torsdag 29 mars 2007

Live från barrikaden

Väskan är packad! I morgon drar jag nämligen till Skövde för att bevista RFSLs kongress som äger rum i helgen. Det lär bli intensiva dagar. 17 motioner och åtta propositioner om alltifrån surrogatmödraskap, normalstadgar till asylhantering av HBT-personer ska behandlas på en helg.

I morgon eftermiddag kommer EU-minister Cecilia Malmström att invigningstala och detsamma kommer också en av mina favvobloggare, Karin Långström Vinge, präst i Svenska kyrkan att göra under helgen. K-Online berättar att Sören Andersson förväntas omväljas som förbundsordförande för sjunde gången, men utelämnar det möjliga lilla scoopet att den förre vänsterpartistiske riksdagsmannen Tasso Stafilidis är nominerad till en plats i förbundsstyrelsen.

På lördag blir det fest på vad som rapporteras vara Skövdes största heterohak, klubb DepåBogrens Salonger, bl.a. med Mathias Holmgren på scen. Det ska bli... intressant!

Jag hoppas kunna rapportera live på plats, men det hänger på om de har datorer i Skövde eftersom min laptop nyligen gick till de sälla jaktmarkerna (eller var insomnade datorer nu tar sin sista vila) efter lång och trogen tjänst. För den intresserade kommer dock kongressen att streamas live över nätet.

//Fred - finns nu även som aktivist

Vi har alla våra skäl

I Kristianstad har man inlett rättegången mot den skånske nazistledaren Simon Lindberg och en kamrat till honom som står åtalade för misshandel, hot och skadegörelse efter ett besök på en RFSL-lokal under en festkväll förra året.

Lindberg menar att han är oskyldig eftersom han handlade i självförsvar då bögarna angrep honom. Den medåtalade menar att han var för berusad för att minnas något. Lindberg säger:

— Vi gick dit för att diskutera politik. Jag hade blivit inbjuden av en person som uppgav att han var medlem.

Kammaråklagare Christofer Ramkvist tycker att det är ett tydligt fall av hatbrott.

- Vad skulle gärningsmännen rimligen ha för uppsåt med besöket på RFSL annat än att bråka och kränka?

Jag kan komma på minst ett möjligt skäl till. Första gången jag gick på fest i en RFSL-lokal skyllde jag på att jag egentligen varit på väg till en fest i samband med en MUF-kongress men råkat hamna på fel ställe. Eftersom jag var skitskraj över att överhuvudtaget vara där söp jag mig apfull, blev odräglig och ombedd att lämna lokalen. Dock utan att ha varken hotat eller misshandlat någon.

//Fred - såå openminded

Sweet sixteen?

För ett par veckor sedan skrev en kille till mig på Qruiser, Sveriges största HBTQ-community. Han skrev ganska allmänt om det ena och det andra, och fortsatte ett tag trots att jag svarade ganska kort. Jag tyckte nämligen att det kändes lite underligt att snacka med honom, vilket jag också förklarade efter ett tag. Efter det blev det tyst ifrån honom. Tills igår.

Då skrev han igen, men den här gången började han med att skriva att han vet vem jag är och bekräftade det genom att skriva mitt namn. Han berättade att han känt igen mig, eftersom hans familj sedan länge är bekant med min familj, och tyckte att det var häftigt att han hittat mig på Qruiser. Själv kände jag inte igen Micke. Jag har nämligen inte sett honom sedan han var sådär sju, åtta bast. Nu är han 16, går i nian och är öppet homosexuell.

Efter att ha snackat ett tag om gemensamma bekanta kom vi in på våra komma-ut-historier. Han berättade att det inte varit någon särskilt stor sak för honom när han kom ut förra året. På hans skola hade man jobbat med bland annat homosexualitet på ett bra sätt tyckte han, och det fanns redan ett par tjejer och en kille som kommit ut. Det gav honom mod att göra samma sak. Så häftigt! När jag var 16 var jag nästan ensam i hela världen om att vara bög. Det var typ Sixten, Jacob, Jonas, jag och en förbannad massa heteros. Den bild jag fått av att vara bög var i stort sett helt och hållet formad av min omgivnings fördomar. Snacka om ett helvete för en stackars vilsen pingstpojke.

Jag tänker ofta på Anna. Anna är lika gammal som jag och bodde en tvärgata ifrån mig i villaförorten där jag växte upp. Vi gick i samma klass igenom hela grundskolan och kände varandra väl på det sätt man gör med någon man egentligen inte har så mycket gemensamt med men umgås dagligen med i nio år. För vi var olika. Anna var sportig och cool. Jag var inte det. Anna var tillsammans med klassens snyggo i nian. Jag fick nöja mig med att spana på honom i duschen efter gympan. Trots olikheterna snackade vi en del, för vi hade musikintresset gemensamt och var de enda som slaviskt följde Trackslistan. Efter skolavslutningen i nian sågs vi inte på femton år. Inte förrän vi sprang på varandra i Pride Park häromåret.

