fredag 31 augusti 2007

Fattig smiskduglig?

Det har blivit några byten av nick på homogaycommunityt Qruiser för min del under det senaste året. DuJagOchEnBurkVaselin var inget bra. Qruisare har noll ironikoll. Det förra kunde jag inte heller behålla någon längre tid eftersom det fick somliga qruisare att få för sig att jag sätter på våra fyrafota vänner. Mest beroende på att de har taskig filmkoll. No good.

Men vad ska man kalla sig? I jakten på det perfekta nicket snubblade jag över qruisernicksgeneratorn. En klassiker jag såg för första gången redan för några år sedan. Den föreslår Fattig Smiskduglig. Yeah right... jag antar att jakten fortsätter.

När jag ändå var där testade jag vad generatorn hade för sköna förslag åt några polare:

Jake Gyllenhaal - Kuk Clown
Colin Farrell - SuperXXL Amerikan
David Beckham - JätteballeXL Vill_dia_snopp
Justin Timberlake - Ballefjong Farfar
Fredrik Ljungberg - Superkåt Kristdemokrat

Så, vilket blir ditt nick?

//Fred - fattig och smiskduglig

onsdag 29 augusti 2007

Komplettera helst inte automatiskt

Jag har tänkt det ibland. Windowsfunktionen Komplettera automatiskt är livsfarlig. Ett djävulens påfund. Världens jävla snitch med en svårmatchad homewreckerpotential. Hade jag lagt skorna på hyllan i morgon vore det en himla tur att jag redan var död ifall typ morsan fick för sig att ta reda på hur min dator lärt sig att komplettera meningar. Åtminstone vore det tur att man inte har alltför lätt att rodna. Och allt bara för att spara in några tangenttryckningar.

Sedan i lördags vet jag att jag tänkt rätt. Kräftskiva. Nubbe. Mera nubbe. Bikt. Smarrigaste bikten stod en tjejkompis för. Vi kan kalla henne hmm... Emma. Emma blir bra.

Tills nyligen hade Emma sedan något år tillbaka pojkvän och tillika sambo. Robban är en riktig heting. En sportkille med försäljarleende. Som ibland är lite... on the femme side. Särskilt när han skrattar. Vilket vi polare ibland härligt fördomsfritt pikade stackars Emma för. Men Emma, klart han är bög! Det här kunde få igång henne riktigt duktigt och hon slog ifrån sig genom att berätta om vilken hingst han var i sängen. Åh... så övertygade vi blev.

Härom månaden tog Robban sitt pick och pack och drog. Vilket för oss tillbaka till kräftskivan. Någon frågade nämligen Emma om varför Robban gjort slut egentligen. Hon började med att ge hans förklaring, att han inte hade några känslor kvar och att det var bäst så här för båda och yada yada. Sedan blev hon tyst innan hon sade Men ni hade nog lite rätt om honom ändå.

För några dagar sedan hade hon suttit vid datorn och chattat med en tjejkompis. Hon tänkte bjuda över henne på fika och började skriva Lust att komma över... varpå Windows bl.a. föreslog att hon skulle avsluta meningen med ...och sätta på mig ikväll. Det blev tyst en bråkdel av en sekund innan ett gapskratt ljöd runt bordet. Snart garvade Emma också. Förlåt Emma, han betedde sig för jävligt, men jag garvar fortfarande så att jag har svårt att skriva.

Av detta lär vi oss a) att Komplettera automatiskt skvallrar som fan och att b) en hingst i sängen mycket väl kan vara någon annans bitch.

Och förresten; bloggande har känts lite 2006 ett tag. Bear with me. Jag kommer igen.

Andra bloggar om: , ,

//Fred - som numera hellre trycker ned några tangenter extra

fredag 17 augusti 2007

Dagens skämskudde...

...skickas över till Myndigheten för skolutveckling som har tagit fram Lexin, en kombination av lexikon och ordböcker tänkta att användas i invandrarundervisningen. På hemsidan finns ett onlinelexikon där man kan översätta ord från svenska till ett antal andra språk och vice versa. Jättefint! Åtminstone tills man söker på ordet pojkvän som förklaras som en flickas manlige partner.

Ehh va? Nu blir det jobbigt. Om jag skaffar en pojkvän blir alltså såväl jag som han flickor? Heter det bara pojkvän om partnern är manlig, eller gäller det om han fjollar loss emellanåt också? Eller blir vi inte bara flickor om vi blir ihop, utan dessutom manliga flickor?

//Fred - potentiell butchflata?

