Årssammanställning - årets låtar

Har precis lyssnat på Tracks årssammanställning av årets låtar och störde mig tillräckligt mycket på resultatet för att sätta mig och plita ihop några egna årslistor. Inte helt lätt, men med god hjälp av iTunes statistik över vad jag faktiskt spelat mest och några underkategorier fick jag ihop några listor. Intressant förresten; statistiken över vad jag spelat mest var ganska överraskande läsning. Låtar jag egentligen tycker är bättre har inte spelats såå mycket, och tvärtom.

Ok, vi börjar med några eurovisionkategorier. Ossie började med de låtarna idag, och det är bara att konstatera; de låtarna tar stor plats men lever liksom sitt eget liv parallellt med annat musiklyssnande och måste därmed få egna kategorier.

Årets pre-Eurovisionlåtar
Låtar som var med i de nationella uttagningarna utan att vinna.

1. Saša Lendero - Mandoline (2:a i Slovenien)
Gjorde en Nanne i Slovenien - blev folkets favorit, men föll med en hårsmån tack vare juryns röster. Etniskt färgad men klassisk schlager med alla ingredienser en sådan behöver. Ännu bättre i remixversionen.

2. Queentastic - Absolutely fabulous (3:a i Norge)
Norska drugor som förmodligen hade sopat mattan på hemmaplan om de bara hade kunnat sjunga live, för det kan de uppenbarligen inte. Studioversionen är däremot ganska oemotståndlig. Nu fick de nöja sig med att turnera runt Europas pridefestivaler och bli en av mina iPodfavvos under ett halvår.

3. Annika Eklund - Shanghain valot (3:a i Finland)
En bondlåt på finska. Behöver man säga mer?

4. Kaye Styles - Profile (6:a i Belgien)
Schysst r'n'b-pop som hängde med över hela sommaren i min iPod.

Årets melodifestivallåtar

1. Andreas Johnson - Sing for me
Andreas sades sätta sin karriär på spel med mellomedverkan. Jag har dock en känsla av att vi får dras med honom i festivalen i många år framöver. Inte min favorit från början, men helt klart den som hållit bäst i längden. Fick sedan dessutom nytt liv tack vare Soundfactorymixen.

2. Jessica Andersson - Kalla nätter
Jo, jag skrattade åt hennes tafatta åmande med en stol i uttagningen i Karlskrona, men jag kan inte bortse från faktum; det här är mellolåten som framför andra om och om igen igen fått mig att cosmoyr ge mig ut på dansgolvet i år.

3. Evan - Under your spell
Kom sist i Scandinavium med låten som fick längst liv i min iPod. Hans senaste album spelas fortfarande mycket här, men det känns som om jag är ganska ensam om att tycka att Evan är kanon och förtjänar bra mycket mer uppmärksamhet än han hittills fått.

4. BWO - Temple of love
Favoriten från början, som framför allt hade ett framförande som kunnat få Europa att gå i spinn. Tröttnade dock snabbt, så det får räcka med plats fyra här.

Årets Eurovisionlåtar

1. Dima Bilan - Never let you go (Ryssland)
Nog för att jag tycker att det var kul att Lordi vann, men det här var min vinnare. En låt som fortfarande håller, och där jag fortfarande tycker att hans halvtaskiga engelska till och med lyfter låten. Bruden som kliver upp ur flygeln är så mycket Eurovision det kan bli. Sist men inte minst; det gör inte precis ont att han är snygg också.

2. Kate Ryan - Je t'adore (Belgien)
Sabbade som bekant en given finalplats med ett riktigt surt framförande i semin. Jag skonar er från en repris och länkar istället till videon.

3. Anna Vissi - Everything (Grekland)
Hamnar främst här på merit av en riktigt schysst remix, Valentino & Christodoulos Siganos Remix, som var något av ett anthem för sommaren 2006 för mig. Den fanns visst på YouTube i vad som bara måste vara en hemmaihopklippning av remixen lagd på liveframträdandet och videon.

4. Mihai Traistariu - Tornero (Rumänien)
Inte minst för det klimax han gav schlagerkvällen på Stockholm Pride då han som final på kvällen fick Sveriges samlade homos att för full hals improvisera rumänska låten igenom med ett ylande Tooorneeeero som crescendo.

Årets låtar
Tänkte först ha en kategori för svenska låtar, men insåg att jag tvärtemot tracksröstarna (54% av låtarna där var svenska), tycker att det varit ett ganska trist svenskt år. Så, jag hoppar över den och gör en kategori med årets låtar oavsett nationalitet. Löjligt svårt att göra listan rimligt lång, den hade lätt rymt 20 låtar till, men i alla fall, här följer topp 10!

1. Justin Timberlake - SexyBack
Egentligen hade flera av låtarna från FutureSex/LoveSounds kunnat platsa på den här listan, men förstasingeln träffade som en rak höger från första sekund. Sex i musikalisk form, omöjlig att sitta stilla till, omisskännligen Timbaland, men nytt, fräscht och tilltalar både hjärnan, dansfötterna och kuken. Årets låt - alla kategorier.

2. Snow Patrol - Chasing cars
En brutal påminnelse om vad jag inte har, och som den självspäkare man är därmed helt oemotståndlig. Verkar ha gått de flesta svenskar förbi, ta chansen att reparera skadan nu. Får inte missas. Diffusionmixen gör för övrigt att den funkar på dansgolvet också.

3. Jamelia - Beware of the dog
Årets smartaste sampling, av Depeche Modes Personal Jesus, ligger som grund för en av årets absoluta dansgolvsfavvisar. Har fått Depechefans världen över att rasa. Jag älskar också DM, men väljer att se lånet som en hyllning till de allra bästa.

4. Scissor Sisters - I don't feel like dancing
Vid det här laget är väl kommentarer överflödiga här? INGEN kan väl ha missat låten som gjorde SS till ett namn i alla svenska hem. Älska eller hata, jag hör definitivt till de förra, I definately feel like dancing. Ta-Dah är dessutom ett av årets bästa album.

