När rulltrappan blir världens ände

Människan är ett underligt djur. De flesta lär sig att ta sig upp och ner för en trappa i tidig ålder. Ganska snart kan man också använda en rulltrappa. Men vad händer när rulltrappan står stilla?

Fick chansen till en närstudie idag när utsikten från glassbaren utgjordes av just en stillastående rulltrappa. Den alternativa vägen till våningen ovanför i shoppingcentrat bestod av en betydligt längre spiraltrappa en bit bort. Så, vad hände? Jag inser ju att ni brinner av nyfikenhet över att få ta del av resultatet av banbrytande studier som denna.

Det fanns flera sätt att tackla problemet.

Några gick med resoluta steg mot trappan och började ta sig upp. Men vinglande och stapplande, som om en trappa vore en helt ny innovation. Andra tvekade för att sedan vända och ta den andra, dubbelt så långa trappan en bit bort. Ytterligare andra vände när de såg att trappan stod still, för att helt strunta i det andra planet. INGEN gick upp för trappan som om den vore en trappa bland andra!

Efter glassen stapplade jag själv uppför trappan. Vad är det som gör att vi inte kan använda en stillastående rulltrappa som en alldeles vanlig trappa? Jag har sömnlösa nätter framför mig.

Varning för nattlig hårfärgning!

Nej, man ska inte färga håret nattetid. Man kan få för sig att färgen inte tar och låter den därför sitta i för länge. I synnerhet ska man låta bli om man dessutom tänker lägga i slingor i det nyfärgade håret. Man kan få för sig att det inte tar och lägger på lite extra och låter det sitta i lite till.

Det KAN resultera i ett skri framför badrumsspegeln morgonen efter, när du ser att en tiger i partyoutfit bosatt sig på din skalle, med ett desperatsamtal till din favvofrisör med en gråtmild bön om en akuttid som följd.

Mr Gay Sweden

Den 4:e augusti, under Stockholm Pride, ska det avgöras vem som blir årets Mr Gay Sweden. De nio kandidaterna hittar du här, i bar överkropp och cowboyoutfit... som hämtat från promobilderna till vilken Bel Amirulle som helst.

Har tyckt att tävlingen senaste åren lika gärna kunnat heta Mr Gay Teen, men i år finns i mitt tycke lite godis med i alla fall.

Vilken är din favorit?

The Unfuckables

Usch jag tror jag ljög lite i min 100-lista. I punkt 16 skrev jag att jag "...gillar inte att placera folk i fack.".

Har precis varit på stan en runda för att fylla på ölförrådet... det blir tomt hela tiden i värmen. I ett ögonblick av fruktansvärd och brutal klarsyn insåg jag att jag håller på och placerar folk i fack hela tiden! Åtminstone de med rätt kön och ungefärligt rätt ålder. Jag tänker inte ens på det, det är lika självklart som att andas. OCH jag är rädd att jag gillar det också.

Får kanske trösta mig med att det bara är en slags fuck fack de hamnar i. Fast å andra sidan det kanske är värre? Ungefär så här gick det i huvudet under min lilla tur till bolaget:

busschaffisen - Nah... tråk, unfuckable.
killen med IKEA-kassen - Fuckable, om han drar kassen över huvudet.
grabb 1 vid hållplatsen - Definitivt fuckable, om han får ett par år på tillväxt. Undrar om han har en äldre brorsa?
grabb 2 vid hållplatsen - Milt fuckable, funkar säkert en trist måndagkväll i alla fall.
killen med glass och barnvagn - Hmm... kanske, om han får en makeover. Eller det kanske räcker om han klär av sig?
kille med Puma-tee - Shit, hårig rygg, soo unfuckable.
kille med överarmar to die for - Fuckable med F! Här? Nu?
Och så vidare, och så vidare...

Nåja, jag har utlovat hela sanningen, just nu är den inte vackrare än så här. :-)

Dagens låttips

Kommer du ihåg José González? Singer-songwriterkillen från Göteborg som hade ett par hits för ett par år sedan, varav Crosses väl var den största.

Hans nya singel är en cover på en av alla Kylie Minogues Stock/Aitken/Watermanhits från 80-talet, Hand on your heart. Bara det låtvalet räcker ju en bit... Att han sedan lyckats stöpa om den till en mys-och-gos-vid-lägerelden-låt med akustisk gitarr är inte mycket mindre än underbart och genialt!

Ladda ned och älska!

Bajs på Stockholm Pride?

I helgen gick Pride av stapeln i lettiska Riga, trots att man förbjudits genomföra den planerade paraden. Man kunde inte garantera säkerheten för deltagarna. Underligt, man klarade ju av säkerheten när Bush besökte härom sistens. Istället höll man till på ett centralt beläget hotell. Utanför demonstrerade flera homofientliga grupper och kastade bajs och ägg på deltagarna, medan polisen passivt såg på. (Har du missat det i nyhetsflödet kan du läsa mer här).