Andra bloggar om: , , ,

måndag 13 augusti 2007

De morgonpiggas förtryck

Det är långt ifrån första gången jag skriver om förtryck här, men den här gången handlar det om ett helt annat slags förtryck. Ett förtryck som pågår hela tiden, ja som hela samhället är genomsyrat av utan att någonsin tas upp i samhällsdebatten. Kanske för att man knappt ens kan ta upp ämnet utan att genast avfärdas som en ansvarslös slacker. Jag kan för det mesta övertygas om att det handlar om ett lyxproblem, men idag har jag tillräckligt med inspiration för att slänga in en brandfackla.

Idag var första dagen på jobbet efter semestern. Mjukstart med en kickofftripp med buss till hemlig ort med avfärd klockan 8, dvs den vanliga starttiden för arbetsdagen, stod på programmet. Nice. Om det inte vore för att jag trots dubbel uppsättning väckarklockor vaknade 7.40, och om du hängt med här vet du säkert att det inte heller är första gången jag försover mig. Redan här är jag säker på att flera av er läsare sitter och himlar med ögonen och undrar varför det ska vara så svårt att komma upp ur sängen.

Jag klarade mig ganska billigt undan den här gången. Ett yrvaket samtal till en kollega och en mindre omväg för bussen senare klev jag på, till somligas jubel, andras milt överseende leenden och ytterligare andras muttranden och ovan nämnda himlande ögon.

Självklart borde jag ha varit på plats i tid. Jag har ett ansvarsfullt jobb, och att hålla tider är viktigt ur många aspekter. Därför skäms jag som en hund när jag inte lever upp till mina egna ideal. Det brukar funka hyggligt efter några dagars tillvänjning efter en ledighet, men jag har trots det lyckats utföra hela registret av klassiska morgontrötta blunders som att koka kaffe på havregryn och borsta tänderna med hudkräm och det är bara att inse; jag når inte toppen av min förmåga förrän flera timmar senare. Dagar då jag klarvaken slår upp de blå när klockan ringer en arbetsdag existerar inte. Vad gör man när man, trots tappra försök att mota Olle i grind, när det väl gäller inte lyckas uppnå tillräcklig medvetandegrad för att kunna inse att klockan ringer och det är dags? Visst kan man argumentera för att man får bita ihop och anpassa sig eller kanske välja ett annat yrke, but then again: Varför ska de morgonpigga få sätta standarden?

Här kommer vi till det intressanta: I vårt samhälle är det inte bara så att de flesta är vakna med tuppen och börjar ta itu med dagens vedermödor redan i ottan - hela samhället är uppbyggt på en förväntan av att det är så det ska vara. De flesta arbetsplatser förväntar sig att deras anställda ska vara på plats före nio, och det gäller även sådana vars verksamhet inte alls är beroende av att utföras vid en viss tid på dygnet. I många fall saknas dessutom alternativ. Till exempel måste en knapp miljon grundskolelever och deras drygt 90'000 lärare obönhörligen påbörja sin arbetsdag klockan 8. Trots att många skulle utföra ett betydligt bättre jobb på andra tider. Till och med bortsett från effektivitetsaspekten; hur många, även bland er morgonpigga, skulle inte tycka det vore kanon om t.ex. banken och andra serviceinrättningar kunde ha öppet kvällstid också?

Och vad som är ännu värre: Det är dessutom fult att inte höra till dem som redo för en ny dag med ett glatt skutt hoppar ur bingen vid sexhugget. Försök inte påstå något annat. Den som dryftar att han föredrar att stiga upp runt tio möts av menande blickar och får tveklöst höra att han sover bort halva dagen, eller möts alternativt av en undran om ifall denne aldrig tänkt bli vuxen och ta lite ansvar. Per automatik pådyvlas man egenskaper som arbetsovillig, omogen och lat. Trots att man är både mogen, ansvarstagande och effektiv i minst lika stor utsträckning. Några timmar senare.

Effekten av mitt inlägg blir förmodligen ungefär densamma som om jag hade släppt en fis i rymden, men det känns gott att ha fått ut lite frustration i alla fall och jo - jag HAR rätt. Morgontrötta systrar och bröder, det är dags att säga ifrån och stå upp mot de morgonpiggas förtryck och för din rätt till din dygnsrytm!

