Favvobloggaren Dexo's parasitbloggare (en sån vill jag också ha!) presenterade en styck obskyr tysk cover av Peter, Bjorn & Johns Young folks häromdagen, vilket inspirerade mig till att leta rätt på covern jag hörde på P3 igår; Lillasysters version av Rihannas brottarhit Umbrella.
På YouTube fanns den bara lagd över Rihannas originalvideo. Genialt eller brutalslakt? Döm själv!
//Fred - som använt paraplyt flitigt i helgen
Hej Karlstad kommun!
Läste med stort intresse och oerhörd glädje Aftonbladets artikel om hur ni så påpassligt avfärdat stadens hockeyklubb Färjestads försök att solka ned stadskärnan med en bild på sina och stadens hockeyhjältars vältränade bringor! Självklart har en bild på tre av lagets mest framträdande spelare tillsammans med hockeyklubba och hockeyrör ingenting med hockey att göra. Det är inte heller svårt att inse graden av vånda ni genomled när ni tvingades bli sexuellt upphetsade under handhavandet av ärendet.
Det känns dessutom betryggande att ni så helhjärtat går in för att fullfölja avtalet med Svenska Kyrkan om i vilken grad hud får exponeras i deras högborgs närhet. Är det inte på tiden att kommunen också tillhandahåller burkor eller annan lämplig klädsel till dem som mot bättre vetande dristar sig till att närma sig domkyrkan i bar överkropp under sommartid? Fram tills nästa sommar kan de ju tjäna till att skyla skyltdockors exponerade navlar och armbågar i närliggande butikers skyltfönster!
//Fred - en hängiven beundrare
Andra bloggar om: Färjestad, Karlstad kommun, nymoralism
Under slutpläderingarna i hovrättsförhandlingarna i det s.k. Stureplansmålet vände visst försvarsadvokat Peter Mutvei ut och in på sig för att försvara sin klient, en av "stureplansprofilerna":
Synen på sexualitet förändras. I dag finns betalkanaler med erotik, gruppsex är ett känt begrepp och det finns äktenskap mellan människor av samma kön. Vi måste förstå de nya referensramarna.
*ironi* Jamen vad fint, Mutvei, där fick du till det! Vilken klockren parallell! Om nu bögjävlarna ska få gå och gifta sig så är det väl inte mer än rätt att din klient ska få våldta brudar! Ett homoförhållande eller en våldtäkt, skit samma! How very openminded of you, nu måste väl alla förstå att din klient bör frias! */ironi*
//Fred - i full fart i uppförsbacken
Andra bloggar om: Peter Mutvei, Stureplansmålet, homosexualitet, samkönade äktenskap
På Folkpartiets landsmöte för tre veckor sedan togs bl.a. beslut om att ta avstånd från heteronormativitet och att arbeta för lika rättigheter oavsett sexuell läggning och könsidentitet.
I en intervju i tidningen Dagen avfärdar nu partiledaren Jan Björklund med ett skratt beslutet som trams:
"...det är ju bara trams, att avskaffa det som norm."
Jag skulle mycket gärna höra Björklund utveckla vad han egentligen menar med det uttalandet. Vet han inte vilket beslut man tagit? Eller har han inte förstått vad det handlar om? Eller menar han, trots att han förstått, att det är trams? Liberalt? My ass.
Om han nu inte förstått så är det läge för en liten lektion. Begreppet heteronormativitet innebär, förenklat, ett antagande att alla är heterosexuella eftersom de flesta är det, och att det därmed är det naturliga sättet att leva. Att man förväntar sig att människor man möter är heterosexuella. Följden blir att det som avviker från normen blir osynliggjort, och om det trots allt kommer i ljuset uppfattas det som avvikande och fel, vilket ofta ses om en bakomliggande orsak till våldshandlingar och diskriminering mot HBT-personer. För ett tag sedan skrev jag ett blogginlägg om saken, visserligen i affekt, men jag tror det illustrerar saken både enkelt och tydligt.
Är det under en regim som beskriver detta som trams Folkpartiet ska genomföra sin på pappret sunda HBT-politik känns det rätt ordentligt tveksamt att de får min röst fortsättningsvis.
//Fred - lite ledsen i ögat
Andra bloggar om: Jan Björklund, Folkpartiet, heteronormativitet, homosexualitet
Trenne biskopar skriver nu en replik på Sören Juvas och Martin Linds debattinlägg Det är inte kön utan kärlek det hänger på i SvD.
