter Swartling flata. För att inte tala om Ingvar Oldsberg fet kuk. Euww... Herregud, till och med mumintrollet homosexuell har lett hit! Till dig som undrade Är Magnus Carlsson bög? har jag breaking news. Ja! Det är han! Och solen är fortfarande het.

I avdelningen för mer udda preferenser hittar vi snubbarna som googlade efter knullar dvärgtomte eller knulla gravid transa. Glöm inte kondomen pojkar!

Några har ställt frågor av det mer udda slaget. Som stackaren som googlade på Varför liten kuk? Ja, varför? Such a waste. Andra stora outgrundliga frågor man försökt hitta svar på hos mig är Hur överlevde kristendomen? Vad händer med bajset? och Hur runkar bögar? Stackare, de måtte ligga sömnlösa.

Lite kul också att det på sistone dykt upp folk som faktiskt googlar efter Närabögenupplevelser.

Nu är det er tur! *väntar spänt*

//Fred - som nog inte tror att Swartling är flata

Melodifestivalen Örnsköldsvik - facit

2007-02-17T21:38:00.000+01:00

Så, då är tredje deltävlingen historia och det är dags att sammanfatta! Det blir i kortform den här gången, snart dags för utgång ju!

Idol-grabbarna Måns och Sebastian gick inte helt otippat direkt till final. Sebbes klänning var inget vacker, men låten funkade tydligen. Själv tycker jag att den var helt ok, men inte att den riktigt höll måttet för en finalplats.

Måns Zelmerlöw satte, om inte alla mina GT bedrar mig fullständigt, alla toner, vilket rättvist räckte för final. Peddolamporna blinkar rött, men killen är helt fucking oemotståndlig! Själva definitionen för en IHT. Vi ses på Schlagerkvällen på Pride, Måns!

Folk verkade inse att Nannes låt inte, trots ett schysst scennummer, var särskilt mycket mer än en upprepning, och skickade henne till andra chansen medan Sonja överträffade mina förväntingar något och tog platsen bredvid Nanne.

Precis som jag befarade var inte svenska folket särskilt schyssta mot stackars Magnus Carlsson. Trots kvällens favvolåt nummer ett är han nu utslagen efter en femteplats ikväll. Så jääävla orättvist! Live forever var kvällens bästa låt! Capiche!

Avslutningsvis hamnade de tre väntade låtarna längst ned; de båda brudarna i MissMatch togs på orden, the Attics låt var som väntat i fel forum och av någon outgrundlig anledning lyckades Ansiktsburksnubbarna skrapa ihop tillräckligt med poäng för plats 6.

//Fred - som satsar på årets partykväll hittills

Melodifestivalen Örnsköldsvik - ett första omdöme

2007-02-16T21:31:00.000+01:00

I morgon är vi framme vi Melodifestivalens tredje deltävling, den från Örnsköldsvik. Självklart har låtarna lyssnats in i förväg, så här är de, veckans förhandstips:

1. Cara mia - Måns Zelmerlöv
Hmm... i mina öron ekar låten väldigt mycket av Shirley Clamps albumspår Ärliga blå, som väl också skrevs av Kempe? Men vad fan, jag gillade den, och den här är inte sämre. En blå uptempolåt som lär spelas under hela året på landets gayklubbar och ett bra tag i min iPod. Ryktas dock att Måns inte varit ett under av tonsäkerhet under repen, men det kanske i viss mån kan vägas upp av att killen är godis?

2. Drop dead - MissMatch
Ett försök att föra samman det som skapat Pink's och t.A.T.u's framgångar. Försöket resulterade tydligen i noll och intet, eftersom både låten och MissMatch saknar allt vad ovannämnda har. Attityd och låtar till exempel. Why do we do this to ourselves?

3. Live forever - Magnus Carlsson
Börjar misstänkt likt falsettslingan i Elton Johns Goodbye Yellow Brick Road för att sedan gå över i en 80-talsnostalgisk snygg poplåt med tydligt släktskap med A-ha's tidiga hits. Jag älskar det här! Underligt förresten, jag har alltid påstått att jag inte är särskilt förtjust i falsettsång. Får nog sluta påstå det efter att ha spelat väldigt höga doser Scissor Sisters och Mika senaste halvåret och sedan faller för det här.

4. I mina drömmar - Mani Armani Taha-Sheida
Jodå, jag tycker det är kul med bredd i mello. Världsmusik lät åtminstone på pappret intressant, men det här får mig bara att tänka på Ansiktsburk, med den skillnaden att de här faktiskt verkligen sjunger på svenska emellanåt.