5. Robbie Williams - Lovelight
Men vad är det med folk? Rudebox är Robbies bästa album hittills, det kryllar av kanonlåtar, om än av väldigt olika slag. Capiche! Lovelight har spelats mest här, men flera andra bubblar utanför den här listan.

6. Rihanna - Unfaithful
På ytan en klassisk ballad av ett snitt Whitney och de andra lärt mig att älska. Den här har dock ett annorlunda tema och precis som med Chasing cars här ovan gjorde en remix för dansgolvet låten än större och bredare i min iPod.

7. James Morrison - You give me something
Årets debut i min bok. Albumet Undiscovered har gått varmt här under hela året och YGMS är bara en av flera kanonlåtar därifrån.

8. Mika - Relax (Take it easy)
Mika hade förmodligen kunnat sno titeln årets debutant om han hade hunnit släppa sitt första album. De första singlarna lovar nämligen mycket gott. Ser väldigt mycket fram emot det släppet. Senaste singeln, Grace Kelly, är låten nummer ett just nu men känns därför svår att jämföra med övriga och får därför, möjligen orättvist, hamna utanför listan. Någon video hittade jag inte, men väl ett liveklipp.

9. Shakira feat. Wyclef Jean - Hips don't lie
Låten jag älskade ända tills den nådde punkten när den var så stor att det kändes som om folk verkligen gick in för att döda den genom att spela sönder den. Överallt. Hela tiden. Malpåse nu ett halvår så kanske den kan kännas lika stor igen som den gjorde i våras.

10. Martin Stenmarck - 7milakliv
Nu kommer somliga att fnysa föraktfullt, men jag hör till dem som tycker att Martin med 7milakliv fick en välförtjänt och rättvis revansch efter eurovisionfiaskot med Las Vegas förra året. Har dock mest spelat Bassflowmixen.

Avslutningsvis, som sig bör, årets låt:

//Fred - som ägnat eftermiddagen åt hämningslöst listnörderi

Jag och mina look-a-likes

Jag har ju bestämt mig för att blogga ansiktslöst, på gott och ont. Men så hittade jag den här prylen på Mats Strandbergs blogg. Med hjälp av ett foto kan man kolla vilka kändisar man är mest lik. Så, just for you, mina kära läsare, mina kändis-look-a-likes och en liten kittlare om hur jag (kanske) ser ut:

http://www.myheritage.com

Det KAN ju diskuteras hur väl det verkligen stämmer, men jo, några små likheter kan man nog faktiskt se mellan mig och kändissnubbarna. Åtminstone med hjälp av lite god vilja, softat ljus, vaselin på linsen och lagom kisande ögon.

//Fred - eller om det var Zidane

Melodifestival med onani och Ernst

På annandagen presenterades ju årets jokrar till Melodifestivalen. Det blev inga överraskningar alls. Redan för två veckor sedan kunde ju kvällspressen avslöja namnen; Magnus Uggla, the Ark, Sebastian Karlsson och Uno Svenningsson i duett med Irma Schultz Keller. SVT har helt uppenbarligen problem med en lite väl pratglad medarbetare.

Riktigt nice att man lyckats övertala the Ark att ställa upp! De gör sig utan tvekan bäst på en scen, och glitter och glam saknas knappast heller. Ett lyft! Uggla däremot... visst, han är folkkär av någon skum anledning, men jag har väääldigt svårt att tåla en snubbe på dryga 50 som fortfarande försöker hålla en tonårsrebellimage vid liv. Risk att han går till final, men för mig är fenomenet Uggla obegripligt. Oavsett om det skulle ligga något i skvallret om en duett med Charlotte Perelli. Men inte kan hon väl vara så korkad att hon ställer upp på det? Eller jo förresten. Det finns väl risk för det.

Sebastian känns som ett lite trist jokerval. Tvåa i Idol och ett par schyssta singlar är inga meriter som väger särskilt tungt. Men jag gillar honom, med rätt låt kan han funka. Uno och Irma hör man ingen annanstans än på P4 nuförtiden, men där spelas åtminstone Uno desto mer. På pappret låter upplägget dock som ett riktigt sömnpiller.

Mera skvaller: Idag avslöjar Expressen att Sveriges favvodrugor After Dark tänker ta hjälp av Sveriges gör-det-själv-elit i sin onanihyllning (Åhh) när ni tar saken i egna händer. Med andra ord Mat-Tina, Ernst Kirchsteiger, Bosse Bildoktorn och Martin Timell. Oh. My. God. Där ligger Nick Borgens friidrottstjejjippo rejält i lä. DET vore nåt att skicka till Helsingfors! Eller kanske inte.

//Fred - som plockar fram handarbetet

Bloggvärldsbloggens bloggenkät 2006

Aftonbladets bloggmaster (finns det ordet?), Sigge, vill att vi svarar på hans enkät; Bloggvärldsbloggens bloggenkät 2006. Den kändes intressant, så ok Sigge, här kommer mina svar;

1. Hur länge har du bloggat?
Jag har bloggat sedan i maj i år.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Jag tror inte jag hade någon bild alls. Hela bloggrejen hade gått mig ganska spålöst förbi innan jag av en ren slump själv började.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Den första jag verkligen fastnade för var faktiskt Flamingons blogg. Jag var och är grymt impad över hennes intill nördighet gränsande stenkoll på kändisvärlden.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Blir förundrad över att det verkligen var full fart på bloggandet redan från början. Att jag faktiskt fastnade från dag ett.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Har ett 20-tal bokmärkta, en handfull av dem kollar jag dagligen.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
De flesta är nischade på ett eller annat sätt, men ofta med en dagboksram.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Trollhares blogg En parasits bekännelser. Vi är nog fantastiskt olika, men hennes brutalärliga sätt att skriva om sig själv och sitt liv fångar mig.