Det blev en lång fika tillsammans på Chokladkoppen, för det fanns mycket att prata om. Som om hur det hade varit om vi redan då vetat att den andre är homosexuell. Hur mycket skit vi hade sluppit om man visste att det fanns en ventil. Men också om hur det inte alls fanns på kartan eftersom det inte fanns några referenser. Inget som kunde säga oss vem vi var på ett sätt vi kunde identifiera oss med. Under det samtalet kändes det lite som om en trasig bit ur det förflutna blev lite helare. För trots allt - hon fanns där även om jag inte visste.

Det kändes riktigt gott att höra Micke berätta. Det finns hopp och har tydligen hänt en del sedan jag gick i skolan. Åtminstone på en del ställen, för det är knappast solsken överallt. Skolverkets rapport Kränkningar i skolan - förekomst, former och sammanhang från 2003 (som överhuvudtaget är intressant men skrämmande läsning) visade bland annat att 82% av Sveriges skolelever uppger att homosexuella relationer aldrig eller enbart någon enstaka gång tagits upp i sex- och samlevnadsundervisningen. RFSLs kommunundersökning som kom förra året visar att bara 14 kommuners skolplaner överhuvudtaget nämner något om att förmedla allas lika värde oavsett sexuell läggning.

Skolvärlden måste vakna. Det finns väldigt mycket kvar att jobba med innan alla har det som Micke.

//Fred - back in the loop

måndag 26 mars 2007

Äktenskap FÖR homosexuella

I Svd idag kommenterar Per Olof Widell, medlem i Nätverket för partnerskap, äktenskapsutredningen utlåtande som överlämnades till regeringen förra veckan.

Som homosexuell och kristen är han mycket kritisk och tar avstamp i det faktum att kyrkan inte kan ändra sin lära efter statliga diktat. Han menar att kyrkan inte kan vara statens knähund, men tycker tydligen att det helt ok om förhållandet är det motsatta. Han må ha helt rätt i att staten inte kan diktera kyrkans göranden och tyckanden, men drar helt fel slutsatser av detta i en argumentation som i mina öron andas ett ängsligt självförakt.

Dessutom argumenterar han med hjälp av en populistisk lögn när han säger att följden av att kyrkan skulle tvingas avsäga sig vigselrätten skulle bli att svenska folket förlorar möjligheten till kyrkbröllop i pingst och midsommar, något som "vi homosexuella" skulle komma att få skulden för.

Det om något vore att göra våld på sin lära. Äktenskapet är ju enligt kyrkan en institution dikterad på samma sätt som man menar att samkönade par exkluderas från densamma.

Det är uppenbarligen så att delar av de kristna samfunden verkar ha svårt att köpa utredningens förslag utifrån att man inte kan göra våld på kyrkans lära. Från andra hållet argumenteras att det i ett modernt demokratiskt samhälle inte är ok att göra en diskriminerande uppdelning i a- och b-äktenskap.

Det här är konsekvensen av ett fegt utredningsförslag som istället för att lägga det förvisso mest radikala men samtidigt mest logiska förslaget försöker kompromissa åt alla håll. Så återigen; ta steget fullt ut, sluta kompromissa och skilj en gång för alla religion och juridik åt. Inför civiläktenskap för alla så blir den här diskussionen helt överflödig.

//Fred - plötsligt klarvaken i måndag morgon

fredag 23 mars 2007

Jag, Balthier och en ledig weekend

Äntligen helg! Och inte bara det. För trots ambitionen att försöka låta bli att boka upp varenda helg till max är det här första helgen på att bra tag som jag lyckats hålla helt fri, och dessutom den enda på ett bra tag framöver. Det tänker jag utnyttja till max. Eller ja, det beror väl på hur man ser det, för planen är att göra så lite nytta som möjligt och bara ägna mig åt mig själv.

Skämma bort mig. Grotta ner mig i soffan med alla fjärrkontroller inom räckhåll. Kolla film. Börja läsa bokreafynden. Käka gott och onyttigt. Bada mig russinskrynklig. Inte umgås med någon annan än snyggingen på bilden, Balthier, och hans polare. Inte i badet då dessvärre, men ändå. Vad säger er gaydar om honom förresten? Med den där korsettprylen och regnbågssmyckena hmm... I vilket fall, han hamnar högt på listan över sexiga snubbar som aldrig funnits och är det närmaste jag kommit en dejt det senaste halvåret.

Ledig helg innebär förmodligen dessutom en hel del bloggande, så vi lär höras snart igen! Nästa helg blir det förresten Skövde! Av alla ställen.

//Fred - som korkar upp en vinare och trevar efter fjärrkontrollen

onsdag 21 mars 2007

Äktenskapsfrågan - varför kompromissa?