Nästa vecka är det dags för Stockholm Pride. Paraden kommer att genomföras som vanligt nästa lördag. Fjärran från vad som händer i vårt demokratiska EU-grannland i väst. Nja... visst är paraden alltid en folkfest och vi firar hela veckan med statens goda minne, men faktum är att varje år gör sig motkrafter påminda. Genom motdemonstrationer. Genom att pridedeltagare misshandlas. Hur kul och trevligt man än har i Tantolunden finns det inte en chans att jag går därifrån ensam framåt småtimmarna. Men den risken skulle heller aldrig få mig att låta bli att gå. De ska inte få vinna minsta lilla seger de jävlarna.

Blir nog mycket Pride i min blogg veckan framöver!

I'm queer, I'm gay, I'm homosexual...

...I'm a poof, poofter, ponce, I'm a bumboy, baddy boy, backside artist, bugger, I'm Bent. I am that arse bandit, I lift those shirts. I'm a faggot arse, fudge-packing, shit-stabbing uphill gardener, I dine at the downstairs restaurant, I dance at the other end of the ballroom, I'm Moses in the parting of the red cheeks. I fuck and I'm fucked, I suck and I'm sucked, I rim them and wank them and every single man's had the fucking time of his life. And I'm NOT a pervert. - Stuart Allen Jones i Queer as folk

Kom att tänka på det citatet när det började diskuteras i en annan tråd om vad man kallar... ja en sådan person.

Eftersom det här är min alldeles egna blogg talar jag för mig själv. Jag kallar mig själv bög, och inget annat. Går man tillbaka i tiden var det ett nedlåtande tillmäle till en homosexuell person, och det används fortfarande på det sättet ibland. Samtidigt är det ett uttryck som alltmer återtagits av de homosexuella, ungefär på samma sätt som nigger återtas av afroamerikaner.

Jag vet många med mig som gör samma sak, de flesta till och med, men också andra som aldrig skulle göra det, utan hellre kallar sig gay eller homosexuell.

Det är också helt ok att andra beskriver mig som bög (även om jag tycker det är en sekundär egenskap) - som jag ser det handlar allt om hur man använder begreppen.

Hoppas jag rett ut begreppen lite!

Freds 100

OK Sigge, jag antar utmaningen, här har du och ni andra en lista över 100 "avslöjanden" om mig:

1. Jag är fisk...
2. ...och äter det gärna.
3. Det gör min katt också. Särskilt tonfisk och räkor.
4. Du kan ha hört min röst på Telia Kundtjänst...
5. ...eller på Upp till 13. Jag var med där när jag var 13.
6. Jag är allergisk mot stenfrukter...
7. ...men äter dem i alla fall. Lite nässelutslag är det värt.
8. Har gjort extraknäck som modell när jag var ung och vacker.
9. Har spikat högskoleprovet, 2,0...
10. ...och har skrapat ihop 200+ högskolepoäng...
11. ...vilket lett mig till ett underbetalt men underbart svenssonjobb.
12. Har ett fruktansvärt morgonhumör...
13. ...men är gärna vaken på nätterna.
14. Ser vintern som en passersträcka mot sommaren.
15. Är gravt homosexuell...
16. ...men gillar inte att placera folk i fack.
17. Är inte med i facket. Av princip.
18. But I sure love to fuck...
19. På tal om det, drömmannen ser ut som Ricky Martin...
20. ...det gjorde inte mitt livs hittills största kärlek. Men han var också fin och är fortfarande viktig för mig...
21. ...t.ex. en viktig orsak till att jag är singel. Ribban ligger högt för den som vill ändra på det. 22. En annan viktig man är min bror, som alltid finns där. Vi är som natt och dag - helt olika men helt oskiljaktiga.
23. Jag har en syster också...
24. ...och en komplicerad relation till mina föräldrar...
25. ...så pass komplicerad att jag ibland påstått att jag inte har en mor. Vilket inte ligger så långt ifrån sanningen om man drar det hårt.
26. Har av eget val få nära vänner. Men de är väldigt nära och väldigt viktiga...
27. Jag har lätt för att skaffa ytliga bekantskaper. Social kompetens tror jag det kan kallas.
28. Har tandläkarskräck, men bra tänder.
29. Ser på mig själv som en överlevare...
30. ...som ser livet från den ljusa sidan.
31. Mitt motto? No regrets - they don't work.
32. Älskar musik och smaken är bredare än morsans bak....
33. ...min iPod är min ständige följeslagare.
34. Jag kan inte spela något instrument, och det sörjer jag...
35. ...men jag sjunger ofta och gärna. Och ganska bra haha...
36. När jag var sju skrev jag i en kompis "Mina vänner"-bok att jag ville bli vampyr när jag blev stor. Det blev jag inte...
37 ...men jag älskar vampyrfilmer och skräckisar. Gärna lite b och slabbigt.
38. Hmm... älskar film överhuvudtaget. Old boy senast sedd.
39. Har många laster, och frossar i dem. Man lever bara en gång.
40. Choklad till exempel... i alla former...
41. ...och män.
42. Jodå, jag har kombinerat ovanstående två punkter också haha...
43. Är också såväl koffeinist...
44. ...som nikotinist. Röker Lucky Strike.
45. Kommer aldrig ihåg namn, men glömmer aldrig ett ansikte.
46. Har förväxlats med en z-tv-profil och på så sätt kommit förbi en lång krogkö vid Stureplan...
47. Har tågluffat på egen hand. Rekommenderas!
48. Älskar kläder...
49. ...och är nog rätt fåfäng...
50. ..men beauty's only skindeep. Yta utan innehåll är inget värt, även om himborollen kan vara kul att spela.
51. Finns inget som stör mig mer än orättvisor och diskriminering...
52. ...jag har till och med arbetat med sådana frågor.
53. Har strippat på Münchenbryggeriet. Det var inte meningen.
54. Är vänsterhänt.
55. Har pluggat ihop till en fil.kand.
56. Har samma matchvikt som när jag mönstrade.
57. Har vunnit en karaoketävling med George Michaels Faith!
58. Håller hellre till på dansgolvet än i baren...
59. ...men jag spottar inte i glaset. Smirnoff Green Apple med Sprite och mycket is är sommarens drink.
60. Läser mycket... helst deckare. Just nu Box 21 av Roslund & Hellström
61. Älskar att köra bil fort och har fått lära mig den hårda vägen att det är dyrt.
62. Tycker att vaxade bringor är som chokladkakor utan choklad.
63. Luktar gott! Just nu Armani City Glam.
64. Har planerat min begravning, för att slippa riskera en frikyrkodito...
65. ...risken känns stor och ganska jobbig, hela släkten är pingstvänner. Det är inte jag. Alls.
66. Tycker om sport... särskilt hockey...
67. ...och att sporta. Men jag är för bekväm för att göra det mer än oregelbundet.
68. Tycker att höjden av tråk är att kolla på hästar som springer.
69. Röstar blått, men inte moderat...
70. ...och förstår inte folk som inte intresserar sig för politik.
71. Förstår inte heller vitsen med en dubbelsäng. Vill sova nära.
72. Saknar därför tvåsamhet som mest på morgonen.
73. Har haft sex med en kändis. Som inte är ute som bög, så du slipper spekulera. ;)
74. Är shoppoholic...
75. ...och är grymt oekonomisk...
76. ...men har inga andra skulder än en kvarts mille till CSN.
77. Är inte rädd för mycket...
78. ...men förutom punkt 28 kan sprutor få mig att gå i däck.
79. Älskar att diskutera...
80. ...och gärna som djävulens advokat.
81. Är både utpräglad stadsbo och en riktig lantis. Varför välja?
82. Har lätt för att glädjas åt de små glädjeämnena och se ljuspunkter i vardagen.
83. Älskar romantik och saknar det.
84. Är en utpräglad tävlingsmänniska och kan göra det mesta till en tävling...
85. ...men är samtidigt bra på att ta en förlust med ro.
86. Har aldrig slagit någon med undantag för nästa punkt. Är emot alla former av våld.
87. Har dock spräckt läppen på min tandläkare.
88. Efter en skum upplevelse hos en spåkärring undrar jag om jag inte levt förut.
89. Har blivit utslängd ur en taxi mitt i natten in the middle of nowhere efter att chauffören upptäckt att jag var dyngsur.
90. Har testat fler droger än man borde...
91. ...och är fruktansvärt glad att jag inte åkt dit på dem.
92. Har ett passionerat förhållande med mina fördomar.
93. Svartsjuka skrämmer mig.
94. Har varit nagelbitare, men lyckats sluta...
95. ...vilket lett till att jag jämt har för långa naglar. Har aldrig haft behov av att vänja mig vid att klippa dem.
96. Slukar och frossar i popkultur.
97. Är kriminell - fildelar som fan.
98. Svär förresten för mycket, men aldrig på jobbet.
99. Älskar att flirta. Särskilt med snygga heteros. De blir så skönt förvirrade.
100. Tycker att det var både roligare och lättare att skriva listan än jag trott!

Reclaima dörrmattan!