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Oswald som skriver Läget just nu. Har aldrig träffat någon IRL med så pass samma musiksmak och -intresse. Även när det gäller andra referenspunkter verkar vi ha mycket gemensamt.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Flera läser nyfiket, andra är helt likgiltiga.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ja, men de brukar pika om att jag utelämnar alltför mycket. :-)

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Från början bestämde jag mig för att vara helt anonym. Det är jag inte längre, den som är bekant med mig, kan ganska lätt räkna ut vem jag är, vilket känns helt ok. Men jag bloggar fortfarande utan namn och ansikte och det tänker jag nog fortsätta med. Somligt av det jag skriver provocerar tydligen fantastiskt mycket.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Oj, det är ganska mycket. Jag bloggar inte om ren vardag som i disk, väder och lunchmenyn eftersom jag själv tycker sådant är stentrist att läsa om. Jag sållar stenhårt bland sådant som är väldigt privat, även om det är motsägelsefullt; somligt jag skrivit om är väldigt privat.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Förmodligen ganska stor utsträckning. Jag är t.ex. helt säker på att jag aldrig hade skrivit om det skrivna bara hade hamnat i byrålådan. Jag tänker dessutom mycket medan jag skriver på hur det kommer att tas och tolkas av den som läser.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Jag tror man kan få en hygglig bild av hur personen bakom en blogg är, om man följer den under en längre tid. Men nej, det är nog svårt att lära känna någon bara genom en blogg. Få bloggar är skrivna så att de ger en så hel bild av personen bakom den.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Nej, faktiskt inte någon, även om det varit på g ett par gånger, och förmodligen kommer att hända snart.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Haha... förmodligen. Det finns faktiskt folk till allt, det finns säkert bloggmissbrukare också.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Nej, inte så att jag har tagit något direkt personligt. På min blogg skriver Fred, mitt bloggalterego. Han är de delar av mig jag väljer att skriva om. Då går det inte att ta eventuella påhopp personligt. Däremot har sådant skrivits som provocerat ordentligt och väckt heta känslor. Man förvånas över att somliga inte drar sig för något. Jag försöker hantera sådant med saklig argumentation så långt det är möjligt, men ibland har det gått över lagens gräns och då har jag gått vidare och anmält. Vilket bara sporrar mig än mer att skriva vidare. I vissa läger provocerar det faktum att homosexuella faktiskt finns fortfarande mycket.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Jajamen! Efterlyser fortfarande alkolås för datorer. Det är livfarligt att sätta sig vid datorn efter en fest. :-) Ibland har jag lyckats nykter också. Då har det oftast handlat om att jag tyckt att jag berättat för mycket, för personligt, i ett inlägg, vilket har redigerats i efterhand.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Att det är lätt att fastna... det tar ju faktiskt sin lilla tid.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Om jag verkligen fortfarande håller på om två år är jag helt säker på att mitt bloggande förändrats. Jag känner att det långsamt glider hela tiden. Jag är nog sådan, jag vill utvecklas, gå framåt.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Det skrivna ordet har i alla tider i alla sammanhang haft inflytande, jag tror inte att bloggarna är annorlunda. De är dessutom fantastiskt lättillgängliga, så svaret är tveklöst ja.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Framförallt har jag upptäckt att jag tycker om att skriva. Vilket varit och fortfarande är en stor överraskning. Hade någon sagt för ett år sedan att jag skulle komma att sitta och skriva blogg i den här utsträckningen hade jag skrattat.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Nya bekantskaper, vidgade vyer och nya perspektiv, inblickar i liv jag aldrig hade kommit i kontakt med annars.

Ta-dah!

Jomen titta! Närabögenupplevelser finns här också! Eller rättare sagt, än så länge bara väl valda delar av den.

Min "riktiga" blogg ligger kvar här tills vidare!

//Fred - mystisk

Förlåt älskling, jag var otrogen, men det var inte mitt fel!

My gawd... av alla sura ursäkter för att få knulla vid sidan om, den här tar nog fan hem priset!

Aftonbladet skriver idag om den nygifte Stephen Tames som råkade ut för ett arbetsplatsolycka varvid han slog i huvudet så illa att han nära döden låg i koma i två månader. Efter olyckan upptäckte han att hans sexdrift ökat dramatiskt. Så till den grad att han var tvungen att ha två otrohetsaffärer och gå till prostituerade. (Vilket förresten AB tydligen gör skillnad på. Räknas inte knull med prostituerade som otrohet?)

Detta förstörde hans äktenskap, så nu har den stackaren fått ett skadestånd på 42 mille av sin före detta arbetsgivare som plåster på såren för skadorna och lidandet de åstadkommit honom och hans familj.

Jesus... visst, hade han dessutom blivit helt viljelös av slaget mot skallen... Om inte; man gör val. Han hade dem också. En blåknullad fru och en jävligt vältränad högerhand vore väl inget orimligt alternativ?

Och nej, försök inte, jag är ingen moralkärring.

//Fred - som hade gett dig en fet huvudskada till om du kommit med den ursäkten

Vem är man - vem är kvinna?

Läste i Aftonbladet om den indiska medeldistanslöperskan Santhi Soundarajan som blir av med sin silvermedalj från de asiatiska mästerskapen efter ett könstest.

Intressant! Ett könstest?? Vad avgör om man är man eller kvinna? Innehav av kuk respektive fitta? "Rätt" kromosomer? Personnumret? Och vem har rätt att bestämma det? Jag vet åtskilliga killar som är riktiga kärringar och tjejer som är en hel karl, men det skulle aldrig få mig att ifrågasätta deras könstillhörighet. Den är liksom... deras.

För att återgå till det konkreta exemplet ovan. Visst, om det nu skulle vara så att han gett sken av att vara kvinna av det enda skälet att vilja skaffa sig eventuella fördelar i sin idrottsgren - fine, då har man gjort rätt. Men om hon (lite förvirrande, vilket epitet ska man ge?) är en post-op (opererad) transsexuell... blir det en annan sak. Då ÄR hon ju kvinna, om än med en historia som man, och borde då i mina ögon fullt ut accepteras som kvinna.