Uppdatering 19 augusti: Idag skriver DN och Aftonbladet om det nystartade B-samfundet, en förening som ska jobba för morgontröttas rättigheter, helt i linje med mitt inlägg. Snacka om vältajmat! (Tack Torbjörn Nyberg för tipset)

Andra bloggar om: , ,

//Fred - som ställer tre klockor till i morgon

söndag 12 augusti 2007

En kändisdejt

Hittade ett kändisdejtartest hos Stationsvakt. En efter en elimineras de tio små negerpojkarna utefter hur man svarar på frågorna. Av de tio var det tydligen David Hellenius som skulle passa mig bäst. Känns lite otippat, men kanske inte helt fel. Ikväll runt 19-snåret, funkar det David?
//Fred - bokar bord

tisdag 7 augusti 2007

Grattis Robyn!

Eftersom mina favvopopkulturbloggare verkar ha tagit semester får jag väl ta mitt ansvar och styra upp firandet av Robyns femteplats på englandslistan den här veckan med With every heartbeat som hon gör tillsammans med Kleerup.

Femteplatsen innebär att hon slår sin tidigare högsta placering på den listan, åttondeplatsen med Show me love för drygt nio år sedan. Placeringen nås dessutom på enbart downloads, vilket gör den till en het kandidat till förstaplatsen med hjälp av de fysiska singlarna som släpps nästa vecka. Samtidigt med listsuccén har hon enligt SvD (som för övrigt inte ens vet vad englandshiten heter), som citerar Daily Star, blivit erbjuden att skriva en låt åt Britney Spears för att om möjligt få fart på hennes karriär igen.

Här på hemmaplan floppade With every heartbeat helt orättvist, då den t.ex. bara nådde plats 17 på Trackslistan och plats 43 på den officiella hitlistan i februari.

Välförtjänt revansch alltså! Grattis Robyn (och Kleerup)!

//Fred - som kan sin trackslista

måndag 6 augusti 2007

Post Pride Syndrome

Sedan jag kom hem från Stockholm och Pride igår har jag legat mer eller mindre konstant utslagen på soffan. Shit, snacka om att man är helt slut! De här dagarna har bara rusat förbi och hela tiden har man bombarderats av intryck, matats med upplevelser och knappt mer än hunnit hälsa på folk man gärna spenderat hela dagen, och i vissa fall natten, med. Kanske inte konstigt att det känns som kortslutning när man nu är tillbaka på hemmaplan igen och försöker sammanfatta dagarna för sig själv.

Efter rapporten jag skrev i fredags blev det en himla trevlig förfest hos bloggkollegan Oswald, som jag äääntligen lyckats träffa irl, innan utgång på Göta Källare där det dansades i det närmaste konstant från det av vi kom dit till stängning. Edward af Sillén gjorde ett kanonjobb i DJ-båset.

I lördags var det ju sedan dags för paraden. Liksom förra året höll vi till vid hornsgatspuckeln där vi såg i det närmaste hela paraden innan vi hoppade in bakom Qruisers ekipage och gick med längs Hornsgatan fram till Pride Park. Det rapporteras om 45'000 deltagare i år, och mäktigt var det allt. Åsiktstorped-Micke har ett helt gäng paradbilder om du vill se mer än min enda mobilkameradito.

Det var knökfullt med folk i parken under avslutningsgalan vars höjdpunkt utan tvekan var Bananaramas framträdande, en nostalgitripp av rang. Trots det vågade vi inte stanna kvar under hela av risk att inte komma in på Lino. vi lyckades ändå inte undvika en ryyyysligt lång kö, men den var väl värd att genomlida, eftersom det blev en riktig kanonkväll. Mängder av vänner och bekanta var där, flera bloggkollegor spottades, Bananarama dök upp och återigen förgyllde Ed dansgolvet. När efterfesten klingade av framåt nio på morgonen var Pride i det närmaste över för i år. Jag tror det var sjunde Pride för min del - men helt klart en av de bästa veckorna hittills.

Andra bloggar om:

//Fred - seg, men väldigt nöjd

fredag 3 augusti 2007

Ein bisschen priderapport

Har lyckats sneaka åt mig en dator i Pride Park en stund, så här följer en kort liten rapport. Gårkvällens schlagerkväll var samma höjdare som vanligt, (vilket känns i halsen idag,) även om den kändes kortare än vanligt. Eller om det bara berodde på att tiden gick fort? Ganska många inte särskilt otippade namn som Måns Zelmerlöw, Marija Serifovic, Nanne, After Dark, Drömhus, Jill Johnson, Sonja Aldén och Sarah Dawn Finer, ett par mindre förväntade, t.ex. i form av isländska Silvia Nott, Cyndee Peters, Forbes och Sofia Källgren som äntligen kom till Pride, men också några namn för de mer hardcore fansen, vilka jag såg som kvällens höjdpunkter; Angel, som återförenades för första gången på många herrans år framförde sin gamla sommarhit Sommaren i city och sin mellolåt Venus Butterfly, Uffe Persson hade skrämts fram och fick framföra sin Nästa weekend i originalkläder och belgiska Liliane StPierre gjorde sin eurovisionfanfavvo Soldiers of love. Kanon! Vill du se lite av vad du missade så har esctoday.com lagt ut ett gäng snuttar från kvällen via YouTube här.