När jag öppnade dörren till min lägenhet idag efter tio dagars frånvaro vällde en flod av post ut genom dörren. Efter att den sorterats, vilket gick snabbt, hade jag nästan två pappkassar att bära direkt till återvinningsrummet. Efter att reklamen sorterats bort återstod fem räkningar, två vykort och ett litet paket kvar. Sanslöst!

Nu jävlar ska en "Reklam - nej tack"-skylt upp på dörren!

Kan inte heller låta bli att fundera över om reklamen verkligen fyller sin funktion i förhållande till det fantastiska resursslöseriet. Hur många gör inte som jag och låter den gå oläst direkt i soporna, eller i bästa fall i återvinningen? Är förvånad över att inte ICA, Jysk, Elgiganten och de andra plågorisen insett att digital reklam förmodligen funkat bättre på mig och dessutom varit både resurssnålare och betydligt billigare för dem.

Tur att jag skrev det där sista anonymt.

//Fred - irriterad och pk

För alltid 17 år

Igår kväll var min sista kväll i Skåne. Eftersom det dessutom var fredagkväll och jag inte hade lust att tillbringa den häckande i en förortsvilla med mina päron, som jag hunnit få en lätt överdos av, bestämde jag mig för att gå ut. På egen hand.

Det brukar jag aldrig göra annars, men är man på bortaplan kan man åtminstone inbilla sig att man gör ett snygg-mystisk-främling-intryck snarare än ett desperat-patetisk-singel-dito.

Visste inte riktigt hur man beter sig när man går ut utan polarna i ryggen, så det var bara att improvisera. Jag satte mig i baren, beställde en Frozen strawberry daquiri och försökte se avslappnat nonchalant ut medan utbudet spanades in.

Brudar i flock och par... killar i liknande konstellationer. Flera riktigt fräscha. De flesta mellan 25 och 35. Backslicken verkar för övrigt fortfarande funka på landsorten. Ett par killar verkade vara där på egen hand, så jag kände mig inte helt ensam om att vara där just ensam. De häckade liksom jag i baren.

Kände mig ganska snart uttittad. Eller snarare inspanad kanske, av ett par fräscha tjejer runt de 25. Försökte att inte uppmuntra dem alltför mycket, åtminstone inte på fel sätt, även om det vore kul med kontakt. Det ständiga dilemmat som bög på heterohak; uppmärksamhet är kul, men jag vill inte ge brudarna fel förväntningar.

De kom ganska snart fram och ville smaka min drink. Jag lät det funka, de verkade kul. Lite småprat senare frågade de om jag dansar. Jag tänkte vad fan, tog dem i vardera handen, sade "Vi tar reda på det!" och ledde ut dem på dansgolvet. Jag såg andra killars svarta blickar och log glatt.

Det blev startskottet för en riktigt bra kväll. Hade kul fram till stängning även om inte en kille, inte helt oväntat, såg mig som något annat än en konkurrent. Kanske inte konstigt när jag hängde med några av de fräschaste tjejerna på plats. Nånstans i dimman fick tjejerna förstå att vi hade killar som gemensamt intresse... vilket nästan verkade höja trivselfaktorn ännu mer för deras del också. Var lite osäker på hur jag skulle ta det haha...

När jag kom hem till päronen runt halv fyra mötte pappa mig:
- Du kunde väl ha ringt om du tänkte vara ute så sent!
Genast var jag 17 år igen istället för 30+... och lättad över hemresan kommande dag.

Ni kan slappna av...

...jag är hemma igen! Efter tio dagars skön exil i Skåne är jag tillbaka på hemmaplan igen. Eller om det nu var tvärtom, det känns lite som att åka hem på båda hållen.

I vilket fall som helst, jag har en massa uppdämt bloggbehov som behöver få utlopp, för det här har jag saknat. Har ju tvingats stjäla mig minuter vid de högt uppskattade Internet Expressterminalerna på diverse tågstationer och resecentrum runt om i Skåne för att åtminstone få liite utlopp för skrivklådan.

Så nu vet ni vad som väntar, Fred är tillbaka på plan!

Ett par rader från Malmö C

Skåne runt på åtta dagar. Typ. Väldigt vilket farande det har blivit! Det är annorlunda med Skåne den här gången... Det känns som om det ropar på mig att komma hem. Har inte tänkt den tanken på länge, att flytta ner hit igen. Nåja... får väl se vad som händer med den tanken när den fått lite tid.

Nu börjar jag få lite längtan dit jag faktiskt bor också. Visst är det kul att komma bort, särskilt när det blivit en sådan kanontripp som den här, men hemma är ändå hemma. Sitter på Malmö C och väntar på ett tåg nu... och passar på att blogga. Det är faktiskt också något jag saknar; bara jag kommer hem igen ska det bli ordning på bloggandet igen. Idag? Hmm... det är nog läge för en dag på stranden. Åhus kanske? Brännan börjar bli riktigt nice för övrigt!