Jag har liiite svårt att tro att någon skulle göra ett könsbyte för att få idrottsliga framgångar. Skulle det ens ge några fördelar förresten, en hormonbehandling för att bli kvinna är väl att betrakta som ganska fett nedåttjack i dopningssammanhang? Är transsexuella per automatik diskvalificerade från elitidrott? Eller hade hon fått tävla om hon gjort det som man?

//Fred - som inte alls vill vara kvinna, men nästan får lite lust att börja kalla sig kvinna bara för att jävlas och se vad som händer

Passfotoångest

And now... something completely different! Tänkte skriva ned några fantastiskt ytliga tankar om ångesten jag känner varenda gång jag tvingas vifta med körkortet. Eller passet för den delen.

För reaktionen blir alltid densamma: Kassörskan (för det är oftast hon som får se det) fladdrar osäkert med blicken och försöker bestämma sig för om this strikingly handsome young man verkligen KAN vara samma person som den februaribleka killen på fotot, med det lätt efterblivna leendet, den förskrämda blicken och navysnagget.

Och ännu värre: Det vore illa nog att gå och bli seriemördad, men att ovanpå det behöva hamna på Aftonbladets löpsedel med det fotot! Jag kan riktigt höra hur folk frossar i det och ojar sig:

Inte nog med att gå ett så tragiskt öde till mötes, han såg ut som en trafikolycka dessutom, den stackaren!

Det vore i och för sig förmodligen ännu värre att hamna på samma löpsedel och tvingas överleva det. Jag skulle till exempel kunna leva med rubriken 33-åring fast för homosexfildelning. (Inte för att jag fildelar särskilt homosexuellt, men rubrikmakarna brukar ju kunna få till det.) Men vetskapen om att hela Sveriges befolkning sett mig ur ett perspektiv på nivån strax under badrumsspegeln-dagen-efter-fett-party vore nästan anledning nog att ansöka om omgående nödslakt. Fan, måste helt enkelt fixa nytt körkort innan det är för sent.

//Fred - fantastiskt ytlig?

Näragranenupplevelse

Så... det blev en gran till slut i alla fall! Jag bestämde mig tidigt för att hoppa över det i år. Jag skulle ju ändå knappt vara hemma i jul och förra årets oräkneliga antal gånger som katten klättrade i den och välte omkull kändes som mer än nog. Det ledde dessutom till barr i hela lägenheten fram till april.

Men det kändes alltför tomt. Julstämningen ville liksom inte infinna sig riktigt, och det hjälper ju knappast till att vädret (för övrigt första gången jag nämner vädret i bloggen!) känns som sen september.

För att lösa problemet frångick jag i lördags en helig princip och blev med plastgran. För det är ju inte riktigt på riktigt. Men nu står den där... och är riktigt vacker trots allt. Om man drar ned persiennerna börjar det faktiskt nästan till och med att kännas som jul på riktigt.

//Fred - som dock saknar grandoften och funderar på att hänga Wunderbaums i plastspektaklet

Julklappar & rimstuga del II

Vad köper man till killen som redan har allt?
Som känns rätt, är användbart och gärna ballt?
Nej, du får nöja dig med vad du redan har i ny version
Nästa år "en stake i fönstret" kan få en ny dimension








(Clone-a-willy hittar du här)

//Fred - glöggar och rimmar

Kändisens nakenbilder på internet

Igår skrev ju Aftonbladet om en anonym tv-kändis vars nakenbilder cirkulerar på internet under ovanstående rubrik. Kändes väl liiite deju vu efter Basshunters liknande story för ett tag sedan.

Visst det ääär lite snaskande, men det ÄR svårt att låta bli att försöka gissa vem det handlar om. Artikeln sade inte så mycket mer än att det handlar om en dokusåpastjärna som var en tongivande deltagare när han var med, och att han tror att det faktum att hans bilder cirkulerar skadar hans rykte enormt.

Återigen: En naken kropp på bild. På vilket sätt kan det skada hans rykte enormt? Det är möjligen pinsamt. Det är helt klart klumpigt i alla fall att, som han säger, "råka" lägga ut dem när han laddat ner musik. Men snälla, lägg ner tjafsadet om förstörda rykten så fort något liknande händer!

Nåååja. Jag behövde inte fundera särskilt länge innan jag råkade snubbla över svaret på frågan om hans identitet, i Ossies blogg och sedan dess i ytterligare ett par bloggar. Återigen, nyheterna finns alltså i bloggarna haha...

Frågan är väl dock om man verkligen kan räknas som TV-kändis efter att ha åkt ut relativt tidigt ur förra säsongens Idol? I vilket fall, om någon är nyfiken på hur Idol-Jonah ser ut i bara mässingen kan man kolla här. (Och var härmed varnad för att du får skärmen full med naken karl i all sin prakt om du klickar.)

Ok Jonah, har du spridit ut ett rykte om hur välutrustad du är så är det möjligt att det ryktet nu lider enorm skada, men annars: Slappna av! Ett par av bilderna är ju rätt schyssta till och med.

//Fred - som måste erkänna att han kollat in den där sidan mer än en gång sedan igår

Tidig morgon med stjärngosse i brottarlinne

Vad fan... det ringer på dörren..? Jag ansträngde mig febrilt för att väcka tillräckligt många hjärnceller för att koppla. Kisande mot väckarklockan konstaterade jag att den visade 6.34. Tiiidigt. Brinner det? Om inte, vad är det för pucko som ringer på så dags?

Med växande irritation masade jag mig upp. Klädd i kallingar, ögon som springor och håret på ända slog jag upp dörren för att mötas av... ja det har ni väl redan gissat? Ljusets drottning med följe i form av två tärnor, en tomte och en stjärngosse, samtliga i övre tonåren.

Mina grannar stod redan där i sina dörröppningar i den dunkla trappuppgången, endast upplyst av Lucias ljuskrona, tärnljus och tomtelykta. Påklädda, konstaterade jag snabbt, lika mycket ett konstaterande av att jag inte var det.