Så, då har Hans Regner, enmansutredningen om äktenskapsfrågan, lämnat sitt betänkande till regeringen. Innehållet är det väntade. Samkönade par (varför envisas pressen med att skriva om homosexuella par?) ska inkluderas i äktenskapsbalken, vilket skulle innebära att partnerskapsbalken går på tippen. Så långt är allt väl. Det låter faktiskt till och med riktigt bra!

Men det råder väldigt delade meningar om hur bra förslaget är. Regeringen är splittrad och i fredags uttalade Claes-Bertil Ytterberg att Svenska kyrkan visserligen är beredda att förrätta ett civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella, men man vill kalla det just partnerskap, inte äktenskap. Man vill med andra ord hålla fast vid hierarkin och behålla ett b-äktenskap för samkönade par. De flesta andra trossamfunden går på samma linje, vilket i praktiken, eftersom vigselrätt enligt förslaget inte skulle föra med sig vigselplikt, skulle kunna innebära att samkönade par inte alls kommer att få gifta sig i kyrkan.

Vilket återigen för mig tillbaka till samma fråga: varför kompromissa? Vad är poängen med att in absurdum försöka jämka? Jag kan tycka det är helt ok att samfund inte vill viga samkönade par. Nog borde samfunden ha rätt att bestämma reglerna på sin arena? Men, den rimliga konsekvensen av det borde bli att de inte förrättar vigsel med juridisk giltighet. Det ÄR inte ok att svensk lag ger utrymme för diskriminering. Ännu mindre att man avsiktligen ger det utrymmet.

Jag skrev om det redan i höstas: I ett sekulärt samhälle där vi inte längre har en statskyrka, där folk i allmänhet inte gifter sig för att ingå ett förbund inför Gud, finns ingen anledning att koppla samman de juridiska och de religiösa perspektiven.

Regner stöder vidhållandet av samfundens vigselrätt på en enkät som visar att 49 % föredrar vigsel inom trossamfund. Folk fäster stor vikt vid att deras giftermål omges av vissa ceremonier, att det blir festligt och högtidligt.

Fine! Låt folk välja sina ceremonier. Det är inget som skulle uteslutas genom införandet av ett civiläktenskap för alla. Det skulle gå fint att komplettera det civilt invigda äktenskapet med en ceremoni. Om det innebär att ha ett ståtligt kyrkbröllop, att sluta ett förbund inför Gud, att kröna dagen med att tillsammans göra tandemsnöänglar eller något helt annat vore helt upp till var och en. Fullständig valfrihet, inga behov av kompromisser och vi vore helt jämlika i lagens bokstav.

Varför driver ingen den linjen?

Läs mer här: DN, SvD.

//Fred - frågande

måndag 19 mars 2007

Manshatarfika

Igår ringde en polare. Tja slyna, lust att ses efter jobbet i morrn (läs idag), ta en latte och hata män? Jag var inte svårövertalad. Inte för att jag hatar män, för det är väl egentligen snarare precis tvärtom. Men det är ganska skönt att på lagom stort allvar åtminstone låtsas det en stund tillsammans med någon som också varit singel alldeles för länge. Klia varandra lite på ryggen, berätta för varandra om hur fantastiska vi är och om hur lite världen och alla män med den förtjänar oss. Sådana är reglerna. Allt är alla andras fel. Något annat finns inte.

När vi så sågs på favvohaket idag sabbade han allt redan från början genom att med äckligt tindrande ögon berätta att senaste dejtprojektet börjar kännas riktigt lyckat. Wtf! Alltså, missförstå inte nu, det finns få jag unnar lika mycket att äntligen hitta rätt, men att berätta det genom att rigga en traditionell manshatarfika för att sedan brutalslakta den! Nae...

Sedan gick det bara utför. När det blev min tur att ge en lägeskoll sade jag självklart, helt regelenligt, precis som det är. Att det händer precis nada på den fronten. Jag har inte träffat någon som känns så pass intressant och ingen har visat något som helst intresse för mig heller. Plats för ryggkliande med andra ord. Istället fick jag en menande blick och så började han med att dra upp killen från i lördags, som bjöd på drinkar hela kvällen. Men herregud, han ville ju bara ligga! Ny menande blick. Sedan började han rada upp. Alla ikonerna på din QX-sida när du fyllde häromveckan? Bah... mina polare och en massa despofolk jag aldrig träffat. Snubben som gav en komplimang på tåget för ett tag sen? De anonymt budade blommorna på Alla hjärtans dag? Killen som tog kontakt på QX efter Linospektaklet? Jag försökte avfärda i samma takt. För gammal. För ung. För snygg. För ful. Han hade tubsockor. Han är tre äpplen hög. Han bor med sin morsa. I fucking Gävle. Vid det här laget skrattade vi rätt rejält båda två, och jag hann inse att han inte var helt ute och cyklade redan innan han konstaterade att jag kommer att få leva som ihoptorkad nucka tills kloningsrevolutionen tar fart på riktigt.

Jo. Jag får nog fan skärpa till mig. Ordentligt.