Nåja, det får duga som rapport den här gången!

Kiviks marknad

Är man i Skåne vid den här tiden måste man visst gå på Kiviks marknad. Har varit där förut för många år sedan, men då var det mest sockervadd och karuseller som gällde. Kändes som om det var läge att se vilket perspektiv man får som vuxen besökare, så jag åkte dit igår.

Det var stort! Varmt! Och en väldig massa människor. Knatade runt i tre timmar men tror ändå inte att jag hann se allt. Man förstår ganska snabbt varför marknaden blivit en institution. Visst, mycket har man sett förut, och mycket får man se om och om igen i stånd efter stånd. Men det är en speciell känsla i Kivik. Det har säkert med den fantastiska miljön, med kustremsan alldeles inpå och de böljande backarna inpå, men kanske framförallt känslan av tradition.

Kom hem med en hög dvdfilmer, de var ruskigt billiga. Hann också käka de obligatoriska brända mandlarna och få i mig en älgkebab. Det var exotiskt. :-)

Efter en dryg vecka i Skåne måste jag konstatera; skånsk sommar är fantastisk! Varför bor inte alla här?

Nostalgi: Nintendo Game and Watch

Besökte föräldrahemmet idag och fick för mig att rota igenom ett par kartonger med sådant jag ratat när jag flyttade ifrån pojkrummet för x antal år sedan. Det var riktigt kul! Hittade bland annat min luktsuddsamling (som fortfarande luktar MYCKET, min neongröna halsduk, min filmissamling (där Bruce "Luke Macahan" Boxleitner tydligen var en favorit) och inte minst, mina gamla Nintendo Game & Watchspel!

Jag for genast iväg till närmsta mack för att köpa knappbatterier i hopp om att få återuppleva mellanstadiets ändlösa blippande. Utrustad med ett eller helst flera var du kung på skolgården om du kunde runda Donkey Kongs maxpoäng 999 ett par tre varv.

Jodå, de funkade fortfarande! Har ägnat eftermiddagen åt att hoppa över tunnor och krokodiler, klänga i lyftkranar och lianer i Donkey Kong och Donkey Kong Jr och att fånga oljedroppar i en hink i Oil Panic. De är faktiskt lika beroendeframkallande fortfarande och jag har nästan kunnat höra ekot av skolkompisarnas hejarop i bakgrunden!

Læget i Danmark

Skickar en liten rapport från Danmark! De har faktiskt datorer hær också, men tangentborden ær skumma. De har bytt ut de vackraste bokstæverna. Har haft en kanondag i Køpenhavn idag, med både øl, pølsa, tivoli och massor med sol. Men språket... konstigt att ett språk som ska vara så likt vårt ær så... obegripligt. Jag tar mig fram med engelska hær. Det funkar fint ænda tills de førstår att man ær svensk haha... Allra værst ær att veta vad man ska betala. Halvfems tyyyve..? Jag læmnar fram den størsta sedeln jag har och hoppas den ræcker. Fickorna ær fulla med væxel. :-)

Öppet brev till Tomas Ledin

Nej, man måste inte gilla läget. Och man behöver ta mig fan i ännu lägre grad gilla la la la la la det. Jag är fullständigt fed up på att höra din juvenila uppmaning till handlingsförlamning och uppgivenhet. En tolvåring med minsta förmåga till egenanalys hade rodnat av skam om han blivit påkommen med att skriva en sådan text - medan du istället släpper den på singel! Har du med alla år av livserfarenhet inte mer att dela? Något som kittlar helt andra delar av mig än kräkreflexen?

Jag tror det är hög tid att du spring spring spring spring springer och samlar ihop de där hästarna du släppte fria, för de är helt uppenbarligen inte hemma. Saknar du aldrig känslan av luften i dina lungor? Att känna blodet som pulserar? Så som det gjorde när ambitionen ännu var högre än att klämma ut största möjliga summa ur minsta möjliga insats?

Du borde inte gilla läget. Tag dig samman och ta dig själv på lite större allvar än att låta dig reduceras till ett skämt. Till sinnebilden av någon som överlevt sig själv. Någon som idiotförklarar sina lyssnare. Det är tid nu.

Ja ja ja, du kan lita på mig!

Fred on tour

Sådärja... har fnattat runt som en skållad iller hela morgonen för att packa klart det sista innan Skånetrippen, men nu verkar allt vara klart.

Skönt, då har jag en timme på mig att käka frukost, blogga och varva ned, innan det är dags att dra sig mot tåget med väskor, katt och allt. Hoppas jag inte glömt något viktigt den här gången. Förra gången jag skulle åka tåg gav jag mig av mot tåget med fullpackning - och morgontofflorna på. Man kan inte tänka på allt!