5. The arrival - The Attic feat. Therese
Jag ville verkligen att mina favvos The Attic skulle komma med något som skulle kunna vara gångbart i Melodifestivalen. Det lär inte The Arrival vara. Den ligger inte alltför långt ifrån kanonlåtarna Therese fick hits med tillsammans med StoneBridge, dvs snygg housepop, men face it, mello är inget dansgolv och The Arrival når inte riktigt de låtarnas nivå.

6. When the night comes falling - Sebastian
Om det här är Sebastian så undrar jag hur Andreas Johnsons låt kommer att låta. Det här är nämligen låten han borde ha följt upp Sing for me med. Är säker på att den kommer att funka i morgon. Sebastian har legat på listorna under hela det senaste året med olika låtar, och den här matchar dem väl. Minst andra chansen.

7. För att du finns - Sonja Aldén
Bobby Ljunggren har totat ihop en klassisk schlagerballad av det slag vi vant oss att förknippa med artister som Sanna Nielsen och Jan Johansen. Den här är vackert men lyfter aldrig, men nog luktar det svensktoppshit.

8. Jag måste kyssa dig - Nanne
Alla bögar äääälskar Nanne. Ok, det är väl inte riktigt sant, men ibland får man den känslan om man går på gayklubb, vilket har lett till att jag verkar ha fått en rejäl överdos. Det här känns nämligen inget kul alls. Riktigt trist faktiskt. Som att tvingas höra Håll om mig. Ännu en gång.

Den här veckans fält håller ganska hög nivå, dock utan att nå de riktiga höjderna som fanns förra veckan i form av the Ark och Marie Lindberg. Min favorit är helt klart Magnus låt och på pappret har han ett kanonläge mitt emellan veckans båda bottennapp. Litar dock inte alls på svenska folkets smak och jag har en känsla av att Magnus får lida för deras brist på sådan i morgon. Mina tips för i morgon blir som följer:

Till final: Sebastian och Nanne
Till andra chansen: Måns och Magnus
Utslagna, i tur och ordning: Sonja, the Attic, MissMatch, Mani Armani Sheida

//Fred - som hoppas på Magnus i morgon

Självmord - med andra ord

2007-02-15T21:31:00.000+01:00

Jag hade inte tänkt skriva om Johanna Sällströms död. Den är självklart oerhört tragisk, men jag tyckte inte att jag hade något att tillföra med att skriva om det. Det fanns liksom inga ord. Inte förrän jag läste det här inlägget, där Åsiktstorped menar att det är okänsligt, skenheligt och oetiskt att samtliga stora tidningar (SvD, DN, Expressen och Aftonbladet) alla använt omskrivningar för orsaken till Johannas död i stället för att rakt ut skriva att det rör sig om självmord.

Han har visserligen en poäng i att det man inte pratar om finns inte, och det som inte finns behöver inte åtgärdas. Men det finns fler sidor av saken.

Strax efter att Kurt Cobain tog livet av sig 1994 gjorde en bekant till mig samma sak. Han lämnade efter sig ett brev, och snart gick ryktet i bekantskapskretsen att en av raderna i hans brev var Tack Kurt för modet.

Kurts exempel gav honom bekräftelsen att döden var det rätta. Jag är absolut ingen expert på de psykologiska mekanismerna hos en djupt deprimerad människa, men jag har själv haft riktigt svarta perioder. Jag har aldrig velat dö, inte innerst inne, men trots det har jag haft stunder när jag känt att jag inte haft andra alternativ än att dö. Målar man in sig i ett hörn med svart färg ser man till slut bara svart och svart blir den enda färg som finns att tillgå. Sitter man väl där i hörnet behövs inte mycket för att man ska måla ännu lite mer svart. Kanske inte mer än att någon annan gör precis det ens tanke är full av.

Därför konstaterade jag ganska nöjt att man i stor utsträckning använder omskrivningar i rapporteringarna om Johannas död. Nog kan alla läsa mellan raderna vad det (förmodligen) rör sig om, men där finns ingen in-your-face trigger.

Det är självklart under all kritik att suicidpreventionen bara får 2 miljoner kronor per år medan trafiksäkerhetsforskningen får 70 miljoner trots tredubbel dödsfrekvens, men jag tror inte att rätt metod att förbättra de siffrorna är att basunera ut kändisars självmord på löpsedlarna.