//Fred - som dock tänker ha noggrann regelgenomgång innan det blir tal om manshatarfika igen

fredag 16 mars 2007

Ett äktenskap - helt (o)lika för alla

Idag slår alla de stora tidningsdrakarna (DN, SvD, Aftonbladet, Expressen) stort upp nyheten om att Homosexuella får gifta sig i kyrkan sedan Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås, uttalat att Svenska kyrkan är beredda att förrätta civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella. Han slår sig för bröstet och understryker att det inte finns någon annan kyrka av samma storlek, syftande på Svenska Kyrkans på pappret ca 7 miljoner medlemmar, som gjort samma ställningstagande. Ungefär här förväntas Sveriges samkönade par och övriga homo- och bisexuella ställa sig upp och jubla för att sedan ödmjukt niga och buga tacksamt över denna ynnest. Jag känner mig dock inte alls på humör för varken jubel eller tacksamhet.

Det är visserligen jättefint och åtminstone i viss mån berömvärt att ligga i framkant bland världens kyrkor i den här frågan, men hur kan man tala om ett äktenskap på samma villkor som för heterosexuella samtidigt som man säger att begreppet "äktenskap" ska vara förbehållet äktenskapet mellan man och kvinna?

Äktenskapet är alltså lika för alla, men ändå inte alls? Är det inte lika så är det inte lika, hur man än krumbuktar sig. Det handlar med andra ord fortfarande om ett b-äktenskap för ickeheterosexuella. Han motiverar detta med samma gamla ökenargument som Svenska kyrkan idisslat allt sedan frågan först kom på tapeten: Ordet äktenskap är av tradition så kraftfullt förknippat med relationen mellan man och kvinna.

Jamen SJÄLVKLART är det kraftfullt förknippat med relationen man/kvinna efter århundraden av uteslutande av samkönade par! På samma sätt som slaveriet en gång var en djupt förankrad tradition som av just den anledningen fortgick i århundraden. Men på vilket sätt motiverar alla dessa år av diskriminering att man fortsätter på samma sätt?

Kan inte låta bli att tycka att förslaget låter som ett framkrystat och ganska desperat försök att få behålla vigselrätt med juridisk giltighet och samtidigt tillfredsställa den del av opinionen som inte skrapar på ställningstagandets vackra yta.

Jag tröstar mig med att detta åtminstone innebär ett steg i rätt riktning. Kalla mig gärna otacksam, men olika är inte synonymt med lika, hur man än försöker bolla med orden, så något jubel blir det dock inte från mitt håll i alla fall. Heder dock åt de röster inom Svenska kyrkan som faktiskt talar mitt språk.

//Fred - som dessutom föredrar att tala om samkönade vigslar framför "homovigslar"

Stubbad mutta spräcker kådisen

Den 7:e februari vållade en rubrik i gratistidningen Extra Östergötland, en slags östgötsk Metro, debatt bland deras läsare, och den uppmärksammades även i riksmedia. Den löd Åkte fast med knark uppstoppat i muttan. Det blev debatt på insändarsidan där Anna-Karin Thorstensson, redaktionschef och ansvarig utgivare, blev tvungen att försvara sig inför läsare som upprörts över det vulgära könsordet. Hon menade att ordet mutta inte är dramatiskt, och att man försöker använda sig av ett vardagligt språk i tidningen. De driver verkligen den linjen genomgående och jag har upptäckt att jag uppskattar det!

Man fortsätter på muttlinjen, för idag används ordet i en ny rubrik:

Stubbad mutta spräcker kådisen

Artikeln handlar om det faktum att svenska ungdomar slarvar med användandet av kondom. En orsak är att somliga killar inte vill använda kondom med motivet att de har för stor kuk vilket gör att kondomen spricker. Mouhaha... återigen, heterokillar och deras egon! Ett argument som plockas ned med att det finns kondomer för de flesta storlekar och att den vanligaste orsaken till ett sprucket gummi istället är att det gått hål på den, till följd av att den är för gammal - eller av att den gnotts mot en stubbad mutta.

Med jämna mellanrum återkommer debatten om vad man ska kalla det kvinnliga könsorganet i dagligt tal och Extra Östergötland har tydligen bestämt sig för en kampanj för användandet av ordet mutta. Ett ord jag sällan använder, kanske mycket för att mitt intresse för kvinnliga könsorgan överhuvudtaget är rätt ordentligt begränsat. Jag tycker i alla fall att ordet känns helt ok. Det känns inte vulgärt som fitta, inte kliniskt som vagina eller konstruerat som snippa. Det manliga könsorganet benämns för övrigt som kuk i samma artikel.

Årets mest otippade topic i Närabögenupplevelser?

//Fred - som definitivt föredrar kuk framför mutta

torsdag 15 mars 2007

Smygis efterlyses!

Jag fick ett mail från Erik Olkiewicz, en frilansreporter som skriver ett reportage för ICA-kuriren om personer som inte kan eller vill komma ut helt och hållet ur garderoben. Han söker av den anledningen några smygisar för intervju.