Tjuvkik på Pirates of the caribbean - dead man's chest

Kunde inte riktigt vänta till premiären av Pirates of the caribean - Dead man's chest... så här kommer lite sneakpreview!

Jag älskade ettan... skön underhållning i sällskap med Johnny Depps rätt ordentligt bisarre sjörövare. Har svårt att se att någon skulle fixa rollen bättre än han. Men så är jag också en Deppfan ända sedan jag blev blöt i byxan av hans Don Juan de Marco.

Tvåan kommer inte att göra dig besviken, den lever väl upp till första filmens rykte. Ja jag tycker till och med att den är strået vassare. Lite mörkare, lite slabbigare, utan att göra avkall på en schysst story.

Action från början till slut, som Indiana Jones with a twist. Bara att luta sig tillbaka i två en halv timme och låta sig underhållas. Extra plus för Stellan Skarsgård som ser ut som något som stått för länge längst in i mitt kylskåp. Premiär i morgon - I'll be there!

Dagens låt måste för övrigt bli He's a pirate (Tiesto Radio Edit) - ledmotivet i skön tranceversion

Nudistdebut

Det var tryckande värme i Stockholm i söndags, så vi tyckte det var läge för sol och bad.

Själv har jag noll koll på vad Stockholm kan erbjuda i den vägen och polarna tyckte vi skulle dra till Frescati vid Brunnsviken. Jag var ordentligt skeptisk. Stället är känt dels som ett spontant nakenbad, men också som ett cruisingställe för homosexuella. Kändes inte riktigt som min grej.

Visst har det hänt att man badat naken, men bara helt spontant när badbrallorna inte varit med, inte på anvisad plats och inte med den avsikten. Och absolut inte med fluktare och sexraggare in på knutarna. Men vad fan, man lever bara en gång, så vi drog dit.

Där var riktigt vackert! Klippor, träd och utsikt över Brunnsviken... och nakna människor överallt. Det var iofs bara vackert ibland haha...

Efter viss tvekan åkte paltorna av när vi hittat en lagom avskild plats. Det fanns gott om folk runtomkring, men inte alldeles intill. Det kändes tryggt för en nybörjare.

När man vant sig vid att det fläktar dit vinden annars aldrig når kändes det riktigt gott faktiskt! Mindre gott var det med alla (främst medelålders män) som kunde ställa sig att råstirra, gärna med halvbånge, bara några meter bort. Onda ögat var dock rätt effektivt.

Sammanfattningsvis har jag nog en liten naturist där inne. Det var en skön känsla att sola med juvelerna i full frihet, men jag gör det nog hellre med färre fluktare inpå nästa gång.

//Fred - en erfarenhet och två rödbrända skinkor rikare

I behov av ny flirtapproach

Hemma igen efter en liten tredagarstour till Stockholm! Det blev händelserika dagar, får nog bli några rapporterande inlägg för att jobba ikapp, har saknat min blogg!

Eftersom efterfrågan på rapport är så stor (ehhm... nåja, en har frågat i alla fall) så börjar jag med söndagkvällen. Efter ett par iskalla GT och trängsel i fyra kvadrat badrum drog vi till fjolljollen (Patricia för er mindre bevandrade i allmän HBT-terminologi) framåt 23.

Vi hade bokat bord för att slippa köa oss in och för att kunna smarra i kycklingfajitas. Jag tröttnar aldrig på dem, det blir faktiskt nästan alltid det på Patricia. De smakade precis lika gott som vanligt.

De var vääldigt mycket folk och fruktansvärt varmt inomhus (eller vad man nu säger på en båt), så vi höll oss mest i de övre regionerna och ute på däck. Vi var i väldigt bra form och hade riktigt kul.

Det fanns dessutom en del fint att spana på och flirta lite med. Rätt skönt det där förresten; på hemmaplan är folk så trötta på att se en så att det knappt noteras att man är där, egot mår fint av känslan av att vara en sockerbit i en myrstack på bortaplan haha... MEN de höll sig på avstånd.

Jag gjorde misstaget att vädra missnöjet över det med polaren som bara gav mig en menande blick, som om jag bara inte kunde mena allvar. Hans framtvingade förklaring tog rätt hårt: Men jeeez, vad tror du när du ser ut som visst-du-kan-se-men-inte-röra-jag-drar-hellre-en-runk-än-tar-i-dig-med-tång?

Shit! Jag som jobbar stenhårt på att försöka se ut som en lagom horny svärmorsdröm. Haha... det var ett hårt slag. Får nog ta en liten funderare över vad jag gör för fel. :-)

SJ - en förkortning för idioti?