//Fred - som mest målar i vitt

Värsta schlagervideon - tre minuter melodifestival

2007-02-15T14:05:00.000+01:00

Jag har aldrig varit Markooliofan. Han var lillbrorsans idol och genast nästan självklart absolut inte min. Lite för pubertal och med alldeles för mycket heterohumor. Damn, där kröp visst fördomarna fram igen. Well, den senaste månaden har han trots det varit den mest spelade artisten här. Givetvis tillsammans med Linda Bengtzing i Värsta schlagern.

Tills jag såg videon igår har dock Linda och låten varit alibit för att låta Markoolio hänga med på ett hörn, men nu... killen är ju kul! I videon har man klämt in i stort sett varenda schlagerklyscha man kan komma på, allt det där som gör att man älskar och/eller hatar Melodifestivalen; klädbyten, tonartshöjningar, handklapp, schlagerposer, bögiga dansare, over-the-top-kläder, ja till och med Bert Karlsson och en vindmaskin gone wild. Markoolio, är förutom sig själv i peruk, en överspänd Carola, en buspojkig Alexander Bard, Martin Rolinski, Christer Björk(Mörk)man och Björn Kjellman.

Hela melodifestivalen inklämd på tre minuter, för den som inte orkar fem deltävlingar och en final, men kanske mest för oss som inte riktigt får nog (förrän framåt sommaren):

//Fred - som dock undviker Markoolios backlist även i fortsättningen

Årets homo

2007-02-14T09:05:00.000+01:00

Igår gick QX årliga gaygala av stapeln, varvid ett antal pris i olika klasser delades ut. Till exempel utdelades ett hederspris till Riga Pride, och Cissi Ramsby valdes till årets homo.

Cissi vann förstås på merit av sina ovärderliga insatser för mänskligheten i allmänhet och HBT-världen i synnerhet; några veckors falsksång på bästa sändningstid, spridandet av en "sexkarta" över svenska flator, och sina lättklädda bilder på internet. Vi är alla självklart mycket stolta och glada över att hon nu belönats för sina stordåd. Grattis Cissi!

//Fred - liiite frågande

Om gratisreklam och heteronormativitet

2007-02-12T15:15:00.000+01:00

Aftonbladet publicerade igår en undersökning som dejtingsajten Parship gjort om hur mycket svenska singlar är beredda att spendera för att hitta den rätte.

Till att börja med är det väl lite intressant att AB överhuvudtaget publicerar undersökningen. I mina öron låter det väldigt mycket som att hela undersökningen är gjord av Parship i syfte att ta reda på hur mycket cash de kan tänkas lyckas klämma ur sin målgrupp, de sugna singlarna. Allmänintresset för frågan torde väl vara ganska marginellt.

Av undersökningens resultat drar man slutsatsen att svenska singlar är väldigt snåla och lata, vilket Parships nordiske chef, Christer Carlberg, kommenterar med ord som Man måste vara generös som person, annars händer det inget. Med andra ord: Man måste vara beredd att ringa deras relationscoach för 20kr/min och investera i ett medlemskap på deras sajt. Grattis Parship! Fick ni verkligen in det här i AB gratis?

Att undersökningen sedan inte alls visar hur stora spenderbrallor de svenska singlarna har gör frågetecknet ännu större. Den verkar bara visa hur mycket ett urval heterosexuella singlar är villiga att spendera, att döma av uttryck som det andra könet och tal om hur mycket män kan tänkas vilja lägga på resor till sitt hjärtas dam. Men visst, undersökningens resultat öppnar ju trots allt upp för en del intressanta slutsatser:

57 procent av männen hävdar att de betalar när det ska dejtas. Men enligt kvinnorna är det bara 20 procent av dem som blir bjudna. Vilket väl måste innebära att de övriga 37 procenten män stått för notan när de dejtat andra män?

Hälften av singelkillarna lägger inte ner en krona på skönhetsvård för att öka sina chanser hos det andra könet. Ointresset delas av 25 procent av kvinnorna. De spenderar pengarna på att öka chanserna hos det egna könet istället..?

Skämt åsido, hur himla svårt vore det att göra frågorna könsneutrala? Det finns en värld, en ganska stor till och med, bortom den heteronormativa. Nåja, jag är inte intresserad av att regga mig på Parship, men heteronormen är förbannat tröttsam.

//Fred - som finns fast han inte alltid syns