Jag tycker det är väldigt bra om smygisars perspektiv och problem uppmärksammas och skickar därmed efterlysningen vidare till er där ute!

Är du intresserad av att ställa upp för en intervju, eller kan förmedla en kontakt, maila Erik på erikreporter@gmail.com.

//Fred - för dagen kontaktförmedlare

onsdag 14 mars 2007

Berit och Harry

Kommer ni ihåg min kollega Berit? Kvinnan som är en åsiktsmaskin utan dess like och har ett uppenbarligen svårbemästrat behov av att jämt och ständigt vädra sina ofta riktigt kasst underbyggda små funderingar? Nåja, ni har säkert redan gissat: Hon har gjort just det igen.

Berit heter förresten inte alls Berit. Däremot tycker jag hon känns som en väldigt typisk Berit. Namnet passar liksom henne till och med bättre än hennes alldeles riktiga dopnamn. Visst är det underligt hur man kopplar olika personnamn till egenskaper och typer av individer!

Well, tillbaka till E4:an. På kafferasten i förmiddags satt en annan kollega och läste om årets kommande filmpremiärer i vår lokala blaska och vi snackade lite runt det. När han nämnde att den femte filmen om Harry Potter, Harry Potter och Fenixorden, har premiär i sommar var det vad som behövdes för att trigga igång Berit som högt och ljudligt utbrast Ja jag ska då INTE se den!


Alla vid bordet vet vid det här laget ungefär vad som kommer att hända vilket sätter igång en given serie av händelser. Någon resignerar och lutar sig tillbaka i soffan eller går till och med därifrån. Andra visar mer eller mindre tydligt att jaha, nu är det dags igen och suckar eller surrar sinsemellan. Ytterligare andra, läs Fred, tycker att de här tillfällena är ganska kul. Berit fungerar nämligen så att hon börjar i 180 för att sedan accelerera våldsamt vid minsta uppmuntran. Så självklart ska hon uppmuntras. Jag anade vad hon syftat på men undrade ändå försiktigt Jaaså, hur kommer det sig? Svaret lät inte vänta på sig:


Han har ju gått och blivit nakenmodell! Sedan följde en lång harang som gick ut ungefär på att barnens stora förebild fallit ned i helvetets gap för att samtidigt ta all världens barn med sig i fallet. Jag påpekade att det där var en liiiten förvanskning av sanningen eftersom hon ju syftar på hans ganska seriösa roll i pjäsen Equus där han bland annat agerar naken i en scen. Men hon lät sig inte bevekas av det, för hon hade minsann sett bilder av Harry Potter (jepp, hon omtalade honom som Harry Potter, inte som skådespelaren Daniel Radcliffe) i bara mässingen och de var utan tvekan pornografiska, och hon ville minsann inte stödja någon porrstjärna. (Märk den himla smidiga glidningen från att vara nakenmodell till att bli porrstjärna.) En annan kollega bröt in och undrade var hon hittat de bilderna, för hon hade inte sett dem. Berit informerade om att de ju fanns på internet (där hon tydligen känt sig tvingad att leta rätt på dem). Ungefär där dog diskussionen.


Hon är för härlig! Det är himla smidigt att diskutera sådant med henne. Man behöver liksom inte argumentera särskilt mycket för sin sida av saken (den är nämligen sällan samma som hennes), för hon gör sina egna argument så övertydligt genomskinliga att inte ens de som kan tänkas ha åsikter i hennes riktning tycker att det känns lönt att ens försöka. Samtidigt är det lite skrämmande att Berit förmodligen inte är ensam om att orka uppröras över denna slags "moraliska förfall".

//Fred - som känner sig road så det räcker för hela dagen

lördag 10 mars 2007

Melodifestivalfinal - så här går det

Ikväll är det äntligen efter sex veckor dags för klimax för årets melodifestivaläventyr! Enligt förhandssnacket från olika håll verkar dock utgången ganska given; de flesta är överens om att Sverige kommer att representeras av The Ark i Eurovision Song Contest i Helsingfors i maj, deras främsta konkurrenter heter Måns Zelmerlöw och Andreas Johnsson, följda av tre ballader sjungna av kvinnliga sångerskor. Bland dem kommer Sannas mer klassiska schlager att klämma sig in, medan Tommy Nilsson och Anna Book får slåss om sistaplatsen. Blir det så? Nja, knappast. Jag har funderat lite, och har allt funnit finlandsresenären. Här följer mina tips inför kvällen:

1. A little bit of love - Andreas Johnson
Andreas vinner ikväll med en av finalens smartaste låtar. Lagom mycket lån från en älskad klassiker, Love grows, en refräng som snabbt klistrar sig fast, sjungen av en Andreas med nedtonad dos pancake. Lägg till extrapoängen han får för att många tycker att han borde ha vunnit i fjol med Sing for me och voila - we have a winner.