Följet började sjunga. Jag är åtminstone säker på att stjärt... stjärngossen sjöng. Iförd stjärngossestrut, vitt brottarlinne över vältränad överkropp och ett par vita jeans var han ett blickfång svårt att slita sig ifrån. Började oroa mig för hur väl ett par kallingar dolde min förtjusning och var vid det laget tillräckligt vaken för att inse att det är läge att smita in och grabba morgonrocken.

Det var vackert! Ja, hela paketet alltså, sång, luciastämning, stjärngosse och allt. När pepparkakorna delats ut, pengar till klassresa samlats in gick jag in för att sätta på kaffe och köra morgonrutinerna - med årets första riktiga känsla av julstämning.

//Fred - nylussad

Kan man omvända homosexuella?

Med jämna mellanrum poppar åsikten att det är möjligt att omvända homosexuella upp i olika, om än oftast ur bekännande kristna, sammanhang. Allas vår, eller ja, Carola i alla fall, hamnade ju t.ex. i blåsväder sedan hon hävdat detta, ett uttalande som hon senare bad om avbön för, och den numera riksbekante pastorn Åke Green hävdar så vitt jag vet fortfarande att man kan omvända homosexuella genom själasörjning. För att ta ett par välkända exempel. Min mor är ett annat, för allmänheten mindre känt.

Idag blev ämnet återigen aktuellt när jag fann en kommentar i en blogg som länkade till en sida full av länkar till vittnesmål från tidigare homosexuella män som hävdar att de nu blivit omvända. Jag har inte kollat dem alla, men i de jag läst (i de av få länkar som verkar funka) har det kunnat ske med någon form av gudaingripande.

Jag är väldigt skeptiskt till deras påstående. Eller rättare sagt - jag tror dem inte.

Till att börja med är jag skeptisk till att Gud skulle ha något intresse av ett sådant ingrepp, om man nu väljer att utgå ifrån hans existens. Min övertygelse är nämligen att vår sexuella läggning är en egenskap man bär med sig från början, och därmed något en eventuell skapare i så fall bistått med. Och ja, jag hävdar fortfarande att det inte finns något i Bibeln som talar emot detta.

Varför skulle någon då påstå att han faktiskt har blivit omvänd om det nu inte är så? Well, till att börja med väger förmodligen ett hot om en evighet i helvetet rejält tungt för den som tror. För det är ju den bilden som ofta förmedlas av kristna, att utlevd homosexualitet är en enkel biljett till hetast möjliga plats. Vad är man inte beredd att göra för att slippa den?

Om inte det räcker - vad är människan beredd att göra för att passa in i rätt mall? I synnerhet om man upplever att alla förväntar sig att du är och ska vara en del av mallen. Om du tror att du skulle stötas bort, diskrimineras eller rent av utsättas för våld om du inte gör det? Att påstå att svaret är allt som står i ens makt är knappast en överdrift.

Jag har, vilket jag ju skrivit om här tidigare, själv strulat runt med tjejer. Med uppbådandet av all styrka jag hade lyckades jag bryta, men inte förrän min dåvarande flickvän började snacka bröllop. Det enklaste hade utan tvekan varit att fortsätta på den inslagna spåret, precis som alla förväntade sig. Fru, barn, villa, vovve, ja ni vet hur det funkar. Ingen hade rynkat på ögonbrynen. Visst vore det höjden av förnedring och självförnekelse, för att inte tala om vilket bedrägeri det vore mot min omgivning, och inte vore jag mindre homosexuell heller. Men jag hade passat in.

Trots det vet jag att många har valt och väljer den vägen, för att det är SÅ mycket enklare att följa en så förhärskande norm än att våga bryta den. Så, sorry Green och ni andra som hävdar att det går - jag kan inget bevisa, men min övertygelse är fast om att ni har fel.

//Fred - icke omvändbar

Melodifestivaljokrar & sånt

Det spekuleras hejvilt om vilka de fyra sista melodifestivalartisterna, jokrarna, kommer att bli. Häromdagen skrev AB att Irma Schulz Keller, ni vet hon som sjöng om killen som syssnar precis som du, är klar för att sjunga duett med Uno Svenningsson och att de kan få sällskap av Helena Paparizou tillsammans med Dogge Doggelito och Thorleifs. Sistnämnda låter för övrigt som något av det mest krystade och kräkframkallande samarbetet jag hört talas om sedan just Thorleifs gjorde gemensam sak med Just D anno dazumal.

Förra veckan var Charlotte Perelli enligt Expressen högaktuell för en plats och i förrgår hävdade de att Jerry Williams var lika högaktuell.

Idag är Metro, som via info från en källa inom produktionen, lika säkra på att tre av jokrarna är the Ark, Magnus Uggla och Idol-Sebastian Karlsson. Samtidigt som de hävdar att AB's tips är blindspår.

Dessutom har visst Robert Wells fått med en låt i den lettiska uttagningen. Det är helt ok Lettland. Ni kan till och med få behålla honom.

Lite väl många namn för fyra platser, om de nu inte tänker köra någon slags Live Aidtema i år. Det vore ju öhh... nyskapande. The Ark är väl det enda av namnen som jag verkligen hoppas stämmer, men risken är väl att vi i slutändan ändå står där med Kikki, Lotta och något bortglömt one-hit-wonder. Vilka vill du ha?

//Fred - som hoppas på en skrällcomeback av Midi, Maxi & Efti

Bloggkrig - om när bajset träffar fläkten

Hoppsan! Jag har blivit omnämnd på Bloggkrig. Ett inlägg som tydligen skapat värsta debatten på AB-bloggen idag sedan bloggmaster himself, Sigge, länkat till det i sin blogg.

För min del är saken färdigdiskuterad, så jag har inte särskilt mycket mer att tillägga än att jag köper skildringen och att det här är vad som händer när bajset träffar fläkten. Som man bäddar får man ligga.