Efteråt råkade vi hamna på SLM. Fantastiskt otippat. SLM är väl kanske inte riktigt min grej, men intressant kan jag sträcka mig till att det var haha... Kön till Patricia var lång och väldigt stillastående...

Liksom kön till datorerna här börjar bli. Ett litet dagens citat till slut, som jag fann i dagens Stockholm City. Under rubriken Onanerande par syntes vid mack rapporterar de om en incident med ett par som sågs onanera på kajen vid Preemmacken vid Norr Mälarstrand igår. Jag avstår från att kommentera händelsen i sig, men när journalisten frågar Björn Engström på polisens länskommunikationsscentral om det var en man och en kvinna svarar han:

Det vet man aldrig under den här veckan, ett par står det i rapporten.

//Fred - som prajdar på

onsdag 1 augusti 2007

Happy Pride!

Dags för avfärd mot Stockholm! 16.30 drar invigningsgalan igång och sedan kör vi på tills på söndag! Satt och filade på ett inlägg om vad Pride egentligen är efter att ha läst somliga reaktioner i bloggosfären, som t.ex. Alex Schulmans ovanligt korkade och skrämmande ivrigt påhejade inlägg, men får konstatera att jag inte hinner fila det till publicerbar form innan avresa.

Jag nöjer mig med en mer kortfattad version; han med flera har fantastiskt fel på ett helt gäng sätt. Att påstå att bögar (och flator, flator vänner, glöm dem inte) inte är en utsatt grupp i samhället är insiktslöst och ett rent hån mot alla de som utsätts för brott på grund av sin läggning, mot de som ser sig tvingade att fly sin landsortshåla för Schulmans skyddade storstad på grund av intolerans och mot alla de som sitter i sin garderob eftersom de hör och ser sin omgivnings attityder.

Den andra stora gruppen av kritiker finns även hos andra bögar; de som menar att Pride är ett skott i foten om man vill vinna respekt och ses som en av alla andra. De som säger att Pride framställer bögar som översexuella modeikoner som skriker ut sin bögighet. Jag säger att de kritikerna antingen a) tycker de ser ett tillfälle att trycka till bögjävlarna i största allmänhet, eller b) har fallit för mediabilden av Pride, som ALLTID illustrerar sina rapporter med bilder av de som utmärker sig mest. Mest hud, störst fjäderplymer, mest glitter - *klick*. And who can blame them, hur kul är en vanlig snubbe i jeans och t-shirt på bild, oavsett om han är mer representativ för en pridebesökare? Visst, det vore nice med en mer nyanserad bild, men allvarligt... Om man nu känner att man kan få vara sig själv under en enda vecka om året, känner man sig inte lite... glad under den veckan då?

Här kommer vi till c) Lite självanalys tack. Varför skrämmer det att han klämmer i lite extra för att visa sin glädje? Om det får dig att skämmas och ta avstånd så skäms jag å dina vägnar. Det finns plats för dig också, även om du uttrycker dig annorlunda, Svensson eller glitterfjolla. Det är liksom där hela kärnan av tanken med Pride ligger. Räta på ryggen. Min respekt hos mina medmänniskor, mitt likaberättigande, vinns inte på bekostnad av andra. Det ska fan i mig finnas plats för alla.

Hoppas kunna rapportera på plats, men jag vet hur det brukar bli, och intensivt är bara förnamnet. Ses vi inte i Tanto så hörs vi efter Pride om det inte blir något bloggande! Happy Pride!

Andra bloggar om: ,

//Fred - taggad, i dubbel bemärkelse

Dagens citat

Ok, jag ÄR förmodligen löjligt understimulerad, men är det bara jag som tänker... lite längre?

Wands are only as powerful as the wizards who use them. Some wizards just like to boast that theirs are bigger and better than other people's.

Hermione Granger -
ur Harry Potter and the Deathly Hollows

//Fred - packar som fan