På onsdag ska jag åka till Skåne med tåg är det tänkt. Det var ett tag sedan sist, men jag minns vilken djungel det var att hitta rätt biljett till bästa pris. Men jag minns också att SJ relativt nyligen skröt om hur de röjt i djungeln av olika priser, så med gott mod gick jag in på deras hemsida för att boka biljett.

Det fanns åtta olika avgångar att välja på under onsdagen, och fem olika typer av biljetter. Eftersom jag vill åka billigt kollar jag priserna på Just nu-biljetterna för andra klass, som ska vara billigast.

På de åtta avgångarna har de sex olika priser! Och då har jag ändå bara kollat en biljettyp.

Det blir inte bättre när jag kollar priserna för en Just nu-biljett i första klass; på ett par avgångar är det billigare att åka första klass än andra klass. Logik?

Jag tröttnade och ringde upp för att beställa biljett istället. Jag berättar när jag vill åka och vart och påpekar att jag söker en billig resa.

Som förslag på billigaste resa får jag en som inte ens listas på hemsidan, och till ännu ett pris (som faktiskt var billigare än någon som fanns där).

Tack SJ för att ni gjort det så enkelt och överskådligt för oss!

Sex, HIV och ansvar

Den senaste snackisen verkar vara den 22-åriga tjejen i Göteborg som sålt sex till åtminstone ett hundratal män, trots att hon vet att hon har HIV.

Det är ju odiskutabelt att hon gjort fel, men ändå, det stör mig att alla dessa män framställs som oskyldiga offer för hennes illvilliga smittspridande.

Här skulle det passa fint med en utläggning om det hemska med prostitution, en stilla undran över om männen trodde de träffat en oskuld och sedan krydda med en moralkaka om hur männen sedan förmodat gick hem till sina fruar och flickvänner igen. Men jag hoppar över det.

Det räcker att vi går till dig och mig. Varför är det så svårt att ta eget ansvar? Att se sin egen roll? Face it, har du sex med en ny partner tar DU en risk. Skulle du dra på dig en könssjukdom är det tråkigt, men det finns ingen att skylla på.

Ett exempel: För ett tag sedan var en polare helt vansinnig över att han fått klamydia. Men han var inte förbannad över att han utsatt sig för en risk och åkt dit; han var skitsur på den han fått det av!

Jag är varken en moralkärring eller en pryd oskuld, men inse, riskerna och ansvaret är allas, leker du så gäller lekens regler DIG.

Wake up and smell the coffee!

Pappatankar

Läser i Aftonbladet om 21-årige Keith Macdonald som lyckats bli pappa för sjunde gången, alla med olika mammor. Visst, det är höjden av ansvarslöshet, men den stora känslan i min mage är att det är fruktansvärt orättvist.

För jag längtar efter barn. Efter att vara pappa. Och jag vet hur små chanserna är att jag ska kunna bli det. Är man singel och gay är det en svåruppnåelig dröm, om än inte omöjlig. Jag läser till exempel Gaypappans blogg, fascineras, avundas, drömmer och längtar.

En av mina bäst bevarade hemligheter är att jag gjorde en tjej med barn när jag var 17. Då var det självklart att ta bort det. Vi var inte ens tillsammans. Men det bränner fortfarande i hjärtat, jag tänker på det ofta. Som om jag där missade min enda chans.

Jag tror jag skulle bli en bra pappa och jag kommer nog aldrig att sluta hoppas på att en gång få bli det.

Jag överlevde! Del XII

Ok, jag avslutade sist med att berätta att jag gjorde ytterligare en liten demonstration av att jag inte tänkte varken ändra mig eller bara acceptera deras ställningstagande, så here we go:

Jag har tidigare berättat att alla möjliga högtider är viktiga i min familj. Flera av dem firas enligt tradition på samma sätt. En av dem är midsommarafton. Den firas alltid på samma plats och enligt ett schema man skulle kunna ställa klockan efter, tillsammans med ett trettiotal släktingar.

Eftersom jag inte accepterade att komma utan min pojkvän var jag inte välkommen längre. Jag vägrade komma ensam, då hade de fått chansen att låtsas som ingenting, att allt var som vanligt, och gotta sig i att de vunnit en seger. Den tänkte jag inte ge dem. Att inte komma alls vore nästan lika illa; de hade gett en banal ursäkt till min frånvaro och låtsats som ingenting.

Så... min pojkvän och jag satte oss i bilen och åkte de fyrtio milen dit. Planen var att tajma så att vi kom dit när de satt vid sitt långbord och åt jordgubbstårta. När vi trodde att det var dags gick vi mot festplatsen hand i hand. Mycket riktigt, där satt de allihop och tårtan skulle just serveras.