Inlägget innehåller en hel del gibberish med utgångspunkt i en viss skapelseordning och att äktenskapet är knutet till skapelsens fortbestånd. De väljer att helt bortse helt ifrån att man på löpande band viger folk som redan avlat barn, som ibland gjort det till både höger och vänster, och dessutom folk som inte har minsta intresse av, eller ens möjlighet, att överhuvudtaget skaffa barn. Ännu mindre tar man hänsyn till att homo- och bisexuella faktiskt också kan göra barn.
De tycker dessutom att det är helt rimligt att hellre avstå vigselrätten, visserligen inte mig emot, än att jämställa samkönade pars med olikkönade pars status - samtidigt som de på samma bibels grund tycker sig kunna bejaka ett partnerskap mellan samkönade par. Det går tydligen bra att kompromissa med Bibeln, men bara så länge kompromissen diskriminerar till den egna fördelen. Ovanpå det sitter de och spelar snyftande över att förslaget skulle innebära att de tvingas ge upp partnerskapet! Varför inte säga det rakt ut, att tanken på ett äktenskap på lika villkor för alla är motbjudande, istället för att krångla in sig i motsägelser och långsökta omvägar? Hyckleri är ett ord som osökt dyker upp.
Diskriminering förresten. De anser inte att argument av känslo- och symbolkaraktär kan ses som grund för diskriminering. Vilken definition har egentligen kyrkan av ordet diskriminering?
Trots detta kommer de alltså ändå fram till en riktigt vettig slutsats. Man bör införa ett civiläktenskap för alla. Alla par ska först genomgå en borgerlig vigsel eller registrering av sitt äktenskap. Sedan kan den som vill genomgå en ceremoni efter eget val. Då kan kyrkan köra sitt race med fortsatt godtyckligt tolkande av sin heliga skrift tillsammans med de som vill delta i det och vi som inte köper detta har rätt att viga oss på samma villkor oavsett om den vi väljer att leva med är av samma kön eller inte.
Det är den enda rimliga vägen.
//Fred - som firar in helgen
Tidigare blogginlägg i äktenskapsfrågan
Andra bloggar om: samkönade äktenskap, homosexualitet, könsneutralt äktenskap, civiläktenskap, äktenskapslagstiftningen
Jag skrivit om den förut, Extra Östergötland, Östgötacorrespondentens gratislillasyster. Bortsett från lokalprofilen skiljer den sig inte särskilt mycket från den större och mer välkända Metro, åtminstone inte vid en första anblick. Båda lusar ner offentliga rum och båda förmedlar gratis nyheter på ett lättillgängligt och vardagligt språk. Men just där finns också skillnaden. Extra Östergötland vinnlägger sig nämligen om att tänja på gränserna för vad som kan betraktas som ett vardagligt språk.
Tidigare har jag uppmärksammat deras försök att lansera ordet mutta som benämning på det kvinnliga könsorganet med rubrikerna Stubbad mutta spräcker kådisen och Åkte fast med knark uppstoppat i muttan. Idag har de bestämt sig för att testa k-ordet i löpsedelrubriken 18-årig HIVman knullade runt - flera kan ha smittats.
Mouhaha... jag ser fram emot morgondagens insändarstorm, där upprörda läsare med säkerhet vill ge tidningen utegångsförbud och smisk på stjärten, precis som jag fick när jag råkade nämna slika ord i min ungdom. Jag säger when in Rome och allt det där; snacka som folk och kalla saker vid dess rätta namn! Att säga att någon knullar runt ligger betydligt bättre i min mun än en krystad omskrivning om seriesex med flera partners.
//Fred - som är lite småförälskad i Extra Östergötland
Andra bloggar om: Extra Östergötland
Nänä... i år tänkte jag inte kolla Idol. Tyckte att jag kunde grejen och förra årets säsong kändes som den sämsta dittills. Men... 20.00 är ganska exakt när man landar i soffan och den här veckan har jag inte missat ett avsnitt. Det börjar luta ordentligt åt stenkoll. I år igen.
Det känns som om nivån har höjts en bit i år. På deltagarna alltså. Juryn håller ungefär samma jämnelaka nivå som vanligt med kommentarer som att Du borde sitta i ett vadderat rum och måla med tårna eller Du är den musikaliska motsvarigheten till att komma hem till någon och spy på deras finmatta. Jag hade svårt att hitta favoriter, men i år finns det flera.
I kväll var det slutaudition inför nästa veckas kvalomgångar och de sista 16 sållades ut. Eller 15 rättare sagt, eftersom man lämnade en cliffhanger om den sista platsen. Norrlänningen Robert eller skånske Andreas, som först inte verkade palla framföra sin sista låt. Jag hoppas på Robert, men det känns som risk att de väljer Andreas för chanserna till mer drama. Liiiite intressant att man efter auditions över hela Sverige landar med 11 08:or bland de 16 sista. Det finns t.ex. inte en enda norrlänning kvar, om nu inte Robert får sista platsen, trots att två av de tre idolvinnarna hittills är norrlänningar.