//Fred - som förmodligen somnar sött ikväll

Bögen gör comeback i frikyrkan

Igår var jag på julkonsert i Pingstkyrkan. Låter det som en trevlig bagatell? Det var det inte. Inte för mig. Trevligt, kanske, men knappast en bagatell. Efter att ha levt en stor del av mitt liv i en frikyrka var det nu mycket länge sedan jag överhuvudtaget satte min fot i en sådan. Vi snackar 8-10 år sedan.

Så när en kompis, också bög och med bakgrund i en frikyrka för övrigt, tyckte vi skulle gå dit på julkonsert tog det en stund att tacka ja. Jag är inte helt säker på mina motiv, men de var flera. Till att börja med är jag en sucker för julen, och julkonserten brukade vara fin. Sedan tror jag på att möta sina demoner, och absolut inte minst; jag var nyfiken. På om jag fortfarande skulle få möta samma människor som då. På hur de skulle reagera över att se mig där. På hur jag skulle reagera. Det fanns bara ett sätt att ta reda på det.

Vi kom i god tid, vilket var tur, för kyrkan började redan bli fullsatt. Vi hann inte mer än innanför dörren innan jag snabbt kunde konstatera att jag skulle få möta många bekanta ansikten. En tjej jag umgicks mycket med när det begav sig hejade förvirrat och försvann. Flera kom fram och hälsade med glada miner. Några ville småprata lite, som man gör med människor man inte träffat på länge, men egentligen inte vet vad man ska prata om med. Ytterligare många nöjde sig med att på avstånd konstatera att jag var där.

Det kändes mycket underligt. Lite som en scen i en skum sciencefictionfilm. Till att börja med bor jag i samma stad som dessa människor, men jag kan inte påminna mig att jag överhuvudtaget sett någon av dem under tiden som gått. Som om de bara existerar just i kyrkan.

Sedan känslan av en lucka i tiden och utraderade minnen. Som om de glömt varför de efter att vi umgåtts så nära så länge bara helt slutade att höra av sig när jag kommit ut som bög och efter ett tag inte längre gick dit.

Jag har i alla fall definitivt inte glömt. Det känns till och med bra att ha varit där igen och blivit påmind. Missförstå inte, jag är övertygad om de är goda och välvilliga människor, men på en mycket underlig grund. För det är underligt att ett sammanhang som skryter om kärlek känns som det ytligaste man kan finna.

//Fred - som trots allt njöt av en fin konsert

Sorry kvinnor, Beckham näckar bara för bögar!

En av Aftonbladets rubriker idag är att Beckham rasar mot gayutvik. Men nae... VAD har hänt nu? En stackars storgråtande David Beckham, vars oskuldsfulla kropp, som han ju aaaldrig skulle visa upp i media, har exponerats för porrsnaskande bögar att runka till i en gayporrblaska?

Bäst att kolla. Vad säger Beckham om att han skulle raaasa? Enligt hans talesperson så här:

– Det här finns inte ens på hans radar. David har humor.

Que? Såå upprörd var han alltså. Är det inte det här som kallas för antiklimax? Eller kanske ickenyhet? Ordet lögn känns väl kanske inte helt långt borta heller..?

Vad är det som gör utviket gay då? Jo... hans look-a-like poserar villigt och utmanande i ehh... klassiska homoerotiska poser i kalendern Celebrity Hunks Around the House 2007. Not. Han städar och hackar grönsaker endast iförd ett förkläde(!). Men tjenare! Homoerotik my ass.

Men ok, jag ska inte ljuga. Det vore inte otrevligt att ha Beckham spankulerande runt i mitt kök skalande grönsaker i nämnda outfit. Men hur länge hade man egentligen behövt leta för att hitta en kvinna som också kunnat tänkas gå igång på det..? Ett par minuter. Max.

I mina ögon låter det istället som ett pretty naff och ganska fördomsfullt försök att göra en kalender för... kvinnor. För det var väl inte bara så att journalisten fick för sig att det skulle låta liiite snaskigare om det var ett gayutvik..? Vad nu det är.

Om AB's reporter fick för sig att visa lilla muffen slår jag vad om att det inte hade kallats flatutvik. Får god lust att ge henne smisk på rumpan, men det är väl bäst att låta bli. Kan redan se rubrikerna om hur Aftonbladets reporter får bögstryk.

//Fred

Bög bög bög - mitt mantra?

Det droppar in en del mail till rightsaidfred@bredband.net, adressen jag bara använder här på bloggen. Ett tiotal i veckan ungefär. De flesta är riktigt trevliga. Några vill diskutera ett inlägg vidare, andra skickar några uppmuntrande ord och en annan stor grupp är smygbögar som vill prata av sig lite. De allra flesta mailen kommer dock faktiskt från grundskole- och gymnasieelever som vill ha hjälp med någon form av HBT-relaterat skolarbete de håller på med. Det hade jag inte räknat med, men det känns skitkul faktiskt. Jag är skolinformatör!

Men det finns fler som tydligen behöver skriva av sig. Somliga är inte värda att uppmärksammas alls, men följande var lite intressant. Väljer att publicera det och svara på det här, ifall det möjligen finns fler som har samma svåra bryderier.

Hej!
Har läst i din blogg och kan inte låta bli att undra över hur nån kan vara så in i helvete mycket bög rakt igenom!! Jag har aldrig förr träffat på nån som verkar vakna på morgonen varje dag för att konstatera att han är bög för att sedan upprepa det som ett manntra dagarna igenom!! Jag är bög bög bög. Fattar du inte vad det ger för bild till dom som läser?? Det är patetiskt och ser för jävla illa ut!!! Jag är också bög, men jag är det inte i varken första eller andra hand. Tänk efter!!!
Hälsningar Ingemar

Bästa Ingemar!
Tack! Det är lite smickrande att min i dina ögon värdelösa blogg kan irritera så pass mycket att du orkar lägga energi på att skriva ett mail för att påtala detta.