2. För att du finns - Sonja Aldén
Bobby Ljunggren har gjort det förut, snickrat ihop en snygg klassisk ballad och rott hem hela skiten med den. Se på mig blev en stor succé och landade sedan på en tredjeplats i stora finalen. För att du finns är inte sämre. Sonja är dessutom i högform efter en något överraskande finalplats via andra chansen. Tyckte du att hon verkade mena varje ord i deltävlingen? Ikväll kommer du att känna att låten är till dig. Det verkar dessutom vara andrachansenlåtarnas år. I Norge blev en låt från andra chansen, Rocket ride med Jannicke Abrahamsen tvåa och Danmark vann till och med DQ's Drama queen via Andra Chansenkval. Sonja for Helsinki!

3. Samba sambero - Anna Book
Tomas G:son har ett fantastiskt flyt i år. Han är ju redan i Helsingfors, dubbelt upp till och med, då han ju skrivit både spanska bidraget I love you mi vida och norska Ven a bailar conmigo. Ikväll fullbordas trippeln när Anna Book dansar hem vinsten. För det går väl knappt att misslyckas med en låt signerad G:son sjungen av en artist som uppenbarligen har hållit i tjugo år?

4. When the night comes falling - Sebastian
Sebastian blev listetta redan med sin första singel förra året, Do what you're told, och har sedan följt upp den med ytterligare ett par topphits, varav den senaste, Words and violence, fortfarande ligger på listorna. De listplaceringarna kan ingen annan i startfältet konkurrera med. Hans fans är många och har under året ytterligare byggt upp rutinen att rösta sedan hans genombrott i med andraplatsen i Idol. When the night comes falling går i samma stil som hans hits - hur skulle han kunna misslyckas med att vinna?

5. Trying to recall - Marie Lindberg
Livet är en schlager är på väg att bli en realitet. En lågstadiefröken med drömmar om att bli schlagerstjärna är på god väg att nå sitt mål. Folk älskar en underdog och kommer att göra sitt bästa för att askungesagan ska bli sann. Att hon sedan är utrustad med kvällens vackraste ballad, en låt som Anna Ternheim med största sannolikhet hade gett sin högra hand för att ha skrivit och sjungit in själv gör att tävlingen känns i det närmaste onödig. Självklart vinner Marie.

6. Cara Mia - Måns Zelmerlöw
Måns går från klarhet till klarhet. Efter en trevande start på karriären med en blygsam placering i Idol gick han och vann Let's Dance och blev Måns med hela svenska folket, för att sedan gå och sno åt sig huvudrollen i den rosade musikaluppsättningen av Grease. Ikväll sjunger han en låt vars refräng sitter som en padda i asfalten och är dessutom styrkt av att nyss ha blivit utnämnd till Sveriges sexigaste man. Sammetsögon och en rumpa att dö för ger honom de extrapoäng han behöver för att ta hem ännu en titel.

7. Jag tror på människan - Tommy Nilsson
Tommy har en av Sveriges mest välkända och karaktäristiska röster och några av Sveriges mest älskade ballader på sin meritlista. Finns det en enda balladsamlingen som inte rymmer Öppna din dörr eller Allt som jag känner? Han är dessutom den ende i fältet som vunnit tävlingen förut, 1989 med En dag. Nu tävlar han med ännu en ballad - då kan det väl bara sluta på ett sätt?

8. Vågar du, vågar jag - Sanna Nielsen
Sanna har blivit något som är få artister förunnat; hon har gått och blivit folkkär. Sedan hennes genombrott med en svensktoppsetta som elvaåring har hon nu tagit sig till sin fjärde melodifestival på lika många försök. Hon tävlar med kvällens mest klassiska schlager av just det slaget vi med förskärlek röstar fram till vinst i den här tävlingen. Precis som Sonja här ovan har hon dessutom också fördelen av att ha exponerats en gång extra i Andra Chansen. För att inte tala om hennes deltagande i Så ska det låta förra helgen och framförandet av sin låt i Bingolotto i söndags. Smart marknadsföring brukar betala sig och ikväll plockar hon ut vinsten i form av biljetter till Finland.

9. I remember love - Sarah Dawn Finer
Sarah har finalens starkaste röst och ballad som bara växer. Hon har dessutom fördelen av att vara startfältets sista ballad och ligger därmed närmast i minnet när det är dags att rösta. Fördelen förstärks ytterligare av att självaste Christer Björkman ju till och med uppmanat folk att rösta på en ballad. Ett smart drag, bland alla redan klara bidrag till Eurovision saknas just Sarah; en stark sångerska med en riktigt maffig ballad. Allt talar med andra ord för att folk inser att det är Sarah med rösten som ska få rösten ikväll!

10. The worrying kind - The Ark
Ända sedan det blev klart att the Ark skulle delta som joker har allt handlat om dem; Om deras kontroversiella låt med retrofeeling i dubbel bemärkelse. Om deras spektakulära scenshow. Om den karismatiske sångaren, Ola Salo. Om hans nakenchock. De har dessutom redan en etablerad karriär och en bred fanbas i Europa och toppar just nu listorna med senaste singeln Absolutely no decorum, för att inte tala om förhandstipsen. Som om inte det räckte har de dessutom fördelen av att vara sist ut ikväll. Finns det egentligen något alls som talar emot vinst?