Till sist; jag är fantastiskt glad över att uttagningarna inte sker under lördagkvällar på lokala karaokehak. Då vore risken äckligt stor att det vore jag som fick stå i rutan och berätta att jag skämt ut mig inför hela Sverige och sedan tvingas dementera att jag typ är Ronan Keatings okände tvillingbror, bortrövad sedan födseln, istället för Adam, Darins "syssling":
//Fred - som får heja på Skåne; go Sam och Amanda
Andra bloggar om: Idol
Facebook. Efter att under dryga halvåret fått flera inbjudningar från bekanta som redan finns där föll jag till föga för några veckor sedan och reggade mig där. Inte för att jag behöver ännu ett community precis, men vad fan, det är ju sååå inne att finnas där och är man ett trendoffer så är man.
Men jag är fortfarande skeptisk. Till att börja med är de flesta av de bekanta jag lyckats leta rätt på sådana som jag ändå redan har kontakt med på andra sätt. Skillnaden är att jag nu kan kasta får på dem, eller göra dem till zombies.
Förutom dem då? Vi har ju de där som man har haft någon form av relation till. Gamla klasskompisar är typexemplet. Till att börja med har jag hittat två. Resten verkar ha vanished from the face of earth. Men frågan är om jag verkligen vill hitta dem. Det finns liksom en anledning till att folk försvinner på vägen. De gånger jag tänker på gamla klasspolare är det knappast för att jag saknar dem, snarare handlar det om en sensationslysten nyfikenhet. Som att få veta om ryktet stämmer, att Anna fortfarande jobbar i kassan på Konsum, där hon extraknäckte på högstadiet. Eller att kolla hur det gick för Peter, som gjorde lärarvikarien på smällen i nian.
Här kommer nästa grej. När man väl hittat en bekant kan man knyta den till sitt nätverk genom att klicka Add to friends. Que? Vänner? Efter att inte ha hörts, setts eller ens skänkt varandra en tanke på 20 år? Eller när man får requests från engångsknull man hade för flera år sedan och ska skriva details, en beskrivning om hur man känner varandra. We hooked up and fucked our brains out after a night at Patricia, sometime in, was it 2002? Jag kanske är petig, men för mig är en vän något liiiite mer än ett gammal knull, en taskig dejt, bruden jag jämt delade hiss med på förra jobbet eller snubben som köpte min gamla skrivare.
Det finns dock en del lite kul grupper man kan gå med i. Gay marriage killed the dinosaurs, där man bl.a. listar Top 16 reasons why gay marriage wrong är t.ex. rätt kul. Där finns också en bildsamling med en del kul bilder, som den här: 
Å andra sidan, vem saknar en sådan grupp när andra communities erbjuder oumbärliga klubbar som Jag hatar din barnvagn, Cynisk men snygg och Killar gillar inte gapande hål?
Nee... så här kan vi inte ha det. Det har varit väldigt dåligt med bloggandet från mitt håll på sistone. Det beror inte på att jag tappat intresset. Jag tänker faktiskt blogg varenda dag. På potentiella topics. På andras bloggar. Det beror inte heller på brist på tid. Det har jag jämt, och det har aldrig hindrat bloggandet förut. Jag har dessutom skrivit en hel del trots allt.
Det är här vi kommer till problemet. Jag har fått nån slags prestationsångest. Att om jag ska palla att trycka på publiceringknappen måste inlägget kännas 100 eget, genomarbetat, relevant och witty. Och hur ofta känns det så? Jag har ingen aning om vart det kommit ifrån. För jag har (med all önskvärd tydlighet) knappast ställt de kraven förut.
Jag antar att jag funkar lite så. I delar av min tillvaro är jag en perfektionist och ett kontrollfreak. I andra delar inte alls. På sistone måtte de förra egenskaperna ha spillt över på bloggen. Och nej, så kan vi inte ha det. Bloggandet är en bagatell. En jävligt kul bagatell. Så, från och med idag gäller sellout. Det innebär inte att jag kommer att skriva om att mailen är kollad och att jag nu tuggar på ett äpple. Men jag kommer att skriva exakt det jag känner för. Eget eller inte. Witty eller inte. Relevant eller inte. Genomarbetat, men förmodligen inte. Läs eller låt bli. Bloggen är min. Och mina demoners.
//Fred - efter ett mentalt lavemang