Det blev knäpptyst! (Det var ingen nyhet för någon att jag är homosexuell vid det här laget, men deras inställning var densamma som mina föräldrars.) Min plan och mitt hopp var att ingen skulle vilja ställa till en stor scen vid ett sådant tillfälle... och den gick i lås! En av mina släktingar fann sig snabbt, dukade och ställde fram två extra stolar. Vi gick runt, "tvingade" alla att hälsa och satte oss sedan till bords för att äta tårta.

Det var stelt och knappast hjärtligt. Min mor i synnerhet såg ut som om hon hade velat försvinna. Efter tårtan kände vi oss nöjda med insatsen, tackade för oss och åkte därifrån.

Jag var överlycklig efteråt! Visst, vi fick inget översvallande mottagande, men det var knappast väntat heller. MEN vi hade åkt dit. De hade fått träffa min pojkvän och han hade fått träffa min familj och släkt för första gången. De hade inte fått en chans att blunda för faktum och låtsas som ingenting. De tvingades förstå att jag inte tänker acceptera att de inte gör det.

Övriga delar hittar du ute i högerspalten ->

Min alldeles egna stalker

Jodå. Hon sitter där och glor. Kan bara ana vad hon tänker där hon sitter och spanar bakom sin damtidning. Så fort jag visar mig på balkongen under dygnets ljusa timmar är hon där.

Vad kommer hennes nästa samtal till hyresvärden att handla om? Mina nya "underkläder"? Mina misskötta balkonglådor? Att mina ölvanor skrämmer henne? Att mitt jordgubbsmissbruk tilltar?

Bäst jag tar det försiktigt. Jag har ögonen på mig. För titta bort, det kan hon inte.

Landsortsfestival och Carola

Fick ett spontanryck igår. Ett sådant man bara kan få när det är semester och det känns som om tiden räcker hur långt som helst. Vi drog till Motala för att göra en djupdykning i verkligheten i form av ett besök på Vätternfestivalen.

Underligt fenomen det där, stadsfestivalen. Alla ser precis likadana ut! Öltält på öltält, langos, lakritsremmar, nöjesfält i miniformat, fjortisfylla och en scen som fylls med Sveriges öhh... kändiselit. Alltsammans gärna inhängnat så att arrangörerna kan säkerställa skinnandet av de lättroade besökarna.

Nåja, when in Rome... Vi försåg oss av ölen och gick runt och spanade in ortsbefolkningen. Exotiskt! Som att gå på zoo, här fanns alla sorter, även typer man trott (hoppats?) var utrotade. Alla var där! Barnfamiljen, tonårsgrabbgäng på visa-pattarna-humör, fjortisbrudflocken, 40-plus-grabbgänget komplett med skinnväst, den lokala klubbeliten och den för kvällen överrepresenterade frikyrkopopulationen. Jag kan lukta mig till dem på mils avstånd. Deras närvaro förklaras snart...

Först på scenen var Linda Bengtzing. Inte min kopp te musikaliskt, men till hennes försvar måste sägas att hon är lätt att tycka om. Hennes mellansnack är befriande chosefritt. När hon efter ett klädbyte kommenterar att rosetten blev misslyckad eftersom hon måste fixa allt själv, känns hon som polaren som kommenterar en bad hair day på väg till festen. Kan hon hålla fast den approachen och fortsätta erbjuda schysst lättunderhållning kan hon hålla på länge i en Lill-Babsnisch. När det är dags för extranummer kommer hon in och drar i gång en något vanvördig Han har öppnat pärleporten (med hälsning till Carola..? Kvällens garv helt klart!), innan hon avslutar med Europes gamla Carrie!

Skillnaden är som natt och dag när hon efterträds på scenen av "allas" Carola. Dunder, brak och stora gester. Här har ni anledningen till frikyrkoinvasionen. Jag har fruktansvärt svårt att förstå folk som vill beskriva Carola som "vår största artist". Hennes hitkatalog kan i bästa fall beskrivas som charmigt tacky. Men på scenen... jag ryser, for all the wrong reasons. Hon är utstuderad, från alla rörelser som känns påklistrade, som om hon spelar en roll rakt igenom, till det riktigt kräkframkallande mellansnacket. Blicken, som somliga tolkar som utstrålande, engagerande och karismatisk ser jag som manisk och jag kommer på mig med att fundera över vad hon egentligen går på.

Mellansnacket? Som ett uppviglande väckelsemöte framfört av en underbetald telefonsexförsäljerska. Ikväll... vill jag ge... allt! Det finns SÅ mycket kärlek här ikväll... jag vill bli älskad! Finns det någon här som älskar mig? Lite..?

När hon till sist, howling like a bitch from hell (ja den omtalade rösten håller inte ända fram) framför en evighetslång version av I evighet är vi redan på väg därifrån, en exotisk upplevelse rikare, även om jag nog hellre tillbringat natten med Robbie Williams i Göteborg.