Ok, jag ger mig. There can be only one - och ikväll lär det bli The Ark som tar hem biljetten till Helsingfors. Deras vinstmotiv här ovan var utan tvekan enklast att skriva. Jag hoppas att Måns kan utmana och tippar honom som tvåa och någonstans hoppas jag att han till och med vinner, hur mycket jag än älskar the Ark. Andreas kniper tredjeplatsen följd av Sarah och Sanna som hamnar på övre halvan tack vare schlagerfantasterna och de äldres röster. Sonja blir sexa, Sebastian sjua och Maries sura toner gör att hon inte blir bättre än åtta. Sistaplatsen går till Anna Book är jag rädd, även om jag tycker att Tommy Nilsson förtjänar den betydligt mer.

//Fred - med löfte om att återkomma under kvällen

torsdag 8 mars 2007

Kvinnor - den här är för er

Nej, det händer väl ganska sällan att jag skriver om kvinnofrågor och jämställdhet mellan kvinnor och män här. Frågan ligger dock väldigt nära de jag åtminstone knuffas lite om ifrån min barrikad - de som handlar om likaberättigande, om rätten att vara den man är utan att diskrimineras.

Idag är det Internationella Kvinnodagen. Behövs den?

Det talas ofta om att Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Det påståendet stämmer förmodligen, men det är samtidigt ett farligt påstående eftersom det lätt kan få oss att tro att vi är framme vid målet. Vilket också vore att blunda för det som är uppenbart; att vi fortfarande har en lång väg kvar dit.

Lönenivåerna är fortfarande inte lika för män och kvinnor. Utseendeidealet, som säger att man måste vara smal, sexig och ha stora bröst för att räknas, vilket gör att många mår mycket dåligt. Kvinnovåldet, som trots att det måste räknas som ett av vår tids största samhällsproblem, knuffas ständigt i skymundan. Hedersvåldet, som i första hand drabbar kvinnor.

Det här är inte kvinnofrågor. De är mina och dina frågor, man som kvinna som whatever. De måste lösas för vår skull. Internationella kvinnodagen behövs i högsta grad.

Har haft en låt ringande i öronen sedan jag läste Tove Nandorfs text i DN i morse, En Vogues (här tillsammans med Kelly Clarkson) moderna klassiker Free your mind :

//Fred - kvinnosaksman

Sexkartan i Lustgården

Såg du TV3's Lustgården, sexsnackprogrammet med Tilde Fröling och Dajana Lööf, igår? Det gjorde inte jag, men det handlade visst bl.a. om sex utan kärlek, inseminationer och regnbågsfamiljer och gästades bland annat av idoldeltagaren och tillika årets homo Cissi Ramsby.

Är dock trots att jag inte såg det helt säker på att hennes omtalade sexkarta avhandlades i programmet, och det dessutom på ett sätt som fångade tittarna. Mellan 22.30 och 23.00 fick jag nämligen runt 400 sidvisningar här på bloggen via googlesökningar på orden cissi ramsby och sexkarta. Så grattis TV3, ni nådde tydligen fram till tittarna igår! Och det är faktiskt lite häftigt att en sådan sak kan få ett sådant utslag i besöksstatistiken!

//Fred - som inte längre är kvar ute i natten

lördag 3 mars 2007

Alla drömmar får sin andra chans

Yes! Yes! Yes! Andra Chansen slutade på bästa möjliga sätt. Sanna Nielsen och Sonja Aldén till Globen, vilket innebär att jag tippade helt rätt, med undantag för att Uggla klådde Nanne i första omgången. Nu blir det fest och dags att börja räkna ned till final!

//Fred - som ger sig ut i natten

Andra Chansen - en rysare

Ikväll når vi sista hållplatsen på väg mot slutstationen, Melodifestivalens grand finale i Globen om en vecka. Det är nämligen dags för Andra Chansen. I år är upplägget för det momentet annorlunda, vilket fått folk att raaasa både här och där. Det ska nämligen vara orättvist att tävla genom cupspel eftersom de två bästa låtarna inte kan gå till final om de ligger på samma halva.

Men tjenare. Till att börja med har Andra Chansen tidigare år varit en halvmesyr till gäspning där man utan större framgång försökt få nerv i telefonröstning på videoklipp från deltävlingarna. Jag tror att en cuptävling med nya liveframträdanden kan vara precis vad som behövs för att ändra på det. Vari ligger orättvisan? Samtliga bidrag har kvalificerat sig hit genom att nå plats 3 eller 4 i respektive deltävling. Två av dem ska vidare till final. En av 32 ska så småningom vinna. Enkelt och rättvist. Varför gnäller inte Arsenal och Manchester United över att de ligger på samma lottningshalva i Champions League? Det är ju såå orättvist att de två bästa brittiska lagen inte båda kan nå final!? För att de har spelat sig dit de är och det är att vinna hela skiten som räknas. Så, sluttjafsat om det! Hur går det i kvällens matcher då?