Med utgångspunkt i ditt mail skulle jag dock kunna få för mig att tolka det som att du i första hand är ett ärkepucko. Men det vore ju helgalet, så jag låter bli. Herregud, det är ju bara ett mail! På samma sätt verkar du ha förväxlat mig med min blogg. Jag är inte min blogg. Min blogg skildrar en liten del av mig. Jag har till och med valt att i bloggen fokusera på the gay parts of life. Det är liksom poängen med den. Tydligen verkar jag ha lyckats väldigt väl, eftersom du bara sett de delarna. Att du som varande bög själv tycker att de delarna av mitt och ditt liv är patetiska tycker JAG ser för jävla illa ut. Ha en bra dag!

//Fred - bög bög bög och irriterad men avreagerad

Ta bort TV-avgiften

I mål! 24 avsnitt Desperate Housewives avverkade på tre dagar är förmodligen personligt rekord i att avverka en styck säsong tv-serie på kortast möjliga tid. Men vad fan, något ska man väl roa sig med när man ligger hemma och är sjuuuuk och ömklig.

Sedan min hyresvärd i samband med övergången till digital-TV bestämde sig för att dra in allt utom basutbudet har jag levt med skogs-TV, dvs SVT1 och 2, TV4, SVT24 samt någon bedrövlig lokalkanal. Jag gjorde mig någon slags illusion om att jag nu hade värsta chansen att börja Ett Bättre Liv - ett liv med färre tvtimmar, så jag lade de frestande tankarna om att bli med boxer på hyllan.

Resultatet? Nja, de timmar jag kollar på det befintliga tvutbudet är lätt räknade, så ur det perspektivet lyckades målet. MEN jag klarade inte alls av att leva utan de tv-serier jag missade. Vet inte hur mycket pengar som istället lagts på dvd-boxar. Desperate Housewives. Grey's Anatomy. Prison Break. OC. osv osv.

Det har fått följdeffekter. Efter att ha sett tv-serier och film på det sättet i ett par år har jag svårt att stå ut med att följa dem på tv. Passa tider? Ett sketet avsnitt i veckan? Reklampauser? Programmera videon? Bah... För att inte tala om att man missar boxarnas oväntat ofta sevärda bonusmaterial.

Lägg sedan därtill att åtskilligt av övrigt utbud är tillgängligt att se alldeles gratis via nätet. När man vill.

OK, det finns nackdelar också, som att man tvingas se serier efter att de redan sänts på TV och sedan väja duktigt för att undvika spoilers. Men nackdelarna slutar ungefär där.

Vilket gör frågan om den förbannade obligatoriska tvavgiften aktuell. Igen. Varför ska jag tvingas betala en avgift för ett utbud jag inte vill se, bara för att jag av andra skäl vill vara tv-ägare? Med den utveckling som sker nu, för jag tror inte jag är ensam om mina vanor, MÅSTE det leda till en förändring i någon form.

Jag tänker mig t.ex. att man skulle kunna erbjuda flera abonnemangsformer. Från fasta till pay-per-view. Att sälja en kvalitetsprodukt borde inte behöva vara något problem. För nog tror väl SVT på sin produkt?

Jag betalar gärna - men bara för vad jag faktiskt vill se.

//Fred - som såg Grey's Anatomy säsong 2 i hyllan på Åhléns idag. *hintar till tomten*

Word is out - om virtuell våldtäkt

Ok, om du inte redan förstått att Microsoft suger och fortfarande använder t.ex. deras sunkiga ordbehandlingsprogram Word; Nu uppmanar de själva er att inte öppna dokument skrivna i Word om du inte vill riskera att få din dator våldtagen.

Bara en sådan sak; hur många företag kommer undan med att fortsätta sälja en produkt de själva rekommenderar sina kunder att inte använda?

Varför fortsätta gynna ett företag som i styrka av sitt namn om igen och hela tiden säljer undermåliga produkter fulla av buggar och säkerhetshål när det finns fullvärdiga, säkra och till och med gratis alternativ?

//Fred - som inte lider av problemet, min dator vägrar konsekvent ändå att öppna worddokument

Om Linda Rosing och det där med bögar och bröst

Jo. Jag tycker faktiskt det är ok att flasha tuttarna i valfri blaska. Det är din kropp, du har din fulla rätt att vara stolt över den och vill du dra fördel av den på sättet, fine with me. Att jag, om jag hade haft ett par schyssta rattar, förmodligen hellre hade suttit hemma och lekt med dem än låtit dem valsa i pressen är en helt annan femma. Missuppfatta nu inte, jag vill absolut inte ha ett par egna, och nej, jag vill inte ha en kvinna heller, inte på det sättet. Men jo, trots att jag är fantastiskt mycket bög, så är det där med bröst heh.... fascinerande.

En av mina tjejkompisar är av naturen utrustad med ett par riktigt stora sådana. Hon är med rätta stolt över dem och framhäver dem gärna lite extra. Ett tag skröt hon sådär lite lagom skämtsamt om hur fasta de är genom att påstå att hon lätt skulle kunna hålla fast en halvliters ölburk mellan dem. Vilket självklart ledde till att hon mer än en gång fick höra att det måste bevisas. Så... på en blöt förfest med bara bögar och faghags närvarande försvann hon plötsligt för att efter ett tag göra ny entré. Med bar överkropp och jo. Ett styck halvlitare stadigt på plats. Snacka om succé! Det var fler än en av oss som var väldigt roade.

Det där blev en lång parentes, jag hade ju tänkt skriva om Linda Rosing som ju ska visa tuttarna. Igen. I Bingo Rimérs FHM, som är "en väldigt kreddig tidning utomlands". Jo men tjenare. Det är inte länge sedan hon aaaaldrig skulle göra det igen. För nu skulle hon satsa på en mer "seriös" karriär som partiledare och marknadschef. Men here we go again; en ny singel, Forget me, forget me not, är släppt, och nu ska behagen återigen luftas. Och god knows att singeln behöver all marknadsföring den kan få. Är jag inte fantastiskt dubbelmoralisk nu, som reagerar på det här, efter vad jag skrev i inledningen? Linda säger:

Det sjuka är att jag får reaktioner på vad jag än gör. Jag känner mig otroligt kränkt av alla människor som bara hackar på mig. Jag vet att det kommer att bli kalabalik, men jag skiter i vad andra tycker ... Jag gör det för min karriär och mina barns framtid.