Money - Elin Lanto vs Kom - Jessica Andersson
SvD: 21-17 DN: 2-3 Expressen: Jessica QX: 3-3 (Jessica)

Svårtippat. Jag är fortfarande besviken på Jessicas småtrista discopop med tanke på vad hon har gjort förut. Jag blev till och med överraskad över att hon kom ända hit till Andra Chansen. Flera som tror på Jessica hänvisar till hennes folklighet. Finns den? Är det den som gjort att hon hånats ett helt år för förra årets nummer? Eller att hennes briljanta sommarsingel Du får för dig att du förför mig iggades helt? Kändes som om det bara var jag som spelade sönder den. Går hon vidare beror det på ett starkt framförande, inte på låten, men jag tror att det kan räcka. Elin hade kunnat få kidsens röster med ett annorlunda framförande, men face it, cabaret är inte särskilt hett på ungdomsgårdarna. Fördel Jessica.

Amanda - Jimmy Jansson vs Vågar du, vågar jag - Sanna Nielsen
SvD: 15-20 DN: 2-3 Expressen: Sanna QX: 2-3

Ännu mer svårtippat! För hur jämför man Jimmys damppop med Sannas klassiska schlager? För min del är valet solklart. Jag vill se Sanna i finalen, men frågan är om det kan gå vägen. Jimmys låt sitter som klister och här tror jag stenhårt på de yngres röster. Själv har jag ledsnat rejält på den och hoppas att Aftonbladets läsare har fel och att Sannas deltagande i gårdagens Så ska det låta ger en positiv effekt, rättvist eller inte. Liiite mer schlager kan vi väl få i finalen?

God morgon - Uno & Irma vs För att du finns - Sonja Aldén
SvD: 13-19 DN: 3-3 Expressen: Sonja QX: 2-5

Balladkvoten i finalen får väl ses som fylld när Marie, Sarah och Tommy Tråk redan är där, men å andra sidan, någonstans är det fel när de båda sistnämnda är där men inte Sonja. Hur stark är balladtrenden? Talar den för Sonja, eller tycker folk att det räcker? Hon klår definitivt Uno & Irmas mixmegapolsörja i alla fall och jag tror det kan hålla hela vägen till final.

Jag måste kyssa dig - Nanne vs För kung och fosterland - Magnus Uggla
SvD: 19-15 DN: 3-2 Expressen: Nanne QX: 2-3

Exakt vad är det som är så chockerande med att dessa två inte är i final? Rutinerade artister borde veta bättre än att bli dåliga kopior av sig själva. Övermod kostar och ikväll får de betala. Nanne tar hem den här ronden på charm och lyskraft, men sedan tar det stopp.

Det blir utan tvekan en rysare ikväll, men jag tippar, lite med hjärtat, att de två sista finalisterna blir Sanna Nielsen och Sonja Aldén.

//Fred - som för första gången ser fram emot Andra Chansen

fredag 2 mars 2007

Om våldsmän och bögsex

Satt som vanligt och läste den lokala gratistidningen Extra Östergötland (för övrigt samma tidning som nyligen publicerade den uppmärksammade rubriken Åkte fast med knark uppstoppat i muttan) på bussen på väg till jobbet i morse. En notis började så här:

NORRKÖPING En natt i slutet av oktober blev en man dubbelt hotad utan kårhuset Trappan. Han jobbade under kvällen som discjockey på kårhuset. Under kvällen hade han pekat ut en 24-årig kille för vakten, som då avvisade denne. 24-åringen ska ha uppträtt hotfullt mot discjockeyn.

Så långt inget anmärkningsvärt. Den nyheten finns förmodligen i olika varianter i vilken lokalblaska som helst efter valfri helg. Men fortsättningen...

Medan vakten förde ut den hotfulle ska dennes bror ha kommit fram till DJ-båset och sagt att discjockeyn skulle bli knullad när han kom ut från lokalen. Detta tolkade han som att killarna skulle slå honom... ...Nu är den 24-årige Norrköpingsbon misstänkt för olaga hot. Han förnekar brottet.

Meh... vänta lite nu. Till att börja med, med risk för att avslöja mig som en mossig farbror som inte hänger med i ungdomarnas tugg, men har bli knullad gått och blivit synonymt med att få stryk?

Och när blev hot om bögsex ett gångbart verktyg för våldsmän? Inte för att det låter som ett särskilt effektivt sådant heller. Inte alla gånger i alla fall. Jag känner fler än en som på nolltid gladeligen slagit nämnde 24-åring på käften om det inneburit att han sluppit vänta tills han kommit ut från lokalen med att bli påknullad. Ok, nu överdrev jag. Lite.

//Fred - som funderar på om vi ska behöva reclaima bögsexet också