Jo, det ÄR sjukt att Linda får sådana reaktioner. Hetsbantningen och kollapsen, alla tvära kast åt alla håll tyder snarare på vilsenhet än stolthet, stark vilja och målmedvetenhet. För Lindas och hennes barns framtid hade jag önskat att tidningarna teg och att hon valde att satsa på sig själv och familjen, långt ifrån rampljuset, istället. Jag vill inte se hur media frossar i en uppenbarligen vilsen människas jakt på sig själv, oavsett om hon påstår att hon skiter i vad andra tycker.

//Fred - lite illa berörd

Om näradödenupplevelser och vit sås

Nej nej nej. Jag har inte övergivit bloggen. Alls. Men ni vet hur det är; när en man blir sjuk är det ALLTID en näradödenupplevelse.

Efter en hård natt på svenneheteroklubb i lördags trodde jag först mest att jag mådde dåligt av en överdos DJ Bobo. Eller om det var spriten? En bakfylla med extra allt. Men det höll inte som förklaring när söndagkvällen kom och jag fortfarande kallsvettades och huvudet kändes som en snorbomb trots att jag varit en duktig ponke och kurerat mig med Ipren, vila och en massa vätska i de båda adventsljusens sken hela dagen lång.

Hittade trots allt så pass mycket ork framåt kvällen att jag tog mig ner till pizzerian för att införskaffa en god och närande kebabpizza. Det var min favvobagare som jobbade. Han med leendet och överarmarna. När jag kom ner var pizzan nästan klar. Precis när jag kom fram till disken sträckte han sig nämligen efter såsflaskan för att sätta pricken över i. Men han var på väg att ta den där röda som jag inte gillar, så för att förhindra skadan utbrast jag:

-Nej! Jag vill ha vit sås!

Han verkade komma av sig för en sekund, men avfyrade sedan det där leendet och sade att jag visst ska få vit sås då. Ungefär samtidigt som jag insåg hur hans tankegång gått mellan den tappade hakan och leendet. Nåja, han verkade rätt road, så det var väl bara att bjuda på den.

Sedan dess har jag mest legat nedbäddad och tyckt synd om mig själv, med feber, hosta och magknip. Ensam. Sjuk. Missförstådd.

//Fred - som börjar komma i form igen

Grattis Markus - Idol 2006

Så, då är det klart; Markus Fagervall är Idol 2006 efter att ha fått 64% av tittarnas röster. På det hela taget är han den rättvise vinnaren. Ingen av de andra deltagarna har varit lika stabila igenom hela tävlingen, även jag inte har hållit honom som favorit.

Tråkigt bara att han ska tvingas släppa vinnarlåten, Everything changes, som sin första singel. Dels för att den är platt och trist, men främst för att den inte alls är han. Kan han inte få ge bort den till Erik och välja en annan? Öhh... eller nåt. Gissar/hoppas att hans kommande material ligger lååångt ifrån den.

Ge honom några lektioner i att röra sig på en scen utan att se ut som en lallare och ett knippe schyssta låtar så tror jag nog Markus kan gå långt, så mycket idolprodukt han är.

Till sist; ok, Erik är inte gay, så det är väl bara att ge upp, men är det nån som känner hans bror, Snygg-Knut(!)? :-P

//Fred - som säger skål och kör Everything changes ett varv till

Idol - den sista striden

Ikväll är det äntligen finaldags! Erik och Markus ska göra upp om ära, berömmelse och skivkontrakt. Enligt förhandsnacket blir det inte särskilt spännande. Sedan veckor tillbaka har Markus höjts till skyarna vecka efter vecka, och alla snackar om vilken promenadseger han kommer att ta ikväll.

Känns det igen? Förra året hette han Sebastian. Året innan dess hette han Darin. Och vi vet ju alla hur det slutade... Visst pekar allt mot att Markus vinner. Allt utom just att han är favoriten. Så, bli inte förvånade om kvällens och säsongens vinnare är sjukhusvaktmästare(!) och heter Erik. Jag hoppas till och med att det blir så. För jag har svårt att se Markus som popidol. Visst, han sjunger kanon, men är bara såå trist att se på. Erik är inte mitt förstahandsval heller, men om jag tvingas välja mellan de två är valet enkelt.

Veckans skriverier har handlat mycket om att Erik varit däckad av feber och influensa, vilket förmodligen betyder att han varit lite snorig haha...

Ikväll sjunger de tre låtar. Först ett eget val. Erik har valt Queens The show must go on och Markus Coldplays Fix you. Repklippen lovar gott, och de lär ju ha valt en låt de känner sig helt säkra på. Möjligt plus för Erik som valt en låt som är mer känd för en bred publik.

Den andra låten är publikens val bland dem som de redan tävlat med. Åt Erik valde man Bon Jovis Bed of roses och Markus fick Pride (In the name of love), U2's paradnummer. Även här känns det jämnt. Båda gjorde riktigt bra versioner i första rundan, även om jag själv tycker att det är svårt att göra en U2-låt rättvisa om man inte heter Bono.

Till sist sjunger de självklart vinnarlåten, den som ska bli vinnarens första singel. I år heter den Everything changes, som vanligt, efter vad man hittills fått höra, en svullen men rätt menlös powerballad signerad Jörgen Elofsson. Markus har själv sagt att det här inte är hans kopp te, men tror nog han kan göra den rättvisa. För Erik lär den passa som hand i handske.

Så, räkna inte med en promenadseger för Markus. Jag blir inte förvånad om vinnaren heter Erik även om det mesta pekar mot att Markus trots allt ror hem det.

//Fred - som förmodligen kommer att idolrösta för första gången